Svenska
artiklar

Petter om: GTA - Från bäst till sämst

Chefredaktör Hegevall älskar verkligen Grand Theft Auto som spelserie och har massor av åsikter, intryck och minnen som han i denna artikel delar med sig av...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Rockstar och bröderna Housers ikoniska spelserie har såklart inte bara underhållit och provocerat hundratals miljoners skjutsugna gamers under de senaste 25 åren, det har även banat väg för spelvärlden i stort, inspirerat mängder av andra spelmakare, ensamt ansvarat för uppkomsten av nya spelgenrer samt stått mall för tjogvis med plagiat. Grand Theft Auto är idag inget spel. Åtminstone inte "bara". Det är en popkulturell institution. Oavsett om man gillar det (jag) eller inte (Mäki). I denna artikel tänkte jag bara skriva av mig lite om min kärlek till spelserien och ranka samtliga titlar från bäst till sämst. För detta är nog (tillsammans med möjligtvis Mario Kart samt Halo) en av få spelserier där jag tagit del av allt. Precis, exakt rubbet. Och ja, tanken är att vara väldigt personlig här. Bara mina åsikter, minnen och upplevelser.

Petter om: GTA - Från bäst till sämst
Chinatown Wars till Nintendo DS är ett av de bästa spelen i Rockstars ikoniska spelserie.

B Ä S T:
(1) Grand Theft Auto III
Jag velar, såklart. Mellan GTA V och GTA III, här. Lite på samma sätt som jag velar mellan om Half-Life är bäst eller om den briljanta tvåan är bättre. Ibland är det dagsformen som styr, ibland singlar jag slant - i princip. En sak är stensäker, dock - GTA III är en av de där milstolparna, ett av spelen som förde hela underhållningsformen rätt in i framtiden och skrev om regelboken inte bara för actiongenren men för allt, för alla. Det var expansivt, omfångsrikt, mäktigt, tight, polerat, svårt, spännande, coolt, ursnyggt, variationsrikt och alldeles, alldeles underbart och om vi kikar tillbaka på det kliv som Rockstar gjorde från tvåan till trean är det nog rätt lätt att dra slutsatsen att få spelmakare någonsin blivit så mycket bättre på så pass kort tid, ändå. Jag minns väldigt väl när det här spelet anlände. Jag hade sålt Missil, flyttat hem från Stockholm (tack & lov) och tagit tre månaders siesta efter de två mest stressfyllda åren i mitt liv och det var då, här, som jag började frilansa lite sporadiskt för bland annat Super Play. Chefredaktören Tobias Bjarneby ringde, frågade om jag kunde recensera GTA III till PS2 och 24 timmar senare låg recensionsskivan i min testmaskin, hemma. Fyra dygn efter det var jag så imponerad att jag knappt kunde sova, eller äta.

(2) Grand Theft Auto V
Mina förväntningar inför releasen av Rockstars dunderfläskiga femma var skyhöga. Astronomiska. Jag tror inte att jag riktigt begrep vilka krav jag inför premiären faktiskt ställde på bröderna Sam/Dan Houser och deras 1000 man starka jätteteam och det hade ju med enkelhet kunnat sluta i förskräckelse, inte minst om spelet bara hade varit en liten, liten gnutta mindre mästerligt än vad det faktiskt var. Men det var det ju icke. GTA V var fullständigt enastående på flera sätt än ett och det är idag ett sex och ett halvt år gammalt PS3-spel som fortfarande säljer bättre än i stort sett allt. Som fortfarande drar in miljardbelopp varje månad till Rockstar och även om pengar inte är detsamma som kvalitet, är lika-med-tecknet i allra högsta grad motiverat, i det här fallet. För Rockstar visade verkligen upp sin vassaste form i skapandet av det här spelet. Flexade musklerna så att kontorsskjortornas välstrukna armar sprack som Hulkens mörklila denimbyxor.

I spelvärlden pratar vi alldeles för sällan om "spatial omfattning". Moment i spel som finns där men som aldrig belyses av spelmedia. Jag har tjatat en del om det, vilket fått mig att låta som en tjatig pretto-tomte under vissa perioder, men det tåls helt klart att sägas igen. För den kanske viktigaste aspekten i ett open world-spel av den här typen, minus välgjord action, är att spelvärlden lever, frodas, andas och existerar oavsett om spelaren är där eller inte. Eller att den illusionen byggs upp och förmedlas till mig som spelare, snarare. Och det gör GTA V ett bättre jobb med än alla andra actionspel av denna typ någonsin, en bedrift som tillsammans med det tre-delade berättandet där man kan hoppa mellan de olika huvudfigurerna gör detta till en triumf, på flera sätt än ett. Jag minns mycket väl helgen då jag recenserade det. Koden anlände på fredagen (på morgonen) och jag tillbringade i stort sett två hela dygn i soffan. Få actiontitlar, genom tiderna, har imponerat på mig lika mycket som GTA V gjorde och jag håller det väldigt högt på min personliga topplista över världens genom tiderna bästa titlar, oavsett kategori.

(3) Grand Theft Auto: Vice City
Som vi alla vet är en av de tyngsta förtjänsterna i GTA som spelserie den satir som Houser-bröderna använder som ramverk för sitt berättande och den ton som spelen erbjuder. Pricksäkert och framförallt väldigt roligt med drösvis av popkulturella referenser och påskägg utgör grundstommen här och i Vice City anser jag att denna del av Rockstars ikoniska spelserie var som allra vassast. Här blandade men Scarface med Miami Vice, kryddade med en smula Maffiabröder och i slutändan var Vice City sådär olidligt atmosfäriskt, 80-talsmumsigt och bara allmänt ljuvligt. Jag minns mycket väl hur jag reste till Florida hösten 2002 för att träffa Rockstar och fira det faktum att spelet var färdigställt för att sedan tillbringa veckor tillsammans med Tommy Vercetti i ett äventyr som verkligen gav mersmak. Precis som de allra flesta GTA-fanatiker skulle jag naturligtvis vilja återvända hit i framtida spel.

(4) Grand Theft Auto IV
Jag har fått för mig att mången GTA-älskare anser fyran vara det svagaste numrerade delen i denna makalösa spelserie och där måste jag nog säga att jag inte alls håller med. Det har beskrivits som brunt och enformigt av flera av mina Gamereactor-kollegor och även om det regndränkta New York som stått mall för Liberty City här, är lika gråmulet som det är jämnbrunt/gult när gryningssolen målar upp Rhode Islands strandremsa - passar färgsättningen och miljövalen enligt mig alldeles utmärkt för den typ av historia som Housers här berättar. Immigranten Nico och hans träningsjackebaserade uppkomst genom den undre världen i Liberty City är proppad med klyschor, satir och sarkasmer samtidigt som delar av det här spelet känns mer allvarligt och tonalt rått än flera av de tidigare spelen, en ändring som gör att jag anser att GTA IV verkligen står sig. Jag minns recensionshelgen ytterst väl, också. Det var slutet av april 2008 och vi hade ett nummer av Gamereactor Magazine som skulle skickas tilltryck bara några dagar efter det att recensionskoden anlände. Jag låste in mig i vårt testrum, flåsade upp spelet (Xbox 360) på vår dåvarande 103-tumsduk och bara mosade på i cirka 30 timmar innan jag var färdig med själva huvudstoryn. Jag delade ut vårt högsta betyg och det är en nuffra som jag tycker står sig alldeles utmärkt än idag.

(5) Grand Theft Auto: Chinatown Wars
Jag har en alldeles särskild relation till Rockstar Leeds underskattade lilla DS-pärla, för jag tycker som du märker här att detta spel med enkelhet slår bland annat GTA, GTA II samt GTA: San Andreas och detta tack vare ett antal finurliga designlösningar samt en story och en inramning som kändes fräsch och originell. Under Rockstar Norths vakande öga tog Leeds-studion GTA som spelserie till nya höjder även om formatet var pytte-pytte-litet och därmed gjorde att Chinatown Wars glömdes bort alldeles för snabbt. Historien om kriget i Chinatown, med allt vad Triad-mord, lönnmördare, förräderi, informatörer och en brutalhård huvudperson vid namn Huang Lee, heter - tycker jag fortfarande är något av det bästa som Rockstar slängt ur sig och i kombination med de nya spelmässiga lösningarna kring slagsmålen, norpandet av bilar samt möjligheten att kunna langa droger i ett relativt väl utbyggt spelsystem - gör detta till en favorit för egen del.

Petter om: GTA - Från bäst till sämstPetter om: GTA - Från bäst till sämst
GTA IV & GTA V har båda belönats med betyget 10/10 av oss här på Gamereactor.

S Ä M S T
(1) Grand Theft Auto II
Jag minns mycket väl hur mycket tid jag tillbringade med både Grand Theft Auto (Playstation) samt Grand Theft Auto II till Dreamcast, men om ärligheten ska fram så är det inga spel som jag idag tänker beskriva som särskilt suveräna. Visst, det var ju här allting började och det var ju här som Sam och Dan Houser började bryta ny mark inom actiongenren men stora delar av framförallt GTA II känns planlöst slarvigt och sådär skoningslöst svårt så att det stundtals blir obegripligt. Men att beskriva något av spelen här (nedan) som "sämst" eller "dåliga" är naturligtvis superknasigt då de alla är bra titlar med fullgott underhållningsvärde, de är bara inte fullständigt strålande i min bok, som spelen ovan.

(2) Grand Theft Auto: San Andreas
Det är inte det att jag någonsin skulle ens tänka tanken på att kalla San Andreas för "dåligt", för det vet vi ju alla vore direkt felaktigt. Det är ett bra spel. Omfångsrikt, coolt, strukturellt strålande med tillräckligt med Boyz N the Hood-referenser för att kväva en normalstor kamel, men det är inte ett av delarna i denna magiska spelserie som jag håller högst. Inte ens nära. För mig hamnade San Andreas lite mellan stolarna ärligt talat. Jag gillade Donnie Brasco/Maffiabröder-inramningen i GTA III eller Scarface-referenserna i Vice City mycket mer än vad jag trivdes med Dr.Dre/Snoop Doggy Dogg-elementen i detta spel och för mig blev gangsta-tugget tröttsamt ganska snabbt, även om det finns uppdrag i denna titel som jag håller i topp sett till spelseriens totalitet.

(3) Grand Theft Auto: Liberty City Stories
Det var skoj att kunna ratta motorcykel och det var helt klart finurligt av Rockstar att göra PSP-debuten till en prolog till GTA III. Jag gillade huvudpersonen Tony Cipriani ganska mycket, också, men i slutändan är detta kanske det spel i hela serien som jag såhär i efterhand minns allra minst av.

Det ska sägas dock, igen och igen, att jag inte anser att det finns en "dålig" sekund genom hela denna följetong. Istället är det ärligt talat rätt makabert att Rockstar utvecklat den mängd olika GTA-äventyr som de faktiskt har och lyckats hålla en sån fantastiskt skyhög lägstanivå genom rubbet. Det är ju naturligtvis det som gör dem till en av världens tre främsta spelhus och efter att ha slagit alla tänkbara rekord med GTA V ser jag naturligtvis väldigt mycket emot framtiden för spelserien,

Petter om: GTA - Från bäst till sämst
San Andreas var och förblir en klassiker men jag gillade det aldrig lika mycket som GTA III eller Vice City.

Ö N S K E L I S T A I N F Ö R G T A V I:
Att Rockstars grundläggande spelmekanik, där vi tvingats pumpa X-knappen för att springa (bland annat) känts gammaldags och på flera sätt föråldrad i flertalet år nu - Tror jag att vi alla kan hålla med om. Det har känts likadant att styra huvudkaraktären i GTA V som det kändes i GTA III med ett par minimala skillnader och det är nu verkligen dags för Housers och deras 1000-manna-team att slänga rubbet och börja om från början. Jag vill ha maximal följsamhet rent mekaniskt i Grand Theft Auto VI. Jag vill ha Nathan Drake-Uncharted 4 + Shadow of the Tomb Raider-följsamhet vilket innebär fler animationsrutor och smartare knapplayout samt möjligheter att klättra och undvika fiendeeld på ett mer smidigt och framförallt snyggt sätt. Jag vill tillbaka till Vice City, också. Tre huvudkaraktärer, tack, med möjligheten att hoppa mellan dem när jag vill och en av dem vill jag ska vara en kvinnlig snut medan de andra två bör vara skurkar, manliga sådana. Jag tror att den dynamiken samt kontrasterna där kan bli superintressant.

Vad vill du se i GTA VI och vilka är dina favoritspel i GTA-serien?

Petter om: GTA - Från bäst till sämst


Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy