Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
artiklar
Final Fantasy VII: Remake

Ett kärleksbrev till Final Fantasy VII

Få spel har betytt så mycket för redaktör Mäki som Final Fantasy VII, och i en bamsig artikel berättar han om den långa resan mot remaken som släpps nästa vecka...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

När jag tänker på det känns det nästan som stenåldern. Nintendo hade spelmarknaden i ett totalt järngrepp, och styrde och ställde med tredjepartsutvecklarna. De fick inte släppa hur många spel de ville, inte i vilka genrer de ville och allt från när och var spel skulle släppas - var upp till Nintendo. Detta fick lilla Square smaka på.

Deras, i Japan framgångsrika Final Fantasy-serie, fick bara lite på nåder släppas i USA. Absolut inte alla delar, men några utvalda spel åtminstone, och de numrerades dessutom om. Något internet fanns inte och det var bara via dyra importtidningar vi fick veta att Final Fantasy-spelen alls existerade. Det var istället när Mega Drive släpptes i USA som Nintendos makt började luckras upp. Deras hårdhänta behandling av utvecklarna, gjorde att Sega fick ett fenomenalt tredjepartsstöd när det stod klart att Mega Driven var ett gångbart kommersiellt alternativ.

Final Fantasy VII: RemakeFinal Fantasy VII: Remake
Final Fantasy VII, då och nu.

Super Nintendo skulle komma att bli en stor succé med, och tids nog även överträffa Mega Drive försäljningsmässigt. Men det var verkligen där och då som det stora skiftet för Square började. För de höll sig kvar vid Nintendo trots sistnämndas hårda metoder. Det drällde av riktigt bra rollspel till Mega Drive, men något Square-spel fick den aldrig.

Super Nintendo släpptes år 1991 i väst och var egentligen ett väldigt sent svar på Segas 16 bits-alternativ som lanserades redan 1989. 1993, bara två år efter att Super Nintendo släppts, brakade ett välkänt samarbete mellan Sony och Nintendo. Det ledde till att Sony tog sitt pick och pack för att bygga en egen konsol. Och ungefär här någonstans, kan man misstänka att Square började överväga alternativen.

Storspel som Final Fantasy VI (som döpts om till Final Fantasy III) fick inte släppas i Europa, och det gällde även höjdare som Chrono Trigger. Final Fantasy V fick inte släppas i väst överhuvudtaget och sådär höll det på. När Sony 1995 släppte Playstation, var Super Nintendo fyra år gammal och hopplöst föråldrad. Final Fantasy VII var tänkt att bli ett tvådimensionellt spel likt föregångaren, men den nya tredimensionella tekniken lockade Square samt även seriens skapare samt tillika producenten, Hironobu Sakaguchi, och director Yoshinori Kitase.

Final Fantasy VII: Remake
Hironobu Sakaguchi skapade Final Fantasy, men serien hade aldrig nått dagens status utan Nobuo Uematsus musik.

Nintendo hade visserligen en egen konsol på gång, men det stod snabbt klart att den inte skulle erbjuda det en tillverkare av episka rollspel behövde - nämligen otroligt mycket utrymme. Massor av musik, detaljerade världar, stora ytor att utforska samt en lång berättelse kräver sin tribut i form av lagring. Och även om Nintendo planerade en diskstation till Nintendo 64, så hade det inte räckt till på långa vägar.

Det fanns helt enkelt inte förutsättningar för att göra Final Fantasy med stora visioner till den kommande konsolen. Det lämnade Square med i huvudsak två alternativ, Playstation och Saturn. Exakt hur tankegångarna gick, hur Sega och Sony var att arbeta med och varför de till slut valde Sonys lösning vet jag inte, men det var rimligen inte så självklart som man kan tro. Sony var helt ny på banan (och många var oerhört fientliga mot idén att en elektronikjätte skulle klampa in i spelvärlden) och varken Playstation eller Saturn hade sålt sådär våldsamt bra initialt. Dessutom var Final Fantasy inte på något vis den enorma gigant det är idag, så Sony gick sannolikt inte över några lik för att få exklusiviteten.

Men Playstation blev det i alla fall, och Square beslutade att alla deras kommande spel skulle vara till just Playstation. Och det blivande Final Fantasy VII skulle verkligen bli ett spel som drog nytta av detta, då det låg på inte mindre än tre CD-skivor. En CD-skiva är i runda slängar tio gånger större än den största Nintendo 64-kassetten som någonsin gjorts, för att lättare förstå Squares beslut. En som däremot inte gjorde det, var dåvarande Nintendo-bossen Hiroshi Yamauchi. Det var en konservativ japansk gubbe av gammalt snitt, och han lär ha utbrustit att folk som spelar rollspel är "deprimerade gamers som gillar att sitta ensamma i mörkret och spela långsamma spel".

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Vid det här laget var jag redan en hyggligt gammal gamer. Kanske i samma ålder som du är nu, runt 20 år. Jag hade mitt första riktiga jobb (Ericsson, en arbetsgivare jag bara har gott att säga om) och kunde köpa mina egna spel och konsoler. Internet hade så smått börjat få fäste även hos allmänheten via uppringda modem, och jag var tidigt ute med import. Så snart Final Fantasy VII släpptes i USA, importerade jag därför mitt exemplar av vad som skulle bli min första riktiga bekantskap med Final Fantasy-serien.

Jag hade visserligen spelat Final Fantasy innan, men var då lite för ung för att verkligen förstå storheten med serien. Det var nu jag hade rätt ålder och rätt kunskaper i engelska för att verkligen kunna tillgodogöra mig allt. Och Final Fantasy VII drämde till med full kraft. Redan från det att Cloud Strife hoppade av tåget för att begå terrordåd i miljöns namn, var jag som förtrollad.

Final Fantasy VII: Remake
Under åren som gått sedan Final Fantasy VII släpptes, har det kommit flera sidoprojekt såsom filmer med Cloud Strife och gänget.

Det var inte bara ett suveränt spel, utan ett äventyr som helt skrev om reglerna för vad vi kunde förvänta oss av spel framledes sett till djup, story, grafik, presentation och användande av musik. Ett spel som totalt kom att definiera en hel genre och möjligen även är en av de huvudsakliga orsakerna till att Sony kom att bli den TV-spelsgigant de är idag. Jag kan verkligen inte nog prisa Final Fantasy VII, jag vet att det mesta redan sagts, men det är ett av de här spelen som är värt vartenda lovord det någonsin fått.

På flera sätt känns Final Fantasy VII både som början och slutet för den anrika serien. Början på det viset att det var här det tog klivet över till tre dimensioner och blev mycket mer filmiskt. Slutet på det viset att det typiskt japanska berättandet, där lyckliga slut och överlevande huvudpersoner inte alls var någon självklarhet, i efterföljande spel byttes mot något som bättre passar Hollywoodifierade västlänningar.

Jag betade mig igenom alla Final Fantasy-spel i huvudserien till Playstation inklusive Tactics och har fortsatt spela varenda ny installation, och längtar fortfarande efter mer. Jag vågar redan att kalla mig för Final Fantasy-fan. Serien är en av mina absoluta favoriter någonsin och en av de som verkligen format mig som spelare, och i min Spotify-lista över gillade låtar trängs såklart flera alster så jag umgås med Final Fantasy på nästa daglig basis.

Final Fantasy VII: Remake
Snart är denna dynamiska duo tillbaka igen.

Efter den totala knockout som var Final Fantasy VII, dalade kvaliteten något och jag och många andra började drömma om en remake på Final Fantasy VII redan under Playstation 2-eran då detta började bli populärt. Remakes är i sig inget nytt och redan till Super Nintendo kom bland annat Super Mario All-Stars, men under generationen med Dreamcast, Playstation 2, Gamecube och Xbox började vi få nya versioner av spel som Metal Gear Solid, Resident Evil och Conker's Bad Fur Day.

Square, som tidigt år 2000 börjat få ekonomiska problem trots deras många succéer (inte minst på grund av filmen Final Fantasy: The Spirits Within), slogs år 2003 ihop med den andra stora japanska rollspelsjätten Enix. De var helt ointresserade av att göra en remake på Final Fantasy VII eftersom de menade att det skulle bli alldeles för dyrt. Fasta kameravinklar och förrenderade bakgrunder var inte längre gångbart, så hela spelet skulle behöva göras tredimensionellt och tekniken för att återskapa Midgard och de andra ikoniska platserna fanns inte riktigt. Dessutom sålde remakes inte överdrivet bra, möjligen för att dessa kom bara en generation efter originalet och därför medförde relativt små grafiska kliv.

Final Fantasy VII: Remake
Efter praktfloppen med filmen Final Fantasy: Spirits Within var det nära att den slutgiltiga fantasin faktiskt blev just "final".

Inte heller till Playstation 3 blev det tal om någon remake av Final Fantasy VII, och Square Enix-representanter har senare berättat att spelet vid det laget var spelmekaniskt föråldrat. Att ge ut det på nytt med ny grafik, skulle bara ha gjort ett fåtal fans glada. Folk ville inte längre ha slumpmässiga strider och långsamma menybaserade system för slagsmålen. Skulle en remake göras, behövdes en totalrenovering.

Men 2014 började ryktena blossa upp på allvar. Det snackades om att de nästan två decennier som gått sedan tidernas förmodligen bästa rollspel släpptes var så lång tid att det nu fanns vuxna spelare som inte ens var födda när originalet kom. Och på Sonys numera legendariska E3-presskonferens var det till sist dags. Till stående ovationer utannonserades en total remake av Final Fantasy VII.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Total innebar dock en helrenovering av spelsystemet, som jag länge hade svårt att förlika mig med. Det kändes lite som när George Lucas "lagade" Star Wars-originaltrilogin. Men efter det demo som nyligen släpptes på Final Fantasy VII: Remake, var denna enda farhåga som bortblåst för mig. Jag har inte spelat en sekund av det färdiga spelet ännu, utan överlät recensionen åt vår eminente Henric Pettersson som också är stort fan. Detta för att jag ville få spela det i min egen takt, opåverkad av en stundande recension - en lyx jag sällan unnar mig, men Final Fantasy VII är så otroligt viktigt i min värld.

Och till veckan kommer äntligen recensionen att publiceras och efter 23 långa år kommer jag alltså på nytt få uppleva Clouds och det övriga gängets episka strapatser i en version som på förhand ser ut att bli allt jag någonsin kunnat önska mig. I första hand till Playstation 4, men en tidsexklusivitet på ett år är redan bekräftad, så även ni med andra format (sannolikt främst PC och Xbox One, men rimligen även Playstation 5 och Xbox Series X samt kanske Stadia) lär få chansen att uppleva denna totala milstolpe tids nog. Och det tycker jag ni ska göra.

På måndag nästa vecka kommer vi berätta exakt hur bra Final Fantasy VII: Remake faktiskt är.

Relaterade texter



Loading next content