Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
artiklar

Popkulturen som formade oss: Henric

Redaktionens meste serietidningsdyrkare har listat spelen, tidningarnas och filmerna som formade honom...

Popkulturen som formade oss: Henric

Film:
Spider-Man
Idag är jag som bekant inte överdrivet förtjust i Sam Raimis trilogi om väggklättraren. De två första filmerna är enligt mig ''bra'', men inte mer. Mycket beror på att jag inte uppskattar Tobey Maguire som Spider-Man, men när filmen gick upp på vita duken 2002 (jag var då sex år) så älskade jag skiten. Jag minns hur Green Goblin skrämde vettet ur mig när han genomgår experimentet samt scenen när han låtsas vara en kvinna i lägenhetsbranden. Trots att X-Men redan hade släppts var Spider-Man mitt första riktiga möte med karaktären bortsett från leksaker, sängkläder och ryggsäck. Som grabb hade jag en sanslöst livlig fantasi och jag minns särskilt hur jag och min bästa barndomskompis skippade fotboll och andra lekar på rasterna för att låtsas vara våra favoritkaraktärer och sätta upp scenarion där vi slogs mot skurkar. Spider-Man blev en favorit, just på grund av filmen och hade det inte varit för den filmen hade mitt serietidningsintresse nog aldrig varit så stort som det är idag.

Popkulturen som formade oss: Henric

TV-serie:
Pokémon
Det fanns antagligen ingenting som tilltalade mig mer som ung än Pokémon (okej, chokladpudding var kanske nummer ett). Varje helgmorgon gick jag upp fruktansvärt tidigt för att sätta på TV:n och kika på diverse barnprogram, där Pokémon var höjdpunkten, tillsammans med ett glas o'boy och skinkmackor. På grund av TV-serien började jag samla på Pokémon-kort och både min och min brors veckopengar spenderades på nya kort som vi sedan använde och tävlade mot varandra. Affischer sattes upp på dörren med Ash och Pikachu och jag spelade ohyggligt mycket Pokémon Yellow, Blue, Red, Silver, Gold, Crystal. Jag minns särskilt, och påminns minst en gång i veckan, om när vi var i Spanien och jag tog löpet från sovrummet till vardagsrummet för att sätta på Pokémon på spanska och i farten snubblade rakt in i balkongdörren som nästan skar halsen av mig. Idag har det resulterat i ett ärr som varje ny person jag möter vill veta hur jag fått det. Det fanns inget heligare än Pokémon och än idag har jag ett stort nostalgiskt band till serien.

Popkulturen som formade oss: Henric

Spel:
Marvel: Ultimate Alliance
Som elvaåring hade jag knappast mycket pengar att röra mig med. Det mesta gick åt sötsaker och spel. Därefter var jag luspank ett tag till. Därför stod jag inför ett svårt val när jag 2007 stod inför ett av mitt livs svåraste val. Mario and Sonic at the Olympic Games eller Marvel: Ultimate Alliance. Jag hade kanske 2000 kronor och det hela slutade med att jag köpte dem båda - för säkert 600 kronor styck, om inte mer. Det var dock det sistnämnda spelet som jag kärade ned mig i totalt. Hade det inte varit för Marvel: Ultimate Alliance hade jag säkert aldrig intresserat mig mer för Marvels värld, utan hållit mig till DC. Doctor Strange, Black Panther, Nick Fury, Spider-Woman, Thor och Blade var alla helt nya karaktärer för mig. Tack vare fenomenala mellansekvenser förälskade jag mig totalt i Marvels universum och insåg hur mycket det fanns att upptäcka. Steget från att enbart dyrka Spider-Man expanderades numera och jag minns särskilt hur min favorituppsättning bestod av Spider-Man, Wolverine, Ghost Rider och Iceman.

Popkulturen som formade oss: Henric

Batman: Arkham Asylum
Innan jag bekantade mig med Rocksteadys första Batman-titel hade jag inte läst många serietidningar i mitt liv. Jag var ganska ovis och kunde inte alls mycket om karaktärerna, men med Batman: Arkham Asylum tändes en gnista. Spelet var verkligen helt magnifikt och efter slutet ville jag innerligt se mer av Batmans äventyr och jag började leta upp kritikerrosade serietidningar. Sedan dess har min, lite självgott sagt, kunskap om serietidningar expanderats ordentligt och numera får jag dagligen frågor av er läsare eller vänner i min närhet om olika karaktärers bakgrund eller hur Marvel-filmerna adapterat vissa berättelser. Jag hade som tidigare nämnts redan fått en stark kontakt med Spider-Man men det var inte förrän Batman: Arkham Asylum släpptes som jag faktiskt grävde ned mig i serietidningsträsket och förälskade mig i serietidningar.

Popkulturen som formade oss: Henric

Serietidningar:
Absolute Green Lantern/Green Arrow av Elliot Maggin, Dennis O'Neil
Jag har så länge jag kan minnas varit intresserad av samhällskunskap och alltid intresserat mig för orsaker och samband i samhället. Något som naturligtvis speglar sig i mitt yrkesval då jag studerar till ämneslärare i samhällskunskap och historia. För flera år sedan läste jag Absolute Green Lantern/Green Arrow som fullkomligt trollband mig och är den näst bästa serietidningen jag någonsin läst. Serietidningar hade tidigare inte varit lika samhällskritiska men med denna serie tog ämnen som miljöförstörelse, droger, rasism, Vietnamkriget och sexism upp. På ett sätt som inte alls kändes krystat dessutom. Jag älskade skiten och satt och småflinade under tiden som jag läste den för att den var så genialt anpassad efter superhjältegenren och det breddade verkligen mitt perspektiv något enormt. Jag kan inte nog rekommendera dig att läsa den här serietidningen om du också intresserar dig för politik och samhället i övrigt.



Loading next content