Svenska
Gamereactor
artiklar

Popkulturen som formade oss: Johan Vahlström

Artikelserien om spelen, filmerna, TV-serierna samt skivorna som formade oss på redaktionen dundrar på. Denna del handlar om nyhetsskribenten Valle...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
Popkulturen som formade oss: Johan Vahlström

Donkey Kong Country
Jag vet att jag spelade spel på vårt Nintendo Entertainment System när jag var riktigt liten, som ett par Mario-spel, men det var inte förrän vi fick ett Super Nintendo jag verkligen började spela på riktigt. Spelet som verkligen var min tidiga relation med spel var Donkey Kong Country. Jag spelade det om och om och om igen. Om inte min bror använde konsolen så klart, han var och är ju äldre. Detta spel är i princip min tidiga barndom. Som nostalgi har jag ett exemplar av spelet och en Super Nintendo som jag spelar då och då. Spelet står sig bra än idag. Hela serien gör det. Vissa tycker att uppföljaren Donkey Kong Country 2 är bättre, men för mig är det första spelet det bästa. Jag minns hur det kändes att hoppa ut ur huset som Donkey och in i jungeln för att hoppa och rulla på diverse djur. Fast ärligt talat var det ju Diddy som var den riktiga stjärnan. Han kändes helt enkelt bättre att kontrollera. Grafiken var fantastisk, banorna likaså. Men musiken, herregud musiken. Ett mästerverk. David Wise är ett musikaliskt geni. Musiken är helt perfekt. Jag minns dessutom känslan över det falska slutet. Att äntligen ha spöat King K. Rool på skeppet (med tidernas bästa bossmusik), lägga ifrån sig kontrollen, pusta ut och se eftertexterna. Koding, Klap Trap? Karacters, Krush? Sen, bam! Bossfajten fortsätter. Donkey Kong Country var spelet som verkligen fick mig intresserad i tv-spel.

Suikoden II
Tidernas bästa spel som också gjort mig till den gamer jag är idag. Medan jag fortfarande spelade spel som Spyro och Crash på mitt Playstation introducerade min dåvarande vän Gustaf mig till något helt nytt. Japanska rollspel. Jag hade visserligen redan Pokémon Blue och det spelade vi mycket mot varandra. Men han hade också spel som Final Fantasy VII och ett spel som jag tidigare inte hört något om, Suikoden II. Jag lånade det och en helt ny värld öppnades. Jag visste inte att jag kunde bli så fast i en berättelse i ett spel. Här fanns ju verkligen allt. En riktigt bra handling med välskrivna karaktärer. Svek, kärlek, humor, 107 karaktärer att rekrytera och en av spelvärldens genom tiderna mest onda bossar. Här snackar vi rejält jäkla avskyvärd. Det fanns en helt öppen värld att spring omkring i och det var liv och rörelse överallt. Efter ett tag får du dessutom ditt egna slott som du kan uppgradera med restauranger och affärer. Och alla minispel. Jag var helt förundrad att det fanns så mycket att göra. Min absoluta favorit var kockduellerna. Då och då hälsade kockar från hela världen på och utmanade mig i en duell. Det var sedan upp till mig att laga den mat som jag trodde att de tre domarna skulle gilla bäst. Ett helt magiskt spel som gjorde mig till den japanska rollspelsälskaren jag är idag.

Spyro the Dragon
Innan Suikoden II fick mig att se japanska hjärtan var det Spyro som dominerade min Playstation-tid. Det här är ett av mina absolut starkaste spelminnen då det var mitt första egna spel. Jag minns julen när jag öppnade ett paket och däri fanns en Playstation-konsol. Min Playstation-konsol. Tillhörande spel var Spyro the Dragon. Jag kommer inte från någon rik familj, men mina föräldrar har alltid gett sina barn vad de ville ha, om det fanns pengar över. Pengarna hade säkert kunnat gå till något mycket viktigare än en dyr konsol till en ung tonåring, men barnens glädje var det viktigaste. Vilket är något jag alltid kommer vara tacksam för. Den där julen var jag sådär oartig som barn kan vara och sprang o medelbart och stängde in mig i mitt rum för att spela Spyro på min väldigt lilla tv, som dock vägde som tre hästar. Jag hade inget minneskort, så det först banan spelades väldigt flitigt innan vi till slut åkte in till stan för att köpa ett (om jag inte minns fel) coolt, rött minneskort på leksaksaffären. Det är ett under att skivan inte nöttes sönder så mycket som jag spelade det. Ett av få spel jag verkligen klarat ut till 100%.

Detta är en annons:
Popkulturen som formade oss: Johan Vahlström

Tillbaka till framtiden
Jag är ledsen alla Star Wars eller Sagan om ringen-fans, men detta är tidernas bästa trilogi. Jag kommer inte ihåg var eller när eller hur jag såg den första filmen för första gången, men jag vet att jag älskade den och de två uppföljarna (den tredje delen är den sämsta) så mycket att jag köpte dvd-boxen. De enda filmboxarna jag någonsin ägt var denna och en Rocky-samling. Det är nog också den film jag sett flest gånger. Det var ju så spännande på den tiden att se hur framtiden skulle bli, med flygande bilar och hoverboards. Att det nu inte blev så är ju en annan femma. Det fanns så mycket att tycka om som den ungdom jag var. Humor, framtidsvisioner, bra skådespelare, en kul handling och inte minst.. en DeLorean. Vilken vacker bild, trots att jag hört att det ska vara en riktig skitbil. Äh, jag vill ha en i alla fall. Det här var filmen som lade grunden till vad jag tycker om idag.

Popkulturen som formade oss: Johan Vahlström

Europe - The Final Countdown
Som den old school rocker jag är idag måste det ha funnits något som inspirerade mig som yngling. Och det finns några olika album jag kan komma att tänka på. Alla kommer från min storebror som på den tiden var så cool att han hade något som kunde spela LP, kassett och CD. Jag menar, wow. En CD jag minns att jag tyckte om i hans samling var Scorpions Crazy World. Men det var en kassett som verkligen nöttes av mig och det var Upplands Väsby-bandet Europes The Final Countdown. Världens genom tiderna kanske fulaste omslag, men vad gjorde det när musiken tilltalade mig så mycket. Melodierna, sången, tunggunget. Nu, väldigt många år senare lyssnar jag mestadels på rockband som var stora på 80-talet. Jag har varit på mängder av konserter från band som Iron Maiden och Whitesnake till Def Leppard och Kiss. Och så klart Europe, fyra gånger om jag inte missminner mig. Medan brorsan nu helt ofattbart lämnat denna musik bakom sig och lyssnar på ny modern och datorgjord musik är jag fast i rockband som kommer dö ut inom tio år. Fast musiken kommer leva vidare för mig, och allt började med den där kassetten det stod The Final Countdown på.

Detta är en annons:

Tidigare delar ur denna artikelserie:
Popkulturen som formade oss: Johan Jolin
Popkulturen som formade oss: Olof Westerberg
Popkulturen som formade oss: André Lamartine
Popkulturen som formade oss: André Wigert
Popkulturen som formade oss: Henric Pettersson
Popkulturen som formade oss: Petter Hegevall
Popkulturen som formade oss: Patryk Jamroz
Popkulturen som formade oss: Marcus Persson
Popkulturen som formade oss: Jonas Mäki



Loading next content