Svenska
Gamereactor
artiklar

Topp-5: Maffia

Det är dags för André, Mackan samt Petter att kora det som vi på Gamereactor anser vara tidernas fem bästa gangster-rullar...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
Topp-5: Maffia

(5) Sonatine
Vi har formats en hel del av de italiensk-amerikanska gangstrarna i filmvärlden, men det finns gott om fängslande gangsterdrama i andra delar av världen och en av dessa är Takeshi Kitanos underskattade yakuza-drama Sonatine - en hypnotiserande, minimalistisk och kontemplativ historia om de långdragna ögonblicken mellan gängkrigen och stunderna bland de tatuerade stenansiktena från undervärlden. Sonatine satsar på atmosfär och karaktärsstudier snarare än vildsinta actionsekvenser, men det gjorde inte våldet mindre chockerande och genomsyrade ofta de undvikande momenten i de tysta stränderna med sin oundviklighet. Joe Hisaishis vackra musik och det tålmodiga berättandet ackompanjerade denna drömska våldssymfoni om den japanska flyktigheten och ensamheten som gängmedlem. Kitanos döda blick sade allt om gangsterlivets tomma löften i denna märkvärdiga och poetiska gangsterhistoria.

Topp-5: Maffia

(4) A Bittersweet Life
Koreanska nya vågen tog sin fart på tidigt 2000-tal då landet genom kvoteringssystem tvingade fram inhemsk film och dedikerade 146 dagar om året för biografer att enbart sydkoreanska produktioner, något som lagt grunden till storheter som Bong Joon-Ho, Kim Ki-duk och inte minst Kim Jee-won. Även om västvärlden kanske främst känner honom för den absolut brutalt fenomenala I Saw the Devil från 2010 så bevisade han redan tidigt sin fingertoppskänsla i regissörsstolen med A Tale of Two Sisters och kanske framförallt den gåshudsframkallande och gastkramande intensiva A Bittersweet Life. Ett actiondrama där vi på ett ytterst intimt och nära håll får följa yrkesgangstern Kim Sun-woo under ett vad som på ytan borde vara bekymmersfritt uppdrag, att skugga sin chef Kangs älskarinna mot vem denne hyser misstankar om otrohet. Vad som följer är en kavalkad i tortyr, våld och känslor när Kim Sun-woo tvingas konfrontera det faktum att han fattat sympati för maffiabossens älskarinna och dennes situation.

Detta är en annons:

A Bittersweet Life är en stilstudie i utstuderat våld där framförallt dess sista akt har en magisk och självsäker brutal skönhet kring sig när Kim Sun-woo går på hämndtåg mot sina gamla kollegor och kumpaner. Med ett pastisch-inspirerat soundtrack som bär tydliga influenser från Morricone och en avskalad vacker råhet som följer i samma fotspår som De Palma och Leone så smiskar A Bittersweet Life de flesta andra gangsterfilmer på fingrarna. Våld förskönas aldrig och känns som en naturlig reaktion av handlingen, med fruktansvärda konsekvenser som följd samtidigt som de välrundade och mänskliga karaktärerna fyller tomrummet mellan käftsmällarna och pistolselden. A Bittersweet Life är ett modernt mästerverk som hör hemma i samma rum som de främsta filmerna inom genren och vi på filmredaktionen älskar den med brinnande kimchi-fylld passion.

Topp-5: Maffia

(3) Once Upon a Time in America
Den är tung, den här filmen. Inget man bara slår igång på en helt vanlig fredagkväll när man vill döda ett par timmar. Sergio Leones tokhyllade, nästan fyra (!) timmar långa gangsterepos kräver massor av den som kikar, och belönar med en historia om kärlek, hat, girighet, förlåtelse, ånger, hämnd samt lojalitet. En film som är precis lika bra idag som den var 1984 och DeNiros rolltolkning som den skoningslösa gangstern Noodles är en av de där prestationerna som går till historien.

Topp-5: Maffia
Detta är en annons:

(2) Maffiabröder
Självfallet kunde vi inte ha en lista över bästa gangster-rullar utan att ha med Martin Scorseses gripande tolkning av Henry Hills karriär inom gangster-världen, en film som än idag står sig som en av de tveklöst bästa inom genren och är sprängfylld av makalös dialog och stencoola karaktärer. I sedvanlig Scorsese-anda så engagerar Goodfellas från första stund mitt sitt utsökta manus som noga dokumenterar euforin, osäkerheten och vansinnet inom gangsterkulturen från denna tidsperiod och som släpper inte greppet tills ridån fallit för Jimmy Conway, Tommy Devito och de andra storskurkarna. Som film bibehåller Goofellas samma iskalla attityd som boken den baseras på och vågar dessutom ta det steget längre till en nästan ondskefullt underhållande nivå där den brottas med både Taxi Driver och Raging Bull som Scorseses absolut främsta verk till dags datum.

Med sina många minnesvärda skådespelarinsatser, kanske främst från den fulländade och geniala Joe Pesci, så lämnar Goodfellas ett bestående avtryck som hänger kvar med en långt efter att eftertexterna krupit förbi. Den är fräsch och ren i sin vision. Befriande fri från krusidull och rajtan-tajtan och helt fokuserad på att sätta karaktärerna i första rummet. Något Scorseses regi möjliggör med bravur och verkligen låter de makalösa skådespelarna skina i all sin storhet. Goodfellas är en mörk resa som inte slutar, den kraschar. Det är skärrande och får en att stanna upp och tänka, för precis som den berömda scenen med Tommy Devito där han frågar "Funny, how?" så kan samma fråga ställas om Henry Hills berättelse. Det är mörkt, magiskt, ja till och med obekvämt kul på sitt eget skruvade sätt och trots det gått mer än trettio år sedan filmen nu släpptes så är den minst lika kraftfull idag som när den släpptes och har åldrats som ett riktigt fint vin.

Topp-5: Maffia

(1) Gudfadern Del II
Ja, detta kommer väl inte som någon överraskning för de som tar sina maffiarullar på allvar. Det fanns ingen som helst tvivel om att Francis Ford Coppolas utsökta uppföljare till en redan fantastisk maffiafilm skulle kamma hem förstaplatsen i denna lista. Inget som helst snack om saken. Det finns nämligen en anledning till att just Gudfadern II ses som standarden för mästerliga uppföljare: få filmer får våra hjärtan att blöda och gråta så mycket över en maffiafamiljs öde som Corleone, som här leds av Al Pacinos iskalle och hotfulle patriarkat - en av de kanske bästa skådespelarinsatserna som någonsin har fångats på film. Framförallt älskade vi hur det andra Gudfadern-kapitlet kontrasterade Vitos uppgång från ingenting med Michaels fall från allt och hur påfrestande Michaels nedåtgående spiral faktiskt är. Nino Rotas sicilianska klagovisor gifter sig helt perfekt med den hjärtslitande intrigen och som film betraktat känns Coppolas monumentala hantverk som ett perfekt, obefläckat stycke filmpoesi som fortfarande kommer att slå filmälskare med häpnad i många år framöver.

Tidigare delar ur denna artikelserie:
Topp-5: Action
Topp-5: Komedi
Topp-5: Krig
Topp-5: Fantasy
Topp-5: Scifi
Topp-5: Skräck
Topp-5: Drama



Loading next content