Svenska
artiklar

The Rise of Skywalker vs Revenge of the Sith

De avslutande kapitlen i prequel och sequel trilogierna drabbar nu samman mot varandra i en brutal kamp till döden med endast en möjlig vinnare. Så greppa tag om ljussabeln och häng med när skräpfilms-Mackan synar de två rymdkalkonerna i sömmarna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

George Lucas prequel-trilogi var ett film-event av kolossala mått som åtnjöt enorma mängder publicitet och förhands-hype under de sista klämtande månaderna av 90-talet som ledde upp till premiären av The Phantom Menace dess två uppföljare. Äntligen skulle en ny generation få uppleva samma omskakande wow-känsla som originalen instiftade i deras föräldrar. Köerna ringlade sig långa till biljettluckorna, serietidningarna sålde som smör i solsken och förhands-snackisarna på TV stod som spön i backen. Spänningen var olidlig och händelsen var upphausserad till max, alla människor och deras mostrar snackade om dessa nya Star Wars filmer som om det vore Jesus återuppståndelse på jorden. Nu sitter vi här tjugo år senare med en nyligen avslutad trio av nya Star Wars rullar fylld till bristningen av pang-pang och jämförelserna blir därmed oundvikliga, vilken av de avslutande delarna i dessa respektive senaste trilogier står sig som den mest kompletta och bästa Star Wars-upplevelsen? Med andra ord så är det dags att gå till botten i detta träsk av X-Wings och Tie-fighters i en ny rafflande omgång i vår versus-serie.

The Rise of Skywalker vs Revenge of the Sith

[1] Rymdbataljer
Ingen episk rymdopera är komplett utan några rejäla, hejdundrande rymdbataljer där stora likväl som små farkoster släpper lös sina arsenaler av infernaliska vapen mot varandra i en kakafoni av explosioner och muller. Storskaliga, feta strider i rymden hör genren till och vi bjuds på en rejäl portion av detta under de inledande minuterna av Revenge of the Sith ovanför Coruscant när Obi-Wan och Anakin flyger igenom general Grevous flotta som befinner sig i öppen strid med federationen. Strålande inledning som kastar en rakt in bland laserstrålar, rymd-torpeder och avslutar med en fenomenal krasch-landning på planetens yta. Rafflande är bara förnamnet. Å andra sidan har vi sedan slutstriden i Rise of the Skywalker där JJ och hans lakejer tar i från buken och nästan slår knut på sig själva i episkt-trams. Den massiva flottan av stjärnkryssare som går i strid mot Rey och hennes vänner känns uddlös och opersonlig, ja till och med orimlig även när vi talar i Star Wars sammanhang. Den sista spiken i kistan kommer när Finn och hans hejdukar med pil och båge landstiger på en av Rymdimperiets stjärnkryssare och med sina hästar och rider ut i strid som om de vore redo att erövra England. Det är hejdlöst ointressant och hopplöst tramsigt och banar vägen för en ren och skär knock-out seger till motståndet.
[Vinnare: Revenge of the Sith]

[2] Lasersvärdsfäktande
Finns där något som är mer synonymt med George Lucas universum än de ikoniska ljussablarna? I alla dess former och färger de uppträder så är de alltid lika iögonfallande och närvarar i de flesta av Star Wars filmernas mest väl ihågkomna ögonblick. I Revenge of the Sith fick vi äntligen se en av de mest omtalade duellerna sedan hedenhös när Anakin och Obi-Wan slutligen möttes på Mustafar, en scen som är laddad med känslor. Dels från den överspelande Hayden Christensen som ser konstant skitnödig ut, men främst från den ständigt strålande och alltid älskvärde Ewan McGregor som ger uttryck för sitt vemod över sin väns fall till den mörka sidan. Tyvärr lider slutstriden, precis som i princip allt lasersvärdsvingande i prequel-trilogin, av att vara ohyggligt överkoreograferat till den milda grad att all spänning sugs ur scenen. Detta var något som de nya Star Wars filmerna varit duktiga på att rätta till och vi får betydligt smutsigare strider med lasersvärds-fäktande där slagen och svingarna är långt råare och har mycket mer tyngd och känslor bakom sig. Det ser naturligare ut och kombattanterna framstår mindre som trapets-apor som viftar med ljus-pinnar och mer som individer som slåss för sitt liv. Så här måste jag ge segern till Rise of the Skywalker och en absolut strålande Adam Driver vars svärdsfäktande utklassar alla andra med brutalt patos, härlig tyngd och hinkvis med ilska och jävlar-anamma.
[Vinnare: Rise of Skywalker]

The Rise of Skywalker vs Revenge of the Sith

[3] Skurkar
Kejsaren kan vara en av de mest charmerande skitstövlarna i filmhistorien, fylld till bristningsgränsen med hat och vars enda dröm och önskan tycks vara total kontroll och absolut makt över allt och alla. En riktigt endimensionell gammal gubbe som hyser noll empati för någon annan, älskar bara sig själv och är så förbannat elak att han nästan blir en karikatyr av sig själv. Med det sagt, hans roll i Rise of Skywalker är tarvligt krystad och känns mer som en billig fars snarare än en välplanerad återkomst, en elak gubben-i-lådan som hoppar fram när man minst anar det redo för nya illdåd och sattyg. Hans roll i Revenge of the Sith däremot är både mer intressant och långt mer nyanserad. Här får vi se McDiarmid i sitt esse när han tillåts spelar ut båda sidorna av den onde gubben och inte enbart vara förpassad till att sitta på en spretig tron och kackla som en skadeskjuten höna. Nej kejsarens roll i Disneys Star Wars-trilogi är en obegripligt blek dundermiss och förefaller rent av som respektlös mot Return of the Jedi. Det är solklart bortom allt tvivel att kejsarens inkluderande i Rise of Skywalker var i ett beslut taget i ren desperation efter att Rian Johnsson tillåtits göra kaos med alla former av planer som JJ lade grundarbetet till i The Force Awakens. Detta blir seger på walk-over och extra minuspoäng till Rise of Skywalker som förpassas till skäms-hörnan med dumstrut på huvudet.
[Vinnare: Revenge of the Sith]

[4] Romans
Till och med i en galax långt, långt borta så finns där lite tid över för hjärta och smärta mellan allt lasersvärdsfäktande och stormtrooper-smiskande. För inte ens rymdtrollkarlarna är immuna mot svärmeri, älskog och ömhet, något som Anakin bevisade för oss i Attack of the Clones i vad som kan vara bland de sämsta försöken till romantisk dialog i mannaminne. Här i Revenge of the Sith bjuds vi på en lång rad nya pinsamma försök till känslomässiga ordväxlingar som når sin kulmen när en höggravid Padmé ömt står och borstar sitt hår på balkongen och Anakin, gapandes mot henne som om on vore månen och stjärnorna glatt proklamerar "åh vad du är vacker" och får till gensvar från Padmé att "det är bara för jag är ack så kär i dig". Men hatten av till farbror Lucas för att han i varje fall försökte, och misslyckades miserabelt. För när vi nu vänder våra blickar mot Rise of Skywalker så finner vi den i princip barskrubbad från all form av romans eller minsta lilla antydan till det. Det är kliniskt rent och även om vi på så sätt blir förskonade från potentiellt ostfylld dialog så känns det ändå som ett rejält snedtramp rakt ut i klaveret av JJ. Klassisk romans hör hemma i en episk rymdopera av Star Wars kaliber enligt min mening och tomrummet och avsaknaden av det var ytterst påtaglig i Rise of Skywalker. Så detta blir faktiskt ännu en seger för den avslutande delen i prequel-trilogin.
[Vinnare: Revenge of the Sith]

[5] Summa summarum
Det är svårt att egentligen avgöra vilken av två överkokta kalkoner som egentligen smakar bäst. Det blir en tävling mot botten, en kamp av elände och misär där endast vi som mediakonsumenter är förlorarna. Men som Askungen så väl formulerade, 'nå ja, vad är en bal på slottet'. Det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Äta och vara glad. För även om det inte är något tvivel om att det är Revenge of the Sith som är den kungen här, så härskar den från en tron byggd av plywood och flis. Det är tydligt att George Lucas sedan länge hade tappat all form av driv och i främsta mån gjorde sina tre nya Star Wars-rullar för att klämma pluring från fansen och smeka sitt eget ego. Att sen Disney, JJ och Rian fick för sig att ta hela varumärket och köra det i slasken är en annan femma, och om någon av er läsare där ute nu faktiskt får ut lite glädje från någon av de nya filmerna så är jag bara lycklig för er. Min ståndpunkt är tydlig och klar, undertecknad bitter-gubbe älskar de gamla hederliga rullarna och förpassar de andra till en liten låda i en mörk garderob.
[Segrare: Revenge of the Sith]

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Du har väl inte missat de andra delarna:
Tekken vs Soul Calibur VI
Forza Motorsport 7 vs Gran Turismo Sport
Rogue One: A Star Wars Story vs Solo: A Star Wars Story
Avengers vs Justice League
Horizon: Zero Dawn vs Red Dead Redemption 2
Playerunknown's Battlegrounds vs Call of Duty: Blackout
The Witcher 3 vs Red Dead Redemption 2
Destiny 2 vs Monster Hunter: World
Far Cry 4 vs Far Cry 5
The Last of Us vs God of War
Spider-Man: Homecoming vs Spider-Man 2
Rainbow Six: Siege vs Overwatch
Detroit: Become Human vs Heavy Rain
Tekken 7 vs Injustice 2
Captain America: Civil War vs Avengers: Infinity War
Playerunknown's Battlegrounds vs Fortnite: Battle Royale
Watch Dogs 2 vs Assassin's Creed Origins
Starcraft II vs Halo Wars 2
The Witcher 3: Wild Hunt vs Fallout 4
Half-Life vs Halo
Super Mario Galaxy vs Super Mario Odyssey
Captain America vs Wonder Woman
Vikings vs Game of Thrones
Zelda: Ocarina of Time vs Breath of the Wild
Avengers: Infinity War vs Avengers: Endgame
Assetto Corsa Competizione vs Project Cars 2
eFootball PES 2020 vs FIFA 20
Ghost Recon: Breakpoint vs Gears 5
Zelda: Link's Awakening vs Zelda: Breath of the Wild
Lejonkungen (1994) vs Lejonkungen (2019)
Fallout 4 vs The Outer Worlds
CS: GO vs Valorant
Animal Crossing: New Horizons vs Stardew Valley
Resident Evil 2 Remake vs Resident Evil 3 (2020)



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy