Svenska
artiklar
Grand Theft Auto V

10 vs 10: GTA V & GTA IV

I vår längtan efter alla de olika uppföljare vi hoppas på till nästa generation har vi jämfört ytterligare två av de spel vi delat ut maxbetyg till...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Året är 2008 och jag kliver av båten som jag flytt Östeuropa med. Min kusin har per telefon och mail lovat mig guld och gröna skogar, ett nytt land och en ny chans. Han har talat om sitt mansion där han bor, om alla de fina damer han bjuder dit och han har talat om alla sportbilar som står på garageuppfarten. När jag går ner för landgången så sladdar han in, kusinen Roman alltså, i något som ser ut som en svarttaxibil. Han tar mig till en lägenhet där råttor och kackerlackor slåss om matresterna på golvet och vi passerar på vägen dit den nästan fallfärdiga byggnad till garage där han har sin taxiverksamhet. Jag heter Niko Bellic och har precis klivit av båten ner i en stad som kallas för Liberty City, frihetens stad.

Året är 2004 och jag kastas in mitt i ett pågående bankrån. Skådeplatsen är North Yankton och jag och mina två kumpaner är mitt uppe i att försöka ta oss in i valvet och länsa denna lilla bank på en ansenlig summa pengar. Men något går fel, polisen är redan på väg och vi blir tvungen att skjuta oss ut ur banken för att ta oss till flyktbilen. Flykten går längs snöiga landsvägar med polisen hack i häl, och efter att vår chaufför blivit skjuten måste jag ta över ratten mitt i biljakten. Det slutar med att vi kraschar in på en gård och vi fastnar i en eldstrid där vi är två som blir nedskjutna medan den tredje kumpanen klarar sig och flyr över fälten bort i dimman. Ögonen sluts och jag vaknar sedan 9 år senare i Los Santos, möjligheternas stad.

Grand Theft Auto är för många av oss en spelserie vi håller väldigt nära hjärtat, och jag gissar att många som läser det här tydligt känner igen de båda öppningssekvenser jag just beskrivit. Inget snack om att dessa två spel kommer att ta med oss på en resa utöver det vanliga, det står klart redan de första minuterna som vi får ta del av. Även om dessa två spel delar samma grund-DNA så är det väldigt mycket som skiljer dem åt, framförallt i berättandet, och det är detta som denna artikel kommer att handla om. Hur olika dessa två resor genom spelen är och varför jag föredrar det ena spelet framför det andra.

Grand Theft Auto V

GTA IV utspelar sig i Liberty City, Rockstars fiktiva tolkning av staden New York. Du är en överlevare från balkankriget som kommer till Liberty City, inte kanske nödvändigtvis för att jaga den amerikanska drömmen, utan snarare för att få ett drägligare liv. När Niko hoppar av båten gör han det med en tro om att kusinen Roman redan lever den amerikanska drömmen. Han har i mail och per telefon talat med Niko om de fina hus och bilar han har, och om sin förkärlek till alla fina damer som landet har att erbjuda. Han har lovat att allt kommer lösa sig och att inga moln längre kommer skymma himlen, bara Niko lyckas ta sig över Atlanten.

Väl framme visar det sig ganska snabbt att Roman har ljugit om det mesta, och att han inte alls lever ett liv i lyx och glamour. Roman lever i en liten pittoresk lägenhet i vad som är spelets motsvarighet till Brooklyn, New York. Kackerlackor springer på golvet och tapeten hänger längs väggarna. Niko förstår ganska snabbt att det snarare varit Roman som varit i behov av Niko än tvärtom då det visar sig att Roman står knähögt i spelskulder till kriminella i Liberty Citys undre värld och snabbt tvingas Niko in i en värld fylld av våld och svek trots att han lovat sig själv att aldrig mer döda. Det är kärleken till sin kusin och familjehedern som tvingar Niko genom detta svåra beslut att återigen gå våldets väg, denna gång för att hjälpa sin kusin.

GTA V utspelar sig på andra sidan landet, denna gång i den fiktiva versionen av Los Angeles som Rockstar valt att kalla för Los Santos. Istället för att bara följa en enda karaktär som i sin föregångare får vi här chansen att styra tre stycken karaktärer, Michael, Trevor och Franklin. Michael är en försupen och djupt olycklig (men stenrik) före detta bankrånare som "gått i pension". Han lever i ett fint hus nära Hollywood Hills och drömmer om att bli regissör, att spela in film. Han har en fru som inte älskar honom längre och två stycken "Good for nothing kids" som han själv uttrycker det.

Spelets andra karaktär Franklin är en gängmedlem från spelets motsvarighet till Compton i Los Angeles. Han bor med sin moster i förorten och försöker med sin kompis Lamar starta upp ett eget gäng. Dock har han och Lamar helt olika uppfattningar om hur det ska gå till och vad de borde syssla med och fastnar snarare i att utföra små tjänster åt folk dem inte vill ha något med att göra, samt att tjafsa med varandra.

Trevor är spelets sista karaktär som du får bekanta dig med. Han är en galen kanadensisk före detta stridspilot som är bosatt ute i öknen på en plats som kallas för Sandy Shores (Salton Sea, Kalifornien, är den verkliga platsen). Ute i Sandy Shores sätter Trevor skräck i allt han ser och vidrör och har i princip hela stället under sin kontroll. Trevor försöker att bygga ett knarkimperium och är själv beroende av Metamfetamin, ett riktigt "nutcase" om du så vill.

Redan i de inledande minuterna så kan man ana en distinkt skillnad mellan dessa två spel. GTA IV börjar i ett lugnt tempo och du får långsamt bekanta dig med de olika karaktärerna och utveckla en känsla för staden i takt med att den öppnas upp för dig när du blir inblandad i fler och fler av karaktärernas liv.

I GTA V å andra sidan kastas du rakt in i hetluften från ruta ett, och i det första uppdraget efter prologen kör du stulna sportbilar rakt genom rusningstrafiken i mitten av Los Santos. Där du i GTA IV hjälper din kusin att undkomma knivbeväpnade gangstrar från Albanien i någon mörk gränd, planerar du i GTA V redan ett rån i mångmiljonklassen mot en juvelerare. Där GTA IV är atmosfäriskt, dämpat och tungt är GTA V polerat, massivt och explosivt. Niko kliver av båten med ingenting annat än en dröm och en resväska. Michael, Trevor och Franklin rånar juvelerare, spränger fraktfartyg och stjäl nyutvecklade vapen av militären.

Det är kraftig skillnad på tempot i spelen och jag skulle vilja kalla GTA IV för ett drama, medan GTA V är renodlad Hollywood-action, och det passar sig ju väldigt bra med tanke på var det utspelar sig. Som alltid i GTA så spelar skådeplatsen stor roll för vilken typ av historia Rockstar presenterar för oss, och att storyn i New York (Grand Theft Auto IV) är ett tungt och dämpat drama medan GTA V presenterar oss en actionfilm som skulle få självaste Michael Bay att ramla av stolen är långt ifrån en slump. Faktum är att spelen inte skulle fungera om de bytte handling med varandra, något jag skulle våga hävda även är fallet om vi går tillbaka till tidigare spel i serien såsom GTA: Vice City och Grand Theft Auto III. Detta tycker jag visar på sjuk briljans från Rockstars sida när det kommer till att bygga en relevant historia som knyter an till miljöerna den utspelar sig i.

Men vilken av dessa två mastodonter till spel är bäst då? Jag föredrar faktiskt GTA IV framför GTA V. Jag har inför denna artikel spelat de båda spelen igen för att försäkra mig om att det inte bara är nostalgi-brillorna som förleder mig. Den största anledningen är just handlingen, jag tycker helt enkelt bättre om Nikos historia än berättelsen om de tre galningarna vi får följa i GTA V. Tempot blir för mig för högt i GTA V och det introduceras nya karaktärer till höger och vänster som några uppdrag senare ofta försvinner ur historien och ofta ifrågasätter jag varför jag ens gör de saker jag gör åt de folk jag gör dem för. Ett exempel: Michael gör bort sig och skadar i början av spelet ett hus som ägs av en välkänd maffiaboss, Martin Madrazo. För att betala igen Mr. Madrazo för de skador Michael åsamkat måste han skippa pensionen och börja planera rån igen. Men som den självcentrerade narcissist vi lärt känna Michael hade det väl varit mer logiskt för Michael att döda Mr. Madrazo än att utföra ett rån i mångmiljonklassen när Michael själv lever under vittnesskydd? Logisk lucka kan jag tycka.

En annan logisk lucka är för mig när Trevor förlåter Michael och dem drar iväg för att rädda Michaels dotter tillsammans bara några minuter efter det att Trevor träffat Michael igen för första gången på 9 år. Fram tills den punkten har inte Trevor framstått som en så värst förlåtande individ i spelet, minst sagt, utan har mest dragit runt och plundrat och dödat alla som han tycker gjort honom oförätt. Till exempel Johnny Klebitz och hela motorcykelgänget Lost and Damned som Trevor i princip utplånar bara några uppdrag innan han träffar Michael igen. Känns inte så rimligt att Trevor helt plötsligt skulle förlåta en gammal kompis som sålt ut alla sina bankrånarvänner till FBI och dessutom fejkat sin egen död för att själv komma undan med pengar och vittnesskydd.. Att Michael, Franklin och Trevor sedan inte gör så mycket annat än att smågnäbba genom resten av spelet gör att jag dels inte tycker att dem är särskilt trovärdiga som karaktärer och dels inte känner särskilt mycket för dem när slutet börjar närma sig och det är dags att döda någon av dem. Faktum är att jag helst skulle vilja döda alla tre.

Jämför vi uppdrag de två spelen mellan tycker jag också att GTA IV har mer minnesvärda uppdrag och jag kommer aldrig att glömma uppdraget när man skall råna Bank of Liberty i GTA IV. Detta uppdrag är som taget ur den monumentala skjutsenen från filmen Heat (1995) och det känns som att själv vara med i just den scenen. Jag vet inte om jag tycker att något uppdrag i GTA V riktigt kan mäta sig med det uppdraget från fyran, närmast kommer nog uppdraget när man sänker ett lastfartyg i Los Santos och dyker ner för att stjäla militärens nyutvecklade vapen med en ubåt. Även om många av uppdragen absolut är häftiga i den femte installationen av GTA så tycker jag även att uppdragen ofta förlorar på att dem är lite väl självgående och självspelande understundom. Du får direkt en tillsägelse av spelet att nu är det minsann dags att byta karaktär, och lyder du inte uppdragets regler riskerar du ofta att misslyckas och du får börja om vid senaste checkpoint. Detta är något som är väldigt irriterande när man försöker att utforska nya mer kreativa sätt att klara uppdragen på, bara för att kort därefter torska på grund av att man vandrat iväg för långt eller liknande.

Hade jag skrivit storyn till femman så hade jag fokuserat mer på schismen mellan Trevor och Michael och gjort GTA V till en mörkare mer renodlad hämndhistoria. Tänk ett spel där Trevor jagar Michael efter att han fått reda på att det var Michael som sålde ut sina vänner till FBI för för alla de där åren sedan i North Yankton. Du spelar som båda karaktärerna, den ene jagad och den andra jagar. Franklin hade kunnat vara en neutral karaktär som hjälper antingen Michael eller Trevor beroende på vilka val du gör i spelet. Rockstar, om ni har problem med manuset till VI, så vet ni vem ni ska ringa!

Jag låter kanske lite hård gentemot femman, och det kanske låter som att jag inte ens tycker det är värt sin 10:a som det tilldelats här på Gamereactor. Så är inte alls fallet, jag tycker att Storyn är helt okej, och den engagerar bitvis även mig men jag tycker att den faller kort i jämförelse med GTA IV:s mästerliga berättelse. Det har snarare att göra med hur bra jag tycker att GTA IV är och inte på något sätt att GTA V skulle vara dåligt. De är båda bra spel, de är båda 10:or, men av olika anledningar.

Där Femman istället briljerar är när man tittar på den tekniska aspekten av spelet. Faktum är att GTA V håller än idag rent grafiskt och spelmekaniskt, i allra högsta grad, vilket är en sjuk bedrift när det gäller ett spel som i sin första utgåva snart är 10 år gammalt. GTA V är större än GTA IV, det är proppat med mer saker, mer slumpmässiga möten, snyggare grafik och fler fordon. Du kan dyka under vattnet och upptäcka en hel ny värld därunder. Du kan köra ubåt och du kan sticka ut till Fort Zancudo's militärbas och stjäla ett stridsflygplan för att sprida ond bråd död över Los Santos från ovan.

Faktum är att jag fortfarande håller GTA V som det roligaste sandlådespelet att röja runt i till dags datum och sett ur det perspektivet är det en klockren 10:a. Jag kommer ihåg första gången jag såg gameplay från GTA V. Det var verkligen något helt annat än vad vi tidigare sett till konsolerna PS3 och Xbox 360 och jag kommer ihåg att jag tänkte "this is it, det här är första gången vi ser framtidens grafik. Det är såhär spelen kommer att se ut till nästa generation". GTA V kom ju som bekant även till dagens generation så småningom och medförde adderandet av ett förstapersonsläge för första gången i ett GTA-spel. Förstapersonsläget förhöjer verkligen upplevelsen, och var något jag faktiskt inte trodde att jag skulle få se i ett GTA-spel. Även om GTA IV var snyggt på sin tid har det idag, rent objektivt inget att komma med gentemot sin storebror. Faktum är att GTA V slår GTA IV på fingrarna i de flesta spelmekaniska aspekter idag. Du har fler vapen, karaktärerna rör sig bättre, bilarna går snabbare, det finns fler möjligheter i världen att utforska osv, osv.

Ändå föredrar jag den tunga känslan av fysiken i GTA IV och jag tycker bättre om körkänslan i det fjärde spelet. Jag tycker också att vapnen känns tyngre och har bättre ljud i GTA IV.
Detta är dock förstås helt och hållet subjektivt och jag vet att många inte håller med mig.
Sammantaget gillar jag bättre den tunga och sliriga känsla som finns över GTA IV framför den lättsamma och "poppiga" känsla som finns över GTA V. Där IV är en oslipad diamant och lite ruff i kanterna är GTA V nästan lite väl polerat. GTA V gör väldigt mycket och är bra på det mesta. GTA IV gör mindre, men är istället mästerligt på vad det gör, och det bevisar enligt mig återigen att mer och större inte alltid behöver betyda bättre. GTA V lider lite av att det finns så mycket att syssla med att vissa aktiviteter känns påklistrade. Till exempel så känns systemet för de aktiviteter man kan göra med sina kompisar som en påklistrad gimmick i femman, snarare än att vara en genomtänkt komponent av spelet som det var i fyran. Dock skall sägas att det i dagsläget inte är särskilt kul att vare sig gå och bowla med Roman i fyran eller att gå på stripklubb med Lamar i femman, men jag kommer ihåg att jag tyckte det var rätt coolt med kompis-aktiviteterna i min första genomspelning av GTA IV.

Samma sak gäller street racingen som Franklin kan ägna sig åt i GTA V. Det finns bara 5 stycken race man kan vara med i och de är allesammans ganska snabbt avklarade. I GTA IV ringde man upp sin polare Brucie när som helst under natten och fick reda på var nästa race skulle gå av stapeln. Dessutom hade man en relation till Brucie i GTA IV, vilket man inte har till Hao i GTA V. Detta är petitesser på det stora hela men jag hade hellre sett att de skippat dessa aktiviteter och byggt ut andra, eller ännu bättre, haft mindre sidoaktiviteter och fler stora Heists.

På det stora hela är det två väldigt olika spel vi har att göra med, och där GTA IV är en tight berättelse som i spelväg drar mer åt Mafia-spelens håll är GTA V en canvas för dig att måla upp din egen typ av värld på som du sedan kan röjja runt i bäst du behagar. Femman är rent spirtuellt snarare besläktat med Saint's Row (nu hädar jag) och även om ni kanske tycker det är en löjlig jämförelse tror jag att ni förstår vad jag menar. Medan du i GTA IV får börja från botten och jobba dig uppåt är du i GTA V redan på topp från början. I GTA IV blir du en produkt av staden, i GTA V är det du som gör produkt på staden.

Som leklåda tycker jag nog idag att GTA V känns mest aktuellt om du bara är ute efter en rolig stund och att röjja runt i en timme eller två framför datorn eller Tv'n. Om du istället letar efter en rysligt atmosfärisk berättelse att drömma dig bort i är GTA IV det bättre spelet. Jag föredrar det senare och därför håller jag GTA IV högst.

Grand Theft Auto V

I denna artikel har jag inte tagit hänsyn till onlinedelarna av de båda spelen då jag anser att GTA Online är ett spel som står på helt egna ben vid det här laget. Så mycket har lagts till och förändrats att det inte längre har mer än skådeplatsen Los Santos gemensamt med originalspelet. GTA IV:s Onlinekomponent är helt död och det skulle därför inte vara en rättvis jämförelse. Något som jag paradoxalt nog, efter att ha klagat så mycket på storyn i GTA V, kan tycka är lite synd är att vi aldrig fick några DLC's till singleplayerdelen i GTA V. Till GTA IV fick vi ju som bekant både The Ballad Of Gay Tony och även The Lost And Damned som båda var riktigt mustiga expansioner. Avsaknaden av DLC till GTA V kan vi nog skylla på onlinedelen i GTA V som har tagit allt krut efter att spelet lanserades. Men å andra sidan har ju det utvecklats till ett helt eget monster (på gott och ont) och vill du kan du där lägga åtskilliga hundra timmar utan att ens känna dig halvvägs klar. Lägg där till server-ramverket FiveM som är en modifikation för att spela på hemmasnickrade servrar så har du ett spel med i det närmaste obegränsad livstid. GTA V vinner helt klart i innehåll, både med och utan sin Online-komponent, inget snack om den saken.

Denna konsolgeneration är nu snart vid vägs ände och vi här på gamereactor har börjat att jämföra de 10-poängare vi delat ut genom åren i väntan på de uppföljare som vi alla hoppas på till nästa generation. Själv längtar jag sjukt mycket till nästa del i sagan om bilstölder även om mitt realistiska jag såklart vet att det än så länge ligger långt bort i framtiden. Jag hoppas dock på nån form av teaser-trailer kring årsskiftet (januari, februari) och att GTA VI utannonseras till hösten 2022 senare samma år. Men det är nog tyvärr för mycket att hoppas på i dessa Corona-tider. Det har snackats en del om att GTA VI skulle vara en "homage" eller ny tappning på det klassiska Vice City, på samma sätt som femman är GTA: San Andreas andliga tvilling. . Tänk er att få ge sig tillbaka till Escobars Florida under ett pastelligt 80-tal och lyssna på retro synth-wave när man glassar fram längs gatorna i sin neonfärgade Pontiac Trans Am. Om det nu blir Vice City vi får besöka under nästa del i sagan så önskar jag, på samma sätt som jag önskar att GTA V varit mindre Bad Boys (1995) och mer Heat (1995), att GTA VI blir mindre Miami Vice (1984) och mer Scarface (1983).

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Här hittar du tidigare delar ur denna artikelserie:
The Last of Us vs The Last of Us: Part II

Relaterade texter

Grand Theft Auto VScore

Grand Theft Auto V

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Efter fem års väntan har vi äntligen fått tillbringat ordentligt med tid tillsammans med Rockstars hysteriskt hett efterlängtade femma

10 vs 10: GTA V & GTA IV

10 vs 10: GTA V & GTA IV

ARTIKEL. Skrivet av Sebastian Lundin

I vår längtan efter alla de olika uppföljare vi hoppas på till nästa generation har vi jämfört ytterligare två av de spel vi delat ut maxbetyg till...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy