Svenska
artiklar

Mina favoritögonblick med Sonys konsoler (André)

Vi på Gamereactor fortsätter att dela med oss av minnen från Sonys konsoler och den här gången är det filmredaktören Andrés tur...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Efter de senaste PS5-presentationerna slog det mig: visst känns det inte lika "nextgen" som förra Playstation-generationer var? Det ligger något väldigt ljumt över uppdaterade versioner av äldre spel och även om spel som Horizon 2 och Racthet & Clank: Rift Apart imponerar smått är jag inte helt såld på nästa nextgen-hopp. Ännu, alltså. Detta fick mig att tänka tillbaka på mina allra starkaste minnen från mina generationshopp i en konsolserie jag alltid varit "lojal" till. Här är några av de favoritögonblicken som ännu värmer mitt spelhjärta...

Mina favoritögonblick med Sonys konsoler (André)

Mina favoritögonblick med Playstation 2
Första PS2-spelet var Hulk
Jag älskar Hulk-filmen från 2003. Där, jag sa det! Jag har alltid älskat Ang Lees unika serietidningsrulle och denna "guilty pleasure" var något som påverkade mitt "första spel"-beslut när jag väl lyckades förhandla om en sprillans ny PS2 för så många somrar sedan. Jag glömmer nämligen aldrig när jag först fick slunga stridsvagnar som den gröne besten i en Onoff-butik och jag glömmer aldrig den salighet som sköljde över mig när jag alltså fick ett eget spelexemplar: lukten av ett nyöppnat spelfodral, konsolens gudomliga startmeny... ahhh!Visst, spelet lånade bara Eric Bana som ensam filmkoppling, men det gjorde att min bekantskap med Hulkens serietidningsvärld bara breddades och än idag är det destruktiva 2003-spelet ett av mina bäst bevarade spelminnen från PS2:ans ljuva guldera.

Att besegra Ares på svåraste nivån
Jag har en rad glada spelminnen från PS2-eran som har bränt sig fast i min hjärna, men här väljer jag alltså mitt allra argaste minne: slutbossen i God of War... på God Mode. Detta var början på min completionist-mani och min väg till självplågande mästerverk likt Hidetaka Miyazakis hänsynslösa spel, men det var inte den vackraste historian. Här upptäckte jag hur rabiat jag kunde vara som TV-spelsfantast, vilket bland resulterade i klagomål från grannen efter mina ursinnesvrål och en trasig spelkontroll. Efter åtta dagars kuddboxande, svordomar och blodtörst kunde jag dock äntligen bevisa det jag egentligen visste hela tiden: jag var den verklige krigsguden! Släng dig i väggen, Ares! God of War är och förblir en oförglömlig spelupplevelse och jag glömmer aldrig det skrockande triumfskrattet som utbröt efter Ares mäktiga fall.

Mina favoritögonblick med Sonys konsoler (André)

Mina favoritögonblick med Playstation 3
Att slå på Metal Gear Solid 4 för första gången
Det är alltid något speciellt med att klämma in ett rykande hett spel i en nyöppnad spelkonsol på julafton. För även om fyran inte direkt slog trean på fingrarna gameplaymässigt minns jag ändå hur paff jag var av nextgen-känslan. Det var som dag och natt, samma stund jag fick styra gubb-Snake och hans änglaskulpterade skinkor i Mellanöstern och jag vill minnas att min familj - som vanligtvis inte brydde sig om att titta på mina långsamma spelsessioner - var fastklistrade av Kojimas cinematiska berättande. Metal Gear Solid 4 hade en "wow"-faktor som skänkte en viss stolthet över att äga en PS3 - hur stor, klumpig och högljudd jag än upplevde att den var i dess början. Titta på mig! Jag sitter inte längre fast i det förflutna, tänkte jag när jag återvände till ett högupplöst Shadow Moses och hela Metal Gear Solid-sagan sköljde plötsligt över mig...

Resident Evil 5-bonding
Nu var ju det femte Resident Evil-kapitlet ett rejält bakåtkliv i zombieserien, men det var inte spelet i sig som var särskilt minnesvärt; det var vem man spelade det med och faktum är att ett av mina bättre PS3-minnen utspelar sig efter att jag sålde ostgrillen till lillsyrran för ett rimligt syskonpris. Jag minns att vi, en mycket seg söndagseftermiddag, diskuterade hur Nintendo slog både Microsoft och Sony på fingrarna när det kom till att samla vänner och familj i TV-soffan och plötsligt slog det oss att vi aldrig gav RE5 en riktig co-op-chans. Det trista solo-läget blev ett minne blott när vi som besatta sprängde afrikanska zombies och innan vi visste ordet av det hade vi spelat bort hela Herrens dag - samt glömt allt som heter ansvarsplikter. Vi skrattade och bondade mycket den dagen och är det inte just detta som gör spelmediet så unikt?

Mina favoritögonblick med Sonys konsoler (André)

Mina favoritögonblick med Playstation 4
Boi-simulatorn God of War
Jag misstänker att Santa Monicas kritikerrosade uppföljare kommer att nämnas i majoriteten av mina kollegors PS4-minnen, men det är väl bara att konstatera det uppenbara: God of War chockade mig, på allra bästa vis. Detta för att jag kände mig något besviken på riktningen som denna köttiga spelserie först tog. Jag hade svårt att tro alla hyllningarna med tanke på hur avskalad gameplayet var och hur lite ilska det fanns kvar i den gamle krigsguden. Plötsligt blommade spelet ut i vad som bäst kan beskrivas som den kanske bästa filmiska spelupplevelsen jag har haft sedan Metal Gear-serien. Inte nog med att spelet skrek next-gen; det råkade också vara en emotionellt omtumlande far-och-son-resa som jag, två år senare, fortfarande tänker på.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Gwent på konsol
Men du och din jäkla trollkarlspoker, André! Du spelar ju redan det på andra plattformar, varför ens ta upp det här?! Anledningen är enkel: det digitala kortspelet var en stark favorit i vardagsrummet när det väl begav sig och var förmodligen mitt mest spelade spel de senaste åren fram tills CDPR bestämde sig för att slopa konsolvarianten. Detta blir alltså lite av en minnesstund för min egen del, då jag saknar att beundra mina Nilfgaard-kort i hög TV-upplösning och bygga Witcher-tematiska kort-arméer med den bekväma spelkontrollen. Det fanns nämligen inget skönare än att komma hem efter en lång och hård dag, slå på lite Gwent och ställa om den grötiga hjärnan med min älskade Alchemy-kortlek i någon timme eller två. Visst spelar jag fortfarande Gwent på Ipad-platten, men det kommer nog aldrig att vara samma sak utan den härliga PS4-versionen.



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy