LIVE

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Live broadcast
Annonsera
logo hd live | Immortals: Fenyx Rising
Svenska
artiklar

Önskemål inför nästa generation (1)

Snart är det dags och i denna tvådelade artikel önskar sig samtliga redaktionsmedlemmar olika saker från de kommande konsolerna...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
Önskemål inför nästa generation (1)

Henric Pettersson:
Korta laddningstider
Det är oftast detta jag känner av mest när jag går från att spela samma spel på PC till spelkonsol. Att vänta är, som ni vet, svintråkigt och särskilt om det sker ofta. Vem minns inte laddningstiderna efter att man dog i Bloodborne (det blev ju ett par dödsfall)? Den senaste tiden kände jag verkligen av skillnader i laddningstider när jag gick från Ghost of Tsushima vars laddningstider var näst intill obefintliga för att sedan spela Marvel's Avengers där laddningstiderna nästan är outhärdliga. Till Playstation 5 och Xbox Series S / X ser jag därför fram emot korta väntetider för att minimera väntandet och maximera spelandet.

Bättre exklusiviteter till Xbox
När jag köpte en Xbox One före Playstation 4 berodde det till stor del på ett stort utbud av exklusiva titlar. Det dröjde dock inte särskilt länge innan Sony och Microsoft växlade roller och på senare tid har Microsoft haft extremt få och dessutom få lockande titlar att erbjuda. Till nästa generation hoppas jag därför att de lägger i en extra växel och erbjuder oss fler påkostade kvalitetsspel. Konkurrens gynnar bara oss spelare i slutändan då det resulterar i ännu fler finslipade spel. I dagsläget ser jag ingen mening med att äga en ny Xbox, men jag hoppas att Microsoft ger mig en anledning att vilja det.

Önskemål inför nästa generation (1)

Marie Liljegren:
Extraordinärt bra spel
Spelen är trots allt det som alltid ligger mig närmast hjärtat så självklart kommer då min första önskan vara om just spelen. Vi kan redan nu se fram emot många stora speltitlar inför kommande konsolreleaser från både Playstation 5 och Xbox Series X, för att bara nämna några, Assassin's Creed Valhalla, Resident Evil Village, Horizon Forbidden West, Godfall och Gears Tactics. Men eftersom detta är min önskan jag skriver om tänker jag skriva vad jag vill se mer för spel. Jag vill till att börja med ha ett nytt Uncharted, och nu snackar jag inte spinoff med en massa kulissmedarbetare från originalserien utan ett helt nytt spel med mina favoritkaraktärer Nathan och Sully. Jag vill ge mig ut på ett nytt galet vackert och spännande äventyr till en plats jag aldrig har hört talas om och jaga skatter som får min inre skata att dra efter andan! Jag vill lösa pussel som får mig att använda den där skrumpna klumpen jag kallar för hjärna och jag vill blåsa skallen av elakingar med min väl tilltagna vapenarsenal. Men jag stoppar inte här, jag vill ha ett nytt Tomb Raider.

Jag vill än en gång klä mig i rollen som allas vår storbystade Lara Croft och pulverisera Trinity en gång för alla med min båge och min klättringsyxa. Jag vill ha ett nytt The Witcher och än en gång vila ögonen på spelvärldens manligaste man, Geralt of Rivia, mannen vars whiskeyröst får mina tår att krulla sig och att längta efter ett bubbelbad. Jag vill ha ett nytt Red Dead Redemption, för trots allt så saknar jag ju att spotta tuggtobak och ha ständiga hemorrojder av allt åkande på havremopeder i det vilda västern vi alla lärde oss att älska när vi slog följe med Dutch Van Der Lindegänget. Och sist med inte minst vill jag ha ett nytt Grand Theft Auto. Och skulle Rockstar Games göra mig extra glad får de gärna slänga in min älskade psykopat Trevor i smeten. Om inte vill jag ha 80-tal, neon och pudelfrillor. Axelvaddar och Don Johnson. Ett nytt Vice City hade gjort mig riktigt nöjd. Så, nu har jag låtit som en grinig tonåring med alla mina "Vill ha" men ni fattar poängen, bra spel vill jag ha.

Mer remasters och mer återutgivningar
Som nummer två på min önskan inför nästa generation går jag lite mot floden när jag önskar mer remasters och ännu mer återutgivningar. Visst, vi har sett det förr och vi har spelat dom till lede, men jag är löjligt fäst vid mina favoritspel. Jag skulle kunna starta igång en gammal konsol och dra igång spelet där men kass grafik och ännu värre styrning stoppar mig. Och vi ska inte ens snacka om sparningar från helvete. Sen jag fyllde 40 har jag blivit av med det mesta av det lilla uns tålamod jag hade. Så ge mig ett sprillans nytt Resident Evil utan bläckpatroner och stelopererade Jill Valentine och broilern Chris Redfield. Jag saknar att bära mina bruna byxor! När vi redan är igång med just min älskade zombieserie kan vi ju passa på att önska ett nytt Resident Evil Code:Veronica X. Ett av spelen i serien som enligt mig fått alldeles för lite cred och uppmärksamhet. Listan kan bli lång, mitt spelbiblotek innehåller grymt många underbara titlar som enligt mig borde dammas av. Mass Effectserien, Left4Dead, Gears Of War och Fallout 3. Ja, ni fattar vad jag vill komma. Visst är det viktigt med nytänkande och sträva efter något vi aldrig sett eller spelat innan men ibland vill jag ha något tryggt, något jag bara vet är fantastiskt.

Ibland är det skönt att slippa besvikelse som rätt ofta infinner sig där man sitter med sin handkontroll framför sitt nyinköp och inte känner den där känslan man trodde man skulle känna. Ni vet den där känslan att spelet inte lever upp till dina förhoppningar och förväntningar. Och att spelet inte lever upp till beloppet du nu saknar på ditt konto. Jag har sjukt många inköp som står på mina hyllor och hånar mig, spel som jag spelat några timmar på men sedan blivit ratade för något annat. Undrar om mina dammiga ratade spel sitter där på hyllan som stackars bortglömda pingvinen Wheezy från Toy Story hostande av dammråttor och undrar varför de inte duger? Jag kan inte hjälpa det, jag är hon som hellre tittar på en film jag sett tio gånger och älskat än en lökig ny komedi med någon ny stjärna som jag finner pisstråkig. Jag äter hellre samma oxfilé på restaurangen som jag vet är delikat än betalar 300 spänn för nått som kanske smakar kofta. Samma sak med spel, kör hellre ett gammalt bra spel än ett nytt som bara är så där. "Så där" kan jag vara utan. "Så där" är inte värt fyrtio timmar av mitt liv eller 700 kronor av min lön som jag slitit som ett djur för att tjäna in. "Så där" får mig inte att vilja spela om spelet innan jag knappt kört ut det. "Så där" ger mig inte spelglädje, och det är trots allt spelglädjen jag är ute efter när jag spelar. Så summa kardemumma som min gamle morfar Percy brukade säga så vill jag se mer av våra gamla grymma spel i en ny upphottad kavaj och allt som följer med i dagens teknik.

Önskemål inför nästa generation (1)

Joakim Sjögren:
Höjd standard på alla plan
När man tänker på ny hårdvara så är det givetvis lätt hänt att man börjar fundera på vad all den nya kraften kan tänkas uträtta i den absoluta frontänden av spektrumet. Hur långt kommer utvecklare kunna gå, hur snygga kommer spelen bli och hur mycket kan hända på skärmen under en och samma gång? Självklart tänker jag själv i dessa banor, men jag är minst lika nyfiken på att se hur det kommer se ut på de längre nivåerna, alltså de som sysslar med framför allt AA-titlar och ambitiösa indiespel. Hur kommer till exempel nästa lir från Spiders (Greedfall 2?) se ut, kommer Shenmue 4 dra nytta av den extra prestandan som Playstation 5 och Xbox Series X erbjuder och kan indiespel som Children of Morta bli ännu bättre med mer kräm att tillgå under huven. En ny generation höjer nämligen inte bara visionen på vad som är möjligt utan även golvet och lägstanivån på vad vi förväntar oss, och det är faktiskt minst lika spännande att drömma om, enligt mig.

Färre flaskhalsar i speldesignen
När Mark Cerny presenterade fördelarna med den snabba SSD-hårddisken i Playstation 5 var det framförallt en sak jag tyckte stod ut. Den gode Cerny använde nämligen Jack II: Revenge som exempel för att belysa hur utvecklare alltid varit tvungna att designa om stora öppna spel för att hårdvaran inte kunnat hänga med när det kommer till att ladda fram nya tillgångar, och hur det i förläggningen dragit ner tempot för att inte bryta illusionen om en stor sömlös spelvärld. Exemplet i fråga må vara något ålderstiget, men vi ser såklart samma designtänk än idag med "diskreta" flaskhalsar som håller spelare borta från vissa områden samtidigt som de laddas upp i bakgrunden. Detta hoppas jag slutligen att vi kommer se mindre av i framtiden och att utvecklarnas visioner kommer vara mer likt sina initiala idéer och inte hållas tillbaka i samma utsträckning av förlegad teknik. För jag är extremt less på att åka digital hiss i över en minut bara för att få spöa skiten ur en boss.

Önskemål inför nästa generation (1)

Olof Westerberg:
Bättre batteritid i dosorna
Jag tittar främst på dig DualShock 4. Inte nog med att jag måste förbereda mig noggrant med att ladda handkontrollerna innan mina vänner kommer på besök, jag måste även höra av mig till dem i förväg för att förvissa mig om att de laddat sina respektive kontroller. Dualshock 4 får mig att framstå som spelkvällens största kontrollfreak; en mycket medveten ordvits. För mig som har soffan en bra bit ifrån tvn är det otänkbart att spela med sladd, och därför vill jag att Sony tar inspiration av t ex Nintendos Pro Controller till nästa generation. Jag betalar hemskt gärna en hundring extra - helst inte mer - för fyrdubbel batteritid.

Snabbare menyer
I denna stund bläddrar jag förstrött i menyraden mellan trophies och meddelanden på min PS4. Med ett tryck till nästa ikon fryser hela konsolen i ett par sekunder innan den rullar vidare. Det händer inte för jämnan, men tillräckligt ofta för att konsolen ska ge ett mer havererat intryck än min drygt fem år gamla, misshandlade Macbook. Min PS4 däremot, den är knappt ett och ett halvt år gammal och oändligt väl omhändertagen, kysst och dammtorkad, hårddisken fylld till ca 70 %. Till nästa generation bör konsoler helt enkelt kunna sköta simpel menyhantering utan irritationsmoment, det är inte ett stort krav.

Johan Jolin:
Nytt generationskliv även för VR
Jag har inte köpt ett VR-kit ännu. Delvis för att jag varit en fattig student men kanske farförallt eftersom teknologin fortfarande är i produktens introduktionsstadie. VR är en oerhört spännande ingenjörskonst som en dag kommer bli det dominerade spelformatet. En dag. För även om den virtuella verkligheten känns otroligt intressant fanns det för lite skoj för mig att kunna punga ut de stora stålarna. Det var egentligen inte förrän jag såg Half Life: Alyx som jag verkligen kände "wow". Den känslan hoppas jag kunna erfara flera gånger om när vi strax kliver in i framtiden, ett steg in i nästa generation där Sony vidareutvecklar sitt VR-headset som tar oss till nya världar vi aldrig kunnat drömma om. VR-teknologin är här för att stanna och detta är förhoppningsvis generation då sladdarna försvinner, priserna sjunker och storslagna VR-äventyr släpps efter varandra.

Mer konsumentvänliga mikrotransaktioner
Precis som alla andra på redaktionen ser jag självklart fram emot att få erfara bättre laddningstider, bländande grafik, och episka speltitlar. Men jag ser även en trend inom spelmarknaden som gör mig orolig. Mikrotransaktioner är närmast en standard i dagens spelindustri, den ena girigare än den andra. Efter otaliga kontroverser har det dessvärre inte blivit bättre på många håll, men jag hittar ändå en del ljusglimtar. Jag tänker inte naivt önska att mikrotransaktioner plockas bort, men istället hoppas jag att spelutvecklare närmare sig mer sunda mikrotransaktionsalternativ. Efter det lilla jag spelat av Genshin Impact slås jag främst av hur generösa deras affärsidé varit, vilket jag hoppas belönas av spelare och inspirerar resten av industrin. Bort med fullprisspel som är proppade med dobbelmekaniker, reklam, och löjligt dyr kosmetika. En mer konsumentvänlig mikrotransaktionsmarknad är helt enkelt min önskan för nästa konsolgeneration.



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy