Svenska
Gamereactor
artiklar

Årets spel 2020: Besvikelse

Många efterlängtade storspel har gjort oss mer än lovligt besvikna under det gångna året och i efter en månad av diskussioner har vi enats om de fem största...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
Årets spel 2020: Besvikelse

(5) Mafia: Definitive Edition
Det såg på förhand ut lite som en dröm. En sådan där ljuvlig dröm som dyker upp efter det att man fått somna om, och är så smekande vacker och gemytlig att ingen av oss vill att den ska ta slut. Förhandsmaterialet skvallrade om det kanske snyggaste spelet vi någonsin sett och löftet från utgivaren Take Two om att man gjort om varenda mikromillimeter av Illusion Softworks ikoniska gangsterepos från grunden - fick oss att salivera ytterst, ytterst ordentligt. Spelet som släpptes var dock inte riktigt vad vi hade blivit lovade. Framförallt var det aldrig ens i närheten av så snyggt som förhandsmaterialet skvallrade om och även om de nygjorda mellansekvenserna var fina, var mixen mellan en gammal, död, begränsat livlös kuliss till stad, den stelbenta (20 år gamla spelmekaniken) och den nya visuella skruden en så pass märklig sådan att vi aldrig riktigt kunde slappna av och njuta av storyn. Tyvärr.

Årets spel 2020: Besvikelse

(4) Dirt 5
Efter att Codemasters hade försökt fusionera Dirt med Dirt Rally i Dirt 4 beslutade de sig för att helt försöka separera deras arkadmässiga rallyupplevelser med deras simulatortitlar inför Dirt 5. Uppdraget gavs till före detta Evolution som bland annat står bakom Motorstorm-serien och tanken var att skapa ett färgsprudlande, 100% helt orealistiskt men svinkul arkadspel proppad av karaktär och fart. Men så blev det ju aldrig, det vet vi idag. Dirt 5 var till att börja med helt gränslöst, vanvettigt fult - detta eftersom Codemasters nya utvecklingsteam hade använt sig av spelmotorn från Motorstorm och Blur istället för att nyttja den klart med kapabla Ego-motorn från Dirt 4 och Dirt Rally 2.0 och racingen kändes hopplöst styltig och långsam, genom att stendött, oinspirerat, enformigt karriärläge. Att det saknas rattstöd och att den grundläggande bilfysiken bestraffade den som ville sladda lite, satte spiken i kistan för vår del.

Årets spel 2020: Besvikelse

(3) Warcraft III: Reforged
Det skulle ju bli en remaster av världens kanske mest älskade realtidsstrategititel. Blizzard stod på scenen under E3 2018 och skröt om hur de renoverat rubb och stubb, gjort om samtliga mellansekvenser från grunden samt förbättrat spelmekanik och serverportionen. Sen två år senare släpptes spelet, och en hel spelvärld stod som stora frågetecken och bara stirrade på det haveri som Warcraft III: Reforged var, och fortfarande, är. Några nya mellansekvenser fick vi aldrig, inte ens de som visades upp i färdig form under 2018 års Los Angeles-mässa. Spelet var knökat av buggar och tekniska problem som på grund av att Warcraft III: Reforged delar källkod med originalet, även påverkade kultfavoriten Warcraft III. Blizzard hade även plockat bort flertalet livsviktiga funktioner ur sitt klassiska spel samt hittat på ett nytt idiotavtal där allt användarskapat material i form av custom-spel, expansioner och annat - nu skulle ägas till 100% av Blizzard, vilket gjorde att community-delen rörande Warcraft III: Reforged dog ut samma dag som det släpptes.

Årets spel 2020: Besvikelse

(2) Marvel's Avengers
Över 1,5 miljard kronor och närmare fyra års utveckling handlade det om för att Tomb Raider-studion Crystal Dynamics skulle kunna realisera sin vision om det ultimata superhjältespelet. Visst fanns det varningsklockor redan ett år innan premiären men vi förblev hoppfulla, vi fortsatte alla att längta. Spelet vi till slut fick står sig som årets näst fetaste besvikelse på grund av hur fenomenalt tråkigt Marvel's Avengers verkligen är. Hjältarna ser ut som billiga Kina-kopior på de riktiga Avengers, spelmekaniken är grund och platt och den mängd enformighet som denna titel innehåller går inte att beskriva, den måste nästan upplevas.

Årets spel 2020: Besvikelse

(1) Cyberpunk 2077
210 miljoner dollar i utvecklingskostnader. 500 personer jobbade i över sju år med vad som hade potential att bli världens bästa spel, genom alla tider. Det såg så ut. Med Stora mängder Witcher-erfarenheter i bakfickan och stödet från en samlad spelvärld dundrade CD Projekt Red på och lovade oss guld och neondränkta skogar med varje liten glimt av spelet som vi fick se, på förhand. Väl motiverade, djupa rollspelselement, vettigt craftingsystem, en stor levande, öppen spelvärld fylld av saker att göra, vettigt intressanta interaktioner med trovärdiga karaktärer och miljöer, en meningsfull story med riktigt djup och den där inbyggda samhällskritiken som subgenren och konceptet alltid medför samt grafik som skulle få oss att storkna. Det var ju det vi alla förväntade oss. När spelet för ett par veckor sedan väl släpptes erbjöd årets mest haussade titel Cyberpunk 2077 väldigt lite av det som hade utlovats. Staden var snäv, liten, begränsad, död. Kartan rörig, storyn förvisso ganska bra men hade absolut ingenting att säga och den där sex timmar långa, spelbara prologen som hade utlovats lirades upp i form av ett 21 sekunder långt, förrenderat bildcollage. Poliserna var dummare än tåget och spawnade bakom spelaren så fort han/hon gjorde mina lilla misstag. Vapenkänslan var fjösigt tunn och craftingsystemet mer eller mindre meningslöst. Lägg sedan till buggar, glitchar, mer buggar och ännu mer buggar - sparfiler som raderar sig själv, flertalet krascher per spelad timme och ett alldeles för kort äventyr, och du har receptet på det vi här på Gamereactor anser vara årets största besvikelse.



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy