Svenska
Gamereactor
artiklar

Fjolårets främsta filmbesvikelser

Efter att ha korat Årets film 2020 och Årets TV-serie 2020 är det dags för oss på Gamereactor att lista fjolårets fem största filmbesvikelser...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Du har väl inte missat dessa?
Årets film 2020 / Årets TV-serie 2020

Fjolårets främsta filmbesvikelser

(5) Mulan
Disneys senaste nytolkningar har lämnat mycket att önska, men vi hade ändå en gnutta hopp om att live action-Mulan skulle ta avstamp i wuxia-genren på ett svindlande magiskt vis. Mulan skulle klyva coronaviruset itu när det väl landade på Disney+ och efter flera rapporter om att regissören Niki Caro inte skulle följa 1998-filmen lika slaviskt var vi säkra på att nya Mulan skulle överraska oss. Och visst blev vi överraskade, men inte i någon positiv bemärkelse. Faktum var att 2020-varianten chockade oss i sin uppvisning i hur man inte berättar en historia, där filmskaparna har varit så besatta i att modernisera den älskade hjältinnan att de helt glömde bort livsviktiga filmfundament såsom ett budskap och, ja, en huvudperson att bry sig om. Det var nämligen inte bara avsaknaden av humor och musikalnummer som gjorde Mulan till en ljummen actionfilm, det var bristen på mänsklighet hos den chi-svingande krigsmaskinen Mulan som gjorde en redan blek nytolkning desto mer matt.

Fjolårets främsta filmbesvikelser
Detta är en annons:

(4) Birds of Prey
DC:s filmuniversum var ju tänkt att ta en fräsch ny riktning sedan Zack Snyders mörka serietidningsvärld havererade, där Joker och Aquaman lyste upp en fortsatt optimistisk framtid för Marvel-konkurrenten. Men hur mycket man än klandrade dess horribla titel eller corona-relaterade intäkter fanns det inget som kunde rädda magplasken Birds of Prey från sin egen hopplöshet, för vad som hade kunnat vara ett härligt utflippat Harley Quinn-party blev istället en uddlös flamsrulle som inte gjorde titelfigurerna någon som helst rättvisa. Trots dess tydliga girl power-vinkel och dess visuella gnista fanns det ingen som helst kick i varken berättelse eller karaktärer, då filmen ständigt kämpade med att hitta en vettig handling bland det skrikiga virrvarret.

Fjolårets främsta filmbesvikelser

(3) Borat Subsequent Moviefilm
Efter mer än fjorton års frånvaro fann sig på något vis Borat tillbaka till populärkulturen detta gångna år i vad som nästan känns som någon form av gravskändning. Borats oönskade återkomst slår knut på sig själv i alla led i sin jakt på fornstora dagars glitter och glamour. Glädjen och spontaniteten från den första filmen skiner i sin frånvaro och redan några få minuter in i denna sorgligt pinsamma serie av styltiga sketcher blir det tydligt att även om kroppen rör sig så har hjärtat sedan länge slutat slå. Här finns inga spår av försök till förnyelse och Sasha Baron Cohen försök till att vara chockerande och provocerande lyckas bara få oss att sjunka ner med ansiktet i våra händer och sucka djupt över denna bedrövliga film. För vår del hade kazakstanske journalisten gärna fått stanna kvar i arbetslägret från vilket han blir befriad från i början av filmen. Sasha kan så mycket bättre än detta, skäms.

Fjolårets främsta filmbesvikelser
Detta är en annons:

(2) Wonder Woman 1984
Den kostade närmare två miljarder kronor att pussla ihop och skulle bli den där magiskt fantastiska filmen som skulle styra DCEU-filmvärlden på rätt spår. Så gick det alltså inte. Från den där horribla inledningssekvensen där en stapplande liten barnskådespelare skulle agera superhjälte till hur Steve återupplivades, hur skurkarna introducerades till hur tonen flackade från The Goonies till "tungt" drama, gjorde Patty Jenkins hårt haussade uppföljare till en enda stor, trögflytande soppa. Faktum är att ingenting fungerande som det ska i den här filmen och när Diana till slut blev Superman och började flyga, kunde vi inte längre hålla oss från att kora denna film till fjolårets näst största besvikelse.

Fjolårets främsta filmbesvikelser

ÅRETS STÖRSTA FILMBESVIKELSE
(1) Tenet
Det räcker nu herr Nolan, snälla. Där finns ingen annan film under 2020 som gjorde pannkaka av sig själv på ett så storstilat, svindyrt vis som Christopher Nolans senaste i raden av rullar med tid som centralt tema. Men då hans tidigare filmer ofta haft något att säga så gapar Tenet ekande tom utan någon som helst substans att greppa tag om. Istället kastar manuset friskt epitet kring sig och försöker kamouflera det som exposition, filmen bara maler på hejdlöst och tillåter aldrig sig själv att stanna upp, andas och reflektera. Istället urartar Nolans senaste film i en pretentiös, självupptagen gröt där tunga ideologiska koncept försöker maskera sig som popcornsunderhållning. Nej Tenet fungerade inte på något plan. Konceptuellt uttjatat och sällsamt tröttsam, till synes förälskad i sin egen finurlighet och ett nästan parodiskt montage av allt det sämsta från alla av regissörens tidigare filmer. Explosioner blandas med expositionsdumpar, hopplöst ointressanta karaktärer där vi erbjuds noll anledning till engagemang och en ljudmix från helvetet. Vi hade förhoppningar om så mycket mer.



Loading next content