Svenska
Gamereactor
artiklar

Min spelodyssé: Patrik

I denna artikelserie berättar redaktionen om sina egna personliga tankar om spelens betydelse, dess påverkan och hur våran spelsmak förändrats över tid...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

"Tell me, why do you weep and grieve so sorely when you hear the fate of the Argives, hear the fall of Troy? That is the gods' work, spinning threads of death through the lives of mortal men, and all to make a song for those to come..."

Alcinous, 8.647-651

Min spelodyssé: Patrik

Odyssén var den andra boken jag läste i mitt liv, Homeros båda verk har följt med mig sen min barndom. Denna text har jag velat skriva länge. Därför blev jag glad när resten av redaktionen ville haka på. Det är ett försök att fånga upp våra egna spelresor sett från ett spelperspektiv. Vi på redaktionen har alla våra egna berättelser om hur vi först mötte mediet, vilka upplevelserna var, hur vår smak förändrats över tid och hur de påverkade oss. Även om våra liv förändrats sen vi var barn har de allra flesta en egen lång spelrelaterad odyssé att berätta. Även du som läser har säkert en resa värdig Odysseus.

Den första texten handlar om min resa som börjar under 1990-talet. Det var en tid av globala förändringar och spännande popkulturella företeelser. Mitt första spelminne är från 4 års åldern då min far spelade Super Metroid på sin SNES, samtidigt som grannen olagligt sågade ner ett träd på vår tomt. Precis som många andra barn uppvuxna under 1990-talet präglades jag av Nintendo och deras produkter. När min far i panik rusade ut för att försöka få stopp på motorsågsmannen greppade jag handkontrollen. En sån enkel sak som att karaktärerna rörde sig när jag tryckte på något var spännande. Jag hann aldrig tacka motorsågsmannen, men min tacksamhet är evig.

Upplevelserna som drog mig till spelande var däremot inte främst plattformsspel. Jag tyckte exempelvis att Super Mario 64 var rätt tråkigt att spela i jämförelse med spel som Lylat Wars, Super Smash Bros, Mario Kart, Goldeneye eller Jet Force Gemini på Nintendo 64. Parallellt till detta hade vi en gammal dator som jag spelade strategispel på. Min uppväxt präglades av smyg, action och strategispel. På den tiden var spelen inte mer än rent nöje för min del men det skulle förändras över tid. Däremot var jag helt uppslukad av teknikens möjligheter att underhålla på olika premisser. Datorspelen som präglade min uppväxt var spel som Worms, Half Life, Civilization, MechWarrior, Simcity, Battlechess, Artillery Duel, Rainbow Six, Age of Empires, C&C och många fler.

Min spelodyssé: Patrik
Stilistiskt fortfarande vrålsnyggt med den röda tonen och skuggorna. Detta var en viktig upplevelse för min framtid.

Mitt spelintresse skulle bli något bredare under 2000-talet. Rollspel som The Elder Scrolls: Morrowind skapade ett stort intresse för denna genre. Jag fastnade aldrig för de gamla DnD-baserade isometriska titlarna, trots ett strategispelsintresse, och att jag älskade att läsa. Min riktiga inkörsport blev de tidiga 3D rollspelen. Min dator blev betydligt bättre via uppgraderingar och jag kunde uppleva mer intressanta titlar både gamla som nya. När millenniumskiftet väl skedde tack vare den enorma kraften hos Markoolios låt Millenium 2 skulle mitt spelintresse öppna upp sig och expandera lite som ens mage gör efter en pizza.

Ändå fanns det en del upplevelser som stod ut mer än andra. Exempel på dessa var: Splinter Cell, Halo, Swat, Operation Flashpoint och Mass Effect. Både smygspelen och militärsimuleringarna blev fler i mitt spelbibliotek. På den här tiden fanns det även fysiska utgåvor på PC vilka jag uppskattade. Det bästa jag visste var att köpa strategispel och läsa deras ofta tjocka manualer på över 100-sidor. Dessa var oftast omgångsbaserade strategispel från 1980-1990-talet. Det fanns alltid en doft vill jag minnas, hur konstigt det än må låta, som var speciell. Ungefär som en ny bil kan dofta på ett säreget sätt.

Det var under slutet på 1990-talet och början på 2000-talet som jag blev fast i spelserier som hade ett historiskt tema. Det var framförallt med strategispel som Total War: Rome som mitt historieintresse befästes, vilket skulle följa med mig hela mitt liv. Jag hade spelat spelen som kom före i serien men det var med denna del som jag verkligen blev frälst. Jag minns än idag när en av mina vänner tog med sig manualen från Total War: Rome på högstadiet och SO-läraren berättade om historien bakom sakerna på bilderna.

Civilization blev även det fortsatt viktigt i mitt spelande. Det var genom händelser som dessa som bidrog till att jag ville jobba med historia trots min naturvetenskapliga utbildning. Mitt intresse för RTS hade dalat även om jag spelade spel som Age of Mythology, Dawn of War och C&C: Generals fortfarande. Istället dominerade mer kartbaserade och omgångsbaserade strategititlar. Fokuset blev på större mer komplexa upplevelser men i gengäld ofta med enklare grafik. Total War, Heroes of Might and Magic, Xcom, Civilization och många andra serier skulle följa med även in i 2010-talet. Jag introducerades även till Paradox titlar under denna period.

Min spelodyssé: Patrik
Det finns få saker som verkligen engagerat mig lika mycket i något som denna serie.

Under 2000-talets början ägde jag också en rad konsoler. Gamecube var givet och en konsol jag uppskattar än idag. Även den första Xbox blev en höjdpunkt för min del. Två upplevelser som verkligen satte avtryck på mig var Metroid Prime och Halo som är två science fiction orienterade titlar. Båda spelen visade hur berättande kunde integreras i spel på ett sätt som var otroligt inbjudande för sin tid vid sidan av titlar som Half-Life. Tillsammans med den nya vågen av rollspel, ökade det mitt intresse för mediet bortom tanken att det enbart var ett renodlat nöje. Borta var dagarna där enbart film och böcker kunde erbjuda spännande världar och fantastiska historier.

Det som gjorde mediet så intressant var interaktionen från mig, jämfört med de äldre formerna av underhållning. I spel fick jag och du val som kunde påverka världen runtomkring oss. Det var nytt och väldigt spännande att förändra och påverka istället för att enbart förbli en åskådare. Än idag finns det få saker som kan utmana känslan att stå i ett Elder Scrolls-spel och blicka över horisonten. Med vetskapen att oavsett vad berättelsen har att erbjuda kan du vandra dit. Över berg, under vatten, in i grottor och genom städer. En berättelse du själv skapat med spännande möten och intressanta platser. Ett äventyr som din vän kanske aldrig haft då hen istället försökt sig på huvuduppdragen i berättelsen direkt.

Min spelodyssé: Patrik
Metroid med protagonisten Samus var viktig för mitt intresse i mediet.

Det skulle dröja tills mitten av 2000-talet innan jag fick upp ögonen för potentialen som denna interaktiva form av underhållning kunde erbjuda. Mass Effect var ett av de viktigaste spelen under min uppväxt. Det visade potentialen som existerade för spelindustrin. Det är ett av de viktigaste upplevelserna som skapats enligt mig (vår motsvarighet till Star Wars). Det visade på hur pass fantastiskt långt en utvecklare kunde komma med en otroligt inbjudande värld, välskrivna karaktärer, suverän berättelse och massor med val. Detta var både viktigt för mediet och mitt intresse.

Mass Effect var en karusell av känslor, intryck och tankar. Missförstå mig inte, verket hade såklart brister och jag gillade deras tidigare spel som Star Wars: Knights of the Old Republic. Men det var med Mass Effect som de fick till sin formula. Det lyckades berätta en gripande berättelse från start till slut. En värld som fick mig att inte vilja släppa handkontrollen. Spelet formade nya insikter och åsikter runt mediet som jag inte reflekterat över tidigare. Framförallt om berättandets roll och trovärdiga världar.

Under 2010-talet skulle mitt spelande växa i bredd och jag tog del av betydligt fler spel i en mängd genrer även utanför min trygghetssfär. Jag utforskade racing, skräck, sport, fighting, puzzel, plattform, retro, äventyr, peka-klicka och mängder av andra sorter som annars inte tilltalat mig. Däremot så förblev det en kärna av genretyper som definierar mitt spelande än idag, dessa är: strategi, simulering (fokus på stadsbyggande, rymdspel och militär), action, smygande, rollspel och skräck. Jag har på senare år förstått vilken lyx det är att växa upp i en tid med denna underhållningsform och ha råd med den.

Min spelodyssé: Patrik
Taktiska och tänkande militärspel har nästan alltid varit en del av mitt spelande

De senaste 5 åren har jag också börjat spela isometriska rollspel av den gamla skolan. Jag har funnit att den nya vågen av spel i denna genretyp kan underhålla. Exempelvis har jag haft roligt med Pathfinder: Kingdom Maker, Pillars of Eternity II, Divinity: Original Sin 2 och Tyranny för att ge ett par exempel. Även Baldurs Gate 3 har underhållit mig som annars inte gillade föregångarna. Det är roligt att upptäcka hur ens smak kan förändras på ett sätt som gör fler upplevelser underhållande. För 20 år sedan hade jag inte gillat att sitta ner med den här formen av titlar.

För att summera lite, om jag fick försöka lista de spel som har satt starkast avtryck på mig genom mitt liv så kan listan göras lång. Därför har jag valt ut ett par exempel på dessa med en förklaring. Super Metroid var med och startade min långa odyssé av spel. Det var med Samus som jag först kom i kontakt med spel. Tom Clancys varumärke skapade ett intresse runt smygande och tänkande upplevelser. Total War: Rome var delaktig i att forma ett mycket större intresse för historia. Ett intresse som följt med mig genom hela livet. Mass Effect visade på potentialen hos spel att utmana både böcker och film i framtiden.

Det finns såklart mängder med spel jag inte får plats att nämna som Bioshock, Thief och annat. Det senaste som verkligen berört mig är Red Dead Redemption 2. En upplevelse jag först tog del av på PC. Det var ett spel som lyckades bygga en trovärdig värld runt en spännande tidsperiod. Utvecklarna lyckades även förankra otroligt intressanta karaktärer med en bra komplexitet och karaktärsutveckling. Det var laddat med budskap och saker som det ville säga. Alltifrån samhällskritik, filosofi till tankeskapande situationer. Trots att det är något "gamifierat" i den mån att det handlar om ett fokus på dödande och action.

Det befäster min tanke om spel som ett framtida medium som är både starkare och mer intressant än film. Spelindustrin har inte nått dit ännu och mycket beror på hur pass förankrad i vissa typer av strukturer spel fortfarande är. Ett exempel är den kända dissonansen mellan narrativ och interaktion som är påtaglig i mängder med titlar. En annan är hur repetitiv speldesign skapar hinder för trovärdighet i produkterna. Det finns såklart ett stort antal till aspekter som är värda att nämnas. Däremot är det en diskussion för en annan artikel. Jag är glad över att kunna se en förbättring där mediet har svårt att utmana sina konkurrenter.

Min spelodyssé: Patrik
Red Dead Redemption 2 har en makalös värld att utforska olik det mesta.

Jag vill inte avsluta den här artikeln genom att enbart blicka bakåt utan också se framåt. Spel har under mitt liv varit en dominerande underhållningsform som jag är tacksam över att ha upplevt. Jag ser inte mig själv sluta spela och att vara gamingfarbror på ålderdomshemmet låter inte lika hemskt idag som för 20 år sedan. I framtiden tror jag däremot att jag kommer att möta nya former att spela på. VR är bara en av många innovationer som fått fäste de senaste årtiondena.

Även om jag bara testat VR och föredrar den typiska formen så är det svårt att inte se att spel kommer att förändras. Inte bara hur de designas och byggs utan också hur de ska spelas. När jag var liten dominerade 2d titlarna fortfarande på konsol. Man kan säga att jag växte upp i brytpunkten mellan 2D och 3D. Mediet har kommit otroligt långt sett till allt från röstskådespeleri, grafik, ljud och design sedan den tiden. Framtiden kommer förmodligen bara erbjuda en allt ökande utveckling i takt med att fler tar del av och skapar spel.

Vart min odyssé slutar vet jag inte idag, men det jag vet är att digitala interaktiva upplevelser alltid kommer att ha en plats i mitt liv. Mitt spelande lär variera och formas av framtidens upplevelser. Hur dessa ser ut kan vi enbart spekulera i. Men jag vill fortsätta utforska, uppleva, känna, fundera och interagera med de otaliga platser och världar som kommer att gå att ta del av. Oavsett om vi seglar, hoppar fallskärm, klättrar över berg eller lyssnar på musiker i en taverna.

Den glädje som spel kan skänka är oslagbar och därför ser jag mig själv fortsätta ner i min grav med detta. Förhoppningsvis inte bokstavligt, utan att det hänger med mig som en trevlig hobby under resten av mitt liv. Att spel idag också vill tjäna pengar på vår nostalgi skadar inte heller. För de kommande åren lär bjuda på mer Total War, Homeworld, Age of Empires, Elder Scrolls, och mycket annat som fortsätter vara en del av inte bara min historia utan också min framtid.

Därför vänder jag mig nu till dig. Vi på redaktionen skulle glädjas om du vill berätta om din egna odyssé i bloggform eller i kommentarerna här nedan.

Min spelodyssé: Patrik


Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy