Brädspela in sensommaren

Semesterdagarna är slut, skolan öppnar portarna igen och jobbet väntar återigen, men det betyder inte att du inte kan klämma in fler brädspelsträffar mellan plugget och AW-kvällarna! Den självutnämnde brädspelsbaronen André vill nämligen fortsätta tipsa dig om ännu fler sällskapsspel för alla tänkbara smaker och grupper. Så låt oss alla brädspela in det sista av sommaren!

Viscounts of the West Kingdom
Jag har personligen inte spelat Paladins i Shem Phillips och SJ Macdonalds West Kingdom-trilogi, men jag fastnade lätt för den ljuvliga worker placement-titeln Architects och Viscounts - den tredje delen i riddarsagan - är ännu bättre, ännu vassare, ännu tajtare. Varje spelare styr en så kallad vice greve som måste upprätthålla din kungs tynande makt genom att göra ett flertal ärenden runt landet: skriva manuskript, bygga kloster, skapa nätverk med befolkningen och öka inflytandet i borgen för att få så många poäng som möjligt mot spelets slut. Det kan låta som att man mest låser upp strategier till en början, men sanningen är att inget spel är sig likt och den varierande komplexiteten hos Viscounts gör att spelet snabbt har blivit en favorit hos mig.

Viscounts är en smidig worker placement/deckbuilding-blandning som låter deltagare skapa starka kortcombos genom sitt ständiga resurssamlande och tävlingsinstinkten kickar igång när det börjar bli tydligt vilka riktningar andra spelare tar. Har man spelat tidigare delar i West Kingdom-serien kommer man dessutom känna igen stilen, då exempelvis symbolerna kan vara något bökigt att lära sig som ny spelare. Poängsallads-räkningen är något överväldigande, likaså korruptionsmekaniken och skuld/gärningssystemet, men det tar inte lång tid tills man är med på noterna.

Om du dessutom föredrar att spela själv är Viscounts ett strålande solo-alternativ. När man väl förstår hur spelet går till är själva AI:n busenkel att manövrera och svårighetsgraden bjuder på härligt mycket motstånd. Viscounts passar både familjen och kompisgruppen som söker något med lite lager, vilket gör Viscounts så nära ett mästerverk det går att komma.

Spelarantal: 1-4 (bäst med 3)
Spellängd: 60-90 minuter
[Betyg: 9]

Shamans
Letar du efter ett lättsamt deduktionsspel med en sticktagningstwist? Då kan Shamans vara något för dig! Du iklär dig rollen som en av många shamaner som måste förgöra de mörka krafterna som omger landet. Spela rätt kort för att förhindra skugg-pjäsen att nå fullmånen och eliminera de korrupta spelarna för att samla poäng. I likhet med The Crew används sticktagningsmekanismen i samarbetssammanhang, där alla shamaner runt bordet bör spela kort i samma färg för att utföra diverse ritualer. Man måste dock inte följa ledet för att vinna: du kan sabotera ritualerna genom att lägga fel färg om du är en av de korrupta schamanerna! Spelare har här hemliga roller, där några av dessa är besatta schamaner som vill göra så lite väsen av sig som möjligt för att inte upptäckas och det skapas ständigt fnittriga misstankar runt bordet när någon lägger ner fel färg. Ta fram ditt bästa pokerface, med andra ord!

Shamans största styrka, tillsammans med sin fiffiga genreblandning, är dess förtjusande estetik och enkelhet. Det är nämligen svårt att inte bli självisk och girig med poängen man samlar ihop varje runda, men det straffar sig också om man får tunnelseende. Oskyldiga spelare kan exempelvis elimineras av misstag om de korrupta spelarna väcker så få misstankar som möjligt, men det känns aldrig svinigt att elimineras då man nästa runda får en ny chans (att hämnas). Det finns inte heller någon press på att spelare måste ljuga, vilket gör Shamans oväntat inbjudande och lättsam i sin elimineringslek. Shamans kommer inte revolutionera brädspelsindustrin, men det är ett sällsamt litet spel i mytologisk skrud som är lätt att plocka fram, lätt att lära ut och lätt att fastna för.

Spelarantal: 3-5 (bäst med 4-5)
Spellängd: 30-50 minuter
[Betyg: 8]

Villainous + Evil Comes Prepared, Wicked to the Core & Perfectly Wretched
Vad vore tecknade Disney-klassiker utan de underbara antagonisterna? Vi älskar att hata Disneys färgstarka elakingar och i Villainous får vi äntligen uppleva hur det är att stoppas av de äckligt sockersöta filmhjältarna. Det är bara att välja favoritskurken och dra på ditt mest ondskefulla smilband när du kläcker din lömska plan, där varje spelare fokuserar på att lösa var sitt kortpussel. Se dock upp för övriga uslingar runt bordet, för dessa vill inget annat än att sätta käppar i ditt hjul och kan kasta Disney-hjältar i ansiktet på dig om de så känner för det. Villainous främsta interaktion är alltså take that-momenten, där boven som lyckas fullfölja sin plan först vinner.

Villainous är ett kärleksbrev till Disneys guldera, där kortillustrationerna och de tematiska målen kommer att locka fram ditt inre bosskratt mer än en gång. Men! Var beredda på ett grymt obalanserat spel i grunden. Villainous är asymmetrisk i sin design och stoppar man inte ruskprickar som Prins John eller den Röda Drottningen i tid kan dessa vinna spelet på ett par turer. Samtidigt får älskade skurkar som Jafar och Ursula storsmisk tack vare sina försvårade villkor, så det gäller att verkligen lära sig motståndarnas kort och mål för att segra (eller rentav spika husregler).

Hur som helst skiner Villainous med sina obligatoriska expansioner, så vill du spela figurer som Scar, Cruella och Hades blir det att plocka upp Evil Comes Prepared, Wicked to the Core och Perfectly Wretched. De två första boxarna har roligare lymlar att leka med (Dr. Facilier, Onda Drottningen och Ratigan är favoriter), men har också kraftigt varierande svårighetsgrader, medan Perfectly Wretched bör skaffas när man har blivit lite mer varm i kläderna och vill krydda till mekaniken (Cruella och Pete är riktigt kul). Vill man spela solo finns det även regler för dessa på nätet om man vill ge sig själv en utmaning och jag skulle nog inte spela detta med fler än tre spelare om spellängden är viktig för dig. Villainous är ett spel som rekommenderas varmt till Disney-nördarna som sjunger "Be Prepared" i duschen innan jobbet.

Spelarantal: 2-6 (Bäst med tre)
Spellängd: 20-40 minuter för 2, 60 minuter för 3, 120+ för 4
[Betyg: 7]

Undaunted: Normandy & North Africa
Jag spelar inte inte mycket krigsspel, men det vore att göra sig själv en stor otjänst om man åtminstone inte testade dessa underbara boxar. Jänkare ställs mot nazister i en av de bästa tvåspelarupplevelserna du kan få tag på idag, särskilt om om du gillar deckbuilding. Just kortbygget är genialt implementerat i krigsscenariot, där dina tappra rekryter måste värvas i form av kort och beroende på uppdraget måste man vara noggrann med att välja rätt typ av soldater. Svårighetsgraden beror på scenario, men i överlag är detta överraskande lättspelat för ett krigslir när man väl börjar förstå hur kartongpjäserna förflyttas över kartan.

Likt en kalkylerande krigsgeneral räknar man kallt ut hur många soldater som ska stupa för att få kontroll över områden. Soldaterna är dock mer än bara anonyma siffror: kortsoldaterna har namn som man kan skriva in i det medföljandehäftet för att minnas deras uppoffring och krigsaspekten är i sin helhet tematiskt stark, även om just det amerikanska perspektivet är lite tjatigt. Då kan man istället haffa North Africa om man vill byta ut den franska provinsen mot afrikanska slagfält och sandiga stridsvagnar. North Africa är faktiskt strået vassare tack vare sina nya fordonfunktioner, så det beror helt på vilken kampanj som känns mest lockande. Vill du och din partner ha lite mer krut i era spelkvällskonflikter bjuder Undaunted-serien på strålande strider att utkämpa.

Spelarantal: 2
Spellängd: ca. 60 minuter
[Betyg: 9]

Calico
Hjärngympa har aldrig varit så här gulligt! Fick du mersmak på fler kattrelaterade brädspel efter Isle of Cats är Flatout Games omtalade titel Calico värt att spana in, för det finns nog inget sötare på marknaden just nu. Sy ihop ett mysigt lapptäcke och locka dit katter med hjälp av mönstrade lappbrickor, där spelaren som uppfyller sina designmål vinner. Vad kan gå fel? Det är precis lika enkelt och gosigt som det låter, men därmed inte sagt att den inte kommer med sina utmaningar; för att tillfredsställa de sömniga kissarna måste man slåss om att hitta rätt lappbricka till rätt mönster- eller färgkombo, och det blir snabbt uppenbart att man inte alltid kan pricka av sina mål till fullo. Det gäller att göra det bästa man kan av de lapparna som finns tillgängliga och bara njuta av sitt färgglada slutresultat.

Tempot är lugnt och spellängden är precis lagom för en okomplicerad sällskapsstund under en regnig söndagseftermiddag, men som ändå tillåter taktiska drag och smårykande tankeverksamhet. Calico är en välkomnande titel för den ovane brädspelaren, där svårighetsgraden lämpar för alla åldrar och det finns ett "familjeläge" som klipper av en av utmaningarna för den som vill ha något mer avslappnande. Det passar perfekt till exempelvis flickvännen som inte har något större intresse för brädspel. Det finns inte så mycket interaktion mellan spelare annat än att motståndaren kanske snor brickan du behöver, men det är inte så att dina planer kan gå helt i stöpet som i Villainous - det går alltid att lappa ihop något annat. Enkelheten är alltså Calicos största styrka, men bjuder även på klös för vana spelare. Calico är strålande, helt enkelt. Djävulskt bra. Faktum är att Calico är så lysande att det får maxbetyg av oss på GR. Ljuvligt!

Spelarantal: 1-4 (bäst med 2-3)
Spellängd: 30-40 minuter
[Betyg: 10]

Clank-expansionen Adventuring Party
Skattjägarsensationen Clank! har länge varit en deck building-favorit, men efter att ha spelat det så många gånger har det tappat lite av sin forna glans och har ersatts av spel som Dune: Imperium eller Clank in Space! hos mig. Om man dock vill återuppliva bas-Clank kan jag varmt rekommendera expansionen Adventuring Party som släpptes förra året, där spelarantalet inte bara har ökat från fyra till sex spelare - giriga skattjägare kan nu välja mellan en rad äventyrare att välja mellan för att skruva till spelet med lika vansinniga som roliga förmågor.

Medan vissa av dessa figurer lider av viss asymmetrisk obalans råder det ändå inga tvivel om att Clank får nytt liv och mer variation, vare sig man spelar som den drakframkallande katten eller den högljudda metallapan. Det tillkommer också en rad nya kort som hjälper till att lägga upp nya deck builder-strategier. Expansionen i sig är designad med fem-sex spelare i åtanke, men jag tycker att det fungerar minst lika bra med mindre grupper. Det tillkommer dessvärre ingen ny karta, vilket hade gjort Adventuring Party till den obligatoriska expansionen, men korten och karaktärsförmågorna gör detta till favoriten - även om övriga expansioner också har sina förtjänster.

Spelarantal: 1-6 (bäst med 3-5)
Spellängd: 30-60 minuter
[Betyg: 8]

Oath: Chronicles of Empire & Exile
Jag har skrivit om detta spel i min blogg, men för att sammanfatta mina upplevelser med Leder Games urläckra krönikor är Oath lätt att älska, men desto svårare att ta fram. Oath är ett tungt politiskt spel som låter spelare skapa ett eget narrativ som man dessutom kan fortsätta spela i all oändlighet, men om din grupp inte är sugna på att lägga så många timmar per spelkväll på att hitta en ny kejsare inför nästa spelträff är Oath inte värd att inhandla. Har du däremot ett lojalt gäng som får en kick av att forma era egna politiska intriger, istället för att vinna, bjuder Oath ett vackert världsbygge som belönar diplomatiskt tänk och som förtrollar i sin oförskämt eleganta presentation (särskilt med de lyxiga Kickstarter-komponenterna).

Dock är det svårt att greppa konceptuellt till en början och Oath blommar egentligen inte ut förrän man har lirat det ett par gånger. Detta kräver alltså ett stort engagemang från er sida för att det ska skina, men även reglerna blir något av en tröskel att lära sig och lära ut. Det finns egentligen mycket att älska i Oath vad gäller dess koncept och gameplay, men är man inte villig att svära en tidskonsumerande ed kan det vara värt att testa det på TTS först. Om du är en solospelare är detta inte heller ett spel för dig, då Oath är bäst i grupp och just sololäget är alldeles för monoton och komplicerad för att man ska få ut något från Oaths kärnmekanik. Oath glänser med andra ord när man är med rätt personer och har en stor dos tålamod.

Spelarantal: 1-6 (bäst med 4)
Spellängd: 100-180 minuter
[Betyg: 7]

Det kommer fler brädspelsartiklar framöver! Har du spelat något av dessa? Vilka tips vill du dela med dig av?