Dags att reboota Hollywood?

Efter att ha stapplat ut från Justin Lins senaste hybriseskapad F9 så började jag fundera lite. Vart är Hollywood på väg år 2021? Och kanske ännu mer intressant, hur ser egentligen framtiden ut för filmens Mecka? Hollywood har visserligen aldrig haft några problem med att vara både korkat, sjaskigt och våldsamt. Det har varit grundstenarna i detta skrytbygge under flera decennier men då har man varit ensam herre på täppan med egna talanger och egna kassakistor. Visst, USA är fortfarande officiellt det globala huvudkontoret för underhållning men fler och fler stora projekt filmas utanför gränserna och finansieras med utländska pengar. Och det här smärtar extra mycket, de är avsedda för den utländska marknaden. Vad de amerikanska företagen tar med sig till förhandlingsborden är de immateriella rättigheterna till sina klassiska varumärken. Allt är till salu.

Kommer Hollywood att dö innan årets julfilmer hinner ha premiär då? Nej, så illa är det givetvis inte. I alla fall inte om man ser det ur ett kortsiktigt perspektiv, filmindustrin är fortfarande bombastisk och miljarder plöjs ner i välkända franchiser men tittar man längre in i kristallkulan så bör man nog oroa sig. Utvecklingen är tydlig. Serieformatet växer så det knakar och snart finns det en tjänst för varje filmbolag. Med pandemin har hemmatittandet dessutom tagit fart på allvar och hos många helt och hållet ersatt bio. Även nu när biograferna öppnar på nytt så har man hittat ett nytt sätt att se på film som är bekvämare, billigare, och på många sätt även bättre. Många proklamerar redan nu att de aldrig mer kommer att gå på bio.

Skådespeleriet är sekundärt
Men redan innan Covid-19 såg vi viss desperation och en förändring i hur man skapar film. För att fortfarande kunna locka sin fokusgrupp, ungdomarna till biograferna trots att de har nära på likvärdig teknisk utrustning hemma och i princip oändlig tillgång till film genom alla tänkbara medier så måste man ge dem något extra. Detta extra stavas häftigare effekter och det spelar egentligen ingen större roll vilka skådespelare man stoppar in så länge de är kända. Skådespeleriet är faktiskt ofta sekundärt och effekterna är allt. Något som är smärtsamt tydligt i just Fast & Furious-serien, där jag har oerhört svårt att se att någon skulle lyfta skådespeleriet som den grundläggande faktorn för den succé filmserien ju faktiskt är och det är ju så det har sett ut oroväckande länge nu.

Titta på vilka som toppar inkomstlistan och har gjort så de senaste åren. Dwayne Johnson, Chris Hemsworth, Robert Downey Jr och Vin Diesel. Det säger en del om vad som går bra på film. För inte alltför länge sedan, de senaste decennierna var det idel karaktärsskådisar i toppen, som Tom Hanks, Robert De Niro och Robin Williams och på åttiotalet Clint Eastwood, Jack Nicholson och Harrison Ford. Visst fanns det år som toppades av fullt ös medvetslös, i form av Sylvester Stallone och Arnold Schwarzenegger men även om det var mer action än skådespeleri i rullar som Rambo och Rovdjuret så hade ändå dessa åttiotalsrökare betydligt mycket mer själ än dagens varumärkesfyllda, generiskt paketerade CGI-monster på närmare tre timmars speltid. Filmer som görs mot en grön bakgrund och redigeras och renderas till förbannelse. En mall som sedan kan användas om och om igen. Hollywoods hemligheter är avslöjade och det finns få WOW-faktorer kvar.

Kreativiteten hotas när storbolag tar över
Nej, då är utvecklingen inom spelbranschen betydligt mer imponerande, där man närmar sig fotorealism. Titta bara på titlar som The Last of Us, Forza Horizon och Red Dead Redemption hur nära vi är filmmediet och det är förstås heller ingen slump att ungdomarna väljer att köpa ett nytt Far Cry eller Grand Theft Auto V för tredje gången, underhållning som räcker i månader framför en i sammanhanget ganska dyr biobiljett. De flesta sitter som sagt var även på flertalet konton för streamingplattformar och när vi nu förhoppningsvis är på väg ut ur pandemin så har mediet cementerat sin plats bland tidigare frekventa biobesökare. Det är dessutom fortfarande är en rätt svajig världsekonomi där många ungdomar står utan jobb men när man väl går på bio så är det superhjältar som gäller. Nu är inte Fast & Furious en superhjälte-franchise per se, inte från början men den som har följt med hela vägen har säkert märkt hur man tydligt gått från kriminell bilmek till hjältar som räddar världen. Bilburna biffar som utan rättsliga repressalier demolerar allt i sin närhet utan att själva få en skråma. 

Detta har filmjättarna givetvis snappat upp och snart är väl Hollywood ett och samma företag. Titta på uppköpen de senaste åren och säg inte att det inte följer ett mönster. I synnerhet Disney som har samlat Han Solo, Buzz Lightyear, Musse Pigg och Iron Man under ett och samma tak. Ekonomiskt och marknadsföringsmässigt är det givetvis ett genidrag men vad händer med kreativiteten i denna typ av konglomerat? I längden blir det ju bara en enda lång intern tävling om hur mycket man kan mjölka ur respektive varumärke. Filmerna är i princip desamma, något som har blivit smärtsamt tydligt i Marvels fall.

Inga mer matinéfilmer
Matinéerna blir ett minne blott. Glöm gamla härliga familjeäventyr som Indiana Jones, De Tre Musketörerna och Robin Hood. Och då syftar jag givetvis på Errol Flynn's Robin Hood, med den rätta söndagskänslan och de snyggaste benen. Den moderna blockbustern är sömlös och utan själ och handlar enbart om omsättning och vinstmarginal. I takt med att prislappen stiger så stiger givetvis också risken. Filmen måste dra in sin budget och här såg vi redan innan biograferna stängde fler och fler påkostade blockbusters som först drar rejält över budget och sedan floppar. Därför ser vi nu pengar pumpas in från andra delar av världen och framför allt då Asien. Ni som har sett filmer som Transformers, Jurassic Park, Skyscraper och The Meg lär inte har missat hur storbolag har finansierat stora delar av filmerna och flera av dem utspelar sig mycket riktigt också i Asien, eller åtminstone under den sista delen av filmerna och vad vill ungdomarna i Kina och Sydkorea se när de går på bio? Jo, skyskrapor som kollapsar, feta explosioner i slow motion och coola amerikanska skådisar som de känner igen. De vill ha samma sak som de amerikanska ungdomarna. Skit i dialog och story.

I framtiden kommer det viktigaste vara att filmen slår utomlands. Hur filmen går i Boston eller till och med i L.A. kommer inte att spela lika stor roll som hur den tas emot i Moskva och Beijing och Hollywood kommer sakta men säkert att spela ut sin roll. Förutom just Transformers, där fyran, som är en rent fruktansvärd film på gränsen till audiovisuell tortyr slog alla möjliga rekord i Kina så har vi redan sett filmer som Battleship, Pacific Rim och Wolverine floppa i väst men göra succé i öst och så småningom kommer vi att få se historien upprepas. Precis som när engelsmännen tog över Hollywood genom att utklassa amerikanska skådespelartalanger med namn som i dag är gräddan av eliten, namn som Jude Law, Christian Bale, Michael Fassbender, Idris Elba, Henry Cavill, Charlie Hunnam, Robert Pattinson, Tom Holland, Tom Hardy, Tom Hiddleston för att nämna ett fåtal inom olika generationer, etablerade och på uppgång så kommer nästa generation att tala mandarin. Förmögenheter kommer att byta ägare och storfilmerna kommer att spelas in i Asien. De kommer inte att handla om någonting och varenda film kommer att vara likadan som sin föregångare. En blockbuster anno 2025 kommer att innehålla aliens, robotar, monster och explosioner och det kommer att stå "made in China" redan i introt.

Slutet för Oscarsgalan?
Samtidigt gråter man i Hollywood för vad skall hända med Oscarsgalan? Amerikanernas egna uppvisning där man en gång per år visar resten av världen att man äger. Där man stolt slår sig för bröstet och vrålar ut till alla blåbärsnationer att skådespelarna, regissörerna och filmerna minsann är amerikanska. Den uppmärksamme har sett att pendeln redan har börjat svänga rejält. Fler och fler icke-amerikaner vinner de prestigefyllda priserna och som ni ser i namnen ovan så är inte ens de amerikanska superhjältarna amerikanska längre. Men än så länge är Oscarsgalan i grunden en amerikansk företeelse och filmerna som vinner har starka nationella budskap. Det är hjältar, människoöden och viktiga händelser i amerikansk historia som kammar hem priserna men hur blir det när alla filmer är byggda på CGI-teknik? Vad händer när berättelsen får stå åt sidan för en påkostad actionrulle, ett rent beställningsuppdrag betalat i Yen? Skall Vin Diesel, Gerard Butler, Jason Statham och The Rock föräras med "Best actor"? Skall Michael Bay, Roland Emmerich och Zack Snyder vinna statyetter för sina regi-insatser? Kommer vi att få nya kategorier? "Best explosion", "Best one-liner" och "Best action scene in slow motion".

Om, eller snarare när Hollywood som koncept dör så lämnar man efter sig en skattkammare fylld av fantastisk film, de flesta med många år på nacken men man måste också fråga sig om det ändå inte är det bästa som kan hända. Med de senaste årens oändliga mängder uppföljare, remakes, reboots och adaptioner av gamla klassiker så kanske det är hög tid att reboota Hollywood. Visst kommer det fortfarande fantastiska filmer, oftast med lite lägre budget men fortfarande med en själ. Filmer som gör att jag kan svälja bitterheten för en stund. Filmer som Manchester by the Sea och Three Billboards Outside Ebbing, Missouri men jag menar i det stora hela. Nej, för egen del är jag i alla fall måttligt trött på drömfabriken som just nu är så långt ifrån den gyllene eran man överhuvudtaget kan komma. 

Hur känner du inför dagens filmindustri?