Assassin's Creed II: Bonfire of the Vanities

Data som försvinner kan vara oerhört irriterande. Viktiga skoluppgifter, foton på ens älskade schäfer "Snuffsan" och alla Christer Sjögren-MP3:s som försvinner i ett nafs få en att se rött. I Assassin's Creed II saknades som du kanske minns Memory Sequence 12 och 13, vilket hindrade Desmond att tandläkarstol-utforska alla äventyr som förfadern Ezio varit med om. Turligt nog har dessa korrupta data fixats av karaktären Rebecca Crane och som spelare kan vi njuta av dem i efterhand ...för en liten slant.

Året i Bonfire of the Vanitites är 1497 och den smidige lönnmördaren Ezio stämmer träff med Machiavelli och bestämmer sig för att lära den galna munken Savonarola att veta hut. Bokbrännande är inte okej! Savonarola har nio löjtnant-underhuggare som måste lönnmördas och Ezio åtar sig uppgiften med glädje.

Dessa nio kan mördas i vilken ordning man vill, vilket ger en trevlig frihetskänsla. Jag gillar också att svårighetsgraden nu nått godkända nivåer och att det inte bara räcker att storma in med Storsvärdet Staffan, strunta i alla vakter och bara slakta målet i fråga. Det krävs lite mer finlir, vi måste faktiskt tänka som en försiktig lönnmördare och känslan blir betydligt bättre. Med det sagt upplever jag av en gnagande känsla av repetition efter 3, 4 bord.

Återigen får vi inte nöjet att låsa upp nya trophies eller achievements, men åtminstone är Bonfire of the Vanities längre än Battle of Forli och det tar i alla fall två timmar innan du klarat allt. Vi får dessutom en spelmässig, studsig nyhet i form av de nya språngbrädorna som låter Ezio hoppa upp på hustak snabbare. Skoj, men dessa kunde ha vävts in i spelupplägget mer, då de inte är nödvändiga för att klara expansionen.

De Prince of Persia-doftande akrobattemplen (Templar's Lairs) är också ett vertikalt nöje, för egen del det roligaste med expansionen. Precis som tidigare gäller det att i väldigt höga omgivningar hitta rätt väg uppåt och hålla tungan rätt i mun i vanskliga hopp och skakig balansgång. Ramlar man ned är det bara att bita i det sura äpplet och börja om, och trots frustrationsrisk är det ett utmanande inslag.

Man kan definitivt hävda att båda Assassin's Creed II-expansionerna borde ha ingått i originalspelet. De där minnesluckorna var mer irriterande hål än härliga löften inför framtiden. Nu blev Bonfire of the Vanitites en hygglig expansion för sitt pris (62 kronor) och för riktiga Creed-fans är den så klart intressant. Men vi är vaksamma för spel med förlorade data framöver...