Det råder en guldålder just nu för en specifik subgenre som under lång tid spelat andrafiol bakom arkadracing, kartracing och det som vi racingtorskar kallar semisim. Simulatorgenren har aldrig mått bättre och som ett bevis på hur tuff konkurrensen blivit de senaste åren har teamet bakom Netkar släppt en tidig förhandsversion av den kommande racingsimulatorn Assetto Corsa. Kampen mellan genregiganterna iRacing och rFactor 2 fortsätter medan svenska Simbin fortsätter att förbättra Raceroom. Slightly Mad Studios extremambitiösa Project Cars är under utveckling och ser allt bättre ut och på vänsterflanken dyker det nu upp en italiensk uppstickare som efter cirka 20 timmar med beta-versionen verkligen imponerar.
Spelstudion Kunos Simulazioni är ett ovanligt gäng initierade racingälskare som under första halvan av 2006 debuterade med simulatorn Netkar Pro. Kunos köpte en kontorslokal belagd endast några meter från slutkurvan på den legendariska racingbanan Vallelunga Circuit och påbörjade så småningom utvecklingen av ett träningsverktyg för uppdragsgivaren Automobile Club d'Italia. Efter att studions åtta anställda imponerat på såväl investerare som tidiga testare bestämde de sig dock för att försöka expandera vad som till en början skulle kretsa kring två bilmodeller och endast en bana till en fullfjädrad konkurrent till spel som rFactor 2 och Project Cars.
Assetto är välgjort rent grafiskt men som vanligt är det ljussättningen som hindrar spelet från att se sådär riktigt next gen-snyggt ut.
Assetto Corsa är ännu inte färdigt. Teamet räknar med att vara helt färdiga till hösten. Spelet är trots detta släppt via Steam och den som tagit del av "Early Access Release" har under de senaste månaderna, med jämna mellanrum, kunnat ladda hem nya bilar och banor. Utbudet är inte på något sätt överväldigande som det ser ut idag men redan i förhandsversionen kan man välja mellan bilar som Ferrari 458 Italia, BMW M3 och Pagani Zonda. Precis som i alla riktiga simulatorer och till skillnad från i spel som Gran Turismo 6 handlar det dock väldigt sällan om mängden bilar eller mängden banor som finns inkluderade utan hur väl de återskapats och vilken typ av simulation det handlar om.
Assetto Corsa avser att simulera en skoningslös racingverklighet med allt vad det innebär och det krävs inte mer än ett halvt varv innan jag inser vad nära verkligheten Kunos kommit. I direkt jämförelse med framförallt iRacing är fartkänslan i Assetto något mildare och simuleringen av lateral friktion något mer påtaglig. Hårda inbromsningar med en Ferrari 458 inför chikanen på Monza känns ibland lite väl effektiva. En gatbil som (trots keramiska bromsar) har samma bromsverkan som en GT3-racer känns inte fullt så realistiskt som resten av spelets bilfysik, som i det här skedet regerar.
Och Kunos syn på racingsimulation är en frisk, välkommen, fläkt till den här härliga subgenren. Studion har i omgångar pratat om att man bara kan mäta visst mycket av det som sker i en bil och i fyra kokheta racingslicks. Resten är individuellt. Olika personer upplever såklart känslan av gravitation, acceleration, tyngd och friktion på olika sätt och att låsa fast sig vid mätinstrument resulterar enligt Kunos Simulazioni i en stendöd upplevelse bakom ratten.
Bilfysiken är mycket bra även om vi på Gamereactor fortfarande föredrar vissa av racingrutinerna i iRacing.
Beviset hittas bland annat i Gran Turismo 6, även fast det spelet bara till viss del simulerar verklighetens racing och därmed bör sorteras som "semisimulator" snarare än racingsimulator. Detta eftersom man när som helst under spelets gång kan förändra bilens uppbyggnad och därmed tappar fokus på en simulerad upplevelse bakom ratten på just det fordonet. Samtidigt, innan man trimmat sin vildsinta Honda Jazz på 89 hästkrafter i Polyphonys senaste fiasko, är det enkelt att se spelet som ett exempel på att Kunos tes stämmer. Det går inte mäta sig fram till hur det känns att köra racingbil. Som utvecklare är det givetvis viktigt att blanda detaljerade mätresultat med en simulering av känslan bakom ratten. Något som Assetto Corsa lyckas väldigt väl med.
I Assetto Corsa, precis som i alla simulatorer, handlar en stor del av själva racingen om inställningar. Om att pilla med inställningar för att optimera sin bil. Den här biten är utbyggd och välgjord precis som det faktum att man under själva racingen kan flytta runt och skräddarsy sitt eget användargränssnitt, något som redan känns som en självklarhet för mig efter 20 timmar med spelet och något som borde göras till en standardfunktion i hela racinggenren. Med musen kan man ta tag i diverse mätare och indikatorer och flytta/lägga dem där på skärmen där man anser att de passar bäst.
Pagani Zonda F är bara en av 44 bilar som hittills inkluderats.
Rent grafiskt håller Assetto Corsa såhär i preview-stadiet jämna steg med iRacing och rFactor 2 utan att för den skull imponera särskilt mycket. Precis som i fallet med flertalet andra simulatorer är spelet öppet för moddning och det finns flinka gamers som fått Assetto att se betydligt snyggare ut än vad det gör på vår Alienware 18 med alla inställningar på max. Ljudet är bra men inget som kan tävla med exempelvis Forza Motorsport 4. Tekniskt sett finns det dock ingen racingsim som ens kan tävla med Project Cars just nu. Slightly Mads senaste "build" är i det närmaste sinnessjukt läcker på alla tänkbara sätt och vis.
Assetto Corsa ambitiösa konkurrent till framförallt rFactor 2 är lika underhållande som det är välbyggt, dock. Att vråla fram längs asfalten på Monsa i Zonda F är en härlig känsla och tillsammans med Thrustmaster T500 RS har jag trots allt haft löjligt skoj med det här spelet såhär långt.