Assetto Corsa Evo

Om någon med något slags allmängiltigt vetande inom racingvärlden påstått inför releasen den 8:e november 2013 att den 20-man starka indiestudion Kunos Simulazionis första racingsimulator skulle komma att dominera hela genren, sälja 14 miljoner exemplar och 12 år senare vara hetare än någonsin - skulle inte en enda levande människa trott på det. Den analysen skulle bemötts med enkom skrattsalvor och det är bara att inse att det som Marco Massarutto & Co lyckades med i form av Assetto Corsa är en av de där riktigt häpnadsväckande spelhistorierna.

I september 2018 rullade Kunos ut ett officiellt GT3-spel enbart baserat på bilarna, stallen, förarna och banorna i den internationella GTWC-cirkusen. Assetto Corsa Competizione var aldrig tänkt som en regelrätt uppföljare utan mer som ett stickspår, baserat på Epic Unreal 5-motor och med fokus på officiella licenser och på esport. Det tog Kunos lite drygt tre år att verkligen få ordentlig ordning på Competizione och efter att ha bråkat med den inköpte spelmotorn meddelade de 2022 att Assetto Corsa 2 skulle vara en återgång till studions grunder. En mix mellan gatbilar och tävlingsbilar, massa olika typer av motorsporter och discipliner samt att allt skulle baseras på en ny, egengjord motor.

Åren har sprungit iväg och väntan har varit lång. Under tiden, under de år som jag nu räknat ned till Early Access-releasen av Assetto Corsa Evo, har jag spelat Assetto Corsa och Assetto Corsa Competizione mer än någonsin och på daglig basis konstaterat (om och om igen) att det är de två enskilt bästa simracingspelen som släppts sedan svenska Simbins 2004-dräpare GTR 2, vilket såklart säger massor. Nu är Evo här och trots initiala serverproblem och en dryg bugg som via en strulande onlineportion omöjliggjorde allt utöver tidsträningslopp, har simracingvärlden nu (kollektivt) tillbringat hela helgen i Kunos heta tvåa, inklusive mig själv. Här kommer en del snabba intryck.

Den mest haussade delen av Evo på förhand har utan tvekan varit open world-aspekten där Kunos återskapat en betydande del av norra Tyskland där spelaren kommer att kunna ratta runt helt fritt på vidsträckta landsvägar, utan vare sig varvtider eller motståndare och i denna tidiga version av spelet finns detta alltså inte med. Open world-delen är inte inkluderad och kommer enligt studion själva heller inte dyka upp förrän till sommaren. Det som istället erbjuda är fem stycken banor (Laguna, Brands Hatch, Bathurst, Suzuka och Imola) samt 20 bilar varav fyra av dem är regelrätta tävlingskärror. Det går att köra träningslopp utan datorstyrt motstånd och det går att köra "Single race" med AI-bilar.

En av snackisarna inför fredagens release av Evo var om Kunos verkligen hade eftersträvat absolut realism, som i deras två tidigare spel, eller om det nu fanns risk för att man försökt låta en Gran Turismo-aktig lättillgänglighet möta den skoningslösa realism som föregångarna bygger på. Den oron kan du kasta ut genom passagerarfönstret, direkt. Evo är en simulator, bara, och den nya däckfysiken har bevisligen lånat delar av såväl det första spelet som från Competizione. Redan under mitt första varv runt Brands Hatch märker jag hur jag sitter och flinar (motbjudande). För detta är bekant och hemkärt men samtidigt också fräscht och annorlunda, på en och samma gång.

När det kommer till förbättringarna i däckfysiken och spelets force feedback står det snabbt klart att Kunos arbetat väldigt mycket med tyngdpunkten i bilen och en ännu mer tydlig och detaljerad emulering av hur den upplevs vid kurvtagning, inbromsning samt acceleration. Jag känner exakt var jag har min Mercedes AMG GTR GT3 mer än någonsin tidigare och detta är innan jag ens börjat pilla särskilt mycket med rattinställningar och detta är alltså innan något av Gamereactors dubbla motionsystem ens fungerar tillsammans med spelet (telemetrin har ännu inte delats till diverse tillverkare). Att kalla bilfysiken och FFB:n för alldeles fantastisk, redan nu, är ingen överdrift. Det är en rättvis bedömning av vad som vid färdigställning (till hösten) kommer att skåpa ut allt på simracinghimlen.

Kunos har lyckats skapa ett Force Feedback-system som tycks kunna kommunicera till mig som kör exakt vad som sker i däcken plus chassit utan att jag ska behöva pressa upp mängden krafter ur rattbasen lika högt som jag ofta känner att jag måste i många andra konkurrerande titlar. Hade det inte funnits massor av värdefulla detaljer i hur ratten upplevs här hade det kanske gått kalla FFB:n för "svag" men det går inte, som det är nu. Det är snarare verkligare detta än i såväl Assetto Corsa som i Assetto Corsa Competizione. Du kan känna allt som sker under och i bilen utan att tvingas krama ratten med krampaktigt strongmangrepp inför varje kurva och detta påminner mer om Automobilista 2 än något annat, om du frågar mig.

Känslan i bilen påminner även den en smula om Automobilista 2 i hur du som förare kan styra bilen mer med bromsfoten än i tidigare Assetto-titlar och att bilen tenderar att rotera lite (chassiflex emuleras den här gången också, för första gången i Kunos utvecklarhistoria) om du kliver på gasen när framdäcken inte står i linje med fronten. Detta sker exempelvis inte i Competizione och har varit en aspekt som kritiserats i Automobilista 2 som jag alltid gillat. För mig har det alltid känts som om bilen har verklig tyngd, verkligt momentum och som om det finns gummi under den som expanderar och stretchas. Att detta är realistiskt och väl utfört vittnar GTWC-proffsen James Baldwin samt David Perel också om, som kallar Evo-fysiken för "fantastiskt realistisk" samtidigt som de beskriver den som beroendeframkallande.

När det gäller grafiken är det svårt att inte bli imponerad, också. Ett litet, litet italienskt team har kastat ur Unreal-motorn, byggt sin egen renderingsteknologi och redan i alfa-stadiet skapat ett racingspel som är fantastiskt läckert. Utöver den Gran Turismo 6-doftande presentationen (som är larvigt läcker och passar spelet alldeles utmärkt) är det härligt att se vilken otroligt hög nivå de nya bilmodellerna ligger på sett till detaljrikedom. Väl ute på banan märks det givetvis att Evo inte optimerats ordentligt, eftersom det är långt från färdigställt, och även med ett AMD 7900 XTX är det svårt att få någon särskilt sömlöst smidig bildskärmsuppdatering som det ser ut just nu. Texturminnet hakar upp sig också, hos oss, på regelbunden basis och ibland blir spelet helt svart och kräver då att jag kliver in i inställningarna och avaktiverar "Fullscreen" för att sen aktivera det igen.

Det snyggaste i hela spelet i detta skedet enligt mig är helt klart på det vis som Kunos nyttjat volymetriskt ljus för att lägga ett litet dis i luften som varenda racingsimulator minus Dirt Rally 2.0 tyvärr saknar, och detta har jag efterfrågat i åratal. Det bygger massor av realism och det skapar även en härlig atmosfär och ett djup som är svårt att ersätta. Vädereffekterna här imponerar också, redan, och jag ser ohyggligt mycket fram emot hur läckert allt kommer att vara när det väl är helt färdigt. Detsamma gäller ljudet, som redan imponerar stort. Kunos har haft den ytterst goda smaken att lägga till 200% mer reverb på motorljud och avgasljud inuti kupén vilket är ett lysande val. Det smäller mer under bilen, det "klonkar" mer i bromsarna och viner mer ut växellådorna också vilket jag också efterfrågat i åratal, och nu äntligen finns inkluderat.

Assetto Corsa Evo borde kanske inte rullats ut i det här skicket, om jag ska vara en smula skoningslös i min slutkläm här. Det hade varit mer imponerande såklart att till sommaren dunka ut en helt färdig produkt baserat på den ytterst lovande grund som här cementerats. Samtidigt är det som med många Early Access-projekt häftigt att få möjlighet att hänga med från början och sen se hur spelet från alfa och till guldstatus växer fram, utökas, uppdateras, uppgraderas och poleras till den ädelsten som detta mest troligt kommer att bli. För det finns otroliga mängder potential här.