Asterix & Obelix XXL

Däremot är det inte lika kul på spelfronten. Asterix-spelen har varit många, men få har varit särskilt bra. Jag minns ett gammalt uselt Commodore 64-spel som man förgäves försökte spela, trots att det var så hemskt. För det var ju ändå Asterix.

Det senaste spelet till Playstation 2 och Gamecube börjar inte mycket bättre. De bägge hjältarna är ute i skogen och samlar svin när de plötsligt känner lukten av rök. Ganska snart återfinner de Miraculix som berättar vad som hänt. Det visar sig att romarna slagit till mot deras by och kidnappat hela befolkningen. Asterix och Obelix måste resa runt i Europa och banka romare av hjärtans lust för att återfinna sina vänner.

Vad som först verkar vara ett uselt försök till modernt plattformsäventyr (ni vet, samla tusen prylar så öppnas dörren till nästa område) blir snart ett ganska sjysst beat'em up. När romarna stormar in på scenen blir det leka av. Knytnävarna går snart varma och hjälmar flyger all världens väg. Du kan antingen spöa på som vanligt eller greppa en bedövad fiende och använda honom som slagträ. Hittar du en plunta trolldryck blir det ännu roligare då Asterix flyger fram som en skållad råtta och lätt forcerar romerska falanger. Möter du fiender som parerar dina slag kan du skicka Idefix att bita dem i baken för att sänka deras gard. Striderna känns helt enkelt helt rätt.

Resten av spelet är gammalt hederligt pusselplattformande med vissa smarta inslag. De flesta pusslen handlar om att bära en fackla genom vatten och lömska vindar för att spränga dörrar med hjälp av dynamit. Du styr oftast Asterix, men Obelix behövs för att skyffla stenblock och annat hundgöra. Bytet sker smidigt och Obelix fungerar precis lika bra med aningen starkare nävar (han föll ner i grytan med trolldryck när han var liten, ni minns). I övrigt sköter han sig utmärkt och slåss på egen hand, men AI:n slutar fungera en bit bort från spelaren. Jag stack från en strid för att samla prylar och återvände för att hitta Obelix stående mitt bland ett gäng romare, utan att röra en min förrän jag gick närmare. Jaja, det är inget som stör i vanliga fall.

Grafiken är inte överväldigande snygg, men den får jobbet gjort. De första banorna är inte särskilt spännande, men i Grekland blir det helt plötsligt enorma omgivningar och stora tempel som är klart godkända. Alla kända karaktärer finns med och ser ut som de ska. Rösterna låter hyfsat men hade kunnat vara bättre. Musiken är lite underlig. Ibland är det härlig gammaldags musik och ibland nån sorts bisarr tekno.

Asterix & Obelix XXL börjar svagt men tar sig efter någon timme. Tyvärr är spelet inte särskilt långt, men för en Asterix-fan kan det nog vara värt att skaffa, särskilt om du hittar spelet till ett något lägre pris. Bara de enorma striderna och möjligheten att sända romare i omloppsbana gör det riktigt kul.