Asus ROG Azoth Extreme

Vi måste prata om elefanten i rummet, direkt. Vi tar sällan upp det här med pris något särskilt i våra texter. Av flera anledningar. Man kan argumentera att det här med pris är subjektivt. Vilket jag personligen också står bakom. Vi har alla olika krav och behov av en pryl vi ska köpa och vi har alla en budget vi rör oss inom. Men, när Asus nu släpper ett tangentbord för dryga 6500 kronor känns det inte mer än rätt att avverka detta såhär i början; det är mycket pengar och det är framförallt en hiskelig summa ett tangentbord. Jag tänker inte lägga så mycket mer värdering i det, men jag vill ändå bara nämna det inledningsvis så ingen som läser tror att jag helt avfärdar detta faktum att det, givetvis, är en prislapp på ett tangentbord som i mångt och mycket känns bisarr.

Allt har ett pris. Framförallt när det är lite extra lyx. Men vi nöjer oss där. Så, vad ger oss dessa pengar då? Vi kan börja med själva uppackningen. Det är givetvis en lyxig historia precis som så mycket annat. Det första noterbara är givetvis att att kartongen väger ordentligt. Nästan så man blir lite chockad. Inuti ligger det en box, nästan som en liten skattkista. Man vet att det är en lyx-produkt när kartongen är av det här slaget, helt enkelt. Att sedan hålla i tangentbordet är som att hålla i ett stycke ingenjörskonst. Chassit är helt i aluminium och ja, man kan prata sig svettig om hur detaljer är skurna med CNC-fräs, hur det som lutar stativet inte är sådana där små fötter av plast utan magneter och hur ett tangentbord kan väga ett och ett halvt kilo. Det finns en lyx här som är helt oöverträffad på denna typ av produkt och det känns som att när jag dör så kommer detta tangentbord fortfarande vara i ett suveränt skick när man gräver fram det ur mina gömmor.

När vi sedan snackar om ett batteri som kan hålla upp till 1600 timmar (det är alltså mer än två månader) ifall man stänger av funktioner som RGB och OLED så kan man lugnt påstå att detta tangentbordet har saker även innanför den lyxiga huvuden. Men, en OLED-skärm alltså? Javisst. Den i särklass coolaste, mest lyxiga och givetvis mest onödiga funktionen är alltså en liten 1,47-tums OLED-pekskärm som sitter i översta högra hörnet tillsammans med en knapp och ratt. Förutom att kunna visa animationer eller egna bilder så kan man bläddra mellan massa olika information och skräddarsy vad som ska visas. Tyvärr finns här också kanske tangentbordets största nackdel och det är att allt inte riktigt vare sig fungerar så smidigt jag hade önskat, eller fungerar alls. Förutom att inställningarna för ljuset verkar försvinna titt som tätt så har den även glömt mina inställningar kring vad jag vill visa på skärmen några gånger.

Sedan finns det ett problem som man visserligen kan skylla på ren minnesförlust från användaren men som jag personligen tycker mer visar på lite brister i användarvänligheten. Man kan byta mellan olika funktioner genom en knapp, som exempelvis att justera ljusstyrkan, byta till kontroll av multimedia (som att byta låt, pausa, starta osv) och så volymkontroll. Problemet är bara att man måste byta mellan funktionerna genom knapptrycket, så om du vill kunna exempelvis byta mellan låtar men sedan också vill höja eller sänka volymen så måste du klicka dig fram till den funktionen. För om du då exempelvis egentligen tänkt höja men står på multimedia-funktionen så kommer du byta låt, istället.

Visst, i skärmens kant visas vilken funktion du befinner dig på. Men jag hade hellre föredragit att en liten ratt är för just volymen och att du då hellre skiftar funktioner med skärmen, som ju är en pekskärm. För på den bläddrar du istället mellan saker som kalender eller vilken systeminformation (som exempelvis temperatur på processor eller grafikkort) du vill visa. Det hade ju varit himla snyggt med en mediaspelare där man kunde ändra och samtidigt se vilken låt som spelas. För, om man nu ska ha en skärm, som givetvis är det som drar upp priset rätt rejält, så vill jag ju såklart se att den utnyttjas fullt ut. Vare sig funktioner eller användarvänlighet är alltså helt hundra här och egentligen det som påverkar mitt betyg mest.

För när det kommer till att skriva eller använda tangenterna i spel så känns de otroligt rappa och responsiva och även om jag personligen hade föredragit lite mer motstånd i dem är ju detta något man kan ordna eftersom tangenterna enkelt kan bytas ut. I grunden finns det dock inte mycket att klaga på gällande dessa mer än ens personliga preferenser och precis som med allt annat känns brytarna gedigna. Det finns dessutom en liten knapp på undersidan för att ändra motståndet men kunde ärligt talat inte känna någon större skillnad på de båda.

Som avslutning ska man givetvis lägga stort fokus här på att detta är ett tangentbord för gamers. För mig som använder mitt till att författa finns det andra alternativ som är bättre till en prisklass som inte kräver att man säljer en njure. Men för en dedikerad spelare som vill ha något riktigt lyxigt och gediget är detta såklart strålande på flertalet vis. Även om man då kunnat köpa på sig ett flertal riktigt bra tangentbord för samma summa.