Balatro

Hur förutsägbar spelindustrin stundtals än kan verka vara och hur uttjatad vi kan tycka att det ibland är med ett överflöd av liknande spel inom vissa genrer - så skulle jag vilja sticka fram hakan här och säga att det där med stora överraskningar ändå kommer med rätt frekventa mellanrum. Som så ofta finner vi just sådana bland indiespelen, där en simpel ide är allt som egentligen behövs för att bära hela konceptet. Där allt omkring själva kärnan är så avskalat att det enbart är vad spelet grundar sig på som behöver fungera perfekt för att spelet ska lyckas nå fram. På förhand, om man kikar på lite bilder eller rent av lite videos, så ser kanske inte Balatro mycket ut för världen. Faktum är att även jag som gärna dyker huvudstupa in i och provar allt fnyste lite åt detta men som sagt, jag kastar mig gärna in och åtminstone testar spelen en liten stund. Med Balatro blir en "liten stund" snabbt till ganska många sömnlösa nätter och spelvärldens kanske mest populära uttryck kring sådant här; "bara en gång till" har fått ytterligare ett spel som cementerar det perfekt. Balatro är fruktansvärt beroendeframkallande och otroligt kul.

Premissen är så simpel den kan vara. Du tilldelas en hand med ett antal kort. Dessa spelas sedan som pokerhänder och det gäller att på ett begränsat antal händer få så många poäng som behövs. Annars är det Game Over. Balatro kan nämnas enklast beskrivas som en "Roguelike" i formen av ett kortspel där en omgång är över i det ögonblick du inte klarar av att nå upp till poängen som krävs av en small blind, big blind och slutligen en form av oss som egentligen bara är en omgång med någon form av negativ faktor. Lägger du då exempelvis ett tvåpar så får du dels poäng för de enskilda korten och sedan då en summa för själva pokerhandens värde. Men det hade ju inte varit särskilt underhållande ifall detta var allt och det är här Balatro gör en spelmässig tvist på allt vad poker heter.

Här finns nämligen massa andra kort som lägger till poäng och framförallt; kort som multiplicerar totalpoängen. För i början är det inte särskilt svårt att nå poängen som behövs men summan för varje omgång blir snabbt betydligt högre. Systemet handlar mycket om siffror men tacksamt tar såklart spelet hand om all uträkning även om det underlättar att hänga med lite själv. Kort och gott kan man säga att händerna man spelar har en grundpoäng, liksom korten i sig, men mellan varje avklarad runda får man chansen att köpa nya kort som hjälper en att nå högre poäng. Dessa är indelade i tre olika typer; Planet, Tarot och Jokrar. Planet-korten ökar själva grundvärdet på spelade händer så att de helt enkelt ger mer poäng. Du kan köpa planetkort för samtliga händer som går att spela och dessa går då upp i nivå och ger både mer grundpoäng och multiplicering. Tarotkort är till för att göra enskilda kort mer värda eller ge dem någon form av specialbonus och Jokrar är definitivt spelets viktigaste. En form av "Power-up" kan man säga. Dessa har olika specialiteter som att exempelvis multiplicera vissa händer och att försöka kombinera dessa med de händer som spelar är nyckeln till att lyckas när kraven för poäng börjar komma upp i väldigt höga summor.

Tack vare att händerna kan gå upp i nivå kan man också koncentrera sitt spelande kring vissa sådana. Det går helt enkelt att försöka få upp ett simpelt tvåpar så att det är värt bra mycket mer poäng än svårare händer. Denna taktik gällande att kombinera sina kort, försöka multiplicera sina händer ger ett taktiskt underlag som med tiden gör att man får skapa sin egen spelstil. Köper du en Joker som ger multiplicering till alla spelade kort som exempelvis är av färgen hjärter så får man helt enkelt försöka spela händer med den färgen. Här finns en enorm mängd möjligheter och varianter som dels påverkas av utbudet av kort du kan köpa men också vilken taktik du själv vill försöka lyckas med.

Att förklara all denna spelmekanik är ganska krånglig och faktum att att det inte direkt gör att spelet låter fantastiskt. Men, det är här Balatro bakom all sin enkelhet lyckas vara helt fantastiskt. Det är stundtals frustrerande svårt och precis som när det gäller andra Roguelike-spel och det simpla faktum att det handlar om kort så är ju absolut tur en faktor man inte riktigt kommer ifrån. Visst att du kan påverka din tur till viss del men om inte rätt kort dyker upp när du lagt en hand eller kasserat kort så är det liksom inte så mycket man kan göra. På samma vis kan det dyka upp ett, eller flera Joker-kort som gör det hela radikalt mycket enklare och sådana här tursamma faktorer är helt enkelt något man får räkna med och hoppas på. Tacksamt så startar man snabbt en ny omgång så det finns inget frustrerande egentligen med att man "dör" mer än att man såklart får börja om på första nivån.

Presentationen är ganska simpel men det spelar inte så stor roll när den är tydlig och stilren. Visst att man kan anmärka på viss psykedelisk design som ibland blir lite rörig men så fort man lärt sig alla symboler så fungerar det bra och man kan alltid markera ett kort för att se vad för speciella egenskaper det har. Det enda, möjligtvis, lite större minus jag har är musiken. Den är intetsägande och blir väldigt snabbt tjatig och eftersom man gärna spelar Balatro i timmar så hade jag önskat något annat men framförallt mer varierande här.

Balatros allra största styrka ligger i just hur enkelt det är att spela och hur beroendeframkallande det är för man blir verkligen sittande längre än man tänkt sig. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt att en pågående runda blir den sista och så sitter jag uppe ett par timmar till. Konceptet i sig är såklart lite begränsat i vad det kan erbjuda men det spelar ingen roll eftersom den ständigt jakten på nästa runda där det (såklart) ska gå lite bättre alltid känns inom räckhåll. Det kan verka simpelt på många vis men bjuder in till en betydligt större underhållning än man kan tro.