Baldur's Gate 2: Throne of Bhaal

Datorrollspel anklagas ofta för att vara allt för stereotypa, actionfixerade och strömlinjeformade i förhållande till traditionella rollspel som Dungeons & Dragons och Vampire: The Masquerade, där spelarnas fantasi i betydligt högre grad formar en unik spelupplevelse. Då Bioware under 1998 släppte det första Baldur's Gate spelet fängslade det även de mest inkarnerade Dungeons & Dragons-fansen, som, även om de behöll en viss skepsis, erkände spelets spännande rollspelselement. Senare kom expansionspaketet till originalet samt själva uppföljaren som byggde vidare på konceptet, vilket resulterade i några av spelhistoriens djupaste och utan tvekan längsta spel. Nu är avslutningen på serien, expansionspaketet Throne of Bhaal till Baldur's Gate II, äntligen färdigt, och det förmår på en och samma gång vara djupt fängslande samt avsluta en gripande berättelse på ett förnämligt vis.

I rollen som den heroiske, om än djupt förvirrade, Child of Bhaal, besegrade man i originalet Baldur's Gate sin onde broder Sarevok, medan det var den anarkistiske trollkarlen John Irenicus som stod som motpart i uppföljaren. Genom äventyren har man fått kännedom till annan avkomma från Lord of Murder (Bhaal), och inbördes utkämpar dessa djävulsyngel en tät kamp för att inta Bhaals maktposition. Throne of Bhaal bygger flott vidare på den historien med skiftande tempo och en tät fantasy stämning, som leder fram till historiens klimax. Spelet tillför dessutom serien tre extra kapitel, och även om de 35-40 timmarnas speltid aldrig når upp till originalets enorma omfång, bjuds det likväl på ett överflöd av möjligheter.

Expansionens handling utspelar sig kring storstaden Saradush, men den i synnerhet mest imponerande nya platsen är Watcher's Keep, en storslagen bebyggelse med sex våningar proppade med värsta tänkbara monster. Med Throne of Bhaal har utvecklarna hos Bioware samtidigt ökat Experience gränsen till 8.000.000, för att uppfylla de mer inkarnerade spelarnas önskan. Detta medför samtidigt en lång rad nya kraftfulla spells, ny utrustning samt större utmaning igenom de nya monstren. Alltsammans otroligt snyggt implementerat, och tillräckligt för att hålla även de mest härdade AD&D fansen igång timme efter timme, i jakten på nästa level.

Som ett resultat av de starkare figurerna har också stridssekvenserna i expansionspaketet genomgått en markant överhalning, varpå det nu lagts ännu mer vikt på användandet av maktfulla magiska formler än tidigare. Mängden av överkomliga monster har också skurits ner i Throne of Bhaal, till fördel för längre och mer nervpirrande strider mot en rad beryktade monster samt de krävande bataljerna mot andra Children of Bhaal. Allt detta är gjort för att ge spelet en passande högtidlig, episk ram, allt medan de annars lite enformiga stridsscenerna har fått ett välkommet ansiktslyft.

Dessvärre har just denna överhalning inte kommit Biowares Infinity grafiksystem till godo, som i efterhand börjar bli aningen föråldrat. Trots att de storslagna kulisserna fortfarande är en fröjd för ögat och mycket välvalda, lämnar animationerna en hel del att önska, och bristen på stöd för högre upplösningar är också något problematisk. Dessa mindre irritationsmoment uppvägs dock till fullo av de medrivande bombastiska ljudspåret, som integrerats i spelet. Den dynamiska symfonimusiken är välvald och skapar tillsammans med det trovärdiga röstskådespelet den rätta fantasy-stämningen.

Spelets starkaste punkt är emellertid varken den episka berättelsen, de spännande områdena, de utmanande stridssekvenserna eller den överdådiga bakgrundsmusiken, utan istället avsaknaden av kritiska punkter. Om man bortser från ett delvis daterat grafiksystem, plågas Throne of Bhaal i realiteten bara av bristen på dedikerat nytänkande. Men då stora omvältningar givetvis skulle ödelägga stämningen, är det också svårt att utsätta spelet för något, och just detta är väl den i synnerhet bästa avslutningen på en så hedervärd serie?

När allt kommer till allt är Baldur´s Gate II , Throne of Bhaal helt enkelt omöjligt att låta bli för seriösa rollspelare. Utan att tillföra genren något som helst nytt, förmår spelet likväl vara en sann studie i speldesign, estetisk utformning och inte minst: den episka, fängslande historien. Detta spel bör helt enkelt finnas i varje inkarnerad rollspelares samling, vid sidan av andra otvivelaktiga upplevelser som Fallout och Daggerfall.