Baldurs Gate: Dark Alliance 2

Spelserien Baldurs Gate har alltid varit synonymt med episka äventyr i trolska skogar och djupa grottor. När Baldurs Gate: Dark Alliance dök upp för ett par år sedan var det ett spel som klöv spelvärlden mitt i tu. De som gillade det lättåtkomliga actionäventyret, och de som förfasades vid skändandet av den klassiska spelserien. Men nu har snart två år passerat, och de flesta har accepterat skillnaderna mellan de två spelserierna. Baldurs Gate: Dark Alliance utgav sig aldrig för att vara ett djupt och episkt rollspel med 200 speltimmar. Det utlovade horder av fiender, skatter, action och samarbetsläge. Detta var som levererades, på ett lysande sätt. Jag och en kompis tillhörde de som tyckte att flytten från komplicerat, involverande och oändligt PC-spel funkade bra till ett konsolactionspel. Även om spelet mest sålde på sitt goda namn, istället för den underhållning det levererade.

Men det var två år sedan. Dark Alliance-märket har blivit alltmer accepterat, och de flesta verkar inse att man inte kan ha samma förväntningar på Dark Alliance 2, som på Baldurs Gate 2. Med stark medvind i ryggen från det förra spelet är det nu dags att ge sig ut på huggarstråk igen. De taskiga ondingarna (nästan alla iklädda kinky kläder eller grön hud) är ute efter att en gång för alla se till att staden Baldurs Gate ödeläggs. Vänner och fiender från förr lägger sig i striden och snart kokar en ganska stor kittel med intriger.

Till del två har man bytt utvecklare. Från Snowblind till numera nerlagda Black Isle Studios. Black Isle kan temat ganska bra, efter att ha jobbat på bland annat Baldurs Gate och Icewind Dale-serien. I grund och botten är konceptet identiskt. Knattra runt i staden och hitta nya uppdrag att bege sig ut på. Åk dit, skövla och plundra för allt vad tygen håller och återvänd till staden. Upprepa ett antal gånger, och försök bry er om bakgrundshistorien. För det är nämligen inte storyn som är det roliga, eller ens det intressanta i detta spel. Utan det är det simpla hackandet och föremålsletandet som fängslar. Har man spelat det förra spelet, känner man igen sig. Uppdragen går uteslutande ut på att hamra ihjäl en boss, denne släpper då ett föremål som låser upp fortsättningen på spelet. Denna gång har man även skurit ner på de längsta bitarna av spelet. Vilket betyder fler områden och mindre timmar på samma ställe.

Upplägget är dock modifierat en aning. Istället för att beta av område efter område i en bestämd följd, kan man vid en del tillfällen ta en avstickare. Då kan man försöka lösa ett annat delmål innan man börjar jaga de stora uppgifterna. Något som definitivt bryter monotonin från det förra spelet där allt var strikt uppdelat. Förändringar finns det ganska gott om i övrigt också. Gällande karaktärerna har man ändrat på dem allihop, lagt till och tagit bort. Bitvis kul, stundtals frustrerande för alla som vill ge sig ut på dvärgaäventyr med pappas välslipade yxa. Då Gimli-kopian numera ränner runt med armborst. Konstbrott minst sagt.

Precis som förra gången finns det en ohälsosam massa föremål att hitta, och skulle man mot all förmodan inte hitta just det där speciella föremålet, finns det ändå en väg ut. Man kan samla på och köpa till sig run och ädelstenar, för att på så vis kunna skapa magiska föremål som höjer spelarens förmåga på ett eller annat sätt. Alla pengar man tjänar in under spelet samlas denna gång i en gemensam pott. Vilket betyder att man får samsas om vad man ska köpa, istället för att slåss om pengarna på marken.

Ljud och grafik har uppdaterats, även om det inte har skett något radikalt under de två år sedan det första spelet kom. Det är fortfarande mjuk och välpolerat dock, ingen anledning till större klagan. Karaktärsmässigt är det dock lite blandat, bra karaktärer blandas med helt urbota tråkiga sådana. Dvärgen är ingen krigare längre, och man kan inte importera sina gamla hjältar. Lite tråkiga detaljer, men inget som berövar Baldurs Gate: Dark Alliance 2 sitt underhållningsvärde. Det må vara mer av det förra spelet, men en förbättrad struktur, bättre variation och betydligt fler speltimmar gör att Baldurs Gate: Dark Alliance 2 roar länge och väl.