Baldur's Gate II: Enhanced Edition

Jag spelade aldrig Baldur's Gate 2: Shadows of Amn, eller dess föregångare för den delen, när det släpptes för tretton år sedan. Tur är nog det, för hur hade en nio år gammal Tobias någonsin kunnat uppskatta ett av de djupaste och bästa rollspelen någonsin? Nej, min allra första genomspelning av Baldur's Gate 2 skedde först efter att jag påbörjade mina universitetsstudier för tre år sedan, och sammanföll underligt nog med en eller ett par kuggade kurser i programmering och databasmetodik.

Sådan är makten hos tidernas kanske bästa rollspel. Baldur's Gate 2 är nämligen inte bara det bästa Bioware skapat, utan en av spelindustrins allra finaste verk, så visst vore det då på sin plats med en uppfräschning för att föra det redan närmast tidlösa spelet in i nästa årtionde, precis som dess föregångare?

Beamdog, företaget ansvariga för Baldur's Gate 2: Enhanced Edition, har redan demonstrerat att de är minst sagt ömma i sin behandling av serien och dess arv, och precis som i sin uppdatering av föregångaren verkar de även nu vara at uppfattningen att "less is more". Till viss del är det ett bra ställningstagande; det har som resultat att uppdateringen är trogen originalet, att gamla fans inte skriker om hädelse och att ingen del av spelets ursprungliga briljans gått förlorad.

Visst har spelet åldrats med värdighet, det går inte att förneka. Få spel kan med gott samvete kalla sig sofistikerade, men Baldur's Gate 2 är sannerligen ett av dem. Värdighet är dock inte detsamma som perfektion, och självklart vore en ansiktslyftning på sin plats. Beamdog har gjort ett fantastiskt arbete med att försköna och förbättra menysystemen som nu är vackrare och mer funktionella än någonsin. En zoomfunktion har lagts till, upplösningen har förbättrats, buggar lösts och spelet kan utan problem köras på alla nyare datorer.

De nya karaktärerna som lades till i nylanseringen av föregångaren finns även de kvar. Neera, en Wild Mage, Dorn Il Khan, en Blackguard och Rasaad, en munk, får sällskap av ytterligare ett nytillskott; tjuven Hexxat. Dessa integreras närmast sömlöst, och för nya spelare borde de nya miljöerna i varje ny karaktärs egna äventyr vara närmast oskiljaktiga från de gamla. Karaktärsdesignen, däremot, är av långt sämre kvalitet. Visserligen är det svårt att mäta sig med Bioware när det kommer till berättande och skapande av karaktärer, men även med det i åtanke gör Beamdog ett ganska undermåligt jobb med att få de nya karaktärerna att kännas som en del av spelvärlden. De är stundtals motsägelsefulla, har sämre skrivna repliker och känns ibland på tok för "moderna" för att passa in. Mest märkbart är det med Dorn Il Khan, en helhjärtat ondskefull och plågsamt enkelspårig karaktär. Ett typexempel på oinspirerad karaktärsdesign.

Det nya innehållet bjuder också på betydligt fler buggar än det gamla. Föga förvånande, kanske, men ändå allt än angenämt. Jag har vid flera tillfällen under mitt utforskande av stridsfokuserade spelläget The Black Pits 2: Gladiators of Thay varit tvungen att starta om både spelsessionen och spelet i sig. Kombinerat med ett flertal elakartade krascher är det en sannerligen slarvigt ihopsatt uppdatering vi bjuds på.

Trots det har Beamdog lyckats göra en redan mästerligt spel ännu mer njutbart. De förbättringar som gjorts har alla varit välkomna och välbehövda, även om det nya innehållet inte håller samma standard. Originalspelet är inget annat än ett mästerverk i ordets sanna bemärkelse, och även om Baldur's Gate 2: Enhanced Edition inte är riktigt vad jag hade önskat mig av en nylansering är det ändå en förbättring trogen originalet, och för närmare 300 timmars närmast oöverträffad underhållning är två och en halv hundralapp småpotatis.