Svenska
Gamereactor
recensioner
Baldur's Gate III

Baldur's Gate III

Patrik har packat överlevnadskittet för att klara av ett långvarigt återbesök till Sword Coast och för att se om det tredje Baldur's Gate är något vettigt att avsluta sommaren med...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Baldurs Gate 3 bjuder på en oförglömlig resa genom tid och rum. Jag kan utan tvekan säga att det är årets bästa titel i sin genre. Under mina timmar med äventyret står en sak klar att det finns ett öga för detaljer, en utveckling av Larian Studios spelmässiga inslag och en lekfullhet i allt du kan göra. Det är mer Divinity Original Sin 2 än det är Biowares äldre klassiker. Det bjuds på humor, sorg, tuffa val och mängder med intressant världsbyggande.

Mitt första intryck med trean är att det inte är lika obönhörligt svårt inledningsvis. Tvåan krävde att du hade lite vana med genren och kastade allt möjligt på dig direkt. Det påminner därför mer om originalet. Du får mer tid och bättre stöd att lära dig grunderna. Med en robust karaktärskapare och mängder med välgjorda klasser är det svårt att inte hitta något som fungerar. Klasserna är alla välgjorda och har sin egen nisch. Jag valde först en Paladin med en ed riktad mot att försvara naturen och sprida ljuset. Det var inget lätt beslut alla klasser har underklasser och det finns alltid något spännande med just dessa. När du väl valt klass och skapat din karaktär får du också välja svårighet. Svårigheten överlag är enklare än tidigare titlar i Baldur's Gate-trilogin om du inte trycker upp den till högsta via titelns svårighetsgrader. Det har heller inte riktigt lika många alternativ som i Divinity: Original Sins 2.

Du har Explorer vilket är titelns motsvarighet till enkel, den låter dig leka runt med systemen och är perfekt för nya spelare. Jag upplevde att medium var en väl avvägd svårighetsnivå. Balanced kallas den svårighetsgraden och är standardnivån. I mångt och mycket gav den mig rätt utmaning. Fienderna kändes inte omöjliga och bossarna kunde utmana. På vissa håll och kanter kändes den lite för lätt för mig. Den sista svårighetsgraden Tactician var obönhörligt svår och hoppet för mig blev för stort. Det var betydligt mer utmanande än jag först trodde. Jag hoppas att Larian Studios låter oss skräddarsy svårighetsgraden i framtiden. Där vi själva kan ändra svårighetsgraden efter olika parametrar. Jag skulle vilja ha något som är någonstans i mitten mellan Balanced och Tactician. I nuläget kan du välja mellan väldigt enkelt, relativt enkelt och förkrossande svårt.

Baldur's Gate III
Att rädda folk är inte alltid något jag gör gratis och alla vill inte ge dig något för din insats. Men du kan alltid övertyga de räddade om att du verkligen behöver en belöning med lite dialog.
Detta är en annons:

Ett bra rollspel handlar också om vad det vill berätta. Berättelsen i trean drar in dig som äventyrare på ett sätt tvåan och ettan inte riktigt gjorde för mig. Du har ett hot från start som kan kosta dig allt i längden. Du vet aldrig vad som väntar bakom varje hörn och äventyret gillar att kasta överraskningar på dig. Det hela börjar med en kidnappning och att du får en form av larv instoppad genom ögat. Denna larv tillhör en av antagonisterna en Cthulhu inspirerad ras kallad Illithids (mindflayers). Deras sätt att föröka sig är att stoppa in sina larver i levande värdkroppar som sedan över tid förvandlar kroppen till något groteskt med tentakler. Redan från start är du alltså infekterad och klockan tickar för att få ut den. Vi hoppar genom dimensioner ombord på farkosten jagad av drakar och demoner som vill förinta detta skepp då ingen gillar dessa varelser. Det blir snabbt tydligt att du måste rymma och hitta ett sätt att få bort parasiten.

Du förblir inte ensam länge utan börjar hitta andra även sådana du mötte ombord på farkosten. Själva berättelsen handlar inte enbart om dina besvär utan hur världens dilemman och bekymmer hamnar i vägen. Ofta har jag märkt att många uppdrag har med din jakt på botemedel att göra, de känns sammankopplade utan att vara en sida av huvudkampanjen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på storleken, men det var många år sedan jag körde genom något så omfattande. Mitt råd är att inte spara och ladda när saker går dåligt utan låta misstagen forma din resa på samma sätt som vinsterna. Den massiva mängd uppdrag som lindas ihop med huvuduppdragen tar allt i beaktande och skapar en väldigt unik resa för din karaktär på det sättet. Jag beundrar utvecklarna att låta misslyckanden även få existera och forma din karaktärs resa på ett naturligt sätt. Det skapar mer trovärdiga karaktärer.

Baldur's Gate III
Oavsett om du startar ditt äventyr, befinner dig i mitten av det eller ska möta slutet finns det alltid något att göra. Ett tips är att skicka prylar direkt till lägret genom att högerklicka på föremålen. Det spar tid och skapar mindre kaos även om du kan sortera och söka på föremål.

Individerna du möter eller följer med dig har alla sina egna agendor och intressen. Även dina kompanjoner har egna uppdrag och intressen. Du behöver hela tiden vara beredd på hur du uppfattas. Det är väldigt beroende av dig och inget sker utan att du är delaktig. Vissa uppdrag kan om du inte är försiktig innebära att de blir din fiende i konfrontationer. Tro mig, det svider att se sin fullt utrustade allierade byta sida och hamra ner dig med en kraftfull åskhammare. Därför behöver du fundera på på hur du beter dig. Mitt råd är ändå att låta din karaktär göra valen du tror att den skulle göra i varje situation. En av mina få kritiska punkter är förmodligen den binära spelarstyrda relationsutvecklingen, där enbart du är drivkraften i hur alla relationer formas och slutar. Även om vissa följeslagare känner varandra sedan tidigare tycker jag inte att de bildar relationer med varandra över tid utan din närvaro. Du löser alla problem åt och för kompanjonerna. De utvecklas eller förändras inte utan dig.

Detta är en annons:

Jag tycker det är synd att Baldurs Gate 3 inte sneglade lite på Pillars of Eternity II: Deadfire, som försökte sig på ett mer ickebinärt system där karaktärerna även utvecklade relationer med varandra utan din direkta påverkan. Konflikter kändes inte alltid som att de var dina att lösa eller ditt fel. Att se karaktärernas relationer med varandra ge upphov till dialog och att de gillar eller ogillar varandra skapar mer dynamik i gruppen du leder. De får inte helt plötsligt för sig att störta ditt styre för att de suttit och pratat bakom ryggen på dig på grund av hur deras senaste konversationer med varandra gått. Detta är en av moderna isometriska rollspelens framtida utvecklingsområde enligt mig. Gruppen behöver vara mer än bara dig och dina beslut. Det behöver även ske saker mellan dina medhjälpare bortom din kontroll utan att det nödvändigtvis är förutbestämt.

Baldur's Gate III
Blood for the Blood God! Skulls for the Skull Throne!

Kompanjonerna du samlar på dig är fantastiska. Shadowheart är en mystisk Cleric som bär på många mörka hemligheter. Astarion visar sig snabbt inte enbart vara en charmig Rogue. Du kommer också möta en vänlig trollkarl vid namn Gale och en adlig Warlock vid namn Wyll. Alla dessa karaktärer bjuder på mängder med dialog, intressanta perspektiv på allt du gör och erbjuder unika uppdrag och dilemman att lösa. Förutom detta möter du även den auktoritära Githyanki-krigaren Lae'zel, som tror att hon är huvudpersonen i titeln. Du stöter även på den demoniska motorintresserade mördarbarbaren Karlach. Vissa av karaktärerna känner varandra sen tidigare och andra möts för första gången. Utöver det nämnda finns det ett antal till du kan rekrytera och mitt råd är att du försöker få ombord så många du kan.

Är du en veteran av serien och brädspelet kommer du få ut mycket mer än någon helt ny. Inte bara tack vare din kunskap om reglerna. Systemen som underbygger äventyret är många, komplexa och väldigt väl implementerade. Jag tror att detta kommer att glädja fans av serien. Larian Studios har inte glömt föregångarna utan det finns gott om fanservice. Detta vill jag självklart inte avslöja i recensionen. Är du helt ny får du oftast mycket gedigna förklaringar på vem som är vad. Till din hjälp har du också journalen med uppdragen och lite annat där du kan få en bild av individerna eller situationerna. Ofta behöver du prata med främlingar för att få reda på saker. Det är inte bara typiska varelser som gör en strålande insats. Du kan även snacka med djur och det kan jag rekommendera dig att göra. För att göra det behöver du en förmåga eller brygga en dryck, som ger dig förmågan.

Djuren kan erbjuda quester, hjälpa dig i strider eller på andra sätt underhålla på kungliga premisser. Jag försökte övertyga en ekorre om passage över sitt territorium, det slutade med att den anföll mitt ben och jag fick välja mellan att sparka den till nästa himmelrike eller backa. En oxe hade storhetsvansinne och jag misstänkte faktiskt att det var en demon. Ett annat exempel är en pytteliten blå fågel som skickar dig på uppdrag. Uppdraget innebar att klättra ett gigantiskt kloster, för att mörda örnar som byggt ett bo vid ett takbaserat supervapen av astronomiska proportioner. Den lilla fågeln ville åt deras bo men jag hade föraningar om att den förmodligen ville försöka sig på världsherravälde. Örnarna var dock lite otrevliga och ville inte att jag skulle gå nära då jag kunde bära på baciller. Jag la i massvis med sprängämnen i boet och drog massvis med brännbar vätska i ett spår från boet. Jag satte eld på allt och såg fyrverkerierna på avstånd. Du kan såklart också strunta i den pyttelilla fågelns begäran och låta örnarna leva. Det är ett litet axplock av möten och djurens egenheter är fantastiska. De erbjuder mycket humor i detta universum. Du kommer såklart även möta odöda och andra former av varelser. Det är i princip alltid suveräna i både röstskådespel och i sina personligheter. Det märks att Larian Studios lagt ner tid på saker andra skulle göra till obetydliga anekdoter.

Baldur's Gate IIIBaldur's Gate IIIBaldur's Gate III
Mellansekvenserna oavsett om det är huvuduppdrag, sidouppdrag eller i miljön är välgjorda. Med tanke på hur många som finns är det ett under att de inte bara ser bra ut utan också bjuder på bra ansiktsuttryck.

Förutom samtal och annat går det att vidta mer drastiska åtgärder och bruka våld mot kreatur och fauna. Även djuren kan hjälpa dig i strider och slagsmålen är fantastiska. Det vertikala tillsammans med friheten i varenda strid gör under för min uppfinningsrikedom. Det finns alltid fler än ett sätt att ge sig an striderna. Vad sägs om att använda katter eller andra djur att leda fiender till en stor hög med sprängtunnor. Du kan positionera en rogue med giftvapen på en höjd över många rum i smyg innan striden börjar. Du kan förvandla fienden till får och skicka dessa till en annan dimension. Räcker inte det kan du få fraktioner att slåss med varandra.

Jag gillade en magi vilket gav mig en magisk hand att interagera med allt i världen. Spökhanden fungerar lite som en extra allierad. Den är även suverän utanför striderna för att navigera miljöer aktivera spakar du inte vill att dina kompanjoner ska rycka i. Den kan kasta helande saker och erbjuda nya sätt att möta situationer på. Det är här styrkan i äventyret syns, både striderna och världskartan sys ihop på ett sätt som bara Divinity: Original Sin 1 och 2 kommer nära. Det är ett välkommet tillskott då detta skapar fler interaktioner med miljön och tillåter problemlösande på ett sätt Baldurs Gate 1 eller 2 inte ens kom nära. Du uppmuntras hela tiden att tänka utanför lådan och improvisera galna planer. Det omgångsbaserade stridsläget låter dig också ta dig an tiden att göra det på.

Skulle du bli sårad kan du alltid gå tillbaka till lägret och vila upp dig, prata med kollegor och sköta utrustning eller sortera i förrådet. Du kan snabbvila två gånger ute i världen men det fyller inte alltid på alla dina förmågor vilka kan användas ett begränsat antal gånger. Mycket av äventyret spenderas också runt lägerelden där uppdrag och berättande sker. Även om det är väldigt populärt i moderna inträden i isometriska rollspelens värld finns inget basbyggande. Det känns bra att alternativen finns oavsett om man gillar det lättsammare systemet i Pillars of Eternity, Ni no Kuni II: Revenant Kingdom eller det ambitiösa läget i Pathfinder: Kingmaker. Du behöver inte oroa dig över något annat än kamraterna, dina föremål, striderna och berättelsen. När du gjort allt du vill göra i lägret kan du snabbt återvända där du lämnade senast. Du kan inte använda vilofunktionen i de omgångsbaserade striderna så förberedelse är nyckeln till framgång.

Baldur's Gate III
Gandalf, är det du?

Det kanske splittrar äldre fans att inte ha ett stridssystem i realtid. Jag var aldrig själv såld på det systemet utan föredrar robusta omgångsbaserade system. Speciellt med tanke på att det är svårt att få datorn att göra kompetenta saker när du spelar i realtid. Du behöver konstant pausa och ändå är det svårt att förbli effektiv och hela tiden se till att undersåtarna gör det du vill. Det problemen är borta, istället handlar mycket om hur du förbereder dig inför en strid. Till din hjälp har du allt från elixir, utrustning, granater, hälsodrycker, vila. Glöm inte bort rumsförberedelser som fällor, positionering och mycket annat innan striden börjar. Det finns ett djup och lager av komplexitet som testar din uppfinningsrikedom. Det är inget fel att föredra det andra systemet från äldre titlar men jag upplever att detta fungerar för mig på ett helt annat sätt. Det blir också lite mer strategi och taktik tack vare alla miljöinteraktioner.

Eftersom fienderna inte skalar med dig måste du vara beredd på att det finns strider du inte kan vinna direkt. Det är aldrig försent att komma tillbaka senare. Ofta finns det dock många sätt att få bort en fiende. Du kan putta ner fiender i avgrunder, få bort fiender innan striden startat. Är du skicklig kan du i vissa situationer skala bort alla fiender utom en enstaka eller två vilket underlättar. Det finns vissa risker med detta, det ena är att andra kan se och om du inte ännu är fiende till karaktärerna runt dig kan detta bli ett resultat om du blir sedd. Ett annat kan ha konsekvenser för din karaktär och berättelsen. Det finns flera klasser som inte bara har aspekter till sig vilka påverkar striderna utan också karaktären.

Baldur's Gate III
Rustningar varierar i utseende och det finns otaliga sätt att skräddarsy din karaktär. Du kan också använda färger för att verkligen göra din karaktär din utanför unika rustningar, ett robust karaktärsskaparsystem och alla andra metoder.

Jag försökte eliminera alla vakter i ett bossrum så att jag slapp dessa under striden mot själva bossen. Jag puttade diskret ner en arg alv i en djup avgrund och det ledde till att min Paladin-ed bröts. Jag föll ihop och tappade mina krafter, bossen såg mitt mord och nu var jag i en konflikt. Det kastas hela tiden in oväntade saker vilket vrider äventyret i olika riktningar. Jag brukar undvika Paladin-klassen i andra sammanhang, men jag ville testa den med subklassen Oath of the Ancients. Helt plötsligt möter jag nya karaktärer och får konsekvenser för mitt agerande. Istället blev jag en Oathbreaker som kan styra döda och har tillgång till mörk magi. Min åsikt är att klassen blev lite mer av en undangömd Death Knight-arketyp även om underklassen inte kräver att du begår ondska med dessa krafter. Du kan när som helst svära om eden, så du är inte utelåst för evigt om du ångrar dig eller vill ha tillbaka många av krafterna du förlorar. Men det är lite kul att en underklass är gömd bakom beslut vilket krockar med karaktären du spelar. Framförallt gillar jag att vi inte bara tappar vår magi utan vi får något annat i gengäld.

Det är i sådant som detta jag finner både omspelningsvärde och en dos av genialitet. Att aldrig låsa bort spelaren från sina beslut. Du kan ångra din klass om du valt fel och du kan ångra val. Det tillåter dig att experimentera, för vissa beslut kan ge dig en svag karaktär och vad du beslutar när du går upp i nivå kan vara felaktiga val i klassbygget. Till skillnad från många actionrollspel och isometriska rollspel från förr slipper du huvudvärken att förbli onödigt svag 50-60 timmar in i äventyret. Användargränssnittet för att göra allt detta och mycket annat är för det mesta robust och intiutivt. Det märks tydligt att utvecklarna designat ett användargränssnitt för PC och inte bara kopierat något designat för handkontroll. Min enda riktigt kritik är att jag skulle vilja kunna sortera med rubriker mellan föremål och magi för tydlighetens skull. Jag vill också ha en möjlighet att se alla kompanjoners förråd när jag är i lägret utan att behöva be vissa lämna mitt party (du kan bara ha tre kompanjoner åt gången) be andra gå med och sedan lämna. Det skapar mest irritation och känns som en onödig begränsning.

Baldur's Gate III
Spindlarna planerar något, det är tydligt.

En funktion jag verkligen lärt mig gilla är undersökningsknappen. Med den kan du snabbt, enkelt se vad fienden tål mer av och ge dig ledtrådar till vad fienden är svag mot. Detta skulle kunna ha varit något mer spelmässigt där du söker eller hittar information om monstren. På tal om information, både användargränssnittet och allt i världen är bedårande designat. Det är lätt att hitta allt du behöver och du kan fritt söka i dina förråd. Förutom det användbara i det är spelet vackert och inbjudande att titta på. Karaktärernas rustningar, kläder, byggnader, gräs och allt möjligt är enhetligt och tekniskt snyggt. Musiken blåser liv i världen på ett magiskt sätt och jag tycker att det fångar in mig i den här genommysiga fantasivärlden. Ljuden är fenomenala oavsett om du är uppe i bergen eller under jorden i de djupaste av tempel. Problemen jag haft med det tekniska är buggar, flera av spelstörande karaktär och vad jag tror är minnesläckor. Spelet blir långsammare ju längre du spelar och börjar hacka. Enbart en omstart löser dessa problem. Kameran kan bråkas med dig men tack vare det omgångsbaserade läget är det sällan ett problem när det räknas.

Baldur's Gate IIIBaldur's Gate III
Oavsett om du är i alternativa dimensioner, underjorden eller på högsta av berg är vyerna vackra, miljöerna varierade och världen uppslukande.

Har du en acceptans för buggar, potentiella prestandaproblem över tid och en ibland busig kamera är detta en av årets stora rekommendationer från mig. Det imponerar med starka berättelser, inbjudande personlighet, vackra och varierade miljöer och en uppmuntran till experiment med den totala friheten det spelmässiga bjuder på. Musiken är bedårande och jag gillar nästan allt med äventyret. Det låter dig verkligen göra din karaktär till din och bjuder på minnesvärda ögonblick. Det dräller även av hemligheter av varierande storlek överallt. Gillar du rollspel är Baldurs Gate 3 årets höjdpunkt och ett av de senaste årens bästa spel i sin genre. Det finns inga mikrotransaktioner utan ett komplett äventyr för en till flera spelare i samarbetsläget och jag uppmuntrar dig att överväga detta när sommaren nu går mot sitt slut. Det är utan tvekan studions bästa spel hittills i min mening. Även om jag aldrig blev frälst av Baldurs Gate 1 och 2 är det tack vare deras monumentala framgångar vi nu har en ännu bättre trea. Titeln sätter en ny standard för serien och jag hoppas att Larian Studios får äran att utveckla en eventuell fyra i framtiden.

Baldur's Gate IIIBaldur's Gate III
Ibland blir man förvirrad över hur bra det hela är.
Baldur's Gate III
10 Gamereactor Sverige
10 / 10
+
Uppslukande berättelse, komplext spelmekaniskt, intressanta karaktärer, överraskar hela tiden, bra omspelningsvärde, otroligt mycket dialog och mellansekvenser, bättre än föregångarna, vackra miljöer och bjuder på bra humor
-
Enstaka spelstörande buggar, bitvis bråkig kamera
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Baldur's Gate IIIScore

Baldur's Gate III

RECENSION. Skrivet av Patrik Severin

Patrik har packat överlevnadskittet för att klara av ett långvarigt återbesök till Sword Coast och för att se om det tredje Baldur's Gate är något vettigt att avsluta sommaren med...



Loading next content