Att blanda två så fundamentalt olika genrer som action och strategi är av uppenbara skäl inte det lättaste, och tyvärr lyckas inte heller Kuju riktigt med Battalion Wars 2. Därmed absolut inte sagt att det är ett dåligt spel och det är definitivt bättre än sin föregångare.
Battalion Wars 2 var liksom en rad Wii-spel ursprungligen påbörjat för att bli ett Gamecube-spel. Något som gör det extra tydligt att Wii med dess annorlunda handkontroll inte alltid är en fördel, eftersom det hade gått minst lika bra och till och med bättre att få spela med en vanlig Gamecube-handkontroll. Nu får vi massa nödlösningar bland knapparna och diverse ologiska kommandon.
Nåväl. Som vanligt har en massa kulörta satirer över verkliga mäktiga länder råkat i luven på varandra. Vad sägs till exempel om nykomligen Anglo Isles som är ett grönskande örike som tidigare haft världsherravälde men som nu är hänvisad till världspolitikens bakvatten. Hmmm, inte nådigt självkritiska rallarsvingar för att komma från en brittisk utvecklare. Andra godbitar är solens kungadöme Solar Empire där kommendörerna har märkligt svårt att skilja på bokstäverna L och R samt Tundran Territories som har ledare kallade tsarer och är märkligt likt Ryssland.
Grundtanken i Battalion Wars 2 är att du tar befäl över en armé som du sedan genom listig ordergivning ska leda till framgång. Men för att bättra på oddsen i varje givet slag kan du när som helst med bara ett knapptryck hoppa rakt in i striden och själv vara med och skjuta dig fram till en vinst som vilket actionspel som helst. Tyvärr kan jag känna att det mest blir uppdrag efter uppdrag utan någon riktig finess i historieberättandet och mycket av den politiska satiren går helt förlorad bland opersonliga officerare och ett tamt manus.
Men tack och lov är spelkontrollen annars riktigt bra och det går lika smidigt att domptera omkring stora slagskepp som det går att springa bland en massa infanterister i bästa Rambo-anda och meja ned allt som rör sig. När man springer och skjuter antar Battalion Wars 2 nästan ett lite ljuspistolliknande koncept som känns ytterst följsamt och det blev snabbt mitt favoritsätt att strida.
Problemet är bara att action- och strategidelen har så lite med varandra att göra. Allt annat liksom avstannar runt omkring dig när du själv sköter krigandet så dina listiga strategiska drag i grunden saknar betydelse. På samma sätt undrar jag ofta varför mina trupper inte klarar av ett jota själv utan behöver min hjälp för allting. Det blir liksom ologiskt och lite ryckigt som om det vore två spel i ett.
Battalion Wars 2 hör annars till de alldeles för få Wii-spel som går att spela online, både mot och med folk. Mot är det roligaste med både varianter på dödsmatcher och spel där det gäller att inta ett territorium där en försvarar och en anfaller. Co-op-uppdragen är väl kanske inte så häftiga, men ändå värda en genomspelning. Det blir dock opersonligt utan headset och när jag spelade mot de andra på redaktionen ringde vi till varandra titt som tätt för att kunna säga det nödvändigaste. Dessutom saknas tyvärr möjlighet till co-op på delad skärm.
Jag vill även slå ett slag för den visserligen enkla, men ändå urcharmiga grafiken som känns sådär typiskt homogen som få andra spel än Nintendos egna annars brukar göra. Här finns inte en tillstymmelse till tekniska missar och det går inte att låta bli att le när man ser de enorma krigsmaskinerna och små soldaterna ta upp striden med varandra.
Tyvärr har Kuju inte lyckats blanda de båda elementen action och strategi särskilt väl och tempot tar stryk. Något som känns otroligt synd med tanke på hur genomarbetat Battalion Wars 2 är i övrigt med följsam spelkontroll (sånär som på några ologiska knappkombinationer), charmig grafik och träffsäker satir där nu rådande världsordning får sig en känga.
I slutändan är Battalion Wars 2 visserligen helt klart bättre än föregångaren, men tills nästa gång vill jag att Kuju löper linan fullt ut och bestämmer sig för om de vill göra ett humoristiskt krigsspel eller en Wii-version av Advance Wars. Nu har de två gånger försökt kombinera de båda utan att lyckats och jag tvivlar på att tredje gång gillt skulle hjälpa i detta fall.