Det fina med en förhandstitt som denna är att jag inte behöver förklara kärnan i upplevelsen av att spela Battlefield 6. Miljoner spelare deltog i de senaste betahelgerna och lade otaliga timmar på Battlefield Studios shooter, och detta innebär att jag inte behöver berätta om hur vapenkänslan är, eller hur destruktionen har förbättrats, eller hur gränssnittet och menyerna är mer strömlinjeformade, eller hur prestandan är riktigt bra. Allt detta är saker som många av oss redan är välbekanta med. I stället kan jag helt fokusera på tre områden i denna förhandstitt, tre element som inte fanns med under de senaste betahelgerna: kartorna Mirak Valley och Operation Firestorm, samt läget som kallas Escalation.
Innan vi kommer dit vill jag dock kort prata om hur Battlefield 6 har förbättrats under veckorna efter betan. Efter ett så massivt datainsamlingsexperiment hade utvecklarna förstås mycket information att arbeta med för att se var ändringar behövdes. Några saker märks direkt. Till exempel är rörelserna något stelare, vilket saktar ner striderna en aning och gör att färre fiender försöker "slide-cancela" eller göra "drop shots" mitt i hetluften. Det är en förändring som för spelet längre bort från hur moderna Call of Duty-spel fungerar. Dessutom är vapnen lite svårare att hantera, särskilt på avstånd och på större kartor, där det är en större utmaning att pricka fiender längre bort än 10-15 meter med annat än prickskytte- eller marksmangevär. Matchmakingen är smidigare och jag märkte knappt några buggar alls under denna förhandsversion, vilket är en förbättring jämfört med de få jag stötte på under betan.
Utöver detta har spelet även förändrats genom att erbjuda fler alternativ för spelarna att anpassa med - det kan handla om extra klasspecifika förmågor, nya prylar som stegar för Assault-klassen, fler vapen och till och med tillbehör. Allt detta var sådant vi förväntade oss i fullversionen, och om denna session är något att gå efter, ska vi ha mer än nog med verktyg att bemästra vid lanseringen.
Efter bara några veckor känns alltså Battlefield 6 mer finslipat och polerat, med större spelbarhet och en omedelbart förändrad sandlåda där till exempel hagelgevär inte längre dominerar. Generellt har jag inget annat än positiva saker att säga på den punkten.
Låt oss gå vidare till de två kartorna som visades i denna session. Först ut var Mirak Valley, en enorm karta som ska bli den största i Battlefield 6 vid lansering. Den är belägen i Tadzjikistan, precis som Liberation Peak, vilket ger en bild av geografi och estetik - ett kargt och ganska nedgånget område. Till skillnad från sin motsvarighet är Mirak Valley dock plattare och utformad så att små byar, en militärbas och öppna fält kontrasteras av två massiva byggarbetsplatser där huvuddelen av striderna på marken äger rum. I Conquest kan man räkna med mängder av fordon, både på marken och i luften, och generellt är detta en karta som påminner om den ultimata Battlefield-sandlådan - en plats där du kan spela målbaserat eller försöka få till en galen klippsekvens genom att göra något fullständigt vansinnigt.
När det gäller Operation Firestorm finns det egentligen inte så mycket att tillägga om du redan är bekant med kartan. Det är en autentisk och omedelbart igenkännbar remake med alla detaljer du minns. Här finns trånga inomhusmiljöer och rör där infanteristrider utspelar sig, samt öppna öknar och fria himlar där helikoptrar och jaktflyg möts. Kartan är också mycket större än du kanske minns, och de olika målen kräver i praktiken fordon om du ofta vill röra dig mellan dem. Allt sammantaget är det en favoritkarta av en anledning, och redan efter ett par timmar blir man återigen förälskad i en av de mest välgjorda Conquest-kartorna.
Du märker kanske att jag pratat om båda kartorna utifrån Conquest, och det beror på att det helt enkelt är där de är som bäst. Både Mirak Valley och Operation Firestorm har fungerande Breakthrough-varianter, men jämfört med Siege of Cairo eller Empire State gör deras storlek och fokus på fordon att de alltid passar bättre i det mer sandlådefokuserade läget än i det tajtare, målbaserade alternativet. Samma mönster har funnits i Battlefield genom tiderna, till exempel i Battlefield 3 där Operation Firestorm först introducerades. Den kartan slog många Conquest-alternativ i det spelet, men i Rush fanns det utan tvekan bättre val.
Så vad gör man om man inte är en stor Conquest-spelare i Battlefield 6 men ändå vill spela dessa nya kartor? Här kommer Escalation in. Det enklaste sättet jag kan förklara detta läge på är ett alternativ för Conquest-spelare som inte förstår hur man spelar Conquest.
Och ja, här syftar jag på Recon-klassen som försöker snajpa någon två mil bort. Läget är i grunden Conquest med samma flaggor, kartstorlek och spelarmängd, men skillnaden är att om du inte fokuserar på målen tar matchen slut väldigt fort. Till skillnad från Conquest, där en match kan pågå i en halvtimme utan att du tar en enda flagga, är Escalation målbaserat och en timer tickar ned. När rundan är slut får laget en poäng baserat på hur många flaggor de kontrollerar. Har du fyra av sju flaggor i början får du en poäng, men nästa runda tas flaggor bort och du kanske bara har två av sex, vilket ger minus. Det fortsätter så i ett slags dragkamp tills tre flaggor återstår (eller tills ett lag når maxpoäng på tre), och då är det oftast de centrala flaggorna på kartan, vilket leder till mer infanteribaserad action och gradvis flyttar fokus från fordon till närstrider.
Escalation har helt klart något intressant att erbjuda, men det känns inte så nytt att det verkligen sticker ut. Snarare påminner det om utvecklingen från Rush till Breakthrough, och jag kan absolut se en framtid där Escalation blir standard och Conquest hamnar i skymundan - precis som Breakthrough i dag i praktiken ersatt Rush.
Efter ännu en smakbit av Battlefield 6 känner jag på samma sätt om spelet - kanske till och med lite mer hoppfull, faktiskt. Det verkar som att Battlefield Studios har levererat en riktig fullträff här, ett projekt som är precis det Battlefield-fansen har tjatat på EA om i åratal. Det är högljutt, kaotiskt, snyggt, väloptimerat, har massor av djup och bjuder på en gnutta nostalgi i form av återvändande kartor - men inte så mycket att det känns som om spelets framgång enbart hänger på nostalgin, som i många andra remakes. Varje gång jag spelar Battlefield 6 blir jag bara mer och mer taggad inför den 10 oktober. Allt tyder på att 2025 - hur galet det än låter med tanke på senaste åren - ska bli året då Battlefield besegrar Call of Duty.
