Det kan faktiskt vara ganska uppfriskande att recensera utrustning som är brutalt ärlig om sina nyckelfunktioner och exakt vilken typ av användare den är specifikt designad för. Ja, en 1440p OLED-skärm är en mångsidig storlek som försöker tillfredsställa alla discipliner som utspelar sig vid en dator, från fotoredigering till Netflix, från 007 First Light till hardcore Counter-Strike 2.
Men det är också lite tråkigt, eller hur? "Allt-i-allt, mästare på inget", kanske? Vad du än tycker själv är det roligt - och trevligt också - att tillverkare som BenQ vill ta en mer specifik väg. Deras Zowie XL2586X+ är lite av en helt annan grej, milt uttryckt, eftersom den enbart fokuserar på att erbjuda den mest responsiva displayupplevelsen för den mest tävlingsfokuserade användaren man kan tänka sig. Och det sker på bekostnad av... ja, nästan allt annat.
Skärmen i sig är ganska oansenlig. Stativet tar inte upp alls lika mycket plats, och om du inte hade "skygglapparna" på dig - som hjälper till med skärmning och fokus för de mest tävlingsinriktade användarna - skulle du inte direkt gissa att detta var en dedikerad esport-skärm. Men med all den svarta plasten hade du inte trott att det kostar 1 100 pund heller...
Det finns 155 millimeter höjdjustering, en lutningsomställning på -5 till 35 grader och en 45-graders sväng åt båda sidor. Utöver dessa skärmflikar finns det också en S Switch-kontroll, som låter dig snabbt växla mellan dedikerade lägen och är ett trevligt litet tillägg som avsevärt förbättrar användarvänligheten. På baksidan har du tre HDMI 2.1-portar, en DisplayPort 1.4 och en 3,5 mm-jackjack.
Själva skärmen är 24,1 tum och använder en nyutvecklad Fast TN-panel med BenQ:s egen DyAc 2-bildbehandlingsteknologi. Tanken är både att öka responsiviteten via DyAc 2:s dubbla bakgrundsbelysning, men också att erbjuda mer exakta färger än vanliga TN-paneler, som är ökända för att vara... nåväl, fattig. Det betyder att du faktiskt får 100% sRGB-färgtäckning och runt 95% DCI-P3, vilket inte alls är dåligt för en TN-panel.
Det är bara 1920x1080p, men i gengäld får du hela 600Hz, och det är mycket. Så även om ljusstyrkan bara är 320 nits över hela linjen och kontrastförhållandet är 1000:1, är det i respons och särskilt klarhet som XL2586X+ utmärker. Åsikterna är delade om TN-panelerna verkligen är så överlägsna, även för dessa mycket esportsspecifika discipliner, men det är tydligt att det är betydligt mindre suddighet här, eftersom skärpan helt enkelt är sublim.
Men, och det finns ett stort men här. Den här monitorn kostar 1 100 pund. Det är mycket pengar. Det är så mycket att det är värt att nämna att du för närvarande kan få en Asus ROG Swift PG27AQWP, en OLED-skärm i 1440p som kan växla mellan 540Hz i 1440p och 720Hz i HD (dvs. samma 1080p-upplösning som XL2586X+), och som erbjuder högre ljusstyrka, bättre färgnoggrannhet och en större skärmyta... för ungefär 150 pund mindre.
DyAc 2 är väldigt, väldigt imponerande. Allt som allt är den "mjukhet" som uppnåtts här verkligen spektakulär. Men du betalar verkligen, verkligen mycket för en monitor som ägnar sig så helt åt just denna uppgift att det känns orättvist att de tar så mycket betalt för den. Det finns ingen HDR, färgåtergivningen är bara pålitlig, och även om e-sportspelare kanske älskar det mindre skärmytan, begränsar det också dess användbarhet.
Jag kan enkelt rekommendera denna skärm bara för att den utmärker sig på det enda den är utsedd efter. Men samtidigt lever vi i en värld där denna exklusivitet borde återspeglas i priset, och det är här BenQ har fel.