Big Bang Mini

Styluskontrollen till DS har inneburit en del fräscha varianter på gamla genrer. Musikspelen blev om möjligt ännu mer intensiva med Elite Beat Agents, plattformsspelen fick en ny twist med Kirby Power Paintbrush och äventyrsspel som Ace Attorney är extremt lättspelade med en pekpinne. Men ibland händer det också att utvecklare gör saker hellre än bra.

Big Bang Mini är en blandning mellan intensiva shoot'em up som Ikaruga och pusselspel som Bust-A-Move. Du befinner dig på den nedre skärmen medan fienderna (generellt) håller sig på den övre. Sen är det bara att snärta iväg skott i rätt riktning, samtidigt som du drar runt ditt skepp för att fånga poängstjärnorna som faller ner. Låter enkelt, eller hur? Det är enkelt, på det första tiotalet banor. Sen stegrar svårighetsgraden hastigt och mindre lustigt, och snart är det ett rent litet helvete på den där nedre skärmen.

Den grundläggande problematiken ligger i att alla dina skott som missar kommer tillbaka, i kaskader av lika dödliga projektiler. Helt plötsligt måste du undvika en massa, vilket innebär att du måste hålla uppmärksamheten på dig själv på nedre planhalvan, och inte kan hålla koll på vad fienderna gör. Det gör att fler skott missar, vilket gör det ännu svårare.

Det hade kunnat räcka där, men snart börjar fienderna skjuta tillbaka, en del dyker ner på din skärm, det dyker upp skyddande hinder som du måste lobba runt och till råga på allt väggar som skoningslöst krossar dig om du inte jobbar snabbt nog.

Då slutar det vara roligt och utmanande och blir mest frustrerande och slumpmässigt. Tanken att både skjuta och styra med stylusen är kul i teorin, men i praktiken innebär det att man måste skyffla undan skeppet för att få fria ytor att skjuta på. Annars kommer skeppet garanterat att åka iväg in i en fiende det också, och om du dör får du börja om banan från början, utan pardon.

Ett annat problem är att hela spelet är låst. Du kan inte ens börja spela förrän du har låst upp standardläget genom att köra träningsläget. Sen måste du låsa upp andra lägen genom att klara hela standardläget. Visst, du har att göra ett bra tag men frågan är om din DS överlever så länge.

Big Bang Mini är oväntat påkostat för ett lågbudgetspel. Hela inramningen, från mätare till ditt eget skepp, byts ut i var och en av de nio världarna, och fienderna är extremt fantasifulla (och inte så lite knarkade). Spelet bjuder också på charmig musik och en allmänt polerad produktion.

Men som sagt. Precisionen i stylusen räcker inte för de extremt kniviga situationerna som hade gjort en Dodonpachi-spelare orolig. Svärmen av skott (som skjuter egna skott) gör att man ofta skjuter i blindo och bara försöker överleva, vilket liksom förtar hela idén. På det hela taget är det en bra idé, men det hade varit betydligt roligare i längden om det hade varit lite mer spelarvänligt för slappa bärbara situationer.