Mike Tyson's Punch-Out till NES var min barndoms mest minnesvärda sportspel tillsammans med Track & Field II, och ända sedan dess har jag varit lite extra svag för arkadboxning. Jag dyrkade Ready 2 Rumble till Dreamcast, spelade det oavbrutet i månader och bytte det sedan mot arkadboxningstriumfen Rocky till Xbox som vi fortsatte att njuta av i mitt kompisgång långt efter Xbox ersatts av Xbox 360. När utvecklarna Survios utannonserade Big Rumble Boxing började jag därmed flåsa ganska häftigt. Det såg verkligen exakt ut som en modern, fräsch, påkostad version av Ready 2 Rumble, proppad av licensierade Rocky-sluggers, och jag ställde in den maxade hypemätaren på releasedatumet och började räkna ned. Nu har en vecka gått. Jag har boxats en hel del och gått igenom de olika spellägena och kan med trumpen ton klargöra att det här spelet är en rätt massiv besvikelse för egen del.
Grafiken är platt och trist även om estetiken fungerar. Framförallt de styltigt ryckiga animationerna känns kassa.
Big Rumble Boxing: Creed Champions baseras på Rocky-stickspåret Creed och Creed 2 och innehåller ett storyläge som tar vid efter händelserna i den sistnämnda filmen. När det gäller handlingen, karaktärerna, de snustorrt presenterade dialogsekvenserna och känslan man får för de olika filmfigurerna och deras öden - Är det här spelet så uselt att det nästan inte går att beskriva. Berättandet och sättet som utvecklarna försöker skapa spänning och dramatik på, påminner om de där egenskrivna rollspelsidéerna som man plitade ned på kladdigt anteckningspapper i sjundeklass och med tanke på hur man gått ut och betalat dyra pengar för en licens som sedan bara slarvats bort fullständigt, är det svårt att göra annat än skaka på huvudet, här. Mellan de olika, textbaserade, storyelementen (som stinker fränt av lastgamla underkläder) dyker det upp små Punch-Out-inspirerade, enkla minispel som på konceptstadiet för tankarna till retro-erans fightinggiganter men rent spelmekaniskt är det här så ruttet genomfört, fantasilöst och enformigt att hela story-biten känns som en regelrätt bestraffning att spela igenom.
Storyläget är hopplöst dåligt genomfört.
Rent mekaniskt är själva grundsystemet för att boxas och vinna matcher mot den ofta irriterande datormotståndaren rätt väl genomfört. Det finns gott om inkluderade slag här som cross, krokar, jabbar, raka slag, uppercuts och möjlighet att jobba med räckvidd och distans på ett enkelt och tillfredsställande sätt. Tyvärr blir boxningen extremt stillastående dock vilket möjligen passar arkad-tonen som Survios siktat på men gör att snudd-på varenda match slutar i att man ställer sig nio centimeter från sin motståndare och bara regnar så många slag som det bara går. Jag hävdar absolut inte att det krävs simulering av riktig boxning för att TV-spelsboxning ska vara roligt och ombytligt, men någon liten slags fokus på fotarbete hade naturligtvis varit välkommet, det fanns ju för bövelen redan med i Punch-Out för snart 40 år sedan. Big Rumble Boxing: Creed Champions är småkul mot en kompis i samma soffa i en match, eller tre men blir sedan platt och enfaldigt vilket gör att det ofta känns mer som ett gratisspel till Ipad än något annat.
Synd... Detta hade verkligen kunnat bli hur bra som helst.
Grafiken gör att den känslan dessutom förstärks ytterligare då det är lite väl simpelt med relativt dåliga animationer och långt ifrån imponerande karaktärsmodeller som erbjuds här. När det gäller ljudet är inte heller den biten något att hurra över och varför man inte lyckats klämma in klassisk Rocky-musik som exempelvis "Burning Heart" signerat Survivor eller Robert Teppers ikoniska "No Easy Way Out" känns obegripligt. I slutändan hade det här spelet kunnat bli hur bra som helst. Tänk dig ett mer väloljat spelsystem med enkla grunder men med massa djup, snyggare grafik, ofantligt mycket bättre story-läge och musiken som jag nämner ovan - Hade kunnat bli precis hur bra som helst. Nu stannar Big Rumble Boxing: Creed Champions vid att bara vara en rätt massiv besvikelse med mängder av bortslarvad potential.