Sonic Team är utan tvivel en utav mina favoritutvecklare. Jag har spenderat mycket tid med de gamla Sonic-spelen och Phantasy Star Online det senaste decenniet. Så naturligtvis är förväntningarna höga när den fullständiga Billy Hatcher and the Giant Egg-koden dyker upp.
Från början var Billy Hatcher tänkt som ett flerspelarspel, där olika äggrullare möttes i diverse tävlingsgrenar. Lite av detta har man behållit, men det huvudsakliga spelet handlar om att rädda höns i Storyläget. Billy Hatcher skickas genom magi iväg för att rädda kycklingarnas värld från mörker och kråkor. Jag har tidigare testat spelet vid några tillfällen, men det är första gången som jag på allvar sätter mig in i handling och spelupplägg.
Den första uppgiften är att hämta Billys legendariska kycklingdräkt och en kvick tutorial senare så gäller det att rädda den första gammelkycklingen (!?) som blivit förvandlad till ett guldägg. När du hittat ägget och besegrat några kråkor gäller det att rulla guldägget över lite frukt så att "gulan" fylls. När den är full, kan du kläcka ägget genom att låta Billy ropa "kuckeliku" med den högra avtryckaren. Ut hoppar gammelkycklingen Oma-Oma och med en ljudlig trudelutt välkomnar hon ljuset till byn. Varje ny bana inleds med att du ska rädda en gammelkyckling som återbördar ljuset som kråkorna jagat iväg. Därefter följer ett uppdrag som avslutas med en boss, varpå nästa bana/värld låses upp. Utöver dessa två uppdrag finns ytterligare tre uppdrag per bana. Varje avklarad bana ger ett emblem och du jagar också betyg, precis som i Sonic Adventure-spelen. Genom spelet finns också 72 olika ägg som du samlar, vissa innehåller djur som hjälper dig med pussel, medan andra kan ge hälsa, extraliv, eller just ingenting alls.
Grafiken i Billy Hatcher är av klassiskt Sonic Team-snitt. Kanske inte den allra vassaste på Gamecube, men designen är läcker. Du olika kråktyperna och bossarna är lekfullt utformade. Ljudet är smittande, och jag kan inte hjälpa att gå omkring och tralla ledmotivet med ett leende på läpparna, till min omgivnings ogillande. Många kommer säkert tycka att musiken och ljudeffekterna är barnsliga och repetitiva och det är dem också, men det är en smakfråga. Vissa gillar plattformsspel med skjutvapen, andra gillar plattformsspel med ägg. Och musiken ackompanjerar spelets tema perfekt.
Även om Billy Hatcher helt klart är riktat till en yngre publik och vissa delar av spelet är relativt enkelt så finns det utmaningar. Dels är de senare emblemen på varje värld eller bana lite svårare, dels kan man eftersträva A-emblemen, sen finns det som sagt mängder av gömda ägg och guldmynt att samla.
Billy Hatcher håller bitvis högt tempo, men fokus ligger på problemlösning och plattformshoppande snarare än snabbhet som i Sonicspelen. Billy kan bara besegra sina fiender genom att rulla sitt ägg över dem, vissa äggdjur kan också besegra fiender men är främst till för pussellösning. Isdjuret besgrar lavasprutande bendrakar, vattendjuret släcker eld, och så vidare. Billy använder också ägget för att studsa högre när han hoppar. Ägget är också ömtåligt och kan förstoras om du inte är försiktig, även Billy måste tänka på sin hälsa (tuppkammarna i övre vänster bildkant). Men dör man beror det förmodligen på ett missbedömt hopp snarare än en elak fiende.
Nu ska jag inte avslöja för mycket om mina åsikter innan recensionen. Billy Hatcher må inte ha vad som krävs för att slå igenom kommersiellt, men av det jag hittills spelat verkar det gigantiska äggäventyret lovande. Återstår att se hur passroligt resten är och hur hållbart spelet är samt hur bra det är när flera personer sitter i tv-soffan.