Blazing Angels 2: Secret Missions of WWII

Blazing Angels: Squadrons of WWII var ett trevligt tillskott till alla flygplanstörstande konsolägare. Att bomba fiendeskepp till havs och visa tyskarna vad skåpet skulle stå var en frihet i sig när man med lätthet manövrerade sitt ärtiga stridsplan i andra världskrigets härjade luftrum.

Men hur gör man en uppföljare till ett spel som redan tagit upp de viktigaste flygrelaterade striderna under andra världskriget? Det har Ubisofts rumänska studio minsann svar på. I Blazing Angels 2: Secret Missions of WWII, träder du in i rollen som Robinson, en gammal stridspilot och tillika krigsveteran. Under spelets gång minns han sina äventyr som ledare för den hemliga attackgruppen Operation Wildcard, äventyr som du får chansen att uppleva.

Det är många aspekter i Blazing Angels 2: Secret Missions of WWII som påminner starkt om föregångaren. Blazing Angels 2: Secret Missions of WWII är exempelvis, precis som föregångaren, uppdragsbaserat och tar dig som spelare till flera exotiska platser som Burma, Röda Torget och Himalaya. Jag är inte så insatt i flygstriderna under andra världskriget, så jag förutsätter att striderna i Blazing Angels 2: Secret Missions of WWII tagit plats. Det är förståeligt att Ubisoft har tagit lite mer annorlunda ställen att slåss på, med tanke på att de stora striderna redan avhandlats i föregångaren.

Uppdragen är inte så varierade som jag skulle önska, men Ubisoft har gjort flera lösningar för att minska risken att göra spelet repetitivt. Några exempel på detta är lustiga uppdrag som att eskortera tåg, flitiga flygplansbyten under några av uppdragen, och chansen att släppa bomber över broar eller manövrera diverse flygplans vapentorn är också försök till ett mer varierat gameplay.

Spelkontrollen är ett återanvänt koncept från föregångaren. Det är samma lustiga lock-on som i förra spelet, där man egentligen bara låser fast kameran och inte siktet. Det tar en stund att vänja sig vid detta, helt klart. Flygplanen hanteras olika där vissa är mer vändbara och ärtiga, andra något mer bastanta och slöa. Att styra din järnfågel är dock inga konstigheter, eftersom spelkontrollen i Blazing Angels kännetecknas av att vara ganska rakt på sak.

Det enda med spelkontrollen som fortfarande känns lite avigt är, förutom den redan nämnda lock on-funktionen, fipplandet med styrkrysset för att ge dina stridskamrater direktiv. I intensiva eldstrider är det lätt att slinta fel och skicka iväg trion i attack istället för defensiv formation. Överlag har Blazing Angels 2: Secret Missions of WWII mer genomtänkta svårighetsgrader än sin föregångare. Det känns som om uppdragen inte är lika utmanade, och achievements rasslar in på löpande band - något som jag inte direkt upplevde i föregångaren.

Den kanske största nyheten i Blazing Angels 2: Secret Missions of WWII är det som jag vill kalla flygplanspimpningen. Beroende på hurpass bra du gör ifrån dig under uppdragen får du bonuspoäng, som självklart kan spenderas på ditt plan. I ett läge som kallas för hangarläget, kan du hotta upp ditt plan för att öka chansen att överleva. Ubisoft har förvisso tagit sig ganska ordenliga friheter med de delar man kan införskaffa (vad sägs om en fullt fungerande jetmotor), men att kunna utrusta planet med diverse stabilisatorer, vapen och så vidare tillför i mitt tycke ganska mycket till spelet.

Blazing Angels 2: Secret Missions of WWII är begåvat med ett bra flerspelarläge. Flerspelarläget är hetsigt och fungerar över förväntan, där 16 spelare kan spela antingen med eller mot varandra i flera typer av lägen. Klassikern att fånga flaggan eller slåss mot varandra över platser som återfinns i kampanjläget är de lägen som jag har spenderat mest tid med.

Grafiskt sett är Blazing Angels 2: Secret Missions of WWII definitivt godkänt. Grafikmotorn påminner starkt om föregångaren, där flygplansmodellerna är tydliga och omgivningarna trevliga att susa över. Visst tappar Blazing Angels 2: Secret Missions of WWII något av wow-faktorn som föregångaren smällde på när man susade över exempelvis London eller Paris eftersom en del av platserna är ganska intetsägande, men det är inget jag stör mig på i första hand.

Blazing Angels 2: Secret Missions of WWII är snäppet bättre än sin föregångare, men har en del opolerade stunder. Fortfarande känns uppdragen repetitiva och spelkontrollen har inte setts över i den mån jag önskar. Detta vägs däremot upp av bra flerspelarlägen, möjligheten att pimpa flygplanen till mastiga mördarmaskiner, och ett bättre system för att få achievements.