Att ställa sig och sandpappra en nylackerad bil är direkt smärtsamt, men det måste göras. Det finns lite dammloppor i lacken (eftersom jag valde att våtslipa slutresultatet själv ist&
Ny artikelserie, om uselhet. Är alltså lanserad idag och kommer att rulla på i ett par veckor (Theee Worst®). Först ut är en topplista om Hollywoods tio sämsta skådespelare d&aum
Jag är taggad. Mycket taggad. Mycket, mycket taggad. Kvalet till Hyperpole var bra, lite otippat kanske att sjuans Toyota misslyckades så fatalt med Nyck de Vries bakom ratten. Desto roligare att BMW M #3
Även om bärbart PC-spelande fortfarande är ganska begränsat, så kan vi väl alla vara överens om att de vuxit lavinartat under de senaste åren - och lär så fortsätta göra under åtminstone överskådlig tid, inte minst tack vare Ally Xbox (som lär följas av fler liknande enheter).
Imorgon har det gått en vecka sedan Nintendo släppte sin nya konsol och jag tänkte lite snabbt gå genom vad jag spelat på den först. Jag köpte Mario Kart-paketet så det är såklart det som rullat flest timmar - jag har klarat några stycken cuper samt kört lite free roam. Det första jag gick in och köpte i shoppen var Fast Fusion (läs Petters recension här) och där har jag kört genom en cup - och så har jag mottagit de två första uppdragen som det ska bli texter utav. Dessa kommer jag bli färdig med under nästa vecka.
Det har naturligtvis varit en hel del snack om den nya Harry Potter-serien, som sig bör när en av världens mest älskade sagor ska filmatiseras, och när det finns relativt nya filmer som många minns med värme.
Med en nästan veckolång kraftig förkylning som äntligen börjar lämna min kropp tänkte jag aningen sent passa på att kora det jag anser vara bäst under söndagskvällens Xbox Games Showcase: Clockwork Revolution.
Självfallet är jag inte det minsta trött på Mario Kart World, som tvärtom känns allt bättre ju mer jag spelar och lär mig hur det fungerar, samt hur man ska hantera alla dessa genvägar och nya möjligheter. Spelet är helt enkelt fullständigt fenomenalt. Men med det sagt så börjat det viktigaste kännas upplåst för min egen del.
Jag körde både Mudrunnner och Snowrunner lite smått för några år sedan. Tidigt förra året skrev jag dessutom en recension på Expeditions: A Mudrunner Game, vilket var lite roligt att blicka tillbaka på och läsa. Jag har varit pepp på Saber Ineractives nya lir av samma stuk - men nu har de tagit konceptet till en ny nivå och fokuserat på mer byggande, olika typer av maskiner och betydligt mer komplexa uppgifter.
Det måste ändå sägas (utan att låta tjatig på något vis) men jag saknar verkligen min mor. Hon gick bort för strax över tre månader sedan och tomheten är påtaglig...
Jag är sent ute, men nu har jag äntligen sett klart HBO:s påkostade fantasyserie Game of Thrones, baserad på George R.R. Martins hyllade romanserie Sagan om is och eld. Enligt mina beräkningar innebär det att jag har har spenderat nästan 66 timmar framför teven, datorn och mobilen de senaste två månaderna, vilket motsvarar vad det tar att promenera (typ) från Stockholm till Örebro. Nu är Örebro förvisso en tjusig stad, men jag måste motvilligt erkänna att episka stridsscener, politiska intriger och eldsprutande drakar slår liiiite högre än Närkes "Lost City" och Vattentornet Svampen.
Ju äldre man blir, desto svårare blir det att verkligen bli exalterad över nya spel. Det mesta känns bekant, som om man redan har sett och spelat det förut. Det gör inte saken bättre att vi lever i en tid där remakes av gamla spel blivit norm, medan få vågar satsa på något riktigt nytt. Men i år lyckades Geoff Keighley överraska mig med sin årliga Summer Game Fest. Flera titlar fångade min uppmärksamhet och väckte den där gamla spelglädjen och nyfikenheten till liv igen. Här är de tre spel jag ser mest fram emot inför 2026.
Då har vi måndag igen och denna dag är det ett passande namn till glassen jag testat, Solstråle exotic. En pinnglass med gräddglass med exotisk smak, exotisk rippel och ett lsger med vit choklad runt om. Detta börja bli en liten tradition då det är andra året i rad jag väljer en glass från våra skånska glasstillverkare Engelholms glass på självaste nationaldagen. Jo, du läste rätt. Denna glass åt jag i fredags då vi åker alltid ner till Bjärnum på en liten bilutställning. Tyvärr hade vi ingen sol den dagen. Regnet kom och sedan slutade den i stort sett aldrig. Endast fåtal uppehåll. På väg hem stannade vi till vid Herrgårdstoppen i Strömsnäsbruk som faktiskt ligger i Småland, men är så nära gränsen så de är nästan mer skåningar än smålänningar..
Nog var jag skeptisk innan jag slog igång Josh Friedman och David S. Goyers gigantiska scifi-dänga Foundation. På förhand var jag orolig att serien inte skulle klara av att leverera scfi-fi som kändes storslagen (och istället instängd och billig, som den dunder-hypade The Expanse) och dribbla bort sig i sin egen värld. Men min oro var obefogad.
Jag och sambon har bott i snart prick 5 år i de sörmländska skogarna och åkrarna. Ett viktigt kapitel efter knappt 2 år i Södertälje. Men efter 1-2 år gick det från att vi stormtrivdes till att vi började känna oss isolerade och inte alls hemma här.
När första Grounded släpptes tänkte jag direkt (såklart) på filmen Älskling, jag krympte barnen. När så Luke Ross släppte VR-stöd för spelet köpte jag spelet.
Minns att jag köpte Zelda Hyrule Warriors till Wii-U. Kändes som Dynasty Warriors i gameplay med miljöer av ”the best of Zelda”. Jag tycker det var ett okej spel, men det var först i och med uppföljaren som det lossnande för mig - ordentligt dessutom.
Hej idag är det en röd dag, nämligen nationaldagen idag och då firar vi med sång och glädje och kanske några kollar på kungen senare? Eller vad gör ni? Det ser ut att bli
"Shoot the weak spots!" och "Shoot the gaps in the armor!" skriker min kompanjon. Framför mig har jag en grå sörja som liknar en robotkrabba. Jag tömmer magasin efter magasin, hoppar över en laser och fortsätter statiskt skjuta på roboten. Den exploderar. Min karaktär utbrister:
Jag har börjat spela tvspel igen och därmed blivit mera aktiv på GR men det dåliga klimatet här får mig bara att må dåligt igen. Jag har börjat att planera mit liv. Jag k
Då är det bara 4 dagar kvar tills vi har Switch 2 i våra labbar med ett nytt Mario Kart. Men vilket är det hittills bästa i serien. Jag har inte spelat alla. Dom jag har spelat är ju då Super Mario Kart, Mario Kart DS, Mario Kart 7 och Mario Kart 8 och håller faktiskt Super Mario Kart och Mario Kart 8 som mina absoluta favoriter. Vilka är era favoriter i denna spelserie?
Jag vet att ESC som påfund inte ses på med blida ögon av väldigt många här på sidan, och tidigare sällade jag mig till den skaran. Det har dock ändrats sedan en sådär 6-7 år tillbaka då vi har gjort det till ett gemensamt event med våra närmaste vänner där vi tar oss an såväl de svenska deltävlingarna såväl som den stora europeiska (nja) finalen.
Som vanligt nu när det är sommardags så har jag kört genom Dead Island och uppföljaren Riptide. Jag fick ett ryck att jag skulle spela alla tre Dead Islands på raken så jag har nyss påbörjat tvåan som släpptes häromåret.
Ingen har ju undgått hatstormen som pågår just nu mot brittiska skådisen Bella Ramsey. Det görs nidbilder, memes och Gifs till förbannelse av hennes ansikte.
Då mitt förra försök till en ny genomspelning av Fallout 4 fick ett bittert slut med oändliga krasher troligtvis orsakat av någon av de alla moddarna jag hade så tappade jag helt enkelt lusten.
Alltså. Det är nästan komiskt i efterhand hur många gånger vi blivit blåsta som spelare. Man skrattar åt det nu – mest för att inte kasta kontrollen i väggen – men när man satt där, med hypen upp i halsen och ett spel som kändes som ett rån i fodral? Det var fan inte kul.
Åsikterna om Ghost, musikundret från Linköping, går isär här på sajten. Vissa menar att de är ett klassiskt doom metal-band, andra pekar på arenarock, paralleller till ABBA haglar och vissa påstår att bandet mest påminner om Arvingarna. Det här med genre väcker, i vanlig ordning, känslor och retorisk fantasirikedom.
Efter att ha jobbat i snart över 10 år som utvecklare i diverse olika bolag, både som frilansare och anställd, allt från stor-banker till mom and pop shops, samt gjort några turer i diverse olika spelstudion. Så känns det nu dags att ta klivet att testa något nytt, hoppa av allt. Ta ett andetag av ny frihet att skapa och utveckla vad hjärtat suktar för.
Jag har nyligen investerat i ett nytt tangentbord – Keychron Q6 Max med Hall Effect-brytare – och jag är mer än nöjd. Byggkvalitén är imponerande, och det märks verkligen att det är ett tangentbord som är gjort för att hålla.
Inte gjort nån video på länge i COD då jag inte lirat det nåt nämnvärt. Släpptes en ny smg med det nya Eventet så blev lira en del och spelade in och postade idag när jag kör lite. SBMM kör över en totalt så man orkar inte köra nån super lång tid.
Vad har hänt med nyheten där ni skrev att det har bekräftats att det verkligen går väldigt bra för xbox gamepass?? Att de tjänat in väldigt mycket pengar. Jag skrev en kommentar i
Om du har spelat Path of Exile 2 ett tag vet du exakt hur spelet kan vara både episkt och ... utmattande. Världen är levande, djup och mångsidig. Varje ny plats är som ett separat kapitel i en mörk fantasyroman. Bossarna är genomtänkta in i minsta detalj: från attackmönster till den känslomässiga atmosfären i kampen. Men så fort glädjen ersätts av behovet att svinga sig igenom samma zoner om och om igen, faller magin sönder. Särskilt om du redan har format den slutgiltiga konstruktionen i huvudet och vet vilket innehåll du siktar på.
Jag hade läst om strömavbrotten i Spanien och Portugal måndagen den 28:e april, utan att någon egentlig rädsla grep tag i mig. Men det var innan jag märkte att jag inte kunde surfa in på GR.se. Då insåg jag vad allt kaos berodde på. En främmande makt som ville påverka den viktigaste infrastrukturen i flera länder, för att se deras krishantering och tyvärr så var även Sveriges viktigaste hemsida inbegripen i detta sadistiska experiment.
Det här är helt ärligt bland det finaste jag sett på YouTube på evigheter. There.com som jag inte ens hört talas om tidigare är en social virtuell värld som startade 2003. Men nu har det sedan länge varit övergivet. Eller är det verkligen helt övergivet? Nej det visar sig att det fortfarande finns ett litet antal spelare med en oerhört stark community-känsla kvar. Några av dem har varit med i över 20 år. Men antalet minskar, ofta för att människor faktiskt dör i verkligheten och det har inte tillkommit några nya på länge. Som en döende värld. Det är en melankolisk historia, men också otroligt vacker på något vis och människorna där inne är så vänliga.
Jag tycker att Mycket här på Gamereactor är väldigt bra. Vissa delar är nog bättre än någonsin. Det publiceras oerhört mycket matrial. krönikor, recensioner och nyheter i en rasande fart. Långa och välskrivna recensioner om allt det viktigaste. Men ett par småsaker kan förstås alltid bli bättre. Jag tänkte lista några stycken och om nån från redaktionen läser så får ni jättegärna skriva en rad.
Allt mer produkter beställer jag över internet. Det går snabbt, smidigt, lätt och kan ofta bli en och annan hyvling billigare. Tankarna före och under beställningar hålles ofta på minimal nivå, helst i ett stadie av sömndrucken dimma, så jag slipper brottas med några sunda förnuft eller bromsande tveksamheter. Men en sak som alltid varit min Nemesis att blindbeställa över nätet, det är tangentbord!
Efter förra inlägget, "jag rankar pålägg" så förstår jag varför det finns så mycket konflikter runt om i världen. För att hälla ytterliggare bensin på brasan har jag nu därför gett mig ut på nästa kontroversiella ämne: ranking av svensk husmanskost.
Nu har Storbritannien äntligen satt ner foten. Högsta domstolen slog idag fast att en kvinna är en person som biologiskt har fötts som flicka. Punkt. Kön är alltså något biologiskt.
Idag testade jag Five Guys för första gången. Älskar burgare. Men jag är inte den som rycks med i hype och äter dessutom sällan ute. Så besök har uteblivit. Tills idag, det vill säga.
Nu var det längesedan jag skrev något på sajten. Även om det är fakta som egentligen saknar all form av relevans för gemen man, så är det onekligen så att verkligheten ser annorlunda ut idag än för de tolv år sedan som jag registrerade mig på GR. Medan jag i princip konsumerade allt vad spelmedia heter på den tiden, FZ, Gamereactor, IGN, Gamespot och så vidare samt diverse mer eller mindre obskyra youtube-kanaler, så är det Gamereactor som kvarstått som primärkälla. Så stor slagkraftighet hade Jonas Mäkis bombastiska och uttömmande artikel "Vi spelar PS Vita" på mig vilket uppenbarligen har hållit mig kvar för att fortsätta läsa, även om det rör sig om betydligt färre besök idag. Således inleddes mitt medlemskap på Gamereactor med en ny, spännande (och för mig en av de bästa) generation av handhållna konsoler, ett sätt att spela som jag fortfarande i stor utsträckning föredrar. Och medan det går att göra många illa nyanserade monologer kring varför PS Vitan inte fick tillräckligt med spel, eller varför det borde innebära tjänstefel att Sony inte gett sig i kast med en ny enhet, så är det trots allt inte detta som bloggen ska handla om.
The Last of Us Part 2 har precis släppts till PC och jag har första parkett till föreställningen. I ett tidigare blogginlägg skrev jag att berättelsen inte håller lika starkt vid en andra genomspelning. Men nu, efter att ha spelat igenom The Last of Us Part 2 ungefär sex gånger (bland annat på svårighetsgraden Grounded) på PS5 och nu för första gången på PC, får jag nog pudla lite. Spelet är fortfarande fantastiskt bra.