Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Första Jolt Colan efter 7 år

Skrivet av -Ogge- den 16 januari 2018 kl 23:19

För ungefär 7 år sedan slank den sista slurpen av Jolt Cola ner genom strupen på mig. Det var ett farväl förevigt (trodde jag). Under åren efter konkursen av den klassiska Jolt Colan kom olika "kopior" som inte riktigt lyckades väl. Det var inte ens värt att prova dessa billiga kopior.

Men för ungefär 4 månader vaknade klassikern till liv igen. Den klassiska Jolt Colan med exakt samma smak och ingredienser kom otroligt nog tillbaka. Detta var en dryck som jag tog del av större delen av min gymnasietid. Jag associerar drycken till dygnslånga nattgibb och många härliga minnen från en oerhört nördig epok i mitt liv. Speciellt ikväll återuppstod dessa minnen när jag för första gången efter nästan 7 långa år, äntligen fick möjligheten att återuppleva smaken från min ungdom. Ren magi!

Har du fått möjligheten att smaka på denna igen?

Tillbaka till anime

Skrivet av -Ogge- den 14 januari 2018 kl 04:48

Har mer eller mindre alltid haft ett ganska stort intresse för anime och även manga. Men intresset har varit betydligt mycket svalare de senaste 5-6 åren. Det har mest blivit någon enstaka animeserie/långfilmer per år nu. Men nu fick jag verkligen en enorm lust igen.

Kom dessutom på att jag mest redan äger animeserier och långfilmer på halvdana formatet, DVD. Det formatet blir inte direkt jättebehagligt på en 4K TV på 55". Insåg sen i samma veva att jag bara hade ett fåtal anlmelångfilmer på just BD och BD skalas upp betydligt mycket bättre. Jag har därför bestämt mig för att samla ihop ett gäng animes på BD. CDON har som tur var ett gäng hyfsat billiga filmer för 99-149:-, så jag klickade snabbt hem ett gäng klassiker som jag för flera år sedan redan hade sett visserligen, samt några osedda pärlor också för balansen. Funderar även på att inhandla Spirited Away för 59:- på BD senare, trots att jag redan äger den på DVD. En sådan klassiker som man bara måste ha och sen på sikt blir det såklart samtliga filmer av Hayao Miyazaki på BD. Men de är djävulskt dyra (199-299:-/styck). Nåväl.

Animes är lite som "guld" annars här i Sverige/väst på just BD-formatet, i och med att det är vanligt med priser på runt 199-299:- och uppåt. Men denna gång klickade jag bland annat hem Wolf Children , som är en av de absolut finaste och sorgligaste animes som jag någonsin har sett (älskar den). Jag bara måste se om den.

Sen köpte jag även Summer Wars som är av samma skapare som Wolf Children och jag har redan hunnit med halva filmen innan jag blev tvungen för att förbereda mig inför nattpasset. Hittills känns det som en film i min smak. Den påminner en gnutta om Digimon The Movie av någon underlig anledning, även fast skillnaderna är omfattande. Den här filmen är mer realistisk så att säga och det handlar lite om hur den nya tekniken möter det gamla på något sätt. Men jag gillar första timmen i alla fall.

Blir även intressant och se om Akira håller sig än idag. Såg den sist på DVD för flera, flera år sedan. Minns den som rätt rå och jag diggade temat som fan. Nej, men jag kommer gotta mig med en massa animes framöver. Netflix har även ett gäng serier som jag ska börja kolla på, samt så använder jag stundtals Crunchyroll som är ganska guld värt.

Animes är verkligen som ren medicin för själen dessa mörka tider på året. Däremot har jag extremt svårt för när det är animes med massa skolflickor med övervuxna huvuden och bröst (möjligtvis kattöron på det), där de har skrikiga/pipiga röster där jargongen är i stil med, "kawaii-hi-hi-desu-desu :3 :3". Jag tål absolut inte ecchi, yaoi, harem och sådant trams, det är cringe as hell. Inget illa menat mot Weeaboos och folk som gillar lite "snuskigare" animes samt TV-spel.

Men men, har du någon anime eller kanske till och med manga som du uppskattar lite extra mycket?

Senaste köpet från CDON.

23 biofilmer som måste ses 2018

Skrivet av -Ogge- den 10 januari 2018 kl 10:05

Förra året såg jag exakt 27 biofilmer och jag var ändå nöjd med det året på många sätt i och med att det blev en hel del guldklimpar. 2018 får därför ett mer utmanande år framför sig om det ska lyckas överträffa 2017. Men jag tror ändå att det här året kan bli bra i slutändan.

Jag har därför gjort en lista längre fram i texten med de filmer jag verkligen vill se i år på bio och sen med släppdatum såklart. Somliga filmer i listan är jag lite extra peppad på. Tanken är såklart att jag verkligen ska försöka se alla, men jag blir nöjd om jag åtminstone ser majoriteten. Jag tog däremot inte med Black Panther, kommande Avengers, Jurassic World 2, Deadpool 2 och några fler storfilmer i listan. Inte för att jag kommer undvika dessa, men jag känner inte samma sug till just dessa. Nya Solo-filmen är jag egentligen djävulskt kluven över, men samtidigt är jag extremt nyfiken på den. Dels därför får den vara med i listan. Sen lär jag naturligtvis se en hel del filmer som inte nämns här överhuvudtaget.

1. The Party - 5/1-18
2. Wind River - 12/1-18 (Peppad! )
3. Three Billboards Outside Ebbing, Missouri - 12/1-18 ( Peppad! )
4. Downsizing - 19/1-18
5. The Post - 26/1-18
6. Coco - 2/2-18
7. Euphoria - 2/2-18
8. The Disaster Artist - 9/2-18 ( Peppad! )
9. The Shape of Water - 14/2-18 ( Peppad! )
10. Phantom Thread - 23/2-18
11. Red Sparrow - 2/3-18
12. You Were Never Really Here - 2/3-18
13. Alpha - 2/3-18
14. Battle of the Sexes - 9/3-18
15. Hostiles - 9/3-18
16. Lady Bird - 9/3-18
17. Manifesto - 16/3-18
18. The New Mutants - 13/4-18
19. Solo: A Star Wars Saga - 23/5-18
20. Ant-Man and the Wasp - 4/7-18
21. Cloverfield Movie - 1/8-18
22. Superhjältarna 2 - 31/8-18 ( Peppad! )
23. Fantastiska Vidunder: Grindelwalds brott - 16/11-18

Vilka filmer ser du mest fram emot på bio i år?

Spel är bättre idag än förr

Skrivet av -Ogge- den 6 januari 2018 kl 00:42

Man hör ganska ofta om hur saker och ting alltid var bättre förr. Visst var en hel del saker bra och i vissa fall bättre, helt klart. Men jag tror ibland att vi kan leva lite väl mycket i vårt förflutna där vi minns saker som skitbra och det är inte konstigt att gamla och kära minnen kan betyda väldigt mycket för oss. Speciellt våra allra första minnen. Men det förblindar samtidigt oss.

Jag började såklart tänka på detta ämne lite extra nu efter att jag hade läst den senaste nyheten här på GR om att 41% europeiska gamers anser att spel var bättre förr. Jag håller inte med dessa 41% och jag säger inte att spel och spelbranschen i sin helthet på något sätt saknar brister idag. För det finns en hel del brister. Men däremot har spel i det stora hela blivit betydligt mycket bättre.

Jag kan såklart spela många äldre spelade och ospelade spel från förr (15-30+ år gamla spel). Samt finna enorm glädje i dessa spel, såklart. Men ska jag vara riktigt jäkla ärlig, så ligger inte dessa 15-30+ år gamla spelen i min topp 10, 20 eller om ens 30. Även fast jag minns somliga av de som mästerverk och det är de för sin tid. De flesta topparna är idag 10-15 år gamla som max. Det finns däremot väldigt många nya spel som har utvecklats och underhållit mig betydligt mycket mer. Samt verkligen utvecklat spel där vi får allt mer dynamiska spelvärldar, mer välskrivna berättelser, bättre och tightare kontroll och mycket mer. Många nyare spel har helt enkelt höjt ribban och förbättrat mediet rejält.

Bara under knappt 8 år har det släppts juveler som The Witcher 3, Mass Effect 2, Super Mario Galaxy 2, Breath of the Wild, The Last of Us, GTA V, Assassin's Creed: Origins, Uncharted 4, Horizon: Zero Dawn, Persona 5, Portal 2, Dead Space 2, Red Dead Redemption, Xenoblade Chronicles, Batman: Arkham City, Ori and the Blind Forest, BioShock: Infinitie, L.A. Noire och betydligt många fler höjdare släpptes under denna 8 års period. Då är det bara under knappt 8 år vi pratar om här. Vi pratar alltså inte ens om ett årtionde.

Spel har utvecklats till det bättre och sen finns det såklart många spel som har utvecklats till det sämre idag beroende på vart vi väljer att kolla. Men antalet bättre spel är större till antal än förr. Spelindustrin är dessutom även betydligt större. Ja, större än någonsin (No shit Sherlock, logiskt som attan) och alternativen av diverse typer av spel blir därför allt fler. De sämre spelen växer såklart till antal idag, i och med att det är sådant extremt maffigt utbud jämfört med 80 och 90-talet samt början av 2000-talet. Vi lever i en guldålder och visst tampas vi med mikrotransaktioner, DLC's och annat trams idag. Men vi får inte glömma bort att det fortfarande finns en hel del ruggigt bra spel som släpps och de spelen blir bara bättre.

Sen är såklart allt, alltid subjektivt i slutändan. Även fast man nästan kan genomskåda den där envisheten hos de som inte riktigt kan se förbättringarna genom åren.

The Witcher 3 har verkligen allt jag kan önska i ett RPG än så länge.

Manhunt: Unabomber - Säsong 1 (inga spoilers)

Skrivet av -Ogge- den 5 januari 2018 kl 00:48

Netflix köper in en hel del bra material och det gör de rätt i, nu när Disney är på gång med en egen streaming-tjänst och de övriga konkurrenterna är inte direkt passiva heller.

Netflix börjar dock stå på allt stadigare ben i alla fall och de kommer troligen klara sig fint utan Disney i framtiden när de tvingas tacka adjö till deras innehåll. Däremot så var en av förra årets största överraskningar Netflix-serien Mindhunter, som jag blev extremt besatt av och jag kunde inte slita mig undan från rutan. Det gick bara inte, det osade kvalité. Vi pratar nu om HBO-kvalité och HBO har länge enligt mig varit kungar på att leverera högkvalitativa serier.

Nu slänger därför Netflix fram tjocka plånboken och köper rättigheterna till Discovery-serien Manhunt: Unabomber - Säsong 1 som släpptes någon gång i augusti förra året (2017) på Discovery Channel. Jag hade inte hört talas om serien tidigare förens igår när jag sappade runt lite lättsamt på Netflix.

Jag måste ändå säga att första säsongen av Manhunt har varit en ren guldgruva. Det finns vissa likheter med denna och Mindhunter faktiskt. Där båda serien handlar om FBI-agenter som utreder eller försöker lösa diverse ting. Båda serien utspelar sig bakåt i tiden och är baserade på sanna historier. Samt så bjuder båda serierna på riktigt intressanta brottslingar, där man får lära sig varifrån deras beteende kommer ifrån. Sen finns det såklart en hel del skillnader mellan dessa serier.

Största skillnaden med Manhunt är nog att protagonisten har en familj med barn och fokusen ligger inte så mycket i sex och relationer i samma skara som i Mindhunter. Då påstår jag inte heller att Mindhunter kryddar på med allt för mycket sex, utan snarare på en lagom nivå. Samt så fick de längre intervjuerna med brottslingarna en hel del fokus i just Mindhunter. Medan Manhunt lägger fokusen mer kring just ett brott och en förövare. Förövaren är i det här fallet den ökända Unabomber, som en gång huserade i USA under 90-talet och även tidigare. Unabomber var känd för att placera ut diverse brevbomber här och var hos vissa individer med status av olika slag.

Hur som helst är det oerhört spännande att följa utvecklingen och man kastas hela tiden framåt och tillbaka i tiden under seriens gång. På så vis håller de spänningen vid liv i serien och man får pussla ihop allt bit för bit.

Jag kan verkligen rekommendera Manhunt: Unabomber. Det här är en serie som man bara inte får missa. Detta kan mycket väl vara förra årets absolut bästa serie. Mindhunter delar nästan på samma placering.