Svenska
Blog

Vi lever i en kultur av tillfälligheter

Skrivet av -Ogge- den 18 oktober 2022 kl 16:46

Det är inte bara ett svenskt fenomen utan ett allt mer globalt problem. Däremot är Sverige en av de länder där det märks av väldigt mycket. Då vi är en av världens mest sekulära och samtidigt extrema länder när det kommer till individualism. Därför slår tillfälligheter extra hårt inom våran kultur.

Det är relationer som snabbt byts ut och blir högst temporärt många gånger. På sociala medier har vi blixtsnabba och tillfälliga händelser. På dejtingappar som Tinder swipe'as människor bort i högt tempo. Det ska ständigt resas till olika länder och hela tiden ska något nytt exponeras för följarna. Det ska bara vara färskt och nytt hela tiden till extremen. Ungefär som att hela kulturen har ADHD och det finns sällan tid för att stanna upp och bara njuta av stunden tillsammans.

Jag tror att den här överexponering av tillfälligheter skapar såna halter av höga dopaminkickar att det på riktigt skadar människor. Det är inte COVID, ett eventuellt tredje världskrig eller andra yttre hot som är de farligaste hoten. Utan det är det som blir en del av vår normala vardag som vi förblindar oss i som tar mest skada. Då det leder till djupgående depressioner, självmordstankar och i värsta fall självmord. Det är det höga tempot och alla tillfälligheter som får människor att känna sig otillräckliga.

Det är dags att människor drar ner växeln och sänker tempot. Börja njut av det du har och ta det lugnare. Ge mer tid för dig själv och andra. Jag säger inte att man ska undvika sociala medier utan det viktigaste är att man är medveten om vilken fälla man hamnar i. Du ska självklart upptäcka och resa runt i världen om du har viljan och möjligheten. Men gör det för dig själv och inte andra. Du ska självklart dejta om du är singel och det finns andra sätt än Tinder. Tinder är statistiskt sett uruselt för framförallt en majoriteten av alla män. Men det tillhör ett annat ämne för en annan gång.

Jag säger inte att det är fel med det nya och fräscha intryck, saker eller upplevelser. Det är mest hur tempot ser ut idag och hur lätt människor blir uttråkade just för att det finns en förväntan om att någon ny gubbe i lådan jämt ska titt ut. Det beror just på att majoriteten av alla människor är vana vid snabba dopaminkickar. Därför måste vi bli mer medvetna om vad som faktiskt sker när vi bara ser allt som tillfälligheter.

HQ

Monologer i sällskap med andra

Skrivet av -Ogge- den 11 oktober 2022 kl 19:44

Jag vet vilka som är bra för mig eller inte när det kommer till vänskapsrelationer bland annat. Det enkla sättet för att se om det är en bra eller dålig vän är om de kan glädjas av din framgångar och lyssna när du har något tung att ventilera av från ditt inre. Självklart ska man göra det motsatta för sina vänner.

Jag har varit inne på ämnet tidigare och jag vet med säkerhet att många kan känna igen sig i detta. Detta är inte ett inlägg om att söka tröst. Utan mer som reflektion om hur jag idag delvis ser på mina relationer till olika människor och möjligen hur andra kanske har det. 

Ett fenomen jag märker av bli allt vanligare är att det ges allt mindre tid för varandra. Jag och sambon ger otroligt mycket tid för varandra. Jag ser inget som oroar mig där. Men jag skulle vilja sträcka så långt att jag märker av hur dåligt människor faktiskt mår utan att vara genuint ärliga och öppna om det. Det i sig gör många mer okontaktbara eller att de visar mindre intresse.

Tydliga tecken är att många samtal i olika former inte alls är som förr. Nivån på humor och skratt är inte som det kunde vara. Även om alla ljusglimtar i vardagen sker i emellanåt. Jag mår ärligt talat som bäst med min sambo, katt, min mor, några få vänner och möjligen några grannar jag träffar. Ibland sker det att någon vän visar intresse och jag är inte på något sätt exemplarisk när det kommer till att visa intresse. Men jag märker att det är svårare att få till enkla saker som samtal eller kvällar där man kan umgås på olika sätt. Det kan vara i fysisk form eller digitalt, spelar ingen roll.

Jag upplever även att allt fler samtal tillsammans med många vänner känns mer som monologer. Den där nyfikenheten finns inte hos de och trots att jag personligen kan känna av en nyfikenhet gentemot dem. Det gör att jag även tappar intresset när vissa inte är tillräckligt brydda eller intresserade åt båda hållen. 

Jag tror att allt detta är en kombo av flera saker. Dels är människor mer ockuperade av mängder intryck via våra skärmar. Många får sina begär mättade med ett knapptryck och de som lever i den fysiska världen fyller kanske inte upp till de behoven alla gånger. Även om människor i den fysiska miljön gör det. Vi har allt lättare för att finna de som är mer likasinnade på andra kontinenter och jag tror även att olika livsresor spelar en stor roll. Vissa är singlar och lever ungkarlsliv. Andra har barn. Någon drömmer om att flytta utomlands och vissa får ut tillräckligt med kärlek i de relationer de redan har.

Men jag kan inte släppa tanken om att det allt mer upplevs som att man hamnar i monologer. Det är lite som att passa en boll som bara går rätt igenom ett spöke som varken ser, hör eller känner mig. Kanske så att jag är spöket? Självklart finns det människor där ute som är intresserade, ger tid och är öppna på olika sätt. Men det är som att narcissistiska samhället som vi faktiskt lever i gör mer skada än vad vi tror. Jag ser det lite som den tysta sociala dämparen som får oss individer att bli våra små egna öar. Där avstånden blir allt glesare. 

Allt fler människor kommer att känna sig mer ensamma. Detta förstärks när vi även vet att det finns människor inom räckhåll i vår närmiljö.

HQ

Sämre elbilstrender - Priser

Skrivet av -Ogge- den 8 oktober 2022 kl 14:18

Bilar är idag överprisade generellt sett på hela bilmarknaden och speciellt i Sverige. Antingen får du en bil till lägre inköpspris men med hög ägandekostnad i det långa loppet eller en bil till högre inköpspris med lägre ägandekostnad i det långa loppet.

Elbilar är just det sistnämnda. Dyrt inköpspris och i det långa loppet ett allt mer billigare ägande. 

Elon Musk har själv sagt att hans Tesla-bilar är för dyra och han ser gärna att priserna går ner. Då han uppenbarligen vill hålla en jämn och stadig försäljning. Alla har inte en lön över snittet. Målgruppen som Tesla har är oftast de med högre löner eller de som bara har råd av andra anledning trots att de inte har jättehöga löner. Men jag ser självklart att elbilar bör bli mycket billigare och mer tillgängliga för alla. 

Visst ser vi att trenderna för allt billigare varianter ökas årligen och allt fler köper elbilar. Men det behöver pressas ner ytterligare i pris. Det räcker inte med att kinesiska MG, Maxus och flertal andra pressar ner priserna. Utan de västerländska bilmärkena måste ta större plats för de mer budgetvänliga alternativen. 

Det finns helt enkelt för många strax under premium-segmentet eller inom premium. Bara igår presenterade kinesiska NIO sina tre kommande bilmodeller till bland annat Sverige. Bilmodeller som ET5, ET7 och EL7. Men det tragiska är att det enbart går att prenumerera på bilarna alltså någon form av leasingmodell till löjligt höga månadakostnader från 10,899:- till 16,524:-/mån. Du kan inte välja att ta ett billån eller köpa loss någon modell. Jag visste att NIO är lite mer åt premium. Men jag hade hoppats på att ET5 som är en slags konkurrent till Tesla Model 3 ändå skulle släppa en billigare variant som motsvarar Model 3 (RWD) i pris om inte något lägre.

NIO kommer inte att ha en chans här i Sverige om de kör med det här upplägget och snart är kinesiska Xpeng och BYD också på den svenska marknaden. Jag tror att om Xpeng och BYD spelar sina kort rätt kan de slå igenom här. Åtminstone BYD.

Men jag ser nu ett läge att visa musklerna på ett mer konkurrenskraftigt vis. Där Tesla och många andra västerländska och vissa asiatiska bilmärken från Sydkorea och Japan kan flexa med bättre priser och sånt som attraherar fler kunder inom alla prisklasser. Som det ser ut idag tror jag att BYD kan bli den största konkurrenten för Tesla. 

Hur som helst hoppas jag på en bättre prisutveckling efter att den här pysande ekonomiska svackan leder till bättre ekonomi och prissättning. Även om det idag ser dystert ut om vi pratar om annat än bilmarknaden.

Om du fick välja en elbil idag. Vilken bilmodell hade du valt? 

Femte skjutningen i Södertälje på kort tid

Skrivet av -Ogge- den 6 oktober 2022 kl 20:32

Många människor förstår fortfarande inte allvaret och hur mycket detta faktiskt sliter på vårat samhälle efter alla dessa skjutningar i landet. Det tragiska är hur normaliserat det har blivit efter alla år av skjutningar. Varje skjutning verkar av allt flera personer ses som en del av våra typiska samhällsproblem.

Ni vet lite som att någon Anders Svensson i Flen hamnar i en knepig grannfejd med Göran Granqvist som har en stor ek som skymmer solen för Anders altan. Men Anders valde att kapa trädet i smyg och grälet uppstår. Det blir sedan en snutt i någon lokaltidning. Detta är en fiktiv berättelse för att gestalta hur banalt det har blivit kring hur lite många bryr sig om skjutningarna och allt våld idag.

Problemet är att detta skadar oerhört många rent socialt i olika mått. Samtidigt som det är en samhällskostnad. Livsviktiga samhällsresurser får gripa in och andra måste pausa sin verksamhet eller lägga ner. Områden tappar sin attraktion, folk vill flytta ut från de mer drabbade områdena och vi skapar mer obalans samt mer segregation.

Idag blev två skjutna i Södertälje. En dog och en blev skadad. Min chef ringer mig och säger att vi samtliga som jobbar ute ska kliva av arbetspasset tidigare. Då det bedöms att det finns risker med att jobba ute i kommunen i det offentliga. Nationella insatsstyrkan är på väg in om inte de redan är på plats i Södertälje. Helikoptern flyger ovanför staden likt en hök och jag kan höra den i omgångarna mullra ovanför våran kontorsbyggnad. Kollegan väntar på sitt tåg nu och strax ska jag skjutsa honom. Sedan får jag köra hem efter att jag larmar kontoret och tar helg. Men det är inte av glädje utan besvikelse och en viss irritation att detta ständigt får fortsätta. 

När ska vi alla gemensamt se problem som problem? Hur länge ska Sverige fortsätta med sin falska självbild om att vi är ett öppet och tolerant Sverige? Är det inte dags att vi alla gemensamt faktiskt ser problemen för vad de faktiskt är? Krav och ordning behövs i kaos. Vi kan inte enbart leva i kaos och fortsätter detta kommer det att bli värre. Värre lär det bli, då vi inte samarbetar. 

Tankar om framtiden

Skrivet av -Ogge- den 4 oktober 2022 kl 18:11

Jag sitter just nu på ett café här hemma i Trosa efter en tripp på tippen. När jag satte mig ner för att smutta på mitt svarta kaffe och tugga lite lätt på min torra kanelbulle som smulas i mitt stora skägg. Plötsligt fick jag en stark motiverande känsla av att bara göra något nytt.

Ni vet när man nästan får en sån där självsäker känsla som bara du vet att du verkligen vill och troligen kan. Men som kanske andra skulle skratta åt eller kanske fördöma. Du vet samtidigt att de mest gör det då de är vana vid att ha dig på en viss plats och i ett fack.

Jag känner allt oftare av ett större kall till journalistiken och politiken. Men jag vet av mig att jag skulle få ge upp på en massa. Jag pratade med en kollega nyligen om genvägar in i detta. Tanken om att börja med YouTube, podda eller bara leta mig ut i "rum" där jag kan bemästra konsten genom erfarenhet istället för studier är lockande.

En annan del av mig skulle vilja stå på t.ex. mässgolv och prata om elbilar eller teknik med människor. Där jag reser runt och agerar ambassadör för något företag. Jag kan se mig som en sådan filur också. Det är udda och konstiga drömmar. Men jag kan samtidigt se hur möjliga de skulle kunna bli. Även om det slutar med något helt annat.

I Sverige och i Europa är vi lärda till att inte tro högt om oss själva. Utan det är medelmåtta som är lite mer "tillåtet". Därför ligger det hos dig själv hur du gör dina val och de runt dig får skratta eller tveka på dig hur mycket de vill. 

Jag satt och lyssnade på en talare som pratade om just det här med att nå sina mål. Mycket handlar om att kunna se misstagen och svårigheterna i förväg och försöka se möjligheter att ta sig över alla hinder. På så vis lär sig hjärnan att hantera tuffare prövningar. Jag tror det är viktigt att vara någorlunda pessimistisk, men samtidigt tillräckligt optimistisk genom att se lösningar och möjligheter. 

Jag är långtifrån ett bra exempel på det. Däremot har jag under mina 30 år sett hur jag har utvecklats och tagit mig an många tuffa utmaningar. Med tanke på att jag inte har haft de mest optimala förutsättningarna. Jag är hyfsat nöjd med min personliga utveckling, men jag vet att jag kan mer och jag vill åtstadkomma mer. Resan är lång och därför kommer jag upptäcka mer.