Idag kan det räcka med en enkel mening för att folk ska ogilla just dig. Där det i sin tur leder till en eventuell blockning på de olika sociala medierna. Jag har i princip aldrig fått ett konkret svar på varför vissa ogillar just mig de senaste åren. Även fast jag oftast vet vad den grundläggande orsaken är, så kan jag fortfarande inte förstå varför dessa orsaker är utlösande för ett sådant agerande. Jag får det aldrig riktigt förklarat för mig, utan man får egentligen mest bara sitta och spekulera. I och med att dessa typer sällan vill ge tid.

För nästan ett dygn sedan delade jag en länk som handlade om Jordan B. Peterson från Katarina Magasinet. Där jag skrev ett kort och enkelt svar till länken som jag delade, "Självklart, han är en förebild och en mycket intelligent herre.". Ett kort och enkelt svar där jag mest egentligen bara nickar instämmande till texten som Katarina hade skrivit.

Länken: http://katerinamagasin.se/feministerna-som-hatar-jordan-b-peterson-vill-smyg-ha-man-som-han/?fbclid=IwAR2XKljUSv9Hb4aJmdzRttgZKbToLcry60UoJpo7inKlSmf3aiktXnMCrOk

Nästan direkt efter den här delningen försvann två vänner från min Facebook och det är inte första gången. Jag har som sagt skrivit om det här beteendet tidigare, där folk snabbt har plockat bort mig för helt harmlösa ting. Det är alltså inget nytt fenomen i sig. Men vad är det egentligen som får folk att se ett sådant fruktansvärt förakt gentemot enkla ämnen likt dessa? Givetvis har uppenbarligen människorna i tystnad suttit med nävarna knutna när de har sett alla mina inlägg från Hanif Bali, Jens Ganman, mina egna texter och andra likvärdiga inlägg.

Varför kan inte dessa personer bara bemöta mig och ifrågasätta mina inlägg som delas? Jag kan många gånger prata om detta öppet på min arbetsplats med personer som står på helt motsatt sida och det har aldrig någonsin slutat med bråk. Snarare tvärtom, människor börjar istället fundera och självklart finns det de som gärna byter ämne och det respekterar jag. I verkligheten blir folk alltså plötsligt mer "förstående" och mer nyfikna. Varför blir det då helt plötsligt lätt för vissa att avfärda en annan människa bara för att man sitter bakom en skärm?

Jag är fortfarande samma skäggiga person bakom skärmen som i fysisk form öga mot öga. Självklart kan jag ibland bli besviken när vissa avfärdar mig hur som helst. Jag är fortfarande en människa av kött och blod. Värsta är de gånger när det har varit personer som jag har ställt upp för och inte haft något otalat med överhuvudtaget tidigare. Men som en blixt från ovan blir de helt till sig bakom skärmarna.

Nyligen fick jag höra från en vän som hade träffat en före detta gemensam vän till oss som hade tagit bort mig från Facebook. Då passade min vän på att fråga honom om varför han hade gjort det. Då fick min vän svaret att han inte var nykter vid tillfället och att han nu inte bryr sig längre. Det här var en person som från ingenstans hade kallat mig lite allt möjligt och samtidigt var han fruktansvärt vulgär sist när vi skrev. Trots att jag hade en artig ton och höll mig borta från onödiga påhopp. Men han fortsatte att hoppa på mig likt någon galning som har rymt från Hall.

Jag tror helt enkelt att det är svårt idag att vara libertarian med en viss konservativ ådra i Sverige. Man blir som en slags bugg i ett operativsystem. Det ironiska i det hela, är att det i regel är vita kvinnor och män till 99% av gångerna som faktiskt ryter till eller bara försvinner med knutna nävar. Nu gillar jag inte sätta färg på allt, men idag ska det tydligen alltid göras för att folk ska förstå vad man pratar om. Därför använder jag ordet vita i det här fallet och det är himla tråkigt egentligen.

Medan folk med alla möjliga bakgrunder oftast står kvar och förstår precis vad jag menar. Även fast vi inte alla gånger håller med varandra. De gånger vi inte håller med varandra så leder det oftast till långa och intressanta diskussioner, tills vi förstår oss på varandra. Det slutar oftast med att man skrattar och mår bra mot slutet efter en sådan diskussion. Jag tror det beror på att somliga kan se skillnad på förtryck/hat och när någon slänger fram harmlösa åsikter och tankar som i sin tur kan leda till vettiga diskussioner. För det är väldigt viktigt att man faktiskt ger tid och lär känna varandra och tid tycks inte existera många gånger. Folk har för bråttom idag.

Just den här kontrasten mellan vissa typer av individer är väldigt intressant egentligen. Har du själv märkt av detta?

Igår snubblade jag över en ruggigt prisvärd powerbank från Mophie. Powerbanken är proppad med 26,000 mAh, fast charge 15W, USB-C uttag + USB-C kabel för att ladda upp batteriet till powerbanken och tre USB-portar finns tillgängligt för behövande. Kalaset gick på 399:- och i vanliga fall kostar den nästan prick 1000:-. Detta erbjudande finns på ICA Maxi i Södertälje (Moraberg). Jag har ingen aning om det bara är lokalt eller om det även gäller samtliga butiker landet runt. Men för er powerjunkies kan det nog vara ett mycket lockande erbjudande.

Jag kollade därför snabbt upp lite info om Mophie innan köpet och det verkar vara ett legit märke trots allt. Jag har även hunnit testat powerbanken sen i morse dessutom och jag är oerhört nöjd med resultatet. Jämfört med min gamla powerbank så känns det som att gå från en trött gammal Lada till en pigg McLaren P1. Mina mobila prylar laddar precis som de annars gör via vägguttaget. Dessurom blir inte powerbanken varm, vilket min gamla blev väldigt lätt.

Passade även på att damma av min kära lilla Switch som jag inte har lirat på sen flytten för lite mer än en månad sedan. Förhoppningsvis kan jag spela samtidigt som jag laddar den, vilket var helt omöjligt med min gamla powerbank. Jag tappade till och med batteri (långsamt), medan jag spelade med min gamla powerbank inkopplad till Switchen. Vilket inte är konstigt egentligen, med tanke på att Switch förbrukar en hel del. Men det finns ett gäng powerbanks som klarar av Switch vid spelande.

Annars verkar detta vara en mycket hygglig powerbank som får följa med i ryggan eller datorväskan i fortsättningen.

Jag har väl sedan barnsben älskat det här med samlande på ett eller annat sätt. Var det inte GoGo's, kulor och Pokémon-kort. Så kunde det vara både det ena och det andra. Det har väl egentligen aldrig stannat av riktigt. Idag har jag dock inte alls samma bestämda samlarbegär som förr. Även fast jag mer eller mindre ändå samlar på mig prylar och annat krafs successivt hela tiden.

Vid årsskiftet hade jag som mål att samla på mig så många bra animé-filmer som möjligt på BD. Dels för att jag återupptog tittandet av animé efter några års uppehåll. Sen så är det lite spännande att hitta en och annan juvel här och var. Men efter våran flytt till den nya bostaden, så fick jag en liten tankeställare som påminner lite om tanken jag fick den gången när jag flyttade till Umeå för ett antal år sedan. Redan då gick jag i tankarna om att försöka äga så lite som möjligt.

Det gick väl sisådär. Drömmen om en mer minimalistisk livsstil gick inte riktigt i uppfyllelse. Även fast jag under de 2 åren ägde betydligt färre prylar. Men mot slutet före flytten från Umeå återupptog jag samlandet. Amiibos och annat trams dök upp på den tiden.

Egentligen ser jag mest fördelar med att faktiskt inte köpa så mycket fysiska prylar och annat fysiskt krafs. Dels så slipper jag köpa förvaringsmöbler. Som både kostar en slant, tar upp mycket plats, dammar och gör det bara extra tungt vid en framtida flytt. Jag menar, jag och sambon flyttade från en liten 33 kvadratare för några veckor sedan. Men det kändes som att man flyttade från en trerummare på 70-80 kvadrat. Med tanke på alla de lådor och allt vad det var som både fanns i lägenheten och i förrådet. Kanutus som var med och hjälpte till under flytten kan nog intyga att det var en hel del och vi tog inte med oss exakt allt under flyttdagen. Utan mycket har vi sen i efterhand hamstrat från den gamla lägenheten, då när vi har haft vägarna förbi.

Nu när det finns så mycket mer utrymme i den nya bostaden. Så tänker jag hur jäkla underbart det faktiskt är att det är mer luftigt och lättstädat. Den nya datorhörnan med det nya datorbordet känns mer sterilt och öppet än någonsin. Vilket fyller mina sinnen med en enorm lättnad. Om några månader kommer bostaden säkerligen fyllas av både det ena och det andra. Jag kommer alltid att gilla teknik, film, spel och andra härliga prylar. Men jag måste bli bättre på att göra mig av med det som inte används. På så vis kan jag kanske uppnå det där lättsamma och enkla livet. Som egentligen är så himla mycket nyttigare i ärlighetens namn.

Jag ska försöka skapa ett hyggligt kretslopp som fungerar för mig. Även fast den andra hjärnhalvan säger, "Nej, tänk på det personliga värdet som du är omgiven av! Är det inte underbart att låta sig själv bli lite nostalgisk ibland?".

Något jag däremot har blivit bättre på är att inte köpa på mig samlarutgåvor av olika slag, fysiska spel blir oftare digitalt och visserligen köper jag fortfarande böcker och filmer speciellt filmer. Men antalet har minskats en aning senaste 4-5 månaderna. Jag får se om trenden håller sig. Får försöka påminna mig själv om hur djävulsk nästa flytt kan bli om jag fortsätter att hamstra på mig under ett antal år framåt.

Lever du lite mer minimalistiskt eller har du tok för mycket ägodelar?

Tänk om jag bara höll mig till min PC och tänk om alla spel fanns samlade på enbart Steam. Vad enkelt livet hade varit.

Slutet för valrörelsen är nära och snart slår klockan val. Förhoppningsvis röstar du och alla andra som kan rösta under valet. Det kommer bli ett mycket spännande val, missa det inte!

Vi har nog alla sett diverse vallåtar, filmer och allt vad det nu är från olika partier. Igår släppte SD ett klipp som var hur spot on som helst. Fyndigt, roligt och sant var innehållet. Klippet fick mig att fnissa till minsann. Det gick verkligen inte att hålla emot. Fyndigt, fyndigt!

Länk till klippet: https://youtu.be/W5XUQOJ_H4I

Kjell, mår du bra?

Vilken månad, vilken månad säger jag bara. Allt har gått blixtsnabbt och jag känner hur hjärnan nästan överhettas av allt planerande och den omställning som jag/vi nu måste genomgå är enorm. Jag och sambon vann tillslut en budgivning på en lägenhet och det blev då tredje gången gillt så att säga. I samma veva har jag dessutom fått ett nytt jobb på G i samma ort.

Får jag jobbet så kommer jag ha ett gångavstånd på ynka 10 minuter. Vilket är helt otroligt. Dessutom kommer jag i det här fallet då jobba för kommunen så att säga. Vilket innebär att jag får bättre förmåner, bättre utrustning och många andra fördelar.

Hur som helst har det varit en rad olika ärenden som har behövt uträttas. Det som nu återstår är att bara prata med banken om hur vi vill lägga upp vårt lån. Samt att vi måste få ett godkännande i den nya bostadsrättsföreningen för vårt medlemskap. Men det tar i regel 1-4 veckor och tanken är att vi ska flytta in 21/9-18 till vår nya och fräscha tvåa på 54,5 kvadratmeter. Känns oerhört skönt att gå från en 1,5 rummare på 33 kvadratmeter, ja en skokartong mer eller mindre. De där 21 kvadratmetrarna extra kommer att göra stor skillnad för oss ett tag framöver. Tills vi får barn eller känner för större boende i framtiden.

Sen är jag även tacksam över att avgiften är väldigt låg, priset för själva bostaden gick för ungefär 1,5 miljoner vilket är väldigt bra med tanke på att vi bor 20-30 min från Stockholms stad med bil. Föreningen verkar vettig med tanke på att de gick plus förra året och de säljer dessutom utebliven el i och med att fastigheten har solpaneler på taket. Sen får jag behålla mitt snabba internet i och med att jag kommer köra via stadsnätet. Så det känns skönt att man uppgraderar sig på alla sätt och vis.

Det jobbiga som sen återstår när det mesta står klart är försäljning av prylar, flytten och storstädningen i den nuvarande hyresrätten. Sen får jag inte heller glömma montering av diverse ting som möbler och annat som ska skruva upp här och där. Förhoppningsvis kan vi andas ut i början av oktober när det mesta troligen står klart.

Nej, nu ska jag fortsätta njuta av den här dagen innan allt börjar.