Jag har lovat mig själv under en lång tid att det ska köpas en elbil någon gång mellan 2020-2023. Jag och sambon har även tänkt vara utan bil ett tag för att se hur livet känns och det är inte helt omöjligt såklart. Men jag saknar friheten och visst var det bökigt med att hitta parkeringsplats på gatumark vissa perioder. Det var en av anledningarna till att vi sålde vår Seat Leon i fjol. Sambon saknar även våra mysiga utflykter och jag håller med, det var bättre förr på så vis.

Därför fick det tillslut bli en mindre elbils-SUV Hyundai Kona Electric 64 kWh (2020). Det blev dock inte det mustigaste bilpaketet utan det fick bli paketet som var något över standardpaketet d.v.s. Trend. V-hjul fick läggas till tillsammans med originalfälgar som är fördelaktiga för just elbilar. Dessutom fick vi lägga till en typ-2 laddkabel som innebär att man då kan ladda på allmänna laddplatser och även privata laddboxar med typ-2 uttag. Sedan finns det redan idag en hel del snabbladdningsstationer på mackar och andra platser. Dessa snabbladdningsstationer är perfekt för bilsemestrar eller vid nödfall. Såklart ingår även en ICCB laddkabel som dock bara nyttjas vid nödfall i och med den laddkabeln så tar det evigheter att ladda upp bilen via schuko-uttag. Dessutom ska man helst inte ladda bilen i dessa schuko-uttag om de inte är godkända av en elektriker i och med att det finns risk för överbelastning för eluttaget.

I området där jag bor finns det hela 14 uttag (laddstolpar) och där majoriteten av dessa oftast är ledig. Jag har dessutom ett gångavstånd på knappt 3-6 min beroende på vart jag parkerar. Dessa är även helt gratis och enda gången det kostar något är de tider och dagar det är p-avgift och avgiften är inte tokigt hög. På så vis blir bilen oerhört billig i drift. Samtidigt har bilen en räckvidd på ~450km. I regel kan man alltså räkna med runt 300-430 km beroende på underlag, lutning, hastighet, temperatur, vind och andra faktorer som såklart påverkar förbrukningen. Har även sett de som har lyckats klocka in på runt 500 km.

Hur som helst är det skönt med en elbil där man inte behöver känna någon form av batteriångest. Jag gillar också komforten i bilen och det känns som en riktig bil. Vi har alltså inte fått bilen än utan jag har bara klämt och känt i butiken. Men jag satt väldigt bekvämt och det kändes perfekt för min kroppstyp. Kanske för att jag är smal som en asiat. Det enda med Hyundai's bilar överlag är väl att det inte är den lyxigaste plasten och inredningen oftast, men det känns fortfarande hållbart och bekvämt trots allt. Sedan är bilen lite fulsnygg till sitt utseende med en någorlunda snäll men samtidigt aggressiv blick framifrån. Beroende på vilken vinkel man nu ser bilen ifrån så kan den vara riktigt snygg och på sina håll ser den ganska hoptryckt ut likt en klumpig Citroën.

Men den är fortfarande snyggare än Kia E-Niro, Renault Zoe, Nissan Leaf, Hyundai IONIQ Electric, Kia e-Soul, VW e-Up och ett par till. Däremot är Teslas samtliga modeller, BMW i3, Honda E, Peugot e-208, Polestar 2 och många fler elbilar snyggare än Hyundai Kona Electric. Ingen snack om den saken. Färgen på Hyundai Kona Electric är högst avgörande faktiskt.

Själv så valde vi färgen Dark Knight som är en något mörkgrå färg med någon slags glansig pärleffekt eller vad Hyundai nu kallar det. Jag vill helst inte synas allt för mycket med en skrikig orangeröd färg, utan jag föredrar oftast grått. Det finns säkert minst 50 nyanser av grått som kan få en att bli helt till sig.

Hur som helst förväntas vi få bilen redan nästa vecka eller om hela fyra veckor. Det lät inte helt osannolikt att vi redan skulle kunna få den nu i mars. Tanken är då att jag och sambon ska köra upp till Skellefteå från södra Stockholm. Det blir en smärtfri tripp för den här bilen minsann.

Inkommer med mer intryck i framtiden!

Lite bilder på hur bilen delvis kommer att se ut. Bilden uppe i högra hörnet är enligt säljaren färgen Dark Knight. Utrustningen ser inte riktigt likadan ut som på bilden i vänstra hörnet. Utan vi kommer ha en helt annan mittskärm som är något mindre och den är inte heller glossy utan helt matt runtom.

Sambons lur börjar ta sina sista andetag och den här gången tänkte jag att hon kunde få ta över min Asus Zenfone 6 (256GB ) som jag köpte förra sommaren. Den är fortfarande som ny dessutom och det är en riktigt bra telefon. Då får hon garanterat något som fungerar i minst 2 år till.

Men då behöver jag personligen såklart en ersättare. Den här gången tänkte jag försöka få så mycket mobil för så lite pengar som möjligt. Idag behöver det nämligen inte kosta 6-15-tusen om man vill få en mobil med flaggskeppsprestanda. Såvida man verkligen inte suktar efter vissa specifika saker så som 90-120Hz skärm, 1TB lagring och en massa annat gott som lätt får priserna att stiga. Var själv nära på att ta något riktigt rejält.

Av en ren slump snubblade jag igår över ett erbjudande som Inet har just nu. En Xiaomi Mi Mix 3 5G för 3999:-. Jag vet, modellnamnet är inte alls bra. Nej, jag köper inte den p.g.a. 5G för det kommer inte fylla någon funktion än. Sedan är det såklart hyggligt att den är 5G-ready, men det är bara en liten bonus för framtiden eventuellt. Beroende på kostnaden för dessa abonnemang och hur 5G-nätet byggs ut de kommande åren.

Likt min Asus Zenfone 6 så har den en heltäckande skärm där frontkameran är dold. På min Asus Zenfone 6 vinklas den bakre kameran fram om jag vill ta en selfie eller göra ett videosamtal. På Mi Mix 3 5G drar jag bara ner skärmen fysiskt med tummen om jag vill få fram frontkameran. Vad jag har sett och läst hittills verkar den mekaniken fungerar bra ändå. Jag som ytterst sällan använder frontkameran uppskattar därför denna möjlighet i och med att det kräver "mer" jobb än med en vanlig mobil.

Annars är det en mobil med: Snapdragon 855, 128GB (UFS 2.1) utrymme, 6GB (LPDDR4) RAM, 6,39" 2340x1080 Super AMOLED, 3800 mAh batteri, USB-C QC 4+ och hyfsade kameror.

Här får jag en snäppet bättre skärm, snabbare laddning, 5G-ready och billigare mobil än min Asus Zenfone 6. Prestandan och batteritiden lär nog vara på liknande nivåer. Annars har min nuvarande Zenfone mer lagringsutrymme och mer RAM.

Var annars nära på att slå till på en Xiaomi Mi 9T Pro som har snarlika specs. Men den är något dyrare och jag får inte samma premiumkänsla över den. Däremot verkar det vara ett hyggligt alternativ, helt klart.

Länk till Xiaomi Mi Mix 3 5G (Inet har gjort vissa felskrivningar rörande specs): https://www.inet.se/produkt/2000477/xiaomi-mi-mix-3-5g-128gb-svart

Vad har du för mobil idag?

Såna här listor blir sällan uppskattade och oftast stampar man någon på tårna när man ratar något som en annan person kanske älskar. Men mina känslor är inte dina. Jag kommer troligen nämna minst en film här som någon håller betydligt mycket högre och då är jag jätteglad för din skull att du nu tycker så.

10-talet erbjöd som sagt oerhört många bra filmer. Det blev troligen fler filmer med betyget 5/10 och högre än 5/10 och lägre. Kanske för att jag oftast är ganska noggrann med mina val. Sedan finns det tillfällen då jag medvetet och även ibland omedvetet råkar se en riktigt kass film. Ibland kan det vara lite spännande att faktiskt testa sig själv. Jag är som sagt oerhört bred när det kommer till mitt tittande. Finns nästan inte en enda genre som jag inte kan se. Men sen finns det såklart genrer som jag föredrar mer än andra.

Hur som helst kom det en hel del skräp under 10-talet och det är många skräpfilmer som jag inte heller har sett som nu inte får chansen att hamna på den här listan. Det finns garanterat ohälsosamma mängder film som når bottenbetyget.

Topp 20 - De sämsta filmerna från 10-talet:

1. Vampires Suck (2010) - 1/10
2. Fullmetal Alchemist (2017) - 1/10
3. After Earth (2013) - 1/10
4. Rim of the World (2018) - 1/10
5. Skyline (2010) - 1/10
6. Teenage Mutant Ninja Turtles (2014) - 1/10
7. Ego (2013) - 2/10
8. Temple (2017) - 2/10
9. Blair Witch (2016) - 2/10
10. The Forest (2016) - 2/10
11. Poltergeist (2015) - 2/10
12. The Predator (2017) - 2/10
13. Small Time (2014) - 2/10
14. Dirty Grandpa (2016) - 2/10
15. Maleficent (2014) - 2/10
16. Transformers: Age of Extinction (2014) - 2/10
17. Zoolander 2 (2016) - 2/10
18. Ensamma i Rymden (2018) - 3/10
19. Killing Gunther (2017) - 3/10
20. Britt-Marie Var Här (2019) - 3/10

Då har vi klivit på glada 20-talet efter ett händelserikt 10-tal som har varit proppat med galet bra underhållning när det kommer till det mesta rörande film, spel och annan underhållande media. 10-talet har varit ett suveränt decennium i min bok kring den fronten. Skäms som sagt inte för att säga det och då säger det ändå något om hur bra 10-talet var.

Därför har jag gjort en lista med filmer som jag anser har varit absolut bäst under 10-talet. Det finns såklart mängder med osedda filmer som förtjänar en plats där troligen. Minst ett 30-40 tal filmer har hittills fått 10/10 i betyg av mig under 10-talet. Fler lär det bli. Bland annat måste jag se The Irishman, The Lighthouse, Parasite, Burning, Eight Grade, Mid90s, The Florida Project, Peterson, Wildlife och många fler från 10-talet som mycket möjligt kanske får 10/10 eller ett saftigt betyg från min sida. Det är i alla fall filmer som jag tror starkt på.

Här är den nuvarande listan för de tjugo bästa långfilmerna från 10-talet med betyget 10/10:

1. Like Father, Like Son
2. Her
3. Jakten
4. Joker
5. Django Unchained
6. Perks of Being a Wallflower
7. Moonlight
8. Drive
9. Birdman
10. Under the Skin
11. I Saw the Devil
12. The Master
13. Inception
14. Dunkirk
15. Interstellar
16. Boyhood
17. Captain Philips
18. Spider-Man: Into the Spider-Verse
19. Three Billboards Outside Ebbing, Missouri
20. The Disaster Artist

Jag försöker ständigt effektivisera min tid. Men den senaste tiden har jag varit ganska slapp och inte riktigt dedikerat tillräckligt mycket tid för att göra det fullt ut. Jag har däremot oftast reflekterat väldigt mycket om betydelsen av tid. Hur pass viktigt och känsligt det faktiskt är för mig.

Varför är då tid så himla viktigt för mig?

Jag ser tiden som ett tillfälle för att berika mig själv med saker och ting som jag mår bra av. När jag t.ex. kör tjänstebilen på jobbet har jag oftast igång någon utvecklande och lärorik podcast. Just för att körningen i sig inte är särskilt givande egentligen mer än att jag kör och bevakar. Därför ser jag det som ett perfekt tillfälle att fylla det tomrummet med något mer värdefullt.

När det kommer till den sociala biten så träffar jag inte heller vänner bara för sakens skull och det räcker med max 1-3 dygn om det handlar om en längre vistelse. Just för att jag samlar in intryck väldigt snabbt och visst är det trevligt att träffa vänner till och från. Otroligt givande såklart. Däremot behöver jag helt enkelt återhämta mig och samtidigt vill jag skapa spridning och mellanrum. Skulle det däremot handla om 1-2 veckors lång utomlandsresa eller dylikt så är det en helt annan femma att hänga med en vän eller annan bekant under en lite längre tid. Men då upplever vi saker tillsammans på ett helt annat sätt. Utrymme är otroligt viktigt för mig och det är inget personligt gentemot mina medmänniskor.

Luncher och rasterna på jobbet vill jag egentligen ägna åt att läsa böcker, titta på dokumentärer, slappa och återhämta mig. Tråkigt nog vill oftast mina kollegor samtala mestadels. Visst är det givande ibland, men inte alltid såklart. Då det oftast tenderar till att bli kallprat. Det märks verkligen att de flesta blir mer rastlösa än vad jag är om de inte får tillfället att hålla igång diverse samtal under varje rast. De gånger då jag har fått vara som mest social under mina 12 timmar om nätterna så har jag knappt någon energi kvar när jag kommer hem.

Spelar jag spel på PC eller på mina konsoler, så spelar jag helst något som jag på riktigt vill spela och inte för att kompromissa för andra allt för ofta. Det händer att jag kompromissar, men det är sällan. Därför spelar jag oftast MP-spel ensam mestadels. Dels för att jag kanske håller mig till samma spel under en längre tid och sedan för att jag inte riktigt vill tjata på andra. För då vet jag att andra kommer att tjata på mig. Utan alla gör ett val om de börjar spela MP-spel med mig. För det värsta jag vet är att spendera 2-4 timmar på spel som jag egentligen inte vill spela. Det är ren pina och andra känner nog igen sig här.

När jag spelar spel, tittar på filmer eller serier samt läser böcker. Då försöker jag att ta mig an något nytt och helst det oupptäckt så ofta det bara går. När det gäller SP-spel, så är jag duktig på att bara spela om de en gång och sedan blir det sällan en ytterligare genomspelning. Men däremot när det kommer till film och serier så händer det att jag ser om materialet. Det hinner dock oftast dröja 1 år eller betydligt mer än så innan jag ser om en film eller serie. Sedan är det inte heller särskilt givande att se om en film allt för många gånger under en kortare period. Jag förstår ärligt talat inte syftet? Då det finns så många andra bra filmer där ute att upptäcka. Däremot är det en helt annan sak om jag börjar glömma bort delar från en film och serie. Då kan det vara väldigt givande att se om.

När jag ändå är inne på spel och filmer så försöker jag ärligt talat dra ner konsumtionen där en aning. MMO-spel undviker jag helst då jag anser att de tar upp för mycket av min tid och i slutändan ger det sällan mig något. Enda hjärndöda spelet jag spelar är väl BFV. Men då spelar jag många gånger utan ljud och tillsammans med en bra podcast. En anledning till att jag har blivit sämre på att ta mig an min backlog av spel beror faktiskt mycket på att jag prioriterar till en större del artiklar, lärorika klipp på YouTube, poddar och böcker. Men jag försöker ändå finna någon balans där för att ändå få in fler SP-spel igen.

Sedan är sambon väldigt viktig såklart. Det är väl med henne som jag får kompromissa mest med. Men mycket av det vi gör är såklart kul. Sedan blir det en hel del multitasking där vi kanske myser medan jag spelar ett spel eller där jag får äta min favoriträtt medan hon tittar på Bonde Söker Fru. Det blir lite lättare att fokusera med gott käk till ett sådant program. Sedan gillar jag psykologi, så jag försöker matcha ihop paren och lista ut vilka som passar ihop. Mycket för att göra programmet mer underhållande även fast jag avskyr det, haha. Sedan drar vi ibland iväg på diverse mindre utflykter. Men det är mysigt när det väl sker. Viktigast är att vi också bara får vara tillsammans ibland utan några distraktioner. Ja, hon är även min bästa vän på många sätt och livspartner på samma gång. Våra likheter och olikheter för oss samman på ett härligt sätt.

Sedan är vi båda ganska introverta och då underlättar det många gånger när det kommer till just tid. Såklart kan det även bli så att vi inte alltid är överens om vilka dagar där lägenheten ska städas och andra sysslor rörande hushållet. Jag är den som oftast vill vänta in ett tag och göra allt på en gång. Medan hon oftast vill gör något i hushållet varannan dag ungefär, haha. Där skiljer vi oss åt. Men det är tjusningen på något sätt! *hide the pain harold -meme*

Något jag har glömt bort att ta upp är min tid på sociala medier. Sociala medier är något som jag faktiskt vill skära ner på mer. Jag ser hur det faktiskt tar upp för mycket av min tid. Även fast jag i regel oftast klickar in på många intressanta och nyttiga inlägg, så tillkommer även diverse memes och andra "dumheter". Visst är det nyttigt att skratta ibland. Men flödet i sig är inte bra. En sak som jag är duktig på är att jag har stängt av alla mina notifikationer. Jag kollar bara då när jag har tid och viljan.

Nästa steg är att försöker hålla mig till max 30-60 min av sociala medier och det är bara Facebook som jag ändå använder. Twitter har jag försökt med och jag är tacksam över att jag inte har fastnat. Instagram tröttnade jag på och Snapchat började jag aldrig med. Discord ser jag väl som en gråzon till sociala medier såklart och även Whatsapp. Discord är något som jag mest ändå är inne på för längre samtal eller om jag kommer in på ett intressant ämne med en annan person. Men samtidigt är mitt Discord-användande betydligt glesare än hur jag använder Facebook.

Min första plan är att jag ska: läsa fler böcker, få in 1-3 träningspass per vecka, äta lite mer medvetet och strukturerat som för 7-8 år sedan, skära ner på MP-spel och spela fler SP-spel, försöka engagera mig politiskt igen för att träffa intressanta människor, inte tänka på det förgångna och vässa på min engelska samt mina matematiska kunskaper. Låter kanske inte särskilt märkvärdigt och det är det inte heller. Men det är bra att jag har mål som i sin tur kan utvecklas till nya ting.

Tid är därför otroligt viktigt och dyrbart. Jag tror starkt på en kombination av struktur och spontanitet. Viktigt att man liksom har de båda världarna sammansvetsade. Strukturen för att hålla fötterna på jorden i och med att ordning är viktigt för att kunna nå mål. Sedan är det bra för kropp och själ att utsättas för lite spontanitet där man får vara lite mer "sprallig" och lekfull.