Detta kan bli ett oerhört intressant event, med tanke på att iPhone fyller hela 10 år detta år. Samtidigt är konkurrenterna allt kaxigare och Huawei lyckades nyligen peta ner iPhone till tredjeplats på mobilmarknaden. Vilket såklart inte skadar Apple på något sätt, men det säger ändå en hel del om hur andra tillverkare plockar på sig allt större marknadsandelar. Därför är det dags för Apple att leverera något rejält, nu när deras iPhone har funnits på marknaden i ett helt årtionde.

De flesta har säkert koll på vad ryktena har sagt om den kommande iPhone. Det blir till 99% en lur med mindre bezels dvs mindre kanter likt LG V30, Galaxy S8 och dylikt. Detta gör så att mobilen kan få en större skärm utan att behöva bli lika stor som en tegelsten. Det har även snackats en hel del om att det kanske blir en OLED-skärm och trådlösladdning den här gången. Vilket skulle vara fruktansvärt behändigt. Jag hoppas även på en batteritid som är snäppet vassare än Galaxy S8+ åtminstone. Samt en massa annat smått och gott.

Den nya A11 processorn lär dessutom bjuda på redig prestanda i den optimerade miljön som den får handskas med. För min del kan det eventuellt bli en iPhone (8 eller vad den nu kommer heta), om den nu överraskar och slår på den stora trumman. Annars lär det istället bli en Note 8. Men det vore himla trevligt med något redigt från Apple den här gången. Det har annars inte bjudits på något särskilt spännande från Apple på många år nu. Därför är det nu dags!

De kommer givetvis presentera andra prylar och tjänster som vanligt. Vi får helt enkelt se hur pass matigt det blir den här gången. Förhoppningsvis kryddas det på rejält.

Kommer du följa upp kvällens Keynote?

Blir namnet på deras flaggskepp iPhone 7S, 8 eller X måntro?

Fanns en tid för länge länge sedan, då det var mer begränsat med program för videoinspelning till PC. Minns att FRAPS var ett självklart val och visst trivdes man med det för många herrans år sedan. Men det är nya tider idag och det finns mängder av alternativ som inte kostar ett öre extra.

Jag personligen tänkte försöka börja med att spela in diverse snuttar från PUBG. PUBG är verkligen ett sånt där spel, där det har skett en hel del sjuka ting som jag tyvärr inte har lyckats fångat på film. Därför har jag nu börjat spela in allt mer.

Nyttjar nu Nvidias ShadowPlay och det verkar funka bra, ja gratis är gott. Problemet är att varje fil tar upp extremt mycket plats, så jag tvingas dra nytta av en extern HDD. Dels för att jag inte vill dra ner bitraten och dels för att jag helst vill köra med 60FPS och 4K. Så jag får skylla mig själv med andra ord. Jag får sen i efterhand konvertera om filerna senare om jag känner för det.

Men ShadowPlay är såklart inte bäst och det finns säkerligen en massa andra bra alternativ. Vilket program använder du när du spelar in klipp på din PC?

Förr om åren drömde jag otroligt mycket, dvs drömmar som jag då minns ganska så väl efter nattens sömn. De senaste 2-3 åren, så har det varit betydligt större glapp mellan dessa minnesvärda drömmar. Troligen för att jag har jobbat och stressat betydligt mer de senaste 2-3 åren. Samtidigt har jag inget socialt liv på samma sätt som förr. Inte samma trygga sociala liv. Jag har inga släktingar att vända mig till och min familj är otroligt splittrad. Samtidigt som jag inte har några vänner som jag kan samtala med på denna nivå. Detta påverkar mig mer och mer negativt på min emotionella plan. Plus att det finns en rad andra bekymmer här och var som grundar sig från det förgångna.

Men på senare tid har jag börjat minnas diverse drömmar i detalj allt mer och jag börjar misstänka att jag är mer deprimerad än tidigare. Jag har väl egentligen inte mått särskilt bra på flera år nu. Depressionen har som alltid funnits i bakgrunden, även då när jag mått "bra". Tror jag börjar nå ett allt mer kritiskt tillstånd. Där jag känner en enorm hopplöshet och livslusten är inte hög direkt. Pratar nu inte om självmordstankar, men mer att jag inte känner att jag fyller upp en roll för någon eller något.

Minns när jag själv valde att kontakta en kurator på vårdcentralen för några år sedan. Var nämligen svårt att få tag på en psykolog vill jag minnas. Men efter samtalet bedömde hon att jag klarade mig bra, men att jag var välkommen tillbaka för fler samtal. Kände dock att hon inte bidrog till något mer än att jag fick upprepa mina inre tankar öppet för henne. Hon tyckte att jag var väldigt medveten om mina bekymmer, vilket jag är...men samtidigt är det svårt att bli av med dem. Det är en hel del bekymmer som inte går att bli av med bara sådär. Samtidigt tillkommer nya bekymmer här och var. Det är som att alla bekymmer kommer på ett löpande band likt en gammal T-Ford fabrik.

Hur som haver så är drömmar lite som metaforer av mina dagliga intryck och tankar. Jag tror därför drömmarna är en ganska nyttig terapi för mig. Samtidigt som de kan påverka mig negativt till en viss del. I och med att jag får uppleva vissa scenario som känns extremt verklighetstrogna för stunden.

Jag vaknade upp idag med fuktiga ögon och kände en enorm ensamhet inom mig efter 7 timmars sömn. I drömmen fick jag tydligen träffa en himla massa olika individer som visade sig vara min släkt. De var oerhört tacksamma över att de äntligen fick träffa mig och jag hade aldrig träffat de tidigare dock. Men jag kände en stor tillhörighet på något sätt och det fanns en fin gemenskap. Vilket fyllde mig av både lycka och energi, något jag inte har känt på evigheter. Men av någon anledning vände allt och de började gå till attack mot mig verbalt. Det blev snabbt riktigt obehagligt och jag blev oskyldigt dömd på något sätt.

De ville inte heller träffa mig längre och de frös helt enkelt ut mig. Det resulterade till att jag fick lämna de och jag gick därefter på en smalare grusväg i en skog med lätt belysning i mörkret. Det var kyligt och rått med andra ord. Bakom mig kommer plötsligt ett större gäng med grabbar på cyklar, där de bär på gråa hoodies och luvorna var på. Man kunde lite lätt urskilja konturerna av deras ansikten. De var inte jättegamla, utan det handlade nog om åldrarna mellan 7-16 år. Av någon anledning var alla mörkhyade, de såg inte heller särskilt lyckliga ut. Men de hade varandra ändå.

Den sista grabben i gänget hade däremot ett stödhjul på sin cykel och han befann sig långt efter de andra som redan hade hunnit cykla förbi mig. Han var troligen bland de yngsta i gänget och säkerligen en av de envisaste i och med att han trampade och trampade trots att det inte gick särskilt bra för honom.

Han försökte ta sig upp för en uppförsbacke, men han vinglade något så fruktansvärt mycket och det gick extremt trögt. Jag bestämde mig för att hjälpa grabben. Så jag höll lite lätt med ena handen bakom hans rygg och samtidigt greppade jag tag i cykeln med ena handen för att balansera upp och samtidigt trycker jag på så att han lyckas ta sig upp för backen. Tillslut tar han sig upp för backen och därefter cyklar han snabbt iväg till sina polare. Jag fick inget tack, men jag kände ändå av någon form av tacksamhet i drömmen.

Vaknar sen upp efter allt detta och med fuktiga ögon som jag nämnde tidigare i bloggen. Efter drömmen får jag nu som en ytterligare bekräftelse på vad jag behöver mer av och det är någon form av värme och kärlek. Ja, ett förtroende. Samtidigt vet jag att jag tycker om att hjälpa folk, det ger mig kraft. Som den där enkla handlingen med pojken med stödhjulet. Det betydde något för mig och det har egentligen alltid betytt något för mig att kunna finnas till hands när det behövs.

Nej, nu ska jag dra till jobbet.

Just nu är jag och sambon i ett desperat läge. Vi har tröttnat så pass mycket på Stockholm och mest på situationen i vårt område att vi gör allt för att ta oss härifrån. I området där vi bor har det hänt extremt mycket under bara 1 år nu. Sen har antalet skjutningar och rån i närliggande områden ökats här och var. Kriminaliteten i Stockholm fortsätter att stiga med andra ord.

Går även ett rykte om att polishuset som ligger några hundra meter bort ska läggas ner. Om det läggs ner, vad fan händer då?

Det är nästan ständigt inbrott i förråden, flera gånger i månaden i snitt minst då. En gång blev till och med vi drabbade och som tur var tog de "bara" prylar för ett värde på kanske totalt 1200-2000:- max. Men det är fortfarande riktigt tråkigt. Tjuvarna knipsar inte bara av låsen, utan även gallret.

Sen har vi haft en blodig narkoman i innergården under sommaren. Han skrek och pratade för sig själv. Han satt på en av grannskapets grillplatser och sambon skulle precis gå till jobbet och hon var livrädd. Men efter 20-30 min kom polisen och eskorterade bort galningen.

För några dagar sedan hade en granne inbrott i sin lägenhet medan han sov. Som tur var verkar det som att grannen hann gripa mannen i loftgången och polisen hann komma till platsen. Samma natt blev en bil bestulen i området.

Vi har haft uppbrutna postfack (inklusive vårat). Som tur var har vår post inte blivit bestulen. Vet inte om någon granne däremot har råkat ut för det.

Cyklar blir ständigt stulna och jag har tråkigt nog min 8000:- SCOTT -cykel på balkongen istället. Cykelförrådet är inte säkert nog. Ja, vår lägenhet är mer eller mindre ett förråd, i och med att vi inte vågar ha hyfsat värdefulla prylar i förrådet längre. Vi bor även i en liten 33 kvdratare så ni kan tänka er.

Sen har vi grannar som super skallarna av sig och det funkade på med musik på högsta volym. Ibland sker det på innergården där det hörs mest. Vi har även grannar som slänger ofimpade cigg i loftgångarna och mycket mer. Det är stökigt och jag är trött på det.

Samtidigt har vi en ganska stor fuktskada efter fuskbygget som de inte har fixat på fler månader. Jag och 6-7 andra blev drabbade av denna fuktskada. SB som äger fastigheten frågade mig nyligen om jag hade någonstans att bo. För vi måste evakuera från lägenheten när de kommer för att riva upp golvet. Väggen rev de för 4 månader sedan och inte mycket har skett. Tydligen ska renoveringen ta 1-2 månader minst dessutom enligt hyresvärden. SB ska försöka fixa ett temporärt boende till oss dock. Men bara det är ett bekymmer i sig att hålla på flytta och dona för kortare period.

Så ah, vi har fått nog och vi är även less på Stockholm i sin helhet sen länge. Jag var väl egentligen rätt mätt på Stockholm när jag flyttade upp till Umeå ett tag också. Kom dock tillbaka pga vissa jobbiga orsaker. Det är som att det är omöjligt att lämna denna jäkla stad/län.

Därför kikar vi nu runt efter jobb och boende i Kalmar, Sundsvall, Hudiksvall, Gävle och liknande. Just nu har vi hittat en hel del bra alternativ i just Gävle. Fördelen med Gävle är att flytten och mycket annat blir mycket lättare för oss. Såg även att Sektor Alarm söker säkerhetskonsulter och då erbjuder de utbildning för sådant. En kollega till mig fick snabbt anställning för en sådan tjänst i Stockholm men han tackade nej pga avståndet. Sektor Alarm är ägare till bolaget som jag jobbar på dessutom. Så det finns en viss koppling och de anställer nog gärna någon som har jobbat inom bevakningsbranschen. Sen finns det en hel del billiga bostadsrätter i Gävle, vilket också är lockande. Men vi får se hur detta slutar.

Nej, Sverige blir inte tryggare och bättre som sossar, F! och många andra PK-fanatiker verkar tro. Mycket av det jag nämner i bloggen sker bara inom ett litet område av väldigt många andra problemområden i landet. Då kan ni föreställa er hur statistiken kommer att se ut snart i hela landet. Det är en ren katastrof i min mening. Såhär ska det inte behöva se ut.

Såhär ser vår vägg ut i badrummet. I hela 4 månader snart har vi fått stå ut med detta. Det är inte det värsta bekymret givetvis.

Köpte PUBG för några dagar sedan och tänkte att spelet borde vara i ett mer brukbart skede i sin utveckling. Det finns naturligtvis buggar och det finns även vissa hinder fortfarande, som de troligen kommer att åtgärda med tiden. Men i övrigt känns det väldigt stabilt.

I och med att jag är relativt van vid gamla DayZ-modden och liknande survival-lir sedan tidigare, så gick det ändå ganska snabbt för mig att komma in i PUBG av någon anledning. En viss besatthet har växt fram över spelet och det är svårt att slita sig ifrån det.

Jag började med några rundor solo i spelet och jag märkte att det gick bättre och bättre i varje runda. Efter några rundor kom jag åtminstone på plats 2 av 95 spelare. Det känns hiskeligt belönande att bara nå topp 10 faktiskt. Mycket pga att det kräver en viss vaksamhet, planering och tålamod för att nå dit. Blir en hel del springande, smygande och plockade samt några skott här och där. Den som häckar, den däckar!

Märkte dock att solo gick absolut bäst och även duo tillsammans med någon man synkar bra med. Men däremot känns squad mer utmanande. Mycket beror på hur pass bra sammanhållning squaden har och det kan räcka med att en person är rena rama envisa gnällspiken...så går det mindre bra, tyvärr. Körde några rundor med en sådan gnällspik igår. Jag tål gnällspikar, men den här killen klagade på allt, verkligen på allt. Det var en helt annan lvl av gnäll. Ungefär som om han satt bajnödig genom varje runda.

Men när man väl har en bra squad så är det guld givetvis. Sen undviker man även besatta loot-galningar oftast, när man då kör duo och solo. Vet inte hur många gånger som vissa spelare i squaden envisas med att häcka utanför safe-zone för länge, gång på gång. Där de blir som helt besatta av all loot som finns i något område och det blir ett, "Jag ska bara.". Men sen slutar det med att halva laget dör för att någon kör en "Gollum"-mode av ren besatthet och stannar kvar för länge utanför den säkra zonen. Men jag föredrar dessa misstag, före de värsta gnällspikarna. För alla människor kan såklart glömma bort och komma av sig ibland. Det har jag alltid förståelse över.

Något jag dock behöver träna på är att bli bättre på att använda alla vapen. Mina favoriter är hittills AK, UMP och M16. Resterande vapen är jag mer halvdan med. Jag får träna mer helt enkelt.

Hörde även att de ska uppdatera spelet snart med funktionen att kunna klättra på olika vis. Vilket kommer ge oss spelare fler valmöjligheter vid flykt eller under anfall i mer tätbebyggda områden. Känner mig rätt handlingsförlamad i vissa lägen när det inte går att klättra eller hoppa över hyfsat låga hinder. Så detta blir en mycket tacksam uppdatering.

Annars kommer jag nog för det mesta hålla mig till solo och duo när jag lirar. Men squads kan såklart vara kul ibland då och då. Spelar med vem som helst oavsett skills. Bara man inte är "bajnödig".

Om någon vill lira så är det bara att hojta. Du får vara "hur kass som helst" och du får gnälla över vettiga saker. Men gnällande för gnälladet skull går mig nästan på nerverna, haha.

En av mina bättre rundor.