Det finns mycket att må dåligt över och oftast är det "hjärnspöken" som huserar då när vi kommer in på negativa tankar och vanor. Ju äldre jag blir, desto mer blir dessa negativa tankar inom mig själv något jag lätt kan göra mig av med. Jag "förlöjligar" mina negativa tankar i och med att de består av minnen. Minnen är inget direkt fysiskt som du kan ta på heller och hjärnan vill gärna upprepa sig. Hjärnan trivs med det du oftast tänker på.
Men jag har inte tid att tycka synd om mig själv och grubbla över det förgångna. Livets alla chanser blir då bara mer avlägsna och du blir inte starkare av det. Bara för att min uppväxt har sett ut som den har gjort, så är det ingen ursäkt till mina negativa tankar. Bara för att jag blev skoltrött på universitetet och tappade intresset för ämnet så betyder inte att allt är kört. Bara för att jag har tappat eller vuxit ifrån 90-95% av alla mina nära vänner så betyder det inte att jag helt saknar vänner. Alla dessa tankar ger mig noll i utbyte. Verkligen noll. Jag vet att jag är en väldigt självständig och hittar oftast lösningar till diverse problem själv. Därför måste jag dra nytta av den färdigheten. Samtidigt som det är viktigt att få hjälp av andra. För jag är inte så pass självständig att jag klarar av exakt allt själv, det gör ingen. I slutändan tär det bara på en om man tror att man är värsta superhjälten. Man måste bli mottaglig för att ta emot en hjälpande hand ibland.
Vad får just mig att må bra då?
Jag mår lika bra av att vara ensam som i sällskap med en enskild individ eller varelse (djur). Att kunna ha någon eller något att bolla sina tankar med är en fröjd för min själ. Det här något kan vara en text som den här bloggen och den här någon kan vara min sambo eller en vän.
I och med att jag är så pass "gammal" (26) idag, så vet jag vad som får mig att må bra. Varför ska jag då utsätta mig för sånt som får mig att må dåligt? Jag vet att jag mår bra av att inte anpassa mig helt till andras begär och krav. Tycker någon att mitt skägg är fult, vad tråkigt för de och vad skönt för mig att skägget känns bra. Jag trivs väldigt bra i mitt skägg och kommer fortsätta att odla fram ännu mer skägg. Anser någon att jag röstar på helt fel parti inför valet, ja då får de helt enkelt leva med det. Jag vet varför jag röstar som jag röstar och jag röstar väl efter mina egna mål? Jag har fått kommentarer och blickar för min elsparkcykel på jobbet där vissa har sagt lite hånfullt, "Är det inte gjort för barn?". Då säger jag bara, "Det blir vad man gör det till, detta är mitt färdmedel och den är grymt smidig!!". Då blir de plötsligt nyfikna istället och frågar mig vart man kan köpa dessa elfordon. Människor reagerar konstigt på saker som de inte är själva bekanta med. Att se en vuxen man på en elsparkcykel tillhör inte normen för många och så enkelt är det. Varför ska jag bli upprörd över kommentarer som bygger på irrationella fördomar? Varför bli upprörd överhuvudtaget? Finns ingen anledning.
Det jag menar är att man måste våga ta kontroll över sig själv. Du är din egna kapten och du är styrman över skeppet. Det är ingen annan som kan ta kontrollen över dig. Då har du tappat fästet helt och faller pladaskt ner till de hungriga hajarna.
Jag har märkt att, ju mer jag lever efter mina egna begär och de mål jag har i livet. Desto bättre mår jag. Jag tänker ytterst sällan på vad andra tycker och tänker om mig. Det händer såklart, men återigen är det bara elaka hjärnspöken och man måste träna på att inte fokusera på dessa negativa och helt hopplösa tankar. Det bästa är alltid hålla sig sysselsatt. Det kan vara meditation, böcker, spel, film, fysiska aktiviteter och mycket mer. Det är även viktigt att helt enkelt bli mer nyfiken som människa och samtidigt utsätta sig för sånt som känns obekvämt ibland. Det växer man väldigt mycket av.
Skulle jag fråga mitt gamla jag för 10 år sedan när jag var en 16 årig pojke med moppemusche. Då var det bara nervöst att hämta ut paket på posten eller fruktansvärt nervöst att gå på en enkel arbetsintervju. Detta är sånt som jag idag inte har några som helst problem med. Jag trodde inte heller att jag någonsin skulle syssla med ett myndihetsutövande yrke, där jag är ute på nätterna och far. Helt plötsligt får jag kanske ett samtal från polisen eller driftcentralen om ett klagomål och då ska jag ta ansvar över en rad olika arbetsuppgifter. Vissa arbetsuppgifter kan vara väldigt känsliga.
Jag menar, detta existerade verkligen inte i min värld tidigare. För bara 5-6 år sedan skulle jag säkert skratta åt detta. "Haha, nej men fan, inte kommer jag orka leda och fördela upp arbete.".
Idag är ansvar kul och det jag vill poängtera är att vi människor gör större förändringar i livet än vad vi själva tror. Det är just det här som får mig att må bra. Att faktiskt själv kunna inse att min personliga utveckling inte är så jäkla dålig ändå. Varför i hela fridens namn ska jag bry mig om Bertils framgångar och jämföra med hans? Då uppstår återigen den där spärren som är ett hot mot vår personliga utveckling. Det är rent trams att stirra på andra.
Ta kontroll över dig själv och gör sånt som får dig att må bra. Det växer du av!
