Då fortsätter jag med del 2, där jag bjuder på fyra nya spel och som en bonus följer det kvarstående spelet med från förra omgången. Det spel som är kvar från förra omgången är nämligen Mega Man Legacy Collection.

Ni som var med förra omgången och kammade hem ett spel till erat Steam-bibliotek får vara med på nytt denna omgång också om det nu är ett spel som tilltalar er. Ni som var med får istället motiverar varför ni vill ha det specifika spelet (kortfattat).

Ni andra som inte var med får gärna motivera varför ni befinner er i spelnöd. Tanken är alltså att spelen ska gå till någon som har det lite mer knapert i plånboken. De spel som jag annars tänker ge bort dem här gången är: Overwatch, 7 Days to Die, Tomb Raider, Resident Evil Revelations och sen bonus-spelet Mega Man Legacy Collection. Overwatch kräver även e-post om jag ska kunna skicka det vidare till den lycklige. Sedan får ni som sagt bara välja ett av dessa spel. Alla spel förutom Overwatch aktiveras via Steam.

Ni får en Steam-key via PM sen om ni är en av de lyckliga.

Julen kan på många sätt vara ruggigt härlig eller helt tvärtom ibland. En tid med blandade känslor och för mig handlar julen egentligen om en sak och det är god gemenskap och omtanke. Vilket jag helst ser varje dag på året också. Själv så har jag jobbat natt under julaftonen och under juldagen (idag) blir det ett nattpass till. Men det har ändå varit trevligt att fira lite jul med kollegorna och sambon har också hälsat på. Så pjåkigt har det inte varit ändå.

Jag har tidigare tänkt sälja ett gäng spel vid ett tillfälle och inte ansträngt mig särskilt mycket för att bli av med de och tjäna några hundralappar. Men jag tänkte att det kanske kan ge mer om jag ger bort spelen till er som befinner sig i spelnöd.

Vad menar jag då egentligen?

Jo, jag tänkte börja med att ge bort fyra spel till fyra olika personer som kanske har det lite mer knapert än många andra. Antingen är du den där fattiga studenten, den arbetssökande eller den som helt enkelt känner att det inte alltid är så bekvämt att lägga ut pengar på spel för att det tar emot en aning i plånboken.

De fyra första spelen som jag tänkte ge bort är: The Surge, Little Nightmare, Mega Man Legacy Collection och Hollow Knight.

Välj ett av dessa spel och motivera gärna varför just du befinner dig i spelnöd. Känns det tillräckligt bra motiverat får du en Steam-key skickad via PM. Annars vill jag passa på att önska er alla en riktigt god jul och gott nytt år!

Idag kan det räcka med en enkel mening för att folk ska ogilla just dig. Där det i sin tur leder till en eventuell blockning på de olika sociala medierna. Jag har i princip aldrig fått ett konkret svar på varför vissa ogillar just mig de senaste åren. Även fast jag oftast vet vad den grundläggande orsaken är, så kan jag fortfarande inte förstå varför dessa orsaker är utlösande för ett sådant agerande. Jag får det aldrig riktigt förklarat för mig, utan man får egentligen mest bara sitta och spekulera. I och med att dessa typer sällan vill ge tid.

För nästan ett dygn sedan delade jag en länk som handlade om Jordan B. Peterson från Katarina Magasinet. Där jag skrev ett kort och enkelt svar till länken som jag delade, "Självklart, han är en förebild och en mycket intelligent herre.". Ett kort och enkelt svar där jag mest egentligen bara nickar instämmande till texten som Katarina hade skrivit.

Länken: http://katerinamagasin.se/feministerna-som-hatar-jordan-b-peterson-vill-smyg-ha-man-som-han/?fbclid=IwAR2XKljUSv9Hb4aJmdzRttgZKbToLcry60UoJpo7inKlSmf3aiktXnMCrOk

Nästan direkt efter den här delningen försvann två vänner från min Facebook och det är inte första gången. Jag har som sagt skrivit om det här beteendet tidigare, där folk snabbt har plockat bort mig för helt harmlösa ting. Det är alltså inget nytt fenomen i sig. Men vad är det egentligen som får folk att se ett sådant fruktansvärt förakt gentemot enkla ämnen likt dessa? Givetvis har uppenbarligen människorna i tystnad suttit med nävarna knutna när de har sett alla mina inlägg från Hanif Bali, Jens Ganman, mina egna texter och andra likvärdiga inlägg.

Varför kan inte dessa personer bara bemöta mig och ifrågasätta mina inlägg som delas? Jag kan många gånger prata om detta öppet på min arbetsplats med personer som står på helt motsatt sida och det har aldrig någonsin slutat med bråk. Snarare tvärtom, människor börjar istället fundera och självklart finns det de som gärna byter ämne och det respekterar jag. I verkligheten blir folk alltså plötsligt mer "förstående" och mer nyfikna. Varför blir det då helt plötsligt lätt för vissa att avfärda en annan människa bara för att man sitter bakom en skärm?

Jag är fortfarande samma skäggiga person bakom skärmen som i fysisk form öga mot öga. Självklart kan jag ibland bli besviken när vissa avfärdar mig hur som helst. Jag är fortfarande en människa av kött och blod. Värsta är de gånger när det har varit personer som jag har ställt upp för och inte haft något otalat med överhuvudtaget tidigare. Men som en blixt från ovan blir de helt till sig bakom skärmarna.

Nyligen fick jag höra från en vän som hade träffat en före detta gemensam vän till oss som hade tagit bort mig från Facebook. Då passade min vän på att fråga honom om varför han hade gjort det. Då fick min vän svaret att han inte var nykter vid tillfället och att han nu inte bryr sig längre. Det här var en person som från ingenstans hade kallat mig lite allt möjligt och samtidigt var han fruktansvärt vulgär sist när vi skrev. Trots att jag hade en artig ton och höll mig borta från onödiga påhopp. Men han fortsatte att hoppa på mig likt någon galning som har rymt från Hall.

Jag tror helt enkelt att det är svårt idag att vara libertarian med en viss konservativ ådra i Sverige. Man blir som en slags bugg i ett operativsystem. Det ironiska i det hela, är att det i regel är vita kvinnor och män till 99% av gångerna som faktiskt ryter till eller bara försvinner med knutna nävar. Nu gillar jag inte sätta färg på allt, men idag ska det tydligen alltid göras för att folk ska förstå vad man pratar om. Därför använder jag ordet vita i det här fallet och det är himla tråkigt egentligen.

Medan folk med alla möjliga bakgrunder oftast står kvar och förstår precis vad jag menar. Även fast vi inte alla gånger håller med varandra. De gånger vi inte håller med varandra så leder det oftast till långa och intressanta diskussioner, tills vi förstår oss på varandra. Det slutar oftast med att man skrattar och mår bra mot slutet efter en sådan diskussion. Jag tror det beror på att somliga kan se skillnad på förtryck/hat och när någon slänger fram harmlösa åsikter och tankar som i sin tur kan leda till vettiga diskussioner. För det är väldigt viktigt att man faktiskt ger tid och lär känna varandra och tid tycks inte existera många gånger. Folk har för bråttom idag.

Just den här kontrasten mellan vissa typer av individer är väldigt intressant egentligen. Har du själv märkt av detta?

Igår snubblade jag över en ruggigt prisvärd powerbank från Mophie. Powerbanken är proppad med 26,000 mAh, fast charge 15W, USB-C uttag + USB-C kabel för att ladda upp batteriet till powerbanken och tre USB-portar finns tillgängligt för behövande. Kalaset gick på 399:- och i vanliga fall kostar den nästan prick 1000:-. Detta erbjudande finns på ICA Maxi i Södertälje (Moraberg). Jag har ingen aning om det bara är lokalt eller om det även gäller samtliga butiker landet runt. Men för er powerjunkies kan det nog vara ett mycket lockande erbjudande.

Jag kollade därför snabbt upp lite info om Mophie innan köpet och det verkar vara ett legit märke trots allt. Jag har även hunnit testat powerbanken sen i morse dessutom och jag är oerhört nöjd med resultatet. Jämfört med min gamla powerbank så känns det som att gå från en trött gammal Lada till en pigg McLaren P1. Mina mobila prylar laddar precis som de annars gör via vägguttaget. Dessurom blir inte powerbanken varm, vilket min gamla blev väldigt lätt.

Passade även på att damma av min kära lilla Switch som jag inte har lirat på sen flytten för lite mer än en månad sedan. Förhoppningsvis kan jag spela samtidigt som jag laddar den, vilket var helt omöjligt med min gamla powerbank. Jag tappade till och med batteri (långsamt), medan jag spelade med min gamla powerbank inkopplad till Switchen. Vilket inte är konstigt egentligen, med tanke på att Switch förbrukar en hel del. Men det finns ett gäng powerbanks som klarar av Switch vid spelande.

Annars verkar detta vara en mycket hygglig powerbank som får följa med i ryggan eller datorväskan i fortsättningen.

Jag har väl sedan barnsben älskat det här med samlande på ett eller annat sätt. Var det inte GoGo's, kulor och Pokémon-kort. Så kunde det vara både det ena och det andra. Det har väl egentligen aldrig stannat av riktigt. Idag har jag dock inte alls samma bestämda samlarbegär som förr. Även fast jag mer eller mindre ändå samlar på mig prylar och annat krafs successivt hela tiden.

Vid årsskiftet hade jag som mål att samla på mig så många bra animé-filmer som möjligt på BD. Dels för att jag återupptog tittandet av animé efter några års uppehåll. Sen så är det lite spännande att hitta en och annan juvel här och var. Men efter våran flytt till den nya bostaden, så fick jag en liten tankeställare som påminner lite om tanken jag fick den gången när jag flyttade till Umeå för ett antal år sedan. Redan då gick jag i tankarna om att försöka äga så lite som möjligt.

Det gick väl sisådär. Drömmen om en mer minimalistisk livsstil gick inte riktigt i uppfyllelse. Även fast jag under de 2 åren ägde betydligt färre prylar. Men mot slutet före flytten från Umeå återupptog jag samlandet. Amiibos och annat trams dök upp på den tiden.

Egentligen ser jag mest fördelar med att faktiskt inte köpa så mycket fysiska prylar och annat fysiskt krafs. Dels så slipper jag köpa förvaringsmöbler. Som både kostar en slant, tar upp mycket plats, dammar och gör det bara extra tungt vid en framtida flytt. Jag menar, jag och sambon flyttade från en liten 33 kvadratare för några veckor sedan. Men det kändes som att man flyttade från en trerummare på 70-80 kvadrat. Med tanke på alla de lådor och allt vad det var som både fanns i lägenheten och i förrådet. Kanutus som var med och hjälpte till under flytten kan nog intyga att det var en hel del och vi tog inte med oss exakt allt under flyttdagen. Utan mycket har vi sen i efterhand hamstrat från den gamla lägenheten, då när vi har haft vägarna förbi.

Nu när det finns så mycket mer utrymme i den nya bostaden. Så tänker jag hur jäkla underbart det faktiskt är att det är mer luftigt och lättstädat. Den nya datorhörnan med det nya datorbordet känns mer sterilt och öppet än någonsin. Vilket fyller mina sinnen med en enorm lättnad. Om några månader kommer bostaden säkerligen fyllas av både det ena och det andra. Jag kommer alltid att gilla teknik, film, spel och andra härliga prylar. Men jag måste bli bättre på att göra mig av med det som inte används. På så vis kan jag kanske uppnå det där lättsamma och enkla livet. Som egentligen är så himla mycket nyttigare i ärlighetens namn.

Jag ska försöka skapa ett hyggligt kretslopp som fungerar för mig. Även fast den andra hjärnhalvan säger, "Nej, tänk på det personliga värdet som du är omgiven av! Är det inte underbart att låta sig själv bli lite nostalgisk ibland?".

Något jag däremot har blivit bättre på är att inte köpa på mig samlarutgåvor av olika slag, fysiska spel blir oftare digitalt och visserligen köper jag fortfarande böcker och filmer speciellt filmer. Men antalet har minskats en aning senaste 4-5 månaderna. Jag får se om trenden håller sig. Får försöka påminna mig själv om hur djävulsk nästa flytt kan bli om jag fortsätter att hamstra på mig under ett antal år framåt.

Lever du lite mer minimalistiskt eller har du tok för mycket ägodelar?

Tänk om jag bara höll mig till min PC och tänk om alla spel fanns samlade på enbart Steam. Vad enkelt livet hade varit.