The Mandalorian & Grogu (2026) - Spoilerfria tankar
Såg igår The Mandalorian & Grogu (2026) på bio väldigt spontant. Tänkte egentligen se den under ledigheten. Men jag hade en stor lucka inför nattens jobb och kunde därför passa på att se filmen under eftermiddagen när biosalongen stort sett knappt hade några biobesökare.
Mina förväntningar på filmen har inte varit särskilt höga och kanske inte direkt låga egentligen. Men någonstans fick jag "matiné"-vibbar av trailers, klipp och sådant som jag har fått se skymten av. Det stämde ändå rätt bra i slutändan.
Ludwig Göransson gör som vanligt ett bra jobb med soundtracket. I omgångar lite cyberpunkigt, vilket är tufft. Även om det inte väcker klassiska Star Wars-känslor. Så blir det ett signum för The Mandalorian på något sätt. Lite som att få en av många sidor av Star Wars-universumet och det är väl lite poängen här.
Det märks att det var tänkt att bli en TV-serie på det viset att tempo är högt och det blir en hel del miljöombyten som de ändå har tryckt in under en speltid på 2 timmar och 12 minuter. Det är inte hetsigt likt de senare och påkostade animerade Super Mario-filmerna. Men det är inte långtifrån. I delar av filmen får man dock tillfällen att landa, men jag hade troligen uppskattat det här mer i TV-serieväg eller en längre film på närmare 3 timmar. Antar att de fick göra en övervägning.
Samtidigt finns det ett visst värde med såna här filmer också. Lättsmält och det kan vara skönt ibland. Men det blir inte det där extraordinära här dock.
Vissa scener är riktigt tjusiga och andra kanske mer sparsamma. Inte groteskt sparsamma, men sparsamma. Det duger när det är som sämst och när det är som bäst är det välgjort om vi tittar på VFX och effekter i överlag. Grogu är som vanligt världens sötaste lilla varelse och relationen mellan Grogu och Djarin är nog det starkaste som finns i Star Wars enligt mig. Så ibland blir man tårfylld av både glädje och sorg. För nog är det en söt och charmig film. Men även ganska brutal i omgångar. Märks att filmen är lite mer anpassad för familjen även om det finns scener som möjligen är lite mer för de äldre emellanåt. Inte på nivå med Andor såklart.
Skulle ändå säga att filmen i överlag är bra. Den har en plats i Star Wars och bygger på något som kan bli en grund för framtida karaktärer fortsättningsvis. Betyget pendlar någonstans mellan 6/10 och 7/10. Men lutar mer mot en en 7/10. Då jag aldrig blev uttråkad heller. Men jag hade nog ändå fått landa lite mer med vissa karaktärer som inte fick skina tillräckligt. En bra matiné-rulle helt enkelt. Påminner lite mer om Solo: A Star Wars Story (2018) än många andra Star Wars-filmer. Gillade dock Solo: A Star Wars Story snäppet mer än denna.
Salut!