LEGO Batman Arkham Asylum 76300 är egentligen likt Rivendell 10316 ett Lego-set som jag egentligen vill ha i samlingen. Men som jag avvaktar med. Ville dels se hur jag ska göra med alla andra Lego Batman-set när de är färdigbyggda framöver. För att se vart och om Arkham Asylum kan få en plats i ett hörn.

För det är om något bland det mest ikoniska inom Batman. Vem vill inte ha det legendariska fängelset där Batman kastar in alla dårar med Gothams poliskår? Ja, vem vill inte ha detta Lego-set.

Batman är som sagt den superhjälten som jag håller högst inom DC och har därför prioriterat mer på Batman. Sedan finns det inte så mycket nytt runt Superman och flera inom DC ärligt talat inom Lego. Jämför man med Marvel är det tyvärr lite snålt med DC inom Lego. För det finns helt klart mer utrymme för DC och jag hoppas att det blomstrar allt mer nu med James Gunn i spetsen som på något sätt gör DC bättre än det skick Marvel befinner sig i just nu. Betona...just nu.

Hur som helst var det tänkt att Arkham Asylum skulle pensioneras i slutet av 2026 och Lego har senarelagt flertal olika Lego-set till juli 2027. Vilket är riktigt goda nyheter för mig. Hinner då bygga klart en massa Lego-set samt snickra ihop lite möbler under året.

För det här är ett måste-ha-Lego-set. Har bland annat Batcave från The Batman (2022) i Lego och båda versionerna av Batmobile från The Batman som är i storlek likt Speed Champions alla bilar. Samt har jag ett flertal andra Batmobiles från olika eror i liknande storlek och någon i större storlek. Försöker hålla mig till de som är från filmerna och TV-serierna inom Batman gällande Batmobiles.

Denna kombo bland annat kommer synas i display framöver.

Hur som haver tycker jag att de fick till en bra mängd med olika minifigurer till Arkham Asylum och desingen fångar mycket av det man ser framför sig om man försöker visualisera ett Arkham Asylum i huvudet. 

Detta är ett Lego-set för alla Batman-fans där ute och ja. Du kan andas ut. Du har mer än ett år kvar innan det officiellt pensioneras. Sedan lär priset stiga en aning efter juli 2027 som de flesta eftertraktade Lego-set brukar göra.

Brukar inte skriva om läckor och nya Lego-set särskilt ofta här. Dels för att det väller in med läckor och nysläpp. Bokstavligt talat helt absurda mängder med Lego-nyheter. Jag har dessutom inte ett endaste Lego LOTR-set och det beror inte på att jag ogillar det. Utan jag prioriterar andra teman just nu. Idag visades Minas Tirith 11377 upp sig officiellt och med en prislapp dessutom. Samt GWP Lego-set på köpet för de som köper detta i början av juni på Lego.se.

Enorm skapelse. Minas Tirith i Lego.

Troligen tvärtom, jag skulle älska att ha det i samlingen. Men jag har helt enkelt prioriterat helt andra teman och vi får se om eller när det blir av. Handlar lite om att få plats för dessa vackra Lego-set som LOTR erbjuder. Ruggigt tjusiga set allihopa på ett eller annat vis. Absoluta favoriten är nog ändå Rivendell 10316, ingen snack om saken. Det är som att det Lego-setet är självaste gestaltningen av sagolik fantasy. Även om man blint skulle titta på det utan att tänka på om det tillhör LOTR eller ej. Ett 10/10-set helt enkelt. 

Rivendell är bedårande sagolikt.

Det nya Minas Tirith 11377 är enligt mig en bra utmanare. Jag älskar det jag har fått se hittills. Nackdeln är att man inte får lika många bitar per krona som med Rivendell och färgsättningen är lite mer enformig. Antalet minifigurer imponerar inte lika mycket heller. Då det både är färre minifigurer och mindre variation jämfört med Rivendell. 

Trevliga minifigurer. Men kunde ha varit lite större variation.

Är dock imponerad över att de ändå lyckades få till storleken bra med vissa kompromisser. Det är inte skalenligt med minifigurerna. Den saken är säker. Inte ens enorma Lego MOC-set av Minas Tirith på över 100 000 bitar som täcker upp en stor del av hela rum lyckas fullt ut med det. Någonstans måste vi vara realistiska. De flesta vill helt enkelt inte ha Lego-set som är så pass stora och ytterst få hade lagt ner den summan om det var ett Lego-set med 100 000 bitar. Intressant emballage för det.

Bakom muren döljer sig en liten kuliss för minifigurerna.

Utan jag ser det lite som att när vi ser hela Minaa Tirith så är det en representation av helheten som om vi får se det på avstånd i fjärran. Där de sedan har löst det med att skapa en interiör på insidan av allt som en hyfsat skalenlig scen för minifigurerna. Alltså en viss kombo där vi både får se det från långt avstånd och på nära håll i utvalda scener.

Ikoniska tronsalen som vi känner igen.

Tror inte att de hade kunnat gjort detta mycket bättre än så här. Mer än att möjligen erbjuda lite fler minifigurer (större variation) och fått ner priset en aning från 8199:- till kanske 6999:- eller något åt det hållet. Troligen lär tredjepartssäljare befinna sig någonstans runt 6999-7499:- om inte lägre. Oavsett vad är det såklart mycket pengar. 

En bredd på 62 cm och höjd på 59 cm. Så pratar vi inte om ett pyttebygge direkt.

Får se om jag skippar hela LOTR-temat ändå. Det är Lego-set som jag verkligen vill ha vilket är lite ironiskt. Men det är någonstans orimligt om utrymmet inte finns i dagsläget. Sedan gillar jag inte jättestora Lego-set i mängder. Utan är lite mer för att ha många Lego-set och i mindre format. Men vi får se vad framtiden säger. Kan mycket väl bli av ändå. Jag avgudar LOTR på alla möjliga sätt och vis i slutändan.

Vad tycker du om Minas Tirith 11377?

Glömmer aldrig den perioden för några fåtal år sedan när jag spelade mycket Halo Infinite. Mest på PC, men det blev även en hel del på Xbox Series X. Kanske ett av mina mest spelade spel i multiplayer senaste åren om jag slår ihop tiden med Xbox Series X och PC. 

Tyckte verkligen om multiplayer i det spelet och ledsnade tillslut. Ville helt enkelt spela andra spel. Men jag skulle troligen uppskatta det än idag. Hur som helst hade jag inga att spela med under den perioden. Tänkte att det kunde vara kul att spela med andra svenskar.

Skrev i en Facebook-grupp och på en Discord-server kopplat till just Halo om inte det till och med var specifikt för Halo Inifinite. Inom Sverige såklart. Jag skrev bara att jag vill ha någon eller några att spela med. Minns inte exakta formuleringen och jag skrev varken att jag är proffs eller så. Utan jag ville bara ha för sällskapets skull och kanske bygga upp en skön laganda om det klaffar rätt.

Fick sedan napp. Men reagerade på formuleringen med att jag skulle få provspela med dem. Minns att jag fick dålig magkänsla. Nämnde tidigt att jag inte är proffs och att jag mest bara ville spela för sällskapet och samtidigt så bra jag bara kan. Men inte på en professionell nivå. Jag blev inbjuden till en testbana där man tränar reflexerna och jag sa, "Har aldrig gjort det här i Halo. Brukar bara hoppa in och köra valfri runda.". Det var två svenskar som verkade känna varandra och båda var ruggigt stela och rätt tystlåtna. Tänkte, "Nja, fasen vad segt detta blir nu.". 

Sedan hoppar vi in och kör. De kör som om de ska rädda Svea Rike och konungen. Jag kör bra, men inte alls lika hetsigt som dem. Man kan tro att det antingen handlar om miljonsummor eller på liv och död på riktigt. De är rätt tysta fortfarande och har såklart bra stats. Jag försöker småprata för att lätta på stämningen, men de är som tegelväggar. Körde några rundor och märkte att de tröttnade på mig och tillslut slutade vi spela. De tyckte säkert att jag var skitdålig utifrån deras förväntningar på en god lagkamrat.

Det här var ett ganska extremt exempel. Men jag har ibland reflekterat över det här med att vi borde bjuda in mer till duglighet åtminstone. Vad är det då? Ja, det är när du faktiskt gör ditt bästa, även om det kanske inte är lika bra som de i toppen eller kanske till och med genomsnittet. För du gör så gott du bara kan och det är din intention troligen. Inte bara duglighet utan även nybörjare ska ha en plats. 

Jag förstår det tänket med att prestera till 150% om det är seriösa e-sportare eller om det är en sluten grupp som aldrig ens tänkt tanken att bjuda in för att de vill uppnå en viss nivå. Men det blir tråkigt när man märker av att förväntningarna är höga på ett sätt där man märker att motparten blir uttråkad snabbt för att man inte är identisk. Som att spelandet inte handlar om kombinationen med det sociala och vinnarskallarna inom oss. Självklart vill man vinna. Men jag är den som inte tappar tålamodet bara för att jag förlorar tio matcher, även om det inte är det bästa utfallet. En annan dag vinner jag kanske tio matcher eller varannan. Det är stunderna i motgångarna, atmosfären och hela tillvaron som gör det.

Minnen från när någon kanske gjorde det där komiska misstaget med att kasta en plasmagranat på en vän eller där man förlorade på sekunden. Där det hörs hur det dånar i headsetet av brölande suckande. Reaktionerna och minnena är den stora behållningen i slutändan ändå. Jag älskar duglighet. Du behöver inte vara elitstyrka för mig.

Har känt mig låg under en period och det är kopplat till min arbetsplats. Egentligen tycker jag om själva yrket och det finns absolut kollegor som är oerhört trevliga. Jag har inte ett vanligt kontorsjobb eller en fast punkt på det viset många kanske är vana vid.

Så det kan ibland gå dagar, veckor eller månader om inte halvår innan jag träffar vissa bra kollegor igen eller där jag möter en trevliga kollega ett kort ögonblick innam den ska iväg på sitt jobb. Med kollegor handlar det även om olika befattningar. D.v.s. alla är spridda och på olika scheman. Det är trots allt en av Stockholms största arbetsplatser. 

Mitt problem är att jag inte riktigt har ett inkluderande sammanhang och människor att vända mig till när det behövs. I perioder har jag det och det är just för att yrket är som det är dynamiskt. På gott och ont.

Har haft perioder som är bra, men tillfälliga. Även skrivit om det här för att jag var så tacksam över känslan. Många på min arbetsplats är ganska fyrkantiga och det finns generella kulturer som jag inte helt klaffar med och många visar även öppet sina politiska sidor. Min arbetsplats är t.ex. ganska öppet vänster och det kan bli väldigt isolerande för en annan som inte är vänster. För det är jag inte och inget jag skäms över.

Jag har inte problem med att individer är vänster. Om de är individer som kan se mig för vem jag är och hur jag är. Mitt problem är den ensidighet som finns oftast och den avhumanisering många gör på enkla premisser. Där jag kan sitta med en grupp på kanske 5-8 pers och som öppet pratar om politik. Jag väljer då att fortsätta jobba och knappar på mina knappar där jag befinner mig just då. Men då kan jag höra saker som, "Jag röstar då hellre på Miljöpartiet än att få in de där jäkla Sverigedemokraterna. Även om elen blir dyrare." eller, "Hur många tror ni röstar på Sverigedemokraterna här? Inte många va?". Det är inte heller ovanligt att höra folk prata okritiskt om Socialdemokraterna med mera. Men där de mentala nävarna svingas mot Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Moderaterna. Det har skett många gånger på olika platser där jag jobbar på min nuvarande arbetsplats. 

På min arbetsplats säger vi t.ex. inte god jul utan tydligen god helg och det där tugget. Jag säger personligen god jul och allt det där som somliga kollegor gör också. Men det är som att det är "busigt". Vilket är skevt. Det jag vill säga är att politiken sabbar arbetsmiljön mer än vad många tror och ja...jag är ärlig. Jag är less på fasaderna som HR och alla försöker forcera fram. För samtidigt ska andra kulturer inkluderas i samma veva som typiskt svenska och västerländska kulturer ska tryckas åt sidan en aning eller förminskas. Det är motsägelsefullt. Visst det finns de kollegor som inte bryr sig som delar min uppfattning. Men det skapar en ängslighet i luften som jag märker av. 

Funderar ibland på om jag ska byta arbetsplats och söka mig vidare. Då kollegor och sådant faktiskt är en viktig komponent. Om inte något ändras, vilket såklart kan ske. Men jag är trött på när människor tar för givet att alla är likadana. Nej, vi är inte likadana. Tänk på det nästa gång. Det kan mycket väl sitta en trevlig Sverigedemokrat, Kristdemokrat och Moderat. Det kanske är samma person som skjutsade hem dig när du mådde dåligt eller som tog det där tunga samtalet med dig när du mådde dåligt. Ja, det jag vill säga. Oavsett om du är vänster eller höger är det individen som spelar roll. Våga vara nyfiken på individen.

Jag har inget emot politiska diskussioner och att man tycker olika. Men när jag vet att vissa avhumaniserar andra på grund av politiska tillhörigheter eller om de ibland sympatiröstar på olika partier som inte faller vissa i smaken. Då tappar jag respekten och tilliten. 

Har firat 'May the fourth be with you'-dagen idag. Likt väldigt många andra genom att käka på en av de värsta snabbmatskedjorna. Nämligen Burger King. Jag är inte ett stort fan av Burger King längre. Trots det, helt skaplig burgare och trevligt tema. Det dög ändå. 

Fick både Grogu och Din Djarin kopparna och det svartfärgade hamburgarbrödet var tufft. Funderar på bygga ihop något Lego-set med Star Wars-tema under kvällen och natten möjligen. Tänkte dock på en sak. Jag må älska både Din Djarin och Grogu. Jättefina tillsammans. Men jag är nästan lite less på hur mycket jag själv har köpt Lego och annat med dessa karaktärer. Samtidigt är det inte konstigt, då det är så löjligt lättillgängligt och många Lego-set framförallt är rätt hyggliga med dessa. Det är nästan så att de har tagit över Darth Vaders överreklamerade roll som ikonisk "Star Wars maskot". Det stör mig samtidigt som jag någonstans älskar det. 

Det är lite som att käka för mycket kladdkaka som i grunden är svingott, men svinmastigt i längden. Jag börjar bli less till viss del. Efter den här långfilmen hoppas jag att det tonas ner en aning med dessa karaktärer. Jag lär nog minska mitt fokus på dessa i alla fall. Ska i framtiden försöka få ordning på samlingen, så kommer ni förstå varför jag börjar bli less, haha. 

Även om jag älskar något, så kan det bli för mycket. Tycker du också att det har blivit för mycket Din Djarin och Grogu under åren som har gått nu? 

I övrig...may the fourth be with you!