Nej, jag tillhör de som inte blev särskilt impad över när Lego tidigt i år gick ut med sitt LEGO SMART Play och introducerade SMART Brick. Förstår ärligt talat inte hur de tänkte? Troligen vill de hitta nya sätt för att koppla samman det fysiska med det digitala.

Jag tror absolut att det finns plats för belysning, ljud och annat inom Lego. Som på något sätt kan bidra till antingen mer lek eller display beroende på åldersgrupp. Det är inte ett nytt fenomen där vi ibland får olika set som är mer än bara plastbitar. Utan där vi faktiskt får sådant som drivs på batteri och har olika egenskaper. 

Är som sagt inte emot det om det implementeras in snyggt och Lego har inte hanterat hela grejen med SMART Brick bra alls. Okej, det finns några balla mocs och där fans har lyckats göra något utöver det vanliga med hjälp av dessa SMART Bricks. Men grundproblemet är det som stör mig mest.

Dels har vi designen på minifigurer som är kompatibla till detta. De är skitfula och onödigt tillkrånglade. T.ex. är ryggarna tryckta med fula tryck och även på sidan med symboler och serienummer som bara sabbar intrycket rent estetiskt. 

Luke Skywalker med rysligt fula tryck. När de ändå är igång kan de väl lika gärna trycka in prislappen på frontdelen.

Varje officiellt Lego-set med temat blir också hiskeligt nedbantat för att göra det så kompatibelt och kostnadseffektivt som möjligt. Då dessa SMART Bricks säkerligen inte är billiga i sig. Samtidigt ska batteritiden inte vara imponerande heller och ljudkvalitén är urkass. Självklart förväntar man sig inte Dolby Atmos och kristallklart ljud. Men med tanke på hur bökigt det är att behöva ladda dessa bitar gång på gång. Då batteritiden är på runt 45 minuter och jag hade kunnat köpa kompromissen med sämre ljud för lite "extra lull" om batteritiden var längre. Men det är så många kompromisser som görs att det är löjligt här. Som barn hade jag troligen ledsnat och blivit besviken och jag fattar att målgruppen är riktad mot just barn här. Även om det finns vuxna som har gjort rätt så imponerande saker med dessa SMART Bricks.

Ruskigt fult set. Här kan ni se när en stackare får ladda sin SMART Brick på den gula fula laddplattan. Medan Darth Vader i panik undrar varför hans kappa är så kort?

Vet däremot själv hur jag kände som barn när vissa billiga leksaker som radiostyrda bilar och andra fordon var kortlivade, tillslut gav man upp för att man bara kunde köra en billig radiostyrd helikopter i ett par minuter. Blev mer jobb att ladda eller byta batterier tillslut. 

SMART Brick är däremot inte heller billigt och ironiskt nog inte särskilt tillgängligt för oss konsumenter. Något säger mig att försäljningen inte går så bra som Lego hade hoppats på och då påverkar det såklart tillgängligheten. Misstänker jag. Jag hoppas att försäljningen går åt pipsvängan för Lego gällande detta. Lego måste lära sig en läxa här och göra om och rätt. Gäller även deras "shrinkflation", men det är ett annat ämne. 

Nej, det är inte en imponerad produkt som Lego har lagt fram och jag tror att detta kommer dö ut så som SMART Brick ser ut idag. Sedan vet man inte om Lego i framtiden kommer med en bättre idé.

Raka vägen ner till tippen. I övrigt är detta ett fantastiskt diorama-set på bilden här. Tack och lov är det inte från SMART Play-kategorin. 

När jag var barn samlade jag på Pokémon-kort likt många andra. Det var en av de bästa sysslorna som fanns samtidigt som jag spelade Pokémon-spel på GB, GBA, N64, GameCube och tittade på TV-serien och långfilmerna. Jag hade även massa små figurer som var billiga att köpa på marknader och även klädesplagg med mera. 

Ja, stor del av mitt liv har ändå kretsat runt Pokémon och självklart även Digimon med mera. Däremot avtog mycket av intresset med åldern och visst gillar jag Pokémon än idag. Men jag äger inte ett endaste Pokémon-kort idag, jag gjorde mig av med allt förr. Utan idag har jag enbart spel, långfilmer och Lego som är kopplat till Pokémon. Tråkiga är att jag tror att många inte alls har samma koppling till Pokémon idag. Med tanke på hur hysteriskt stort det blev efter Pokémom GO och Pokémon-kortgamblingen. 

Jag ser kändisar som Markoolio öppna upp dyra Pokémon-paket med kort och andra kändisar. Någonstans uppfattar jag det som att de inte riktigt har den där förankringen som jag och många andra har haft och har i grunden. Utan det har istället blivit en trend kopplat till en dopaminfylld gambling. Tro mig, jag älskar kändisar som Markoolio. Det är mer fenomenet runt detta som har ballat ur totalt. Det ser otroligt själlöst ut när man ser hur de snabbt öppnar upp hundratals paket i hopp om att hitta enstaka rariteter och de övriga korten i högen blir som en bajshög för dem.

Det verkar inte längre finnas en genuin kärlek till varje enskild Pokémon och historian runt Pokémon hos många köpare idag. Utan det verkar snarare handla mer om förtjusningen av värdet som tycks driva fram det stora intresset hos många.

Jag köpte ganska dyra Pokémon-kort (paket) i såna där plåtfodral till både min systerson och systerdotter. Det jag såg var inte den där uppskattningen som jag själv fick i deras ålder när jag gav korten till dem. Var nästan som att se någon gå igenom sina fakturor snabbt och lägga de åt sidan.

De öppnade upp paketen och tittade snabbt igenom varje kort och lade samtliga snabbt åt sidan som om det var vita A4-papper. Jag försökte liksom prata om varje Pokémon lite passionerat, men fick inte den där responsen som man brukar få från de som genuint är passionerade av något. De var nog mer intresserade över hur jag glänste upp när jag pratade om mina minnen till Pokémon. Jag vet att systersonen samlar på Pokémon och även systerdottern har halvt som halvt ett intresse av det. Men jag tror inte det längre är på den där nivån som förr. Självklart gillar systersonen Pokémon i sig. Men jag ser en mer kortlivad gnista. Det är det där klassiska med att allt är som en kort händelse på sociala medier, som om de betraktar fysiska händelser på samma sätt.

Det märks att det hat blivit något helt annat av detta. Men detta märks även bland vuxna om något. Självklart finns det ett kluster av genuina Pokémon-fans kvar. Men Pokémon-kort har blivit mainstream. Lite som poker och mycket annat. Det är inte en självklarhet att den som äger 1000-tals Pokémon-kort överhuvudtaget ens vet vilket starkt band Ash hade till t.ex. Butterfree och Charizard. 

Utan istället är det det där glänsande kortet på en orange drake (Charizard) med $$$-tecken som istället blir så himla mycket viktigare tydligen. Någonstans är det trist att det är så. Tro mig, jag uppskattar såklart att saker och ting får ett högt samlarvärde. Finns en tjusning i detta. Men då är det lite lite lite trevligare om det finns en viss förankring på lite djupare plan. För nu känns det lite som att de osäkra grupptrycksfallande hockeykillarna som en gång i tiden mobbade oss nördar på skolgården helt plötsligt simulerar nördar bara för att det finns pengar att håva in här. Vi ser idag mängder med Youtube-kanaler med uppblåsta människor som Logan Paul med flera som bara kastar runt korten som om det vore toapapper. 

Money, money, money, money...

Jag kan omöjligt vara ensam om att se detta som en trist utveckling som bara dag för dag känns som en trend som riskerar att bli mättad. För någonstans växte värdet från de gamla korten från en tid där detta inte alls var lika mainstream och stort i så pass många åldersgrupper som det är idag. Vi får inte glömma bort det.

Lite som med Lego. Där somliga enbart köper Lego för att aldrig öppna sina Lego-set. Utan ser istället enbart en marknad för det och man märker att det genuina intresset inte riktigt finns. Återigen, det behövs mer balans. Där ingredienser som intresse, samlandet och värdeökning spelar roll på ett eller annat vis. Där de aspekterna lever lite i harmoni. Är fokuset enbart värdeökning, då är det som att prata med hockeykillarna Jonny, Konny och Joakim på skolgården en gång i tiden som tycker att allt som uppfattas som barnsligt är barnsligt. Men det är inte barnsligt tydligen om det finns pengar att håva in.

Jag skulle kunna göra det motsatta om detta ämne. Där andrahandsmarknaden är en sämre Lego-trend. Men det finns verkligen två sidor av myntet och jag tänkte skriva om de positiva sakerna med detta.

En ganska stor del av min Lego-samling kommer från Tradera och det är oöppnade Lego-set framförallt. Alltså precis samma om inte ibland bättre skick än om jag köper oöppnat i butik hos större återförsäljare. Finns undantag där det såklart fula märken på förpackningen eller någon variant av fraktskada med mera. 

Men det mesta om inte allt är tänkt att byggas och jag undviker gärna redan öppnade Lego-set så långt det går. Hittills hittat oöppnade Lego-set som jag vill ha och slipper risken med skador på bitar och minifigurer. Det närmsta öppnat jag har köpt är minifigurer i omgångar. Men då har det varit nyskick och enbart varit för display. 

Det fantastiska med andrahandsmarknaden är att man kan få tag i Lego-set som antingen är pensionerade eller exklusiva i begränsat antal när de väl producerades. Många gånger kan man faktiskt göra kap rent prismässigt. Ibland lägre än tidigare riktpris och ibland för exakt samma peng som riktpriset innan det försvann från återförsäljare. Såklart finns det Lego-set som gått upp i pris. Men ibland kan kan det skilja sig med flera tusenlappar mot andra säljare. Bästa säljarna är såna som säljer lite allt möjligt och där man märker att de inte riktigt kollar upp värdet utan "höftar" och det kan bli rena kapet då. Stundtals underskattar säljarna budgivarna och där priser blir lägre än vad de kanske förväntade sig. 

Nyligen gjorde jag ett dunderkap där jag fick oöppnade LEGO 40767 Up-Scaled Baby Astronaut, LEGO 40787 Mario Kart – Spiny Shell, LEGO 40706 Micro Ninjago City och LEGO 40784 African Savanna Diorama för 600:- + frak och köpskydd på 88:-. Bara första Up-Scaled Baby Astronaut går oftast för mer än detta separat och är även rätt svår att få tag på. Även Spiny Shell är lite ovanlig, även om de är säppet mer tillgänglig via Insiders för 2500p om den finns på lager. Knappt att de fyller på där och vi får se om de pensionerar det Lego-setet snart eller ej.

Hur som helst är oftast andrahandsmarknaden guld. Då du även kan bygga upp en mer personlig Lego-samling. Med tanke på att det går att hitta Lego-set som man knappt har sett förr och som samtidigt tilltalar en lite extra. Det är ändå charmen med det hela att klicka hem sådant som just jag vill ha. Nu är Lego duktiga på att hålla sig breda generellt sett med olika teman. Men någonstans ska privata säljare har cred för detta och då är det inte scalpers jag syftar på. Utan alla säljare som ger mig en ytterligare chans att få det där Lego-setet som jag trodde att jag aldrig skulle få. 

I min Lego-samling äger jag knappt några rena Technic-set. Det enda jag kommer på som jag inte ens har hunnit bygga än är väl LEGO Technic 42221 NASA Artemis. Som jag anser är ganska snygg för att vara Technic och samtidigt kreativ med sin mekanik med uppskjutningsystemet som går i rörelse i flera led. Likt en riktig uppskjutning. Priset var ganska lågt för sina 535:- då när det inhandlades.

Ett bra exempel på där Technic lyckas kombinera display med mekanisk funktion. Här möts jag från bägge sidor så att säga.

Mina fördomar säger att Technic oftast är lite mer för de som har mer "ingenjörshjärnor". Då Technic oftast är anpassat för äldre barn runt 9-10+. Om inte 18+ också beroende på set och fokuset blir mycket mer på de rörliga delarna i bygget. Jag förstår glädjen med dem. Det finns oftast dämpning på t.ex. bilar, mekanik för att vrida däcken på bilar, öppna motorhuvar och lite sånt. Sedan är det en hel del andra typer av delar än det som är vanligt med traditionellt Lego. Vilket oftast påverkar designen till det sämre många gånger enligt mig. Blir fula glapp, hål och annat som inte tilltalar mig generellt sett.

Jag tycker inte att de flesta Technic-set är särskilt snygga även om undantag går att hitta. Dels är de många gånger stora och tar upp mer plats än t.ex. Speed Champions. Jag har mer glädje av Speed Champions än Technic när jag vill satsa på bilar. Dels är Speed Champions riktigt tjusiga oftast och det ingår oftast minst en minifigur i de flesta fall. Tar inte heller upp särskilt mycket plats och enda nackdelen är väl klistermärken. 

Toyota Supra MK4 från Fast & Furious från Technic 42204.

Speed Champions må vara mer begränsade gällande vad de är kapabla till att göra rent mekaniskt när de är färdigbyggda. Men de ser snyggare ut på hyllorna enligt mig. Jag gillar det stora i det lilla många gånger. Det är lite mer Lego för mig.

Kommande Speed Champions Toyota Supra MK4 från Fast & Furious. Om läckorna är 100% korrekta. Men ungefär så här kan skillnaderna vara mellan Speed Champions och Technic.

Jag är inte militant emot Technic-set. Mest att det kommer utgöra en extremt låg minoritet i min samling. Annars är oftast typiska delar från Technic-set riktigt användbart i många andra typer av Lego-set. Då det kan skapa liv genom mekanik eller ge en viss ökad hållbarhet i olika byggen. Men i överlag är delarna oftast fula om de exponeras för mycket. 

Ren ångest.

Har påbörjat kanske åtta olika blogginlägg om helt olika ämnen nu under natten. Först tänkte jag skriva om god intuitionsförmåga och hur mycket jag värdesätter det. Men sedan orkade jag inte dela med mig om de tankarna just idag, det bara tog emot helt enkelt.

Sedan tänkte jag skriva om de överdrivna stoiska dragen som jag har märkt av att somliga har här och var idag. Där det nästan kan uppfattas som onaturligt och inövat beteende på ett teatraliskt sätt. Där somliga individer mest tycks gå efter en "regelbok". Ungefär som att det är status att stänga av så mycket av sina känslor som möjligt likt Doctor Manhattan i Watchmen. Samma sak där, jag kom bara av mig och tappade engagemang efter att jag hade skrivit ett par spalter. Var helt enkelt inte ett ämne jag helhjärtat kanske kände för idag.

Tänkte sedan skriva om Lego-relaterade ämnen. Inget klickade riktigt efter mitt humör och då kom jag lite snabbt in på filmer. Men det svalnade snabbt som tusan det också. I samma veva känner jag nu starkt för att skriva något och då fick det bli ett sånt här blogginlägg istället. Ett blogginlägg "bakom kulisserna" på något vis. Bonusmaterialet helt enkelt. Just i natt känner jag mig extra sentimental och det beror nog på att jag och sambon började prata om barndomen i bilen igår kväll. Där jag bland annat tog upp hur otroligt det egentligen är att man har gått från att vara beroende av myndiga vuxna till att vara helt frikopplad från det med 100% ansvar under många år som om man aldrig var barn en gång i tiden. 

Bara det att jag igår satt bakom en ratt i en bil i en ort jag aldrig växt upp i. Tillsammans med en annan vuxen människa som tidigare var en av alla främlingar för många herrans år sedan. Där jag dagligen lever ett liv som inte alls är likt det liv jag levde som barn på så otroligt många olika plan. Det är fascinerande när man djupdyker i detta. Hur föränderligt allt är och hur allt kan förändras helt och hållet framöver. Det sker hela tiden och på något sätt är det fint och starkt hur man faktiskt anpassar sig.