Då har jag snart ägt min bil i en månad och har redan hunnit köra mer än 200 mil med denna och kan än så länge säga att jag är nöjd med kärran. Den känns bra i styrningen, pigg i start (kallstart vissa mornar) och den är faktiskt rymlig för att vara en tre dörrare.

Mina vänner som har åkt tyckte att bilen kändes väldigt bra och att baksätena var rymliga. Min flickvän brukar sitta sådär nöjt bredvid mig medan jag dundrar på med musik och skriker halsen av mig. För det är något jag gör allt mer speciellt när jag åker ensam. Jag bara gapar och skriker allt jag kan i bilen för att jag kan och inte för att jag måste. Man vill ju nyttja sin tid med bilen till fullo när man är ensam liksom. Jag bytte dock ut en snart 10 år gammal blinkers på höger baksida som verkade krångla. Men det tog runt 15 min bara att skruva loss och montera fast, inga problem.

Motorrummet ser väldigt välvårdat ut och jag såg ingen rost någonstans överhuvudtaget där inne. Det såg nästan som nytt ut. Inte en enda oljefläck någonstans vilket kändes härligt fräscht sådär.

Men det är för tidigt att döma bilen helt och hållet. Utan jag måste ge den ett år innan jag kan ge en tydligare bedömning på min allra första bil. Men som min första bil så verkar det vara en väldigt bra bil och jag skiter fullständigt i vad Vovlo, BMW och Mercedes -människor säger. Fransmän kan fan göra bilar så det så. Plastiga men dugliga som budgetbilar så är det!

Sedan är Peugeot 308 årets bil 2014! De har allt klättrat upp nu!

Har drömt enormt mycket den senaste tiden. Jag har såna perioder ibland där mina drömmar blir extremt tydliga och känns som levande. "Karaktärerna" i mina drömmar har verkligen som sitt egna liv och ibland är det fascinerande nästan och lärorikt. Men i natt hade jag en sån där jobbig dröm.

Drömde om gamla mobbare och de som har fört mig illa under min barndom. Det var som om alla dessa ondskefulla människor dök upp på en och samma gång. Drömmen handla mycket om svek och om varför folk aldrig har velat förstå mig riktigt. Jag kände mig hjälplös och missförstod. Något som jag har känt många gånger till vardags annars. Tror detta är något gammalt som jag bär runt på och jag vet nog vad som triggade igång drömmen. Men det är en annan historia.

Men efter några möten med gamla "fiender" i drömmen vaknade jag upp med extremt hög puls och andnöd. Det var som om man fick världens smäll i bröstet. Obehagligt var det allt och efter en sådan dröm förstörs min dag en aning.

Jag blir som extremt deprimerad och det gamla som man har bearbetat bort dyker upp på ytan igen. Får upp en massa frågor som, "Varför har jag knappt några vänner kvar efter gymnasiet? Varför är många av de från gymnasiet fortfarande vänner med varandra men inte med mig? Varför var jag den som man sällan ville lyssna på? Varför är somliga kritiska mot mig och vill som medvetet missförstå allt jag säger?" Ja massa frågor dyker upp. Är trött på alla frågor.

Då ska jag åka ner till Stockholm om en vecka ungefär för att sedan hämta min bil hos min mor. Det känns som ett bra köp trots att det finns de som klagar på Peugeot och fransmän. Jag gilla som sagt min mors Peugeot och jag tänkte att jag kunde köra med någon liknande som min första bil.

Det blev alltså den där Peugeot 206 1.6 3D 05 (109HK). Det bästa är att den är gubbkörd, rostfri, ny kamrem, kört 7300 mil , bränslesnål, fräscha vinterdäck ingår, nybesiktigad och en simpel bil helt enkelt. Inte märkvärdig alls. Det duger som min första bil 1-2 år framåt. Dessutom kördes bilen för första gången 2007 någon gång. Allt gick på 39,000:- vilket känns som en rimlig peng.

Självklart är Golf, somliga Toyota modeller och dylikt riktigt bra alternativ till bilar. Men jag kände ändå att detta var det bästa för mig just nu. Kommer säkert köpa en Golf eller liknande vid mitt framtida köp. Men inom en vecka ska jag få bekanta mig med min lilla söta filur till kärra. Den lär rymma några baguetter åtminstone!

Exakt såhär ser min bil ut. Dock inte min bil på bilden.

Jag har egentligen spanat in bilar i flera år då och då på skoj på blocket. Det har dock blivit mer intensivt senaste året här och ännu mer nu när jag faktiskt tog körkortet förra veckan. Nu återstår bara valet av bil och vad man bör kolla på innan man köper bilen.

Jag är inte som många andra grabbar som gärna vill köra runt i en bensinslukande Volvo eller kanske någon kraftig BMW. Utan jag är ute efter något som drar enormt lite och billig på alla sätt och vis. Bilen behöver inte vara en ögonsten överhuvudtaget. Den ska vara behändig och rent ut sagt ekonomisk. Visst, har jag tur att hitta en snygg och samtidigt ekonomisk kärra så tar jag den givetvis. Jag spanar helst in bilar som inte har gått över 10,000 mil. Men det beror även på, det funkar såklart med en som inte nått 15,000 mil sträcket. Sen blir jag nog mer kinkig om kamremmen inte är bytt sen 9000 mil och bilen har gått över 16000 mil under 4-6 år. Helst ska det vara kamkedja eller precis utbytt kamrem. Dubb/friktions-däck för vintern får gärna följa med i paketet. Sedan kommer skatten och försäkringen in i bilden.

Jag har egentligen hittat massvis med schyssta bilar hos bilförsäljarna nu och jag fastna för en Peugeot 206 1.6 Sport 3D 109hk 05 som har gått runt 7300 mil. Kamremmen är bytt och allt verkar vara i väldigt gott skick. Bilen kostar runt 39,000:-. Är ganska så inställd på denna då min mor äger en Peugeot 307:a från 07 och den är riktigt trevlig att köra. Kan tänka mig att de är ganska likvärdiga. Sen drar inte bilen så hiskeligt mycket heller. Samt en års skatt på bara 1200:-. Inte helt dumt det inte. Men jag är som sagt inte hundra än och vi får se vilken bil det blir slutligen.

Vilken var din första bil? Samt vilken bil skulle du välja om du vill vara ekonomisk rent långsiktigt?

En bild på rumpan av den bil som jag vill ha. Kalla den för baguette, jag älskar den.

Jag är väldigt stolt över mig själv faktiskt just nu. Trots att jag har arbetat och haft många andra bollar i luften under sommaren så har jag hunnit med att ta körkort.

Jag satte mig i den där Volvo V40:n och jag har aldrig kört en sådan faktiskt. Den kändes faktiskt inte bra alls om jag ska vara ärlig. Växelspaken kändes extremt sladdrig och allt kändes megaplastigt. Då måste jag ändå säga att jag föredrar Golf före denna med enormt avstånd. Men bilen var ändå som vilken annan bil annars såklart. Inga konstigheter alls så att säga.

Gubben (inspektören) som jag satte mig med var enormt tystlåten och samtidigt skarp. Jag nämnde en grej och han sa, "Jag förstår inte vad du menar faktiskt. Gör en säkerhetskontroll." med lite nonchalant ton. Jag trodde att allt var kört då när han var så iskall. Jag fick som blackout nästan och han sa, "Kolla så att vindrutetorkan funkar, spolaren och signal." Jag testade allt och på något sätt satte jag igång blinkers istället för att tuta. Jag var i sån där nervös situation där signal plötsligt blev blinkers i mitt huvud. Men jag visste samtidigt att det var tutan på ratten. Så jag hann snabbt tuta direkt efter utan att han reagera.

I denna situation kändes det som om han tyckte att jag var trög. För han sa inget och han suckade lite lättsamt och sa, "Vart bor du?". Jag nämnde gatan och allt. Då sa han, "Kör dit.". Jag började köra och det kändes som att köra över ett minfält eftersom att han satt sådär knäpptyst. Han var inte mycket för att prata. Samtidigt var de skönt på ett sätt men nervöst på samma gång. Vi sa knappt något under hela provet och när det började närma sig mot sitt slut sa han, "Kör tillbaka till Trafikverket.". Av någon anledning fick jag en positiv känsla, jag blev glad. Jag fattade inte varför? Men det kändes som om han litade på mig. Jag har nämligen aldrig fått en sån order tidigare under sommaren. Fick liksom känslan av att jag var lite självständig och att jag klarar det på egen hand. Det var ändå en bra bit att åka.

När vi kom fram och stannade bilen vid Trafikverket så var det tyst en stund. Han kollade mot mig med sina trötta ögon och sa, "Du är godkänd.". Det ekade i öronen på mig. Jag har alltså rätt till att äga en egen bil och köra den i min ensamhet. Jag har körkort!

Fy och blä för denna bil.