Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Jag hatar när de får mig att gilla Peach

Skrivet av 5murfen den 22 september 2017 kl 18:12

Ni vet Peach? Hon den där blondinen som Mario av outgrundlig anledning verkar vara kär i, fastän han har träffat Rosalina som ingen annan i hela Svampriket kan leva upp till? Jag förstår inte grejen, varför han verkar så betagen i henne. Vill han bli kung? Är det hans mål? Han är ju redan kung, i allas våra hjärtan, borde inte det räcka? (Say Aaaaww!)

Punkter för tankepaus för att begrunda hur illa det är:

...

...

...

Men jaja. Peach existerar i alla fall. Ibland är hon valbar att spela som och hennes kjolsvävarskills i plattformsspel gör henne ganska så... bra. Tyvärr. Jag hatar att välja henne (mitt hat mot henne kommer främst från när jag testade den första halvtimmen av Super Mario Sunshine samt hennes egna plattformsspel till DS) meeeeen hon är verkligen bra. Och nu har hon blivit ännu bättre, i och med Mario + Rabbids.

Jag har inte låst upp alla karaktärer än men jag har ganska precis låst upp fröken Peach. Hon var awesome, jag erkänner det. Så pass att jag nästan blev lite kär i henne (fast det vägrar jag erkänna så stryk det). Hennes secondary weapon var grymt direkt och efter att även ha uppgraderat primary weapon så är det också bra, hennes hälsa är hög, hennes skills är okej... Överlag så är hon riktigt trevlig att ha i laget och jag tror inte jag hade klarat bossen i W2 utan henne.

Ugh, jag hatar det. Such mixed feelings.

Som det är nu kommer jag nog köra med Mario, Peach och variera mellan övriga utifrån situation men min favorit av dem är Rabbid Luigi (Vamp Power FTW!). Blir kul att låsa upp Yoshisarna sedan, hoppas de är grymma så jag kan byta ut Peach. Ehehe.

Rätt cool. Fast hon sa inte sådär (tror hon tänkte det dock).

Nu är det visst fredag igen (yay) så passar väl på att önska er en trevlig helg när jag ändå är i farten. Hoppas ni får ett par fina dagar, vad än ni ska hitta på.

Vilken är den bästa King-bok du läst?

Skrivet av 5murfen den 21 september 2017 kl 22:19

Idag fyller kungen Stephen King 70 år. När jag var liten tyckte jag att 70 lät galet gammalt, sådär sitter-i-en-rullstol-och-ruttnar-gammalt (vilket jag för övrigt även tänkte om 30, huuu). Nu på gamla dar har jag insett att livet inte tar slut efter tjugofem och när det gäller King bevisar han det gång på gång. Han skriver fortfarande mycket och han skriver fortfarande bra.

Jag äger långt ifrån allt han har skrivit (än) och jag har kanske läst runt hälften av vad jag äger av honom men jag älskar det mesta av det jag har läst. Han har ett fänglsande sätt att skriva och jag blir alltid uppslukad av hans romaner och noveller.

Har du någon favorit av King som du vill hylla såhär på hans bemärkelsedag? Jag har funderat lite hit och dit och det är svårt att välja men jag tror att min nummer ett (hittills) blir-

*trumvirvel*

- Jyrtjyrkogården.

Dels var det en av de första böckerna jag läste av honom, dels läste jag den under en sommar och låg med konstant gåshud i solen (det krävs skillz för att ge mig gåshud)(särskilt i solen) och dels älskar jag hur han avslutar den. Hela den boken är perfekt.

Runner ups: 11/22/63 (stoooor kärlek till den!), Det, Cell och Salem's Lot. Och egentligen flera till, haha.

Din tur, nämn en braig bok nu.

Mr Switch är här!

Skrivet av 5murfen den 20 september 2017 kl 18:27

I skrivande stund ligger jag i sängen och vilar slash bloggar (obv) och en sprillans ny liten Switchy står på laddning i vardagsrummet. Wahahoo, som Mario skulle ha sagt.

När Super Mario Odyssey visades skapade jag ett sparkonto för att kunna köpa en Switch och för några veckor sedan nådde jag målet. Avvaktade ändå lite tills jag hade avslutat huvudkampanjen i Witcher (håller för övrigt på med HoS-dlc där nu, possessed Geralt är nog det roligaste jag varit med om på länge). Jag vet inte om det är för att jag är lite sjuk (fysiskt alltså) men den här veckan har jag haft världens sug efter Mario + Rabbids-mys så jag slog till.

Vacker liten sak. Färgerna på förpackningarna ljuger lite dock (på kontrollen jag håller i har jag smurfblått och rosa men den neonröda är rätt lik rosa den med)(gillar att den "röda" ihop med den gröna blir Mario och Luigi). Får se om jag kan lära mig hur den fungerar sedan. Nu ska jag fortsätta vila en liten stund för idag var tortyr att jobba - tog tom en timme ledigt efter lunch för att försöka vila bort lite huvudmos. Hoppas jag blir frisk snart; hatar sådana här långdragna, lågmälda förkylningar.

När fetischen fick mig att köpa ett dåligt spel

Skrivet av 5murfen den 18 september 2017 kl 21:56

Det finns några karaktärsvarianter jag har en liten fetisch för. Som:

• Gamla actiongubbar (Stallone, Schwarzenegger, Willis, the Hoff, mfl)
• Coola flintisar (Willis, Smallville-Lex Luthor, Supergirl-James Olsen, the Rock, mfl)
• Bad Boys (Damon, Sawyer, Spike, mfl)
• Bad Girls (Cersei, Harley, Junko, mfl)
• Zac Efron (the one and only)
• Björnar (Teddie, Monokuma, Ted, mfl)

Någon som känner igen sig i det? Särskilt björnarna måste ni ju hålla med om. Hrrm.

Okej, björnarna har jag ingen sexuell fetisch för så ni kan andas ut, men de gör mig väldigt, väldigt glad och lite småkär. Det är något alldeles extraordinärt med en gullig nalle som kan prata; oavsett om han dricker öl och är ful i mun, trånar ohälsosamt mycket efter tjejer eller om han bara vill ta över världen genom att döda en massa folk. Gulligull.

Talande björnar är anledningen till att jag inte kunde stå emot spelet Maize när jag såg en nallebild till nyheten om release förra veckan. Nu har jag köpt det och nu spelas det. Jag hade ungefär noll förväntningar förutom att få se en pratande, rolig nallebjörn lite nu och då. Än har jag bara sett en uppstoppad, sovande nalle som jag tror (hoppas) att man ska få liv i så han börjar prata.

Går runt så här med honom i min öppna inventory tills vidare:

Alltid något.

Spelet är väl inte dåligt förresten (det har bara dåliga betyg), rätt mysigt och lite småcreepy faktiskt. Vet inte riktigt vad som är målet med det dock, haha. Eller ja, mitt mål är ju den talande nallen.

Inga happy endings här inte

Skrivet av 5murfen den 17 september 2017 kl 12:57

Eller ja, Geralt fick en hel del happy endings i min genomspelning (if you know what I mean) men han fick inte något bra slut på berättelsen. Jag misslyckades tydligen rätt rejält för jag fick Bad Ending (sägs med en mörk undergångsröst) och det krossade mitt hjärta.

Först satt jag och bara stirrade på skärmen, hoppades att de skämtade, och sedan skickade jag snabbt iväg ett meddelande till Cyclicheadcrabs för att se om det verkligen var så det slutade. För det kunde inte vara så det slutade. Han berättade att jag hade fått det dåliga slutet och att det berodde på x antal val man kan göra genom spelet. Efter att ha tittat på valen och var jag felade kan jag inte undvika att skämmas och känna mig som en dålig människa. Mina intentioner var (oftast) goda men jag kunde visst inte tänka längre än näsan räcker. Känner mig ärligt totalt nere just nu.

Ugha. Jag har varit sjuk och sovit bort det mesta av helgen (får kanske skylla mig själv som jobbade i fredags fastän jag kände att jag inte borde)(men jobbar bara halvdagar på fredagar så tänkte att det borde minsta mes klara) och så har jag spelat någon timme här och där när jag orkat. Imorse orkade jag äntligen ge mig på slutbossen och jag hade sådana enorma förväntningar på slutet att... åh, ni kan nog inte ens förstå min besvikelse.

Mitt slut: Spoiler:Ciri stack iväg för att besegra the White Frost (Winter is Coming, yo!) men hon klarade sig inte (tydligen pga för lågt självförtroende för jag är sämsta mentorn/låtsasföräldern någonsin) och då stängde Geralt av sina känslor totalt, stack iväg för att döda den tredje och sista Cronen och ta tillbaka Ciris halsband... och sedan satt han där i stugan helt förstörd och kramade halsbandet och det var fiender överallt som krälade in i stugan och... ja, Geralt dog nog där och då. Han verkade inte ha någon livslust.

Totalt värdelöst.

Vad fick ni för slut när ni spelade? Det är okej om ni spoilar de glada sluten. Jag ska spela om från där jag har en sparfil som skulle kunna rädda allt (önskar jag hade spelat på PC så jag kunde haft hundra sparfiler) men det är ändå en fem-tio timmar jag måste ta mig igenom så det får bli senare i veckan.

Aldrig känt mig så tom under eftertexterna till ett spel som den här gången.