Det finns några karaktärsvarianter jag har en liten fetisch för. Som:

• Gamla actiongubbar (Stallone, Schwarzenegger, Willis, the Hoff, mfl)
• Coola flintisar (Willis, Smallville-Lex Luthor, Supergirl-James Olsen, the Rock, mfl)
• Bad Boys (Damon, Sawyer, Spike, mfl)
• Bad Girls (Cersei, Harley, Junko, mfl)
• Zac Efron (the one and only)
• Björnar (Teddie, Monokuma, Ted, mfl)

Någon som känner igen sig i det? Särskilt björnarna måste ni ju hålla med om. Hrrm.

Okej, björnarna har jag ingen sexuell fetisch för så ni kan andas ut, men de gör mig väldigt, väldigt glad och lite småkär. Det är något alldeles extraordinärt med en gullig nalle som kan prata; oavsett om han dricker öl och är ful i mun, trånar ohälsosamt mycket efter tjejer eller om han bara vill ta över världen genom att döda en massa folk. Gulligull.

Talande björnar är anledningen till att jag inte kunde stå emot spelet Maize när jag såg en nallebild till nyheten om release förra veckan. Nu har jag köpt det och nu spelas det. Jag hade ungefär noll förväntningar förutom att få se en pratande, rolig nallebjörn lite nu och då. Än har jag bara sett en uppstoppad, sovande nalle som jag tror (hoppas) att man ska få liv i så han börjar prata.

Går runt så här med honom i min öppna inventory tills vidare:

Alltid något.

Spelet är väl inte dåligt förresten (det har bara dåliga betyg), rätt mysigt och lite småcreepy faktiskt. Vet inte riktigt vad som är målet med det dock, haha. Eller ja, mitt mål är ju den talande nallen.

Eller ja, Geralt fick en hel del happy endings i min genomspelning (if you know what I mean) men han fick inte något bra slut på berättelsen. Jag misslyckades tydligen rätt rejält för jag fick Bad Ending (sägs med en mörk undergångsröst) och det krossade mitt hjärta.

Först satt jag och bara stirrade på skärmen, hoppades att de skämtade, och sedan skickade jag snabbt iväg ett meddelande till Cyclicheadcrabs för att se om det verkligen var så det slutade. För det kunde inte vara så det slutade. Han berättade att jag hade fått det dåliga slutet och att det berodde på x antal val man kan göra genom spelet. Efter att ha tittat på valen och var jag felade kan jag inte undvika att skämmas och känna mig som en dålig människa. Mina intentioner var (oftast) goda men jag kunde visst inte tänka längre än näsan räcker. Känner mig ärligt totalt nere just nu.

Ugha. Jag har varit sjuk och sovit bort det mesta av helgen (får kanske skylla mig själv som jobbade i fredags fastän jag kände att jag inte borde)(men jobbar bara halvdagar på fredagar så tänkte att det borde minsta mes klara) och så har jag spelat någon timme här och där när jag orkat. Imorse orkade jag äntligen ge mig på slutbossen och jag hade sådana enorma förväntningar på slutet att... åh, ni kan nog inte ens förstå min besvikelse.

Mitt slut: Spoiler:Ciri stack iväg för att besegra the White Frost (Winter is Coming, yo!) men hon klarade sig inte (tydligen pga för lågt självförtroende för jag är sämsta mentorn/låtsasföräldern någonsin) och då stängde Geralt av sina känslor totalt, stack iväg för att döda den tredje och sista Cronen och ta tillbaka Ciris halsband... och sedan satt han där i stugan helt förstörd och kramade halsbandet och det var fiender överallt som krälade in i stugan och... ja, Geralt dog nog där och då. Han verkade inte ha någon livslust.

Totalt värdelöst.

Vad fick ni för slut när ni spelade? Det är okej om ni spoilar de glada sluten. Jag ska spela om från där jag har en sparfil som skulle kunna rädda allt (önskar jag hade spelat på PC så jag kunde haft hundra sparfiler) men det är ändå en fem-tio timmar jag måste ta mig igenom så det får bli senare i veckan.

Aldrig känt mig så tom under eftertexterna till ett spel som den här gången.

HJÄLP MIG JAG LÄNGTAR IHJÄL!!! Trodde inte att Super Mario Odyssey kunde hypas upp för mig ännu mer än när jag fick se The Motherfucking T-Rex men vad de visade i natt höjde hypen med ungefär en miljon upphöjt i en triljon. Åh, Mario! Mario.

Det enda jag kanske inte hade behövt se var detta:

Sexy motherfucker...

Nästan lite traumatiskt att se Mario utan kläder men jag kommer väl över det. Awesome att kunna klä honom i olika kläder (parkasen för vintervärlden är nog det gulligaste jag någonsin sett) och bara det att ha photomote i ett fucking Mario-spel är så grymt att jag inte kan processa det. Klyschigt men: JAG DÖR!

Switch-bundeln var inte jättemycket att hurra för, jag har väntat och väntat på en annonsering om en sådan men eftersom Borkafan hade varnat mig att det troligtvis bara skulle komma med digital spelkod så blev jag inte jättebesviken nu när det visade sig vara så. Röda kontroller kan jag klara mig utan. Måste ha spelet fysiskt, ska ställa det i en hylla med Mario-amiibon bredvid - så vackert! Så, beställer väl en vanlig Switch snart, ska bli kul.

Vill lägga in hundra glada emojis nu men jag har som regel att man inte får använda sådant när man skriver bloggar. Fånigt, önskar jag kunde frångå mina principer but-a-no.

HYYYYYYPE!!!

Jag tror att jag börjar närma mig slutet av Witcher 3. Igår kom jag fram till slaget vid Kaer Morhen där jag samlat ihop alla allierade utom Keira (som jag råkade döda för I can't believe I fucked her) och jag hypar och är skitnervös inför att spela stridsdelen ikväll. Allt kring Isle of Mists hörde till det mest stämningsfulla jag någonsin spelat men jag är ändå ganska övertygad om att slutdelen av spelet kommer kunna toppa det.

Jag har bestämt mig för att vänta med att spela Hearts of Stone och Blood and Wine till lite senare eftersom det ändå är gjort för att spelas efter huvudspelet och jag har i övrigt försökt hålla en så bra balans som möjligt mellan main quests, secondary quests och Witcher Contracts. Jag tycker att sidogrejerna är riktigt bra gjorda (bryr mig dock ungefär noll om alla utropstecken här och där, klara er själva liksom för jag måste vidare) men efter att jag märkte hur XP skalar efter ens level och questens level så har jag inte vågat göra allt jag hade velat göra.

Jag märkte det första gången när jag gjorde en sidogrej som jag var lite överlevlad för och jag belönades med typ 1 exp och ba' w00t-the-fuck-man och så googlade jag på det och förstod hur det hängde ihop. Eftersom huvudstoryn ger mest XP och är mest spännande så vill jag inte vara överlevlad för den - så jag har satsat mest på main och sedan gjort andra quests jag varit nyfiken på först när jag varit totalt OP bara för att med flit inte få massa XP som förstör för huvuduppdragen. If that makes any sense, det var nog den sämst skrivna meningen någonsin. Huvudpoängen är denna: det är roligast att göra uppdrag när jag får massa poäng för det och när fienderna inte dör av två slag för att jag är OP. Svårt att hitta en bra balansgång där tycker jag.

Ah well. Min speltid just nu ligger på 45h och då tycker jag att jag har spelat ganska långsamt (kanske inte jämfört med min partner dock som hade typ 60h innan han ens nått Skellige). Det enda jag totalt, absolut, som pesten, försökt att undvika är:

att behöva spela Gwent.

Är ständigt livrädd för att råka trycka på alternativet "let's play some Gwent" när jag pratar med någon och jag undviker in i det längsta alla uppdrag som verkar ha med kortspelet att göra. Igår fick jag lov att samla kort åt min vän dvärgen Zoltan (annars hade jag inte fått med honom till slaget i Kaer Morhen) och jag var livrädd att det skulle innebära att jag måste spela Gwent och tänkte att då dödar jag alla istället (sådetså!) och helt enkelt stjäl korten och går inte det får dvärgen stanna hemma.

Och visst ville de att jag skulle spela Gwent. Suck.

Skurk: Nu ska du spela Gwent med mig så överlever den här personen-som-vi-torterat-men-som-du-inte-känner plus att du får det här Gwent-kortet som du behöver för att klara questen.
Jag: Glöm det! Ni kan lika gärna döda den där personen-som-ni-torterat-och-som-jag- ändå-inte-känner och sedan dödar jag dig och tar kortet från ditt ruttnande lik. HAH!

Och så blev det, tack kära spel att du lät mig välja vad jag ville. Kände mig lite svinig där och då men det gick strax över när jag lootade fram det eftertraktade Gwent-kortet och klarade questen.

Fattar inte hur folk kan gilla skiten. Det är inte det att jag inte förstår hur kortspelet går till (fast jag förstår inte hur det går till), det är bara det att jag inte... förstår. Nej men alltså: Jag vill hellre ut och slåss och ha sex! HNNNG!

Stackars Ravvi. Nu får jag nästan dåligt samvete igen.

Äntligen får jag hålla den i handen, Witcher-bok nummer två. Rätt bra timing av postgubben att han kom med den just idag för jag läste ut Joyland (av kungen King) under söndagsmorgonen.

Senaste tiden har jag försökt hålla mig till att köpa de spel och böcker som jag tänkt spela och läsa just nu och inte köpa på mig en massa i förväg. Jag lyckas rätt bra vilket gör att sparkontot växer lite snabbare (väldigt trivsamt faktiskt) men med Witcher-böckerna har det varit lite svårare att hålla fingrarna från beställningsknappen, jag är liksom sååå sugen på att ha alla sju i bokhyllan och att få sitta i min fåtölj och stirra på dem. Däremot vet jag med mig att jag inte kommer vilja läsa alla på raken (jag gillar variation), så det är lika bra att beställa en åt gången. Får känna mig lite duktig på köpet som inte shopaholicar alltför extremt. Vad skönt det vore att komma ifrån onödig konsumtion överhuvudtaget men jaja... ett steg i taget och efter jul lär det bli lugnare än hösten/vintern i alla fall.

Tack och lov verkar de ha åtgärdat storleksskillnaden som var mellan böckerna förut. The Last Wish beställde jag från en 2017-tryckning och den visade sig vara samma storlek som den andra novelldelen som kom idag (förut har del 1 av novellsamlingarna och del 1 av romanböckerna varit mindre = så fruktansvärt fult att man vill skrika av frustration).

På tal om onödigt shoppande och The Witcher så beställde jag ett smakprov av Yennefers parfym Lilac & Gooseberries (världens vackraste små ord för övrigt, vägrar spara över min första sparfil i TW3 där den mainquesten finns för gillar att bli påmind om den varje gång jag sparar). Det kostade en femtiolapp och det ingår även smakprover (luktprover kanske det heter, kom jag på nu) av Triss, Ciri och Dandelion. Det är dock enbart Yens parfym jag är ute efter, jag vill veta hur hon doftar. Your scent; berries tart, lilacs sweet. <3 Är den underbar kanske jag köper hela stora flaskan någon vacker dag (galet snygg dessutom!) men eftersom jag är väldigt känslig för vissa parfymer så måste jag prova först. Är det en ljuvlig doft eller är det en skunkstank som ger huvudvärk? Soon to find out. 

(Hoppas verkligen att den inte stinker för jag har redan valt Yen i spelet, vet inte om hon går att dumpa pga lukt?)