Tack för mig!

Nu är det dags för mig att lämna Gamereactor. Jag blev inte långvarig. I början av året skrev jag min första text, och har under sommaren inte haft möjlighet att vara värst aktiv. Beslutet att lämna handlar helt enkelt om det; jag har inte tiden just nu. Om tre ynka veckor är det beräknade födelsedatumet för mitt första barn. Med andra ord kommer det bli kaotiskt framöver och jag vill inte distraheras från det. Självklart kommer jag att spela så ofta jag bara kan, men det blir min egen tid som jag avnjuter själv. Utan en tanke på att skriva om det!

Det har varit häftigt att få sprida mina åsikter och tankar om spel här. Tacksamheten jag känner för Petter, Mäki och samtliga redaktionsmedlemmar är gigantisk. Istället för att skapa en liten blogg för mig själv, fick jag pröva på att skriva på den absolut största plattformen i landet. Det är stort!

Tusen tack till alla som läst och stått ut med min fascination av indiespel, klassiska skräckspel, samt konstiga filmer. För er som nu undrar "vem tusan är du?" - jag förstår, jag var bara här några månader. Men för att friska upp minnet länkar jag ett par texter som var extra roliga att skriva:

#Gamestruck4: Ronny Carlsson

Det bästa spelåret: 2000

Bättre sent än aldrig... (artikel om Sega Saturn)

Recension av Minit

Mitt första blogginlägg: Mina spelfavoriter 2017

Men främst kommer jag nog att leva kvar på Gamereactor genom introduktionen av ordet "Blurre" (som då betyder "blu-ray"). Använd det du också!

Nu ska jag ta hand om min höggravida fru, skriva en strategi för att få den kommande bäbisen att älska tv-spel och skräckfilm (så tidigt som möjligt), och mysa ner mig med SNES Mini.