Google Pixel 2 XL och Android 9 - Intryck

Mobiltelefoner har på senare tid blivit ett stort intresse för mig. Sedan jag förra året provade på Samsung S8+, en kortvarig kärlek som efter kortvarigt batteri och märkbart långsamt gränssnitt fick mig tillbaka till iPhone bara efter några månader, har jag fortsatt lägga mycket tid åt att fundera över de digitala nallar vi alla bär med oss idag.

Jag fortsatte ha kvar min iPhone 8 Plus ett tag och var överlag nöjd med den. Apples serie av telefoner är kvalitet och de är väldigt bekväma att använda. Men de saknar det där lilla extra och jämfört med Googles ekosystem är de långt ifrån så flexibla och öppna som jag hade hoppats. Med Google Home smarthögtalare i hemmet ville jag återigen ge Android en ny chans. För trots att Samsung ofta kväver sina lurar under lager av onödig mjukvara, Bixby som ingen använder och känslan att telefonen ogillar tunga telefonanvändare som mig så tyckte jag fortfarande om Android 8.1. Googles mobila operativsystem har, med rätt skin, mognat något oerhört på senare tid.

Så i maj införskaffade jag på release en OnePlus 6. Som flera säkert vet så har OnePlus fått sig ett väldigt bra rykte då de levererat väldigt pålitliga telefoner med nästan rent Android, med vissa smarta justeringar därtill, till en jämförelsevis låg peng. Till en början var också OnePlus 6 en dröm att använda. Med sin Snapdragon 845, 8GB med RAM och silkeslena upplevelse så kändes det som en telefon som aldrig saktade ner oavsett vad jag kastade mot den. OnePlus 6 var nästan den perfekta Android-telefonen om det inte vore för en liten, distraherande sak... Kameran.

Kameran i OnePlus 6 är inte hemsk direkt. Jämfört med andra telefoner i sin prisklass så kan vi skaka fram imponerande foton för den som snabbt vill fånga de där stunderna i livet. Men då jag är en amatör till hobbyfotograf som ofta passar på att dela lite bilder då och då så märkte jag med tiden kamerans brister. Starkt ljud kunde producera en hel del bloom samt att lövverk nästan alltid hade att ljuset från himlen "smälte". Detta är kanske inte något majoriteten av Instagram-generationen tänker på medan de trycker Like på sönderkomprimerade matbilder, men det irriterade mig väldigt mycket. Sedan så kunde ofta porträttläget få ren panik och ha stora problem att känna igen kanter, objekt och liknande.

Så med en djup suck började jag kika vidare, och såg nu att Pixel 2 XL sakta hade börjat sjunka i pris jämfört med tidigare.

Jag vet, den är fortfarande inte "billig". Förra årets processor (835), bara 4GB med RAM och en importerad telefon vars pris endast börjat skjunka då Pixel 3 nu visats upp och ska ersätta denna. Men det var överkomligt och Pixel 2 XL har fortfarande vad många kallar för den bästa mobilkameran på marknaden trots Samsungs och Huaweis framfart. Så jag tog en chansning och passade på att beställa den "pandavita" versionen med 128GB.

Direkt ur kartongen så känns det att Pixel 2 XL inte är världens mest moderna telefon. Den har fortfarande en hyfsat stor ram runt sin 6" stora 1440p OLED-display med en enorm panna och haka placerade för sina fronthögtalare. Jämfört med Apples iPhone XS eller ens OnePlus 6 så är detta inte ett praktexempel i trendig design. Men den vita helgjutna aluminiumkroppen, med endast ett parti av svart glas mot baksidans topp, och distinkta strömknapp i orange ger telefonen ett distinkt utseende. Jag vill nästan inte ens försöka hitta ett fodral till luren, för trots sin omoderna stil så är det en väldigt unik telefon.

Den är även överraskande lätt. En fördel med att slippa en helt glasklädd telefon är just att slippa en viss extra tyngd. Men trots detta så känns den inte billig heller. Den är känns solid som den tunna skiva den är. Ytan är också behandlad så att den inte ska kännas som hal metall, utan den har ett bra grepp i mina händer. Jag saknar lite kurvan OnePlus 6 hade på sin rygg då den låg väldigt bra i handen. Men efter några dagars användande blev jag van vid Pixel 2 XL-formen.

Googles telefoner handlar dock inte så mycket om utsidan och ren stil, utan det är insidan som räknas här och kärnan i användandet med en Google Pixel är mjukvaran. En fördel med Googles egna telefoner är att de alltid är först ut med säkerhetsuppdateringar och senaste versionerna av Android. Så min lur är såklart laddad med Android 9 "Pie". Som jag nämnde innan så var jag överlag väldigt nöjd med Android 8.1 Oreo från förra året och de små justeringar som gjorts för att underlätta mitt användande. Android 9 fortsätter förbättra saker ytterligare med små quality-of-life-förändringar.

Det handlar ofta om småsaker som att vi nu lättare kan ta en skärmbild genom att hålla inne strömknappen där det dyker upp som alternativ. Kärnan i Android 9 handlar om att göra telefonen ännu smartare och nästan få mig att använda den mindre, på ett bra sätt. Smart Batteri, en funktion där telefonen med tiden ska lära sig hur jag använder den och automatiskt strypa bakgrundsprocesser som den vet att jag inte prioriterar, samt Smart Skärmljus, som fungerar likt tidigare automatisk ljusstyrka på våra telefoner, fast där den med tiden själv ska lära sig hur vi personligen vill ha den under olika förhållanden. Mindre pillande med småsaker, mer rent användande.

Pixel-användare kan också ta del i betan för vad som kallas för "Digitalt Välmående". Detta annonserades i våras och påminner en del om vad även Apple introducerade med iOS 12 nyligen, där vi kan se vår totala användning av appar och lättare se över hur vi brukar våra telefoner och kanske ska försöka att använda den mindre. Vi kan även sätta en timer för "varva ner", ett läge som tonar ner skärmen för att göra det lättare för våra ögon, stänger av notiser och hjälper oss att kanske slappna av och sova bättre istället för att manuellt varje kväll stänga av den eller starta "Stör Ej". En annan funktion som ska komma inom kort är så kallad "Shush" där telefonen automatiskt byter till Stör Ej om vi lägger den med skärmen ner mot bordet.

Alla dessa småsaker och optimeringar är en positiv vidareutveckling. Speciellt Smart Batteri som jag själv märkte kunde ge min OnePlus bättre tid i stand-by än tidigare efter sin Android 9-uppdatering som telefonen fick ganska nyligen. Allt jag tyckte om från tidigare versioner finns också kvar här och mer därtill. De smarta sätten att hantera och "snooza" notiser om vi vill bli påminda senare, Google Assistenten som jag fortsätter att integrera mer och mer med mitt liv och hushåll. Sedan så har även Pixel 2 XL sina egna små tillägg för upplevelsen. Som Active Edge, där vi kan krama om sidorna för att få upp Assistenten, eller hur den i bakgrunden lyssnar efter musiken som spelas i min omgivning och kan på låsskärmen berätta vilken låt det är.

Google Pixel 2 XL är en telefon som är byggd för att vara just en smart sådan. Den rockar inte alla de senaste gimmickarna och har inga kameraflärpar som tydligen är "bättre". Men mjukvaran och Googles egna vision av operativsystemet är fenomenal. Nu är detta sant för alla nya telefoner men batteritiden är än så länge strålande då jag enkelt får ut 6-7 timmar skärmanvändning mellan laddningarna och kameran har än så länge imponerat enormt. Nu kan jag såklart få bättre foton om jag skulle orka ta med mig min enkla Canon Eos M10 med ett 50mm-objektiv överallt, men det är fortfarande imponerande vad Google lyckats skapa med bara en kamera och en massa mjukvara som fortsatt blir bättre och bättre.

Inga av de telefoner jag brukat på senare tid har varit perfekta. Detsamma gäller Pixel 2 XL som vars största problem egentligen är skärmen. Att den skiftar i färg vid vinklar stör mig inte för mycket, utan det är snarare att den extra höga displayen inte är helt kompatibel med alla appar, vilket märks extra i spel då dessa inte är centrerade på skärmen vid spelande. Sedan så är telefonens olika färglägen ganska ospecifika vilket kan få bilder att se annorlunda ut på min display jämfört med när jag laddat upp denna på Instagram. Men det är små bagateller på det stora hela som jag sakta lärt mig leva med.

Pixel 2 XL är just nu den bästa mobilupplevelsen jag haft och det är helt på grund av mjukvaran i den. Den är dyr och utvändigt tråkig men samtidigt den telefon som passar som bäst in i min livsstil samtidigt som den sakta försöker värna mig och mitt beroende. Så just nu är det denna telefon jag använder om dagarna tillsammans med min Samsung Gear S3 Classic-klocka. Förutsatt att den inte saktar ner för markant är detta en telefon jag på sikt kan tänka mig ha tills det är dags för en Google Pixel 4. Den som lever får se.