OnePlus 7 Pro, den bästa telefonen jag ägt (än så länge)

Dagens teknologiska framsteg inom telefoni, speciellt inom telefoni är i ett stadie där det bara rusar fram men också känns fruktansvärt stillastående. Varje ny grej som läggs till känns mera som en gimmick eller form av marknadsföring snarare än en funktionell revolution till skillnad från innan när varje år nästan förändrade våra krav på vad en telefon borde kunna. Vi har dussintals tillverkare världen över som konstant försöker sno rampljuset på olika sätt vare sig det är med hårdvara, funktioner, prisvärdhet eller mjukvaran under ytan. Men i slutändan så är det upp till var och en vad det är vi önskar från våra lurar och vilka behov vi har med vår dagliga användning. Jag har under åren lekt med ett antal olika telefoner och även om jag kanske inte har provat alla så finns det i alla fall ett märke som på alltid haft mitt intresse och som nu är där jag valt att lägga mitt förtroende för stunden. Det är OnePlus och jag har i ett halvår nu haft OnePlus 7 Pro som min primära telefon och det är nog den bästa telefonen jag någonsin ägt, trots att den inte är bäst på så många saker alls.

OnePlus 7 Pro är inte den mest ikoniska av mobiler rent utseendemässigt. I alla fall inte på baksidan som trots sin blåa baksida, med en nästan matt, silkeslen yta och överlag lilla kamerahus nästan har en ganska neutral och inte allt för iögonfallande stil. Jag uppskattar att baksidan inte är en extrem fingeravtrycksmagnet men väljer för det mesta att slänga på ett skal eller skydd just på grund av den potentiellt bräckliga glasytan. Det är på den andra sidan som magin händer och det är displayen som snor hela showen med OnePlus 7 Pro, även nästan ett år efter att den släpptes.

Det är en stor telefon, nästan till den mån att mina ändå stora händer nästan har svårt att nå över hela den 6,67 tum stora ytan med en upplösning på 1440x3120 (men jag väljer att köra displayen på 1080p för maximal batteritid). Jag hade nästan önskat en mindre skärm egentligen, men denna stora telefon har sina klara fördelar, speciellt i kombination med att det är en display med cirka 88% display till kroppsratio. Något den lyckats åstadkomma genom sin motoriserade selfiekamera som försiktigt kan titta fram från toppen om jag skulle önska. Detta känns så fruktansvärt befiande, speciellt då Apple fortsätter ha inkräktande kameraskåror i toppen och Samsungs Infinity O-displayer har distraherande hål direkt i skärmen. För även om OnePlus Samsung-tillverkade Fluid AMOLED-skärm inte har den högsta ljusstyrkan för HDR eller dagsljus, eller de mest precisa av färger, så måste jag säga att detta är den bästa telefonen för mediakonsumtion jag ägt.

Känslan av att dra igång ett videoklipp, som en film från med ett extra brett format, och dra upp detta över hela denna stora skärm är en väldigt speciell känsla jämfört med tidigare. Det känns nästan som att hålla själva videon direkt i handen och den stora displayen gör att det inte är för ansträngande eller hemskt att se på. Jag brukar klocka in flera timmar Youtube på min telefon varje dag och dennas stereohögtalare, med en i toppen och en på botten luren, har ett klart ljud om än inte det högsta och jag struntar ofta att ta fram min iPad eller starta min TV om jag ska se på Netflix. Det enda jag inte uppskattar med just denna skärm är att den har ganska aggressivt kurvade sidor. Det känns nästan som att hålla en Samsung S8 Plus på steroider och sättet hur glaset kurvar sig kan skapa distorsioner och i vissa som tur är fåtal fall felaktiga tryckningar. Jag hade hellre haft en helt platt display som föregångarna från OnePlus, eller halvårsuppdateringen OnePlus 7T.

Men vad jag tror är det nästan mest imponerande för många måste vara anledningen till att telefonens skärm kallas för just "Fluid", och det är att skärmen dansar fram i 90Hz jämfört med majoritetens 60Hz. Nu vet vi alla att de nya Samsung-telefonerna i S20-serien har 120Hz, likaså de ryktade OnePlus 8 som kanske släpps i april, men 90Hz känns fortfarande så mycket bättre än de tidigare telefonerna jag ägt. Displayen känns mer responsiv och de redan kvicka animationerna i OnePlus skin av Android känns ännu mer följsamma. Till och med OnePlus egna gestnavigeringar känns bättre när skärmen får rulla på i sin maximala hastighet. Detta är något som är så svårt att beskriva för de som aldrig provat eller kanske ens spelat på en gaming-skärm med över 60Hz, så är allt från rullande text tydligare och navigering snabbare.

Denna display är ett fantastiskt val för vad jag anser vara den bästa versionen av Android och antagligen den största anledningen till att jag föredrar just OnePlus framför till exempel Samsung eller Google, och det är OxygenOS. På ytan ser det nästan ut som vad många kallar för "Stock Android". Minimalt med onödiga utfyllnadsappar eller experimentella funktioner majoriteten av människor knappt använder (jag ser på er, Samsung och Huawei) men fortfarande brett med möjligheter att ställa in hur jag vill ha telefoner. Färgtema, ikonpaket, gester och genvägar går att ställa in med minimalt klutter och jag är lättad över hur mycket jag själv kan skala bort för den form av minimala hemskärm jag föredrar. Allt detta är för att OxygenOS ska kännas kvickt, lätt och responsivt oavsett vad jag gör med telefonen och jag har aldrig under mina 6 månader lyckats sakta ner OnePlus 7 Pro med sina 8GB RAM, 256GB UFS 3.0-lagring och fortfarande raska Snapdragon 855-processor. Vare sig jag spelar ett spel eller bara hoppar mellan appar så hänger telefonen med och jag hade lätt kunnat se mig själv använda denna ett långt tag framåt.

Men trots att det finns så mycket jag älskar med telefonen så finns det också vissa tråkigare delar såklart, som med allt. Det finns en anledning till att jag fortfarande har kvar min Google Pixel 2 XL, och det är för att OnePlus troligen största svaghet är fortfarande är kameran. Den är inte dåligt, långt ifrån. I klart dagsljus är den bra på att fånga precisa färger med bra konstrast och detaljrikedom och jag föredrar den framför till exempel Honors telefoner som kör samma Sony IMX 586 på 48 megapixel med 12 mexapixel stora bilder genom pixel binning. Men bilderna har vissa problem, som att när jag kanske tar en hyfsad närbild så tappar jag snabbt skärpa i kanterna och hur OnePlus valt att antingen behandla sin HDR eller bildens skärpa kan skapa artefakter där ljus nästan blöder över kanterna, speciellt på löv och träd. Som sagt, det är inte en dålig kamera överlag (faktum är att jag ibland, speciellt om jag fotar neonljus, kan vara mer än nöjd med den), jag har några exempelbilder exempelbilder både från huvudsensorn och den nya ultravidvinkelkameran som OnePlus lagt till.

Ultravidvinkeln är antagligen det bästa kameratillägget. Det är ett roligt perspektiv att leka med och vare sig det är bilder på omgivningar eller även bara för lite spännande objektfotografering så är det ett roligt tillägg som faktiskt gör nytta, mer än den svagare zoomkameran de har med som tredje sensor. Färgerna och skärpan är inte densamma på ultravidvinkeln som med huvudsensorn, något väldigt vanligt tyvärr, men den duger så länge det inte är för mörkt. Synfältet är också ganska snävt jämfört med många andra på 117° till skillnad från Samsungs 121°, men det gör sitt jobb och jag älskar att leka med den om jag råkar ha ett fint område framför mig. Jag måste också tillägga att det automatiska läget för att raka ut objekt i kanterna och minimera distorsionen av ultravidvinkel är väldigt imponerande också.

Jag kan rabbla på stycke efter stycke om denna telefon men jag vill mest av allt få fram min poäng att jag älskar min OnePlus 7 Pro trots att den blir slagen på fingrarna i många saker av andra telefoner jag haft. Batteritiden är bra, då jag med 90Hz och 1080p kan få över 7 timmars skärmtid per dag, men fortfarande inte lika bra som Honor View20. Displayen är fenomenal men vill man ha det bästa så var tidigare Samsung S10 bland det skarpaste och mest färgsprakande jag haft. Kameran klarar att stå på egna ben men Google Pixel, Samsung och iPhone har alla helt klart skarpare kandidater. Men trots allt detta så är det i slutändan mjukvaran, och OnePlus fokus på snabbhet och pålitlighet som vinner över mig gång på gång. Detsamma gällde när jag hade OnePlus 6T innan dess.

Bara känslan av att använda min telefon dag ut och dag in känns bättre än det mesta jag testat genom åren och bonusar som väldigt snabb laddning med Warp Charge, den smidiga knappen för att växla mellan tyst läge eller ljud, snabba uppdateringar med deltagande i betaprogram för senaste versionerna av Android och även tillägg som möjligheten att låsa appar bakom lösenord, dubbla appar för alternativa inlogg, den snabba optiska fingeravtrycksläsaren under skärmen och många andra tillägg ger ett helhetspaket och en telefon som är större än sina enstaka komponenter. Det är inte en perfekt telefon och jag hoppas på mindre skärmkurva, trådlös laddning och förbättrad kamera i framtiden, men för vad den är så är OnePlus 7 Pro den bästa telefonen jag ägt och är fruktansvärt nöjd med och den beryktade OnePlus 8-serien är de enda ersättarna jag ens skulle fantisera om att testa privat just nu.