Red Dead Collection

Satte mig igår efter att ha nött Watch Dogs i ett par timmar och funderade. Jag hade polaren i örat via Skype och jag frågade efter en stund honom vad jag skulle spela, såklart hade ju han frågat mig detsamma. Utan att få ett svar föll blicken på favoritspelet Red Dead Redemption vars skiva snart surrade i konsolen. Jag ska erkänna att det var ett tag sedan jag spelade Red Dead Redemption, och min nya TV har inte heller fått nöjet att renendera världens bästa spel i sin sanna upplösning. Jag startade upp och slungades ännu en gång av stolen vid åsynen av Vilda Western anno 1914.

Som mången gamer säkerligen har märkt så går det mycket snack om att HD-remakes och förbättrade versioner av redan existerande spel inte bara släpps utan också är på gång. The Last Of Us och Metro Redux är två finslipade tappningar av redan utgivna spel, skapade i akt och mening att spänna musklerna i den nya generationens konsoler. Såklart har detta lett till att fler och fler börjat spekulera dels i vad som kan komma att utannonserad samt va de själva skulle vilja se. Vår egen Calle har i sin blogg snackat om vilka spel han vill se uppumpade på de nya konsolerna, och öven fast jag håller med om att Far Cry 3 skulle göra sig bra i ännu skarpare söderhavssolljus så nöjer jag mig med att del fyra är på väg. I stället vill jag se Red Dead Collection.

Ett matigt paket som levereras i en trälåda inpackad med halm, innehållandes en klassisk bill of sale där inte bara det första och andra spelet i serien är förtecknade utan även det kommande, men tyvärr ännu inte utannonserade, Red Dead Revolution. Jag skulle inte bara springa hals överhuvud till butiken oavsett vad jag höll på med, utan också sälja kattskrället för att komma över gudagåvan. Tänk er, Red Dead Revolver och Redemption i 1080p lika skinande som den stekande solen över Gaptooth Ridge och en skärmuppdatering snabbare än två banditer i duell (förslagsvis 60 bilder per sekund).

Jag kan även passa på att skriva lite om vad jag skulle vilja se i del tre, Red Dead Revolution. Prequels har kommer och under de senaste två åren har de varit som störst. Så vad vore väl inte en historia om hur John växte upp och hur hans väg korsade Dutch Von Der Linde. Diskuterade saken med kompisen över Skype medan jag spelade, och tyckte inte det skulle vara det mest optimala. Han menade att, om man skulle spela som en säg 20-årig Marston inte skulle vara lika badass som i Redemption av den enkla anledningen att man inte kan allt än och forfarande lär sig. Jag föreslog att man kanske kunde få möjlighet att rymma från både fängelsecell och galge gång på gång under spelets gång, som en konsekvens av misslyckade dilligensrån, vilket jag fick medhåll för. En historia om Johns turbulenta ungdomsår och hur han mötte Abigil alltså, plus att den då skulle utspela sig i slutet av 1800-talet vilket sett till historien var den verkigt Vilda Westerns storhetstid så det innebar väl ännu nervösare fingrar alldeles för nära hölstren, om ni förstår vad jag menar.