Svenska
Blog

Skräcken av att se sin egen reflektion i paddan

Jag gillar skita och jag gillar att stirra in i skärmar. Remix the two

y + x = Kolla på anime när jag sitter på toan.

Logiskt i min mening. Toan har alltid varit min trygga vrå, ett privat ställe där jag kan slappna av. Det är där jag läser oftast, men en ny säsong av Mob Psycho 100 har börjat och mina ögon är sugna på rörelser och färg. Det är en bra anime. Jag vill se det h e l a t i d e n. Så jag har börjat ta med paddan till toan så att jag kan titta på Mob när han exorciserar onda andar och spöken under tiden jag själv utdriver gammal näring som jag förtärt bakåt i tiden.

Jag stirrar hypnotiserat, lyssnar på när Reigen förklarar att en riktig ondskefull och ilvillig ande lurar i denna stad och terorriser vanliga anständiga medborgare. Det är dramatiskt, serien understryker detta med att fade to black, bara Reigens röst och en kuslig melodi hörs, något lurar i det här mörkret. Jag ser något. Är det den onda anden!? Den är hemsk! Det är en förskräcklig best med tom blick och underliga utväxter i ansiktet! Vänta... det är ju JAG!

Skräcken av att se sin egen reflektion i paddan

Jepp, det är min egen reflektion som jag fått syn på i den fingerkletiga skärmen. När väl den riktiga monstret dyker senare upp i avsnittet känner jag inget, för jag är helt avtrubbad.

Skräcken av att se sin egen reflektion i paddan

Det värsta är vinkeln liksom. För när jag sitter på toan och kollar på anime, så har jag paddan ståendes på en hink, den är inte direkt hög, så jag liksom lutar framåt och kollar ned på den och det skapar min vackra trippelhaka.

Skräcken av att se sin egen reflektion i paddan

Jag tycker synd om min padda helt ärligt. Jag får kolla på coola karaktärer, vibranta färger, energisk animation och atmosfärisk filmkonst!

Den får stirra på det här

Skräcken av att se sin egen reflektion i paddan

HQ