Ett sug för det okända. Eller: Att köpa ett basketspel.

Efter att ha läst allas vår Hegevalls lovord kring 2K Sports senaste basketspel NBA 2K15 så infann sig ett sug. Ett sug efter basket! Det fanns liksom inget annat, basket skulle jag ha. Pronto.
Ett något märkligt beslut eftersom jag sett lika många basketmatcher som jag varit på charter till månen, vilket är försvinnande få gånger. Ganska precis noll, faktiskt. Men någonting fick mig hur som helst att dras mot denna sport för folk med en medellängd som ett mindre femvåningshus och en skostorlek som kräver skor i storleken finlandsbåt. Jag ger mig tusan på att det är en basketsko som Sveriges försvar just nu letar efter i Stockholms skärgård. Ni vet var ni läste det först.

Efter att ha införskaffat NHL 15 i tron om att EA levererat årets klart bästa sporthändelse i spelväg så blev det ganska snart tydligt att det gick sjukdom i laget EA Sports och att de lysande stjärnorna som normalt sett ska lira tandskyddet av sig ute på isen bytts ut mot spelare som eventuellt tagit en plats i fjärdelinan, om ens det. Platt fall. Offside och misconduct om vartannat. Herregud, EA. Hur tänkte ni egentligen när ni släppte denna röra?
FIFA då, kanske ni tänker. Det är väl bra? Ja, jo, kanske det. Men suget - det nödvändiga suget - det kom liksom aldrig. Fotboll känns lite segt, lite tråkigt. För mycket hårvård och rulla-runt-med-händerna-runt-vänster-smalben, på något vis.

En kortare period med fosterställning och snyfthulkningar infann sig. Sportspelet med stort S fattades mig. Enter: chefsredaktören medelst 2K-spel med baskettema. Efter några klick på Youtube och en recension eller två så var det klart - suget fanns och det ville ha basket. Från 2K av alla tillverkare, som jag vuxit upp med att småskratta åt i skuggan av EAs dominans på sportspelsfronten.

Och dra mig baklänges åt alla håll och kanter - vilket spel!
2K har verkligen fått till det. Atmosfären är briljant, kommentatorerna engagerande, små händelser vid sidan av planen som inte tillför någonting till själva gameplayet men som gör så otroligt mycket för upplevelsen. Och så själva gameplayet då - briljant! Jag har verkligen tokroligt där jag springer runt med mitt femvåningshus till alter ego och dribblar "the rock" som om morgondagen hängde på det. Jag blir så frustrerad på mig själv varje gång jag blir helt bortkollrad i försvaret eller fnittrig som ett litet spädbarn då jag själv lyckas ta mig förbi motståndarna in i "the paint" och dunkar så att hemmafansen går bananas upphöjt till fem. Gåshuden är ett faktum. Det är nästan tur att spelet också bjuder på något längre laddningstider mellan matcherna än vad som normalt vore ok, så att man kan begrunda det man precis upplevt i spelväg.

Är det något som jag lärt mig om basket under den vecka som jag haft med detta spel så är det att basket verkligen är en spännande sport. När matcherna blir så jämna att en poäng i sista kvartens sista sekunder blir avgörande är ren och skär spelmagi, vare sig man står på den vinnande eller förlorande planhalvan. Skit samma att jag inte har koll på alla regler ännu eller ens vet exakt hur en "small forward" skall spela - jag har så förbannat roligt!
Djupet är verkligen enormt! Massor med spellägen, engagerande karriärläge med massor av inlästa lines från NBA-spelare och en agent som man mest bara vill täppa igen truten på. Bara antalet skäggvarianter som man kan bestycka sin spelare med kan få vilket MMORPG som helst att gömma sig i skamvrån med skämshatten på.
Det är dessutom urläckert rent grafiskt. Animationerna är så mjuka och följsamma att man nästan glömmer att det är ett spel man spelar, så bra är de. Klyschigt, men ack så sant.

Det är alltså basket som är årets sportupplevelse i spelväg. För mig väldigt oväntat, men så är det.
Tro vad mer 2K kan hitta på? Måtte EA Sports skaka läpparna av sig.