Jag saknar att gå på bio

Filmbolagen har under de senaste veckorna börjat det långa och svåra uppdraget med att försöka locka tillbaka besökarna till biograferna nu när vaccineringarna förhoppningsvis kommer göra att samhällena runt om i världen öppnas upp allt mer och mer.

Vin Diesel gjorde en härligt sentimental variant häromveckan där han försökte påminna tittarna om vad han själv och alla andra som inte kunnat gå på bio under det senaste året har gått miste om. Känslan av gemenskap. Att sitta ned i en mörk biosalong med ett gäng främlingar och uppleva glädje, sorg, spänning, skrämsel och gapskratt tillsammans. Men också filmupplevelser på stor duk med stort ljud. En mäktig upplevelse som fortsätter att trollbinda oss alla år efter år. Jag har saknat det som tusan och nog blev man minsann ännu mer sugen (om det överhuvudtaget var möjligt att bli mer taggad på ännu en installation i en ruskigt underhållande filmserie) att sätta tänderna i Fast 9 efter Diesels fina lilla brandtal för biograferna.

Idag gjorde Marvel samma sak. Släppte en tre minuter och tio sekunder lång kombinerad gåshudsframkallande hyllning till biografer, deras kommande filmer (vi får blanda annat titlarna till Black Panther 2 och Captain Marvel 2) och en allmän påminnelse om hur magiska ögonblick som man kan få uppleva i en biosalong. Jag skojar inte när jag säger att jag blev både tårögd och full med gåshud under titten på den här sjukt välproducerade filmsnutten. Och jodå. Jag vet. Ibland lämnar såväl ljud som bild en hel del att önska när man går på bio. De skenande priserna är ett enda stort skämt. Och någon gång har man förstås oturen att hamna i en salong fylld av hemska typer som inte bryr sig ett skvatt om sina medmänniskor och under filmens gång använder telefoner med extremt stark ljusstyrka på skärmarna, lyssnar musik (!), skrikpratar med varandra och beter sig på sätt som överhuvudtaget får en att tappa tron på mänskligheten. Allt är alltså inte alltid guld när det kommer till bioupplevelser.

Men det som både Fast 9-klippet och Marvel-varianten fångar upp är precis det som jag själv gått och saknat ända sedan den här vidriga pandemin bröt ut under förra året. Känslan av att få dela upplevelsen med andra. Det är någonting väldigt speciellt med att se en film för första gången tillsammans med en sprängfylld salong av människor som man säkerligen till största delen inte har mycket gemensamt med, men som man i just den stunden har en film att uppleva tillsammans. Några av mina häftigaste bioögonblick har varit just sådana stunder. Som till exempel ett av klippen i Marvel-varianten (jag får gåshud bara jag tänker på det) där ett nästan larvigt välfyllt hjältegalleri med Captain America i täten sluter upp tillsammans för att tillsammans slå tillbaka mot en rekorderlig ruskprick och salongen närmast skrek ut sin glädje. Eller då hela biosalongen bröt ut i öronbedövande jubel under stora delar av The Expendables (en kungrulle som alltid kommer ha en speciellt plats i mitt hjärta). Eller varför inte skrattkavalkaderna under den första The Hangover där jag själv skrattade så mycket att mina tårar fontänsprutade ut högerögats endagslins på biogolvet och där det kändes som att skratten bara fortsatte och fortsatte från första till sista stund, typ. Eller hur en hel biosalong satt knäpptysta och redo att börja storgråta när det verkade som om leksakerna i Toy Story 3 var på väg mot en säker död i en förbränningsugn.

Det är såna ögonblick som jag saknar och verkligen längtar efter att få uppleva igen.

Magi.