Högskolan

Så sitter man på cykeln på väg genom stan till sin första dag på ortopedingenjörsprogrammet. Långt ord. Låter avancerat men det är det egentligen inte. Det enda som är avancerat är att veta vad det står för (utbildning till en sån som tillverkar proteser... det här har jag skrivit om innan har jag för mig).
Men tillbaka till cykeln. När jag satt där och närmade mig högskolekomplexet (det är inte en byggnad, det är en liten stad, typ :P) ochsåg alla som var på väg dit kände jag mig plötsligt väldigt liten. Som att lilla sjuåriga Eti plötsligt ska börja lågstadiet och ser en massa elaka, enorma treor.
I en liten sekund fick jag för mig att jag skulle vända om men det gick snabbt över och det ångrar jag inte. Nu är jag en nolla. Snart är insparken över och då blir jag högskoleelev på riktigt! :D