Dom 100 bästa spelen genom alla tider Del 9 av 10, #20-11.

Reglerna för denna lista är att endast en del per spelserie får representeras, med undantag om ett sidospår eller en uppföljare känns såpass annorlunda att det likväl hade kunnat vara ett helt annat spel i en helt annan spelserie. Varje spel är listat efter platformen som jag själv upplevde spelet på. Med det sagt betyder detta inte att spelet inte finns tillgängligt till fler format. I varje lista kommer även ett flertal tröstpris att delas ut. Spel som precis föll kort vid mållinjen för att nå in till listan, men som jag ändå vill ska få nämnas och ges utrymme även om de endast staplas upp utan motivering. Det här är den näst sista delen i min överambitiösa lista som nu börjar nå sitt slut. Åtminstone 2 sidospårs delar är i planeringsstadiet som jag troligtvis kommer kalla för: "Kultklassikerna som inte fick vara med" och "Närmast att ta sig in till topp 100". Om jag väljer att skriva och publicera dessa delar innan seriens sista del återstår att se. Vad föredrar ni läsare?

20. Yakuza 0 (PS4)
En del som var bättre än summan av allt jag trodde att seriens element kunde resultera i med en story som överraskar gång på gång med djupa engagerande lager och en perfekt balans mellan over the top humor och blodigt manligt allvar. Manuset och skådespeleriet är så starkt att det skulle kunna konkurrera med vilket valfritt gangster drama som helst, och det säger jag med full vetskap om alla tidlösa klassiker som genren består av.

19. Hitman: Contracts (PS2)
Hitman gjorde sig som bäst mörkt och coolt, och med nytolkningar av seriens tidigare bästa banor och med större variation än någonsin i hur du strategiskt ska avsluta dina offer så var Hitman Contracts en del som trots genomspelningar i dubbla decimaler fortfarande kunde överraska. Ett av mina mest spelade spel någonsin, där jag ångrar inte en sekund och fortfarande startar en och samma skiva än idag.

18. Warhammer 40K: Dawn of War 2 (PC)
När du tänker på RTS i sci-fi setting så är det väldigt sannolikt att starcraft är det första att nå dina tankar. I mitt fall inte. Med mitt absoluta favorit singleplayer läge, med den bästa expansionen någonsin i Chaos Rising med anpassningsbara karaktärer vad gäller förmågor, loot, ond eller god. 40k universumet har aldrig fångats bättre än det gjorde i Dawn of War 2.

17. LittleBigPlanet (PS3)
Kärlek vid första ögonkastet. En kärlek som då dessutom än idag består. Inget spel har lockat mig till att nyttja min fulla kreativa potential, och i spelsammanhang trodde jag aldrig att det kunde bli så roligt som det i Littlebigplanet faktiskt är. Nästan 1000 timmar in så känner jag mig fortfarande inte klar med serien, där del 1 fortfarande är det som lämnade störst avtryck på mitt normala fall svårcharmade bäcksvarta hjärta.

16. Quake 2 (PC)
Mitt första FPS någonsin, och utan tvekan det som jag spelat igenom flest gånger inom genren. Med den tidlösa tonen, vapenvariationen och rena skära spelglädjen så älskar jag Quake 2 precis lika mycket idag som förr. Quake gjorde sig bäst i singleplayer, och jag suktar, drömmer efter den dagen då en trogen reeboot sätts i rullning av ID-software själva.

15. Bayonetta (XBOX360)
Med en enorm förkärlek till over the top action och hack and slash så blev Bayonetta en av dom titlarna där det kändes som att spelet var som helt framtaget bara för mig. Förkärleken i all ära, men det är på meriterna att Bayonetta verkligen bemästrat allt av det jag värdesätter i ett utmanande hack and slash äventyr där jag sällan känt mig så belönad, på snudd till att det känns som att fuska, när jag och spelmekaniken samklangar i ett med klackrevolvrar, witchtime och smiskguillotiner.

14. Dragon Age: Origins (PS3)
Biowares bästa historia som jag är förundrad över inte har fått en direkt uppföljare ännu. Likt Persona 4 är detta ett spel där du kommer lära dig att älska ditt följeslag till den gräns att de känns på snudd till verkliga och viktiga för dig. Behandlar du någon väl kommer du bli älskad, behandlar du någon illa så kommer du bli förrådd. Då har jag inte ens nämnt det fantastiska grundmaterialet som denna historia bygger på och det faktum att detta är det spel som kanske i störst utsträckning anpassar sig efter dina val där inget är det andra likt och där du kommer behöva stå till svars för dom tuffa besluten du fattar.

13. Nioh (PS4)
Så länge har jag försökt älska Dark Souls serien. Köpt alla, kommit långt på några men alltid lagt av där jag oavsett populär åsikt tycker att det inte finns någon spelserie på marknaden som behandlar svårighetsgrad på ett skitigare sätt och nästan bygger allt på frustration och trial and error framför riktig, utmanande skicklighet där du får verktygen att lyckas bra redan vid dina första försök även om du befinner dig i en position av konstant underläge från nästan början till slut i din första genomspelning. När du bemästrat Niohs spelmekanik så uppstår ett flow som jag inte kunnat hitta i andra spel utöver Ninja Gaiden. En spelserie som Team Ninja, Niohs utvecklare, också stått för men helt raserat tillsammans med min tro på att studion haft något som helst mer att ge. En oväntad överraskning i en tidsepok jag älskar med en beroendeframkallande mekanik du kan sjunka 100-tals timmar i utan att känna dig färdig tack vare ständiga uppdateringar som månad för månad tillför nya förbättringar och nytt innehåll. Jag visste att det fanns något för mig att hitta i denna spelmekanik som jag inte hittat rätt till förrän Nioh. Ett spel jag aldrig kommer glömma och kanske till och med aldrig släppa.

12. Dragon Quest XI: Echoes of an Elusive Age (PS4)
I ett eko med det bästa från förr, med tekniken från idag visar genrens gammelfarfar att detta är en tron på toppen av det japanska rollspels berget som denna gubbsjärt planerar hålla varm för en väldigt långt tid till framöver. Äventyret som från ingenstans kom att bli det moderna rollspelet av mina drömmar, och spelvärlden Erdrea en plats jag varken kan eller vill glömma.

11. Persona 4 (PS2)
Jag älskar precis allt som Persona 4 innehåller. Designen, tonen, musiken, karaktärerna och framförallt hur allt samklangar där du i slutet av ett trots allt extremt långt äventyr inte kommer känna dig redo för att ta farväl till vad som mycket väl kan vara för sin tid spelmediets mest relaterbara karaktärer där du bestämmer vilka som ska komma nära dig och inte.

Tröstpris: Metal Gear Rising: Revengeance, Demons Souls, Castle Crashers, Infamous, Limbo, Soul Sacrifice, Puzzle Fighter HD, Mike Tysons Punch-Out