Jag är helt förtrollad av Bioshock Infinite. ÄR fortfarande även fast det var flera veckor sedan jag spelade det. Ser inte ett enda fel på det spelet överhuvudtaget. Det spelet är verkligen magnifikt och jag sitter ännu och bråkar med mig själv vilket som är årets spel, GTA V eller Bioshock Infinite. Den 30:e juli annonserades ett av två storybaserade DLC ut; Burial at Sea. Jag blev skitlycklig, tänk att ett av mina absoluta favoritspel skulle få ett DLC! Och sen nu bara för ett par dagar sedan så sätts datumet för detta: 12 november.

Då får jag spader. Det är ju fasiken inte så långt kvar tills dess. Denna gång i Rapture, som jag aldrig faktiskt har varit i, skam för familjen. Men jag ser inte mycket av en hype angående DLC:t. Är det bara jag som längtar?

Att vara utan ett crew, en gemenskap, på GTA Online är tråkigt. Och om du inte har något är du välkommen att gå med i mitt crew: The Reckless Idiots. Detta är ett crew osm jag och en kompis skapade tillsammans men jag står för ägandet över. Han förstår dokc inte hur man går med så medans jag hjälper honom behöver jag ha folk att spela med. Är du utan crew? Gå med idag här: http://socialclub.rockstargames.com/crew/the_reckless_idiots (Avgift kräves ej)

Igår var den bästa dagen på länge. Jag gick omkring, bakfull som stryk, och väntade på att föräldrarna skulle komma hem från sin lilla utsocknesresa. Varför? Det skulle komma hem en ny familjemedlem.

Som ni kan se i "bloggraden" så finns ett par bloggar om en familjehund, Molly, som vi var tvungna att avliva i somras. igår kom den nya familjemedlemmen, kallad Kajsa, till oss från västkusten till ostkusten. Hon är tre månader och kan redan gå i trappor(!) Hon är lite rädd för gammelhunden, "min hund", som kanske inte gett henne det absolutaste välkomnandet i världen, men tiden ger! just nu sover för fullt efter lite upptäcktsresande på gården, vilket är en fröjd att se :)

Övre: Första dagen hos familjen, vakande vart den elaka hunden befinner sig.

Undre: i detta ögonblick, sover som en stock i min obäddade säng

Inatt drömde jag nog den absolut sorgligaste, vedervärdigaste, deprimerande....
Ja, du kan lägga till hur många negativa adjektiv som du vill och jag lovar att alla de kommer stämma in på beskrivningen av min dröm som jag hade inatt.

"I drömmens första skede är jag och två kompisar i ett gammalt industrihus och bryter upp dörrar mitt i natten med varsin kofot. Mögelgröna dörrar längs blågråa väggar, som med mörkrets ljus och månens strålar gjorde allt läskigare och gav mig känslan om övergivelse och hopplöshet.
Men trots det går vi omkring, som om vi vore rena rånarna och bryter upp dörrar som om det var ett rent nöje. Letandes efter övergivna saker som skulle komma till användning för oss själva än att ligga övergivna och skräpa.

Det dröjer inte länge förens vi går ner i källaren. Inte ett ord utbyts oss emellan, vi har bara ett mål som inte får störas av något annat i hela världen. Mina kompisar drar iväg och börjar bryta dörrar medans jag ser mig sakta omkring; lika fult och övergivet ser det ut som på ovanvåningen, dock en aning mörkare.
Jag tar första bästa dörr. Denna dörr är delad, med en lucka i huvudhöjd med mig. Jag bryter upp luckan för att kunna få en snabb titt ifall rummet är värt att bryta sig i helt. Luckan döljer ett rum med en tänd, naken glödlampa i mitten. Runt om den längs väggarna, kanske två meter, är uppsatt hönsstängsel med små plattformer i två rader. Efter denna snabba observation ser jag framför mig, längst bort i rummet, en varelse som sitter på en högsta plattformen.

Molly

Molly, min hund som var tvungen att avlivas i somras. Hon sitter där på plattformen, utmagrad, rädd och ledsen. Hon tittar ängsligt på mig, utan att kunna se mitt ansikte.

Jag blir hysterisk: "DET ÄR MOLLY, DET ÄR MOLLY!!!" vrålar jag med all den kraft som halsen kunde tillge mig. Jag vrålar efter mina kompisar som kommer i ilfart för att hjälpa mig få upp dörren så snabbt som möjligt. Dörren går mer eller mindre i bitar när vi får tillträde till rummet. Jag släpper kofoten och springer mot Molly. När jag kommer fram i ljuset får hon syn på mig, höjer huvudet och spänner blicken i mig. När jag kommer fram använder jag det sista av adrenalinet för att slita loss hönsstängslet. Hon är fri. Hon börja gnyla glatt medans jag kramar om henne gråtandes. Jag kunde känna hennes päls som den var när hon levde. Jag släpper henne, kollar på henne och säger:

"Jag trodde aldrig att jag skulle få se dig igen"

Jag lyfter ner henne och hon följer med oss på vårat äventyr framlunkades på det sättet som bara hon kunde."

Där slutar det. Där slutar den absolut sorgligaste dröm jag någonsin haft. Jag var inte med vid avlivningen så många spekulerar i att det var som ett sista hejdå. Men hon följer med mig i slutet och då är det mer som en fortsättning. Jag vet inte. Har inte en aning. Men jag är glad att jag fick träffa henne igen och jag hoppas få göra det igen...

Gick in på min twitter idag och fick se att en GTA V-trailer ska komma på torsdag! Detta ska vara en "Official trailer"
Jag vet inte varför inte GR har reagerat på detta men jag skickade in samma länk som jag lägger här, börja storhypa!

https://twitter.com/RockstarGames/status/372402747301036032