Svenska
Blog
Resident Evil: Revelations 2 - Split Screen

Resident Evil: Revelations 2 - Split Screen

Uppföljaren till ett av de bästa Resident Evil-spelen jag spelat anlände till min brevlåda för drygt en vecka sedan. Inte förrän i måndags startade jag upp det och spelade en bit, ensam, innan jag stötte på patrull. Jag hade hört folk prata illa om split screen-läget då det ska vara obalanserat och "tråkigt" för den ena spelaren som inte får använda skjutvapen men i tisdags började jag om med min gode vän Johnny. En bit in i episod 2 är vi än så länge nöjda!

Det som skiljer det här spelet än så länge från tidigare RE-spel man kunnat spela split screen är att det här inte är skjutfest 2000. Det finns faktiskt en spännande atmosfär för en gång skull som inte osar B-kliché rakt igenom. Grafiken är ju faktiskt riktigt bra den också, betydligt bättre än Resident Evil 6 med hög framrate. (Snäppet bättre i single player)

Att endast jag, som är Player 1 kan använda skjutvapen medan Johnny får använda kofot/tegelsten att slåss med är en liten frisk fläkt. Ibland får han gå dit inte jag kan ta mig och ändock möta fiender. Speciellt svårt brukar det inte vara för hans del då det främst gäller att klara sig undan fiender än att ha ihjäl dem men det bygger på stämningen av utsatthet. När vi är tillsammans och möter fiender gör han istället nytta genom att lysa med sin ficklampa, eller peka med sitt ondskefulla finger, i fiendernas ögon för att stunna dem. Då markeras deras weak spots och jag kan koncentrera mina vinande kulor på bästa ställen för att snabbt ha ihjäl monstren.

En annan sak vi lagt märke till är att det är ytterst lite musik i bakgrunden. Ibland läggs endast ett litet ackord då och då och det räcker verkligen. Man känner tystnaden och det skapar stämning. Så pluspoäng till det!

Snart halvvägs in i spelet känns det helt enkelt gott. Fienderna är betydligt roligare än i RE6 (tvi vale...!) och det är tillräckligt skrämmande/stressigt ibland för att vi ska skrika i panik när vi flyr från attackerande fiender. Skjuter man inte fienderna på deras svaga punkter krävs det verkligen ett helt magasin, ibland mer för att ha ihjäl dem och när man ska börja fippla med att byta vapen eller ladda om känns spelet som mest tight. Vi dör inte så ofta men vi blir nedslagna till marken för jämnan.

Vi bör ha varvat det inom 1 vecka och då hoppas jag att mitt slutliga intryck fortfarande är gott. Kanske kan Capcom få liv i Resident Evil igen? Jag tyckte RE6 var förvånansvärt blajigt och på tok over the top för sitt eget bästa. Revelations älskade jag och eftersom Revelations 2 just nu känns gediget håller jag hoppet uppe för att ett eventuellt RE 7 blir verklighet och även ett bra spel.

HQ